• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: of Montreal – Paralytic Stalks

13 februari, 2012 by Redaktionen

Artist: of Montreal
Album: Paralytic Stalks
Betyg: 4

Det finns så många olika ord jag skulle kunna beskriva of Montreal med, men om jag hade varit tvungen att välja ett endaste så hade det varit ”utveckling”. of Montreal har alltid varit duktiga på att utveckla sig musikaliskt. Inget album låter det andra likt, och man behöver inte lyssna speciellt noga för att höra hur de har gått från ett mer eller mindre Beatles-influerat sound till något som mest kan beskrivas som en vågad men ack så lyckad blandning av electronica, funk och en stor dos Bowie.

Speciellt electronican har fått mer utrymme i deras senaste platta Paralytic Stalks. Ändå så har de inte som flera andra som försökt sig på samma sak låtit det elektroniska ta över helt. När jag lyssnar så känns det nästan som att de har försökt att emulera sina psykedeliska slingor i elektronisk tappning.
Albumet har ett varierande tempo och balansen mellan de mer upbeat låtarna och de trallvänliga utdragna spåren är perfekt.

I sin helhet så skulle jag vilja kalla albumet för händelserikt, som explosioner av olika ljudexperiment och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Trots detta så är albumet lättsmällt och man glider utan problem igenom det.

Detta är enligt min mening helt klart ett av de bättre albumen som släppts på sistone, och jag ser fram mot framtida projekt ifrån detta band som fortsätter att gång på gång våga sig ut på ny mark.

Bästa spår: Dour Percentage

Text av Anthon Zümendorf

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Of Montreal, Paralytic Stalks

Skivrecension: Van Halen – A Different Kind Of Truth

12 februari, 2012 by Redaktionen

Artist: Van Halen
Titel: A Different Kind Of Truth
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 8 februari

”Ju äldre jag blir desto svårare får jag att skratta åt aporna på zoo”. Detta citat kommer för mig när jag hör Van Halens A Different Kind Of Truth.

Rockens djurpark är vid det här laget ganska välförsedd med gamla övervintrade uvar. Där finns till och med några dinosaurier. Och allra längst in mer än ett fossil.

De ljud och läten som strömmar ut från deras burar låter sällan farliga. Oftast ligger de och slöar. Men när tonårsflickorna närmar gaskar de upp sig, spänner musklerna, försöker se farliga ut och ryta som i fornstora dar. En stund funkar det, men strax tar tröttheten över och de somnar om.

Listan är lång – ZZ-Top, Blue Oyster Cult, Uriah Heep, Deep Purple, ACDC. Och nu har även Van Halen – i form David Lee Roth och Eddie, Alex och Wolfgang Van Halen – efter 28 års dvala vaknat till.

De återvänder till rötterna, gör det mesta rätt och levererar det man kan förvänta sig. Vill man få i gång livsandar och gott humör medan man fyllnar till under en förfest så är den här musiken helt okej. Men
mer än så är det inte.

Text: Patrik Stigson

Läs även andra bloggares åsikter om Van Halen, skivrecension, musik, rockmusik, A Different Kind Of Truth

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: A Different Kind Of Truth, Musik, Rockmusik, skivrecension, Van Halen

Jaha, då har vi sett första avsnittet av Kontoret, svenska versionen av The Office

12 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Kontoret efter The Office
TV4
Premiär första avsnittet 12 februari 2012

TV-serien The Office är något av kult. Originalet är en brittisk tv-serie som utspelar sig i kontorsmiljö. Den har sedan importerats till USA, i en amerikansk version.

Nu var det alltså dags för första avsnittet av den svenska version där Henrik Dorsin som spelar Ove i tv-serien Solsidan ska spela huvudkaraktären, den något jobbiga kontorschefen. Lite småkul är att program-utvecklarna valt att föra över figuren Ove från Solsidan och låta honom vara den här kontorschefen som serien bygger på.

Ove har väl varit en succékaraktär i Solsidan, den där snåla, luriga och falska grannen. Kommer hans karaktär att hålla för att vara den ledande i en hel tv-serie?

Den svenska versionen är förlagd på ett kontor för Svensk Kontorshygien, förlagd i Upplands Väsby. Helt rätt, mer byråkratiskt grått kan det väl inte låta? Och rollerna är klädda som kontorsråttor.

Mina bekantskaper på Facebook har verkligen haft varierande åsikter om premiäravsnittet, från att tycka att det var en flopp och slöseri med tid att se på till att det säkert kan samla publik i tv-soffan och skapa en del uttryck som kan bli kult.

En Facebookvän skrev:
När det finns en förlaga måste efterföljaren vara bättre och ha något eget, inte en dålig kopia.

Själv har jag jobbat en hel del år på kontorsliknande arbetsplatser och känner igen en hel del typer, i överdriven form. Ibland inte ens överdriven. Lennart Forsström som är ekonom och petnoga med allt, honom känner jag igen. Den där nästan fantasilöse personen som tycker sig ha rätt i allt.
Lennart är ekonomiansvarig och dessutom fackombud för den lokala Handelsavdelningen. En petimeterpersonlighet, ni vet.

Att det finns chefer och halvchefer som gärna stilar med nya tekniska prylar, som han eller hon egentligen kanske inte är den rätta personen att hantera – det har jag sett förr i verkligheten.

