• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

En gång i Phuket – blir tyvärr lite för klyschig

22 januari, 2012 by Redaktionen

En gång i Phuket
Titel: En gång i Phuket
Betyg: 3
Premiär: 3 februari

Gänget bakom ”Sommaren med Göran” är tillbaka med ännu en romantisk komedi, ”En gång i Phuket”. Huvudrollsinnehavaren och manusförfattaren Peter Magnusson säger i Expressen att det är den bästa film han har gjort och under världspremiären på Stockholms filmfestival förra året mottogs den med jubel.

Sven (Peter Magnusson) jobbar som karriärcoach och drabbas av en medelålderskris. Han är trött på sitt jobb och sin tillvaro. När den gamla skolkompisen Johan Påhlman, vars framgångar Sven avundas, möter en plötslig död överger han sitt gamla, västerländska liv. Han säger upp sig från jobbet med omedelbar verkan, packar väskan och drar iväg till Thailand över julen för att hitta en ny identitet som författare.
Där träffar han den norska, frigjorda, yogautövaren Gitte som bosatts sig i Phuket. Hon spelas av Skavlans brorsdotter, Jenny Skavlan. Gitte släpar med sig den nyblivna ja-sägaren Sven på allt från tarmsköljning till bergsklättring och dykning, äventyr som är dömda att misslyckas. I andra rollerna ser vi Alexandra Rapaport, Frida Hallgren och självklart följeslagaren David Hellenius. Susanne Thorson spelar Anja, en bokförlagsredaktör som Sven bekantar sig med och fattar tycke för under sin skrivkramp. Syns gör även två unga talanger, de tidigare L’oréal Rising star nominerade Adam Lundgren och Matias Varela.

”En gång i Phuket” är en film om att finna sig själv, om självförverkligande och den frågar vad det är att leva på riktigt. Charmen ligger i de träffsäkra skildringarna av övre medelklass svenskens vardagliga liv med Mac-datorn som följer med på semestern, konversationer om den svenska mentaliteten och förlöjliganden över svenskars svårigheter att förstå norska. Den höga igenkänningsfaktorns bjuder stundtals på hysteriska skrattscener men den patetiska karaktären som allt går fel för gång på gång känns något uttjatad. Höjdpunkten är att se Sveriges svar på amerikanska skådespelarduon Owen Wilson och Ben Stiller (Peter Magnusson och David Hellenius) samspela. Tyvärr hamnar filmen i fällan av att bli lite för klyschig.

Text: Victoria Machmudov

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, komedi, En gång i Phuket

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: En gång i Phuket, Filmrecension, Komedi, Scen

Bara du finns av Jenny Holmberg – en roman om kärlek och mörker

22 januari, 2012 by Redaktionen

Titel: Bara du finns
Författare: Jenny Holmberg
Förlag: Massolit förlag
Utgiven: 201201
ISBN: 978-91-86649-32-6

Bara du finns kretsar kring några människoöden, som till en början inte verkar ha något samband.
Den unga högstadieläraren Anna har flyttat runt i Sverige med sin 10-åriga son Benjamin för att fly undan sina mörka minnen. Nu kommer hem till uppväxtorten och har bestämt sig för att det är här hon vill bo.

På högstadieskolan där hon börjar jobba träffar hon Nike, en 16-åring med svarta ögon och ett inre ljus. Också han är redan skadad av händelser i sin uppväxt med en alkoholiserad mor. Oundvikligen hänger Anna också samman med jämnårige Olle, som flytt från skuld och skam till London. Där försöker han skapa ett normalt liv tillsammans med den engelska flickvännen Evelyn.

Människorna i Jenny Holmbergs bok sjuder av liv och kommer väldigt nära. Med hjälp av korta kapitel och att hoppa mellan de olika huvudpersonerna hålls intresset för de olika historierna hela tiden uppe. Vi får lära känna ett flertal personer som har både mörker och kärlek inom sig. Boken handlar till stor del om mänskliga relationer – om relationer mellan gifta par, föräldrar och barn, om familjehemligheter som bygger skuldmurar och gnager sönder tilliten, om sår som finns kvar och styr hur livet tar form.

Det handlar också om att göra sig fri från destruktiva minnen, om gudstro och –tvivel och om kärlek som läker sår. Jenny Holmberg är, förutom att hon är journalist och författare, även teolog och prästkandidat i Strängnäs stift. Det märks att hon funderat på sådana här frågor. Även om Bara du finns är en sorglig bok så är det samtidigt fylld av hopp och ett milt ljus. Det gör att det känns bra när jag lägger boken ifrån mig, trots att slutet inte är enbart lyckligt.