Några skratt fick jag men det bygger på att man känner igen situationerna och karaktärerna. Den som aldrig satt sin fot på ett kontor och aldrig jobbat på en sådan arbetsplats har nog svårt att engagera sig i serien. Jag såg avsnittet tillsammans med en gymnasieelev, som inte tyckte det var vare sig kul eller särskilt intressant. Kanske växer serien efter några avsnitt – men det bådar inte riktigt gott efter första avsnittet. En riktigt bra komediserie lockar ju till skratt även om den utspelar sig på en plats eller miljö tittaren aldrig varit på eller har någon verklig relation till.

Kontoret är inspelat väldigt nära hur det verkligen ser ut och är på ett kontor – och sedan har det skruvas till lite. Kanske är det detta som kommer att visa sig vara lyckat, att det befinner sig nära verkligheten. Eller så hade serien mått bra av att vara mer utflippad. Jag är kluven. Vi får se.

En annan Facebookvän kommenterar:
Jag tycker den här svenska versionen börjar mycket lovande – inte minst för de lysande skådespelarna. Hittills en solklar flipp, men vi får se hur det fortsätter.

Och där håller jag med om att det är skådespelarna som gör serien. Den står och faller med deras insatser.

Intressant är att tv-serien också ska sända ett extra avsnitt varje vecka som bara visas på webben.
TV berättar:
I samband med varje nytt avsnitt av Kontoret släpper vi även ett webbexklusivt extraavsnitt här på tv4.se. I första avsnittet följer vi med Viking på överlevnadskurs.

Här kan du se första webb-exklusiva avsnittet.

Läs även andra bloggares åsikter om Kontoret, tv, tv4, Henrik Dorsin

Arkiverad under: Recension Taggad som: Henrik Dorsin, Kontoret, tv, TV4

Safe House – ännu en medioker actionrulle med alldeles för mycket pangpang

12 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Safe House
Betyg 2
Sverigepremiär den 15 februari
Regi: Daniel Espinosa

Återigen en amerikansk actionfilm som inte imponerar särskilt. Filmen är stjärnspäckad med Denzel Washington och Ryan Reynolds i huvudrollerna och med birollsinnehavare som svenska skådespelarna Fares Fares och Joel Kinnaman. Denzel Washington är en bra skådespelare och det är kul att se honom, men filmen i sin helhet är alltför förutsägbar för att vara intressant.

Ryan Reynolds spelar en ung CIA-agent som får ett svårt uppdrag i Sydafrika och Denzel Washington spelar den erfarna landsförrädaren som Reynolds rollfigur ska bevaka. Handlingen blir en katt och råtta-lek i Sydafrika mellan korrumperade agenter. Tyvärr har filmen inte tillräckligt med nerv för att kompensera att det egentligen enbart är ännu en medioker actionrulle med alldeles för mycket pang-pang och explosioner.

Safe House är dock hyfsat välgjord men det är alltför mycket våld som inte fyller någon särskild funktion för handlingen. En film med för tunn historia hjälps inte upp av duktiga filmstjärnor.

Foto: Jasin Boland

Läs även andra bloggares åsikter om Denzel Washington, film, filmrecension, action, CIA, Joel Kinnaman, Fares Fares

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Action, CIA, Denzel Washington, Fares Fares, Filmrecension, Joel Kinnaman, Scen

Premiären på Fanny och Alexander på Dramaten: en riktig teaterfest

12 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Fanny och Alexander
Regi och bearbetning: Stefan Larsson
Scenografi: Rufus Didwiszus
Kostym: Nina Sandström
Dramaten
Premiär 11 februari 2012

Röda mattorna var utrullade, personalen från vaktmästare till teaterchef var alldeles extra finklädda och i foajén underhöll en pianist redan en timme innan föreställningen började. Det vibrerade av förväntningar i luften – det märktes att det var en stor premiär. Och som extra glans kom den svenska kungen och drottningen och tog plats i kungalogen, precis innan ridån gick upp och spelet kunde börja.

En ung, gänglig pojke klev fram på scenen, framför ridån, tittade ut över publiken och konstaterade: ”Coolt”.

”Coolt” är nog ordet som många av de yngre i publiken också skulle använda om föreställningen. Pojken var förstår Alexander och han bjöd in oss till spelet som började med en rivstart.  Julfirandet hos familjen Ekdahl och deras teater var i full gång.  Alexander och hans lillasyster Fanny står med vidöppna ögon och betraktar alla galna släktingar och deras upptåg.

Fanny och Alexander i Stefan Larssons uppsättning på Dramaten är en överdådig teaterfest där teaterns alla metoder används: mer än hundra olika kostymer har formgivits till föreställningen och sytts upp. Scenografin är uppfinningsrik och de olika rummen, stationerna för spelet, snurrar runt på scenen. Det är fart och fläkt och det är så barnen Fanny och Alexander upplever sin värld och sin familj, fram tills katastrofen inträffar.

Det är härligt att se hur allt samverkar för att lyfta fram denna berättelse om vad teater och fantasi betyder i livet och samtidigt är det en otäck skildring av hur vuxna kan kväva det levande och fantasifulla i ett barn, eller försöka kväva med grymhet. Det som gör det så otäckt är att världen inte är bättre idag. Också idag finns det barn som blir utsatta för kränkningar.

Många vill säkert diskutera och jämföra teaterföreställningen av Fanny och Alexander med filmen och tv-serien. Det tänker jag inte göra, eftersom jag tycker att Stefan Larssons uppsättning fungerar alldeles utmärkt