Läs även andra bloggares åsikter om Jenny Holmberg, Bara du finns, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Jenny Holmberg, roman

Alla dessa minnen – Det bästa av Mikael Wiehe – verkligen det bästa

21 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Mikael Wiehe
Titel: Alla dessa minnen – Det bästa av Mikael Wiehe
Betyg: 4
Släpps: 18 januari 2012

Samlingsalbum är inte alltid intressanta att recensera – de består ju av en massa spår som redan hörts och som nu förpackats i en ny ordning för att sälja lite fler skivor åt en artist eller ett band. Samlingsalbumet ”Alla dessa minnen – Det bästa av Mikael Wiehe” med tre cd-skivor är ett undantag. Mikael Wiehe får en bra presentation av sitt imponerande verk inom musikvärlden, blandningen av gamla klassiker som ”Titanic”, ”Flickan och kråkan” och ”En sång till modet” blandas med sånger om kärlek och att stå inför en skilsmässa. Som grädde på moset finns det en tredje CD-skiva i samlingsalbumet med sex spår från TV-programmet ”Så mycket bättre”, nämligen: ”Blå blå känslor”, ”Jag ropar ditt namn”, ”Om igen”, ”För att du är här”, ”Jag drar” och ”Han tuggar kex”.

Albumet finns på Wimp (kanske också på Spotify, jag har inte kollat efter) – men om du liksom jag tycker det är kul att ha vissa CD-skivor är det här det album med Mikael Wiehe som du ska skaffa, om du gillar honom.

Det är en bra blandning av känsliga sånger och rivigare låtar och jag förstår varför jag för trettio år sedan lyssnade mycket på honom.

Namnet på albumet är perfekt: ”Alla dessa minnen”. Jag återupplever i mitt minne mycket från min ungdom när jag hör hans klassiker. Och jag tänker att det är bra att det finns ett tv-program som ”Så mycket bättre” som ger en del artister chans till en slags comeback. Inte för att Mikael Wiehe varit bortglömd, många följer honom sedan flera decennier, men förmodligen har en del i folkdjupet tagit honom till sig igen. Och det tycker jag han är värd, jag inser det när jag lyssnar på detta urval av hans bästa sånger. ”Titanic” är fortfarande ruggigt bra.

Du kan läsa mer om albumet på hans hemsida.

Recension i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om skivrecensioner, Mikael Wiehe, skivnytt

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Mikael Wiehe, skivnytt

Tove Styrke på Debaser, bilder och tankar om spelningen – underbart fantastiskt

20 januari, 2012 by Redaktionen

Artist: Tove Styrke
Debaser Slussen 19 januari 2012
Betyg 4 av 5

Den underbart fantastiska Tove Styrke intog Debaser Slussen torsdagen den 19 januari. Från att ha kommit tre i Idol 2009 har Tove nu kommit väldigt väldigt långt.

2010 släpptes låten White Light Moment som kom som en explosion. Med sin nya lock visar hon att tempot är högt och att hon försöker fånga scenen precis så bra som hon gör.

Hon är en yngre kopia av Robyn, med beaten och basen i ryggen så dansar hon loss och vevar fram med armarna.

Hennes röst har blivit strävare men behåller sin mjuka sammets stil. Att Tove bara är 19år märker man inte alls.

Att hon fyller den lila lokalen som Debaser Slussen huserar är inte alls konstigt. Hon får de ungefär 400 som finns i publiken att sjunga med.

Speciellt under låten White Light Moment och High And Love lyfts taket. Hon frågar publiken ”mår ni bra?” hela tiden och nog tror jag publiken mådde bra.

Varje låt är ett hav som stormar och publiken strör på med lovord. Det var en otroligt bra konsert.

Tove är verkligen en artist man måste lyssna på och speciellt se live.

Text och foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Tove Styrke, musik, Debaser Slussen

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Debaser Slussen, Musik, Tove Styrke

Mille Markovic: biografin – uppskruvade förväntningar infrias inte

20 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Mille Markovic: biografin
Författare: Deanne Rauscher och Beata Hansson
Förlag: Vertigo
ISBN 978-91-85000-97-5

Jag hade en hel del förväntningar på Mille Markovic: biografin. Gangstern Mille Markovic är den man som satt det svenska kungahuset i gungning. När Mille Markovic drev klubbverksamhet var kungen och hans vänner gäster i hans lokaler. De hyrde rum och enligt Mille Markovic förekom det många lättklädda unga kvinnor som utnyttjades och där fanns också knark. Mille har i svenska medier hävdat att han har bilder på den svenske kungen tillsammans med mycket lättklädda damer.
Det har skrivits en hel del om detta, framför allt i kvällstidningar. Finns bilderna verkligen? Enligt kvällstidningar ska vänner till kungen försökt att köpa bilderna och försökt köpa Markovic´ tystnad.

När hans biografi nu släppts är många nyfikna, ska vi äntligen få se någon av dessa bilder, ska vi få höra något som vi kan tro är sanning?

Nej, det får vi inte. En liten suddig bild är allt vi får se och det är omöjligt att se vad den bilden föreställer.

Mille Markovic har dömts för flera olika brott, från bokföringsbrott till narkotikabrott, misshandel och hot med mera. Han kan kategoriseras som livsstilskriminell och har valt att leva ett liv i kriminalitet. Fast när han talar om sig själv i biografin pratar han om att han utrotar ondskan. När han misshandlar människor så de nästan dör är det för att de är onda, menar han. Ljuger han för sig själv? Tror han själv på det?

Varför ger några journalister och ett bokförlag en sådan grov brottsling en chans att göra sig hörd? Varför ger de utrymme för hans sjuka resonemang? Det kan finnas ett intresse för sådant. Genom att höra hans berättelse, om hans liv, kan vi förstå mer om vad som sker, vad som händer när unga män väljer ett liv i kriminalitet.  Kanske kan vi förebygga andras livskatastrofer genom kunskap om de mekanismer som för en ung man ut på brottets livsstig.

Nu tycker jag inte att biografin lyckas med det här heller. Delvis, eftersom den återkommer till Mille Markovic stora livstragedi. Hans mamma dog när han var liten. Mille Markovics första minne är när hans mor hittades död, hängande från körsbärsträdet i den lilla serbiska byn där han växte upp. Ingen vet om hon begick självmord eller mördades, utom möjligen den person som i så fall mördat henne. Detta har Mille Markovic burit med sig hela sitt liv, det har fyllt honom med hat mot pappan. Mille misstänker ofta sin pappa för att ha mördat hans mamma.

Det intressanta är inte att hans liv startade med en sådan katastrof. Nästan alla människor upplever någon gång i livet en katastrof som vänder upp och ned på allt i livet. Frågan är bara på vilket sätt vi går vidare och tar oss ur sorg och ilska, hur vi lever vidare efter katastrofen. Om vi inte kommer igenom det på ett bra sätt kan vi klamra oss fast vid katastrofen hela vårt liv och skylla allt dumt vi gör på det.

Något samhället och dess makthavare har något att lära av är Milles kraschade skolutbildning. Vid mitten av 1960-talet flyttade han med sin far till Sverige. Han bodde omväxlande i Sverige och i Serbien under sin uppväxt och fick aldrig någon riktig skolutbildning, han hängde varken med i svenska eller serbiska skolan. Där skapades hans känsla av utanförskap, tror jag.

Milles liv ser på pappret ut att ha samma bakgrund som många som lever sina liv i kriminalitet: slagen av pappan och med ständiga konflikter och fosterhemsplaceringar. Efter en karriär som boxare upptäckte han att det var både roligare och mer lukrativt att driva svartklubbar och strippställen.

Journalisterna Beata Hansson och Deanne Rauscher har intervjuat Mille och ett stort antal av hans familjemedlemmar, vänner och några få av hans fiender. Det är också där bokens svagheter är som tydligast. Det är ingen av alla som råkat illa ut, som blivit svårt misshandlade av honom som får berätta. Jag tycker också att kaptilen om de före detta fruarna blir lite tjafsiga och tjatiga.

Jag är förvånad över att bokförlaget Vertigo släpper igenom och publicerar biografin i det skick den är. Den är väldigt slarvigt skriven och slarvigt korrläst. Många avstavningar är så slarvigt gjorda att jag misstänker att ingen redaktör korrläst alls. Språket skulle må gott av att skrivas om. Det är OK att först skriva ner allt, men sedan måste det förbättras, stramas åt och bli stilistiskt bättre,  annars är det ingen vits att göra en bok av det.

De delar av boken som jag tyckte var mest intressant var när de två äldsta barnen intervjuas. Hur är det att som barn växa upp med en pappa som har vapen hemma och som blir hämtad av polisstyrkor? Hur är det att som litet barn besöka sin pappa i ett fängelse?

Om jag vore bokförlagsredaktör hade jag bett de två journalisterna att fokusera mer på vad barnen har att berätta och så skulle jag se till att den skrevs om med bättre språk.

Aftonbladet skriver:

Bristen på nyheter uppvägs inte av porträttets blygsamma litterära kvaliteter. På torftig bruksprosa tecknas Markovic som en mafiosokliché: nyckfull, paranoid och storslagen i hat och kärlek. När han bjuder, bjuder han stort. När han straffar, straffar han grymt. Vid högtidliga tillfällen pyntar han sig med tunga serbiska smycken. Han pratar varmt om familjen och hur viktigt det är med lojalitet.
Biografin bygger mest på samtal med honom själv, och intervjuer med vänner och familj. Beroendet av en enda huvudkälla är naturligt för en biografi, men inte oproblematiskt. Dels för att Markovic verkar vara en storskrävlare, men också för att bilden självklart skulle bli en annan om man intervjuat bredare, bland hans fiender och offer.

Läs även andra bloggares åsikter om Mille Markovic, biografi, bokrecension, brott, kriminalitet

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Bokrecension, brott, Kriminalitet, Mille Markovic

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1268
  • Sida 1269
  • Sida 1270
  • Sida 1271
  • Sida 1272
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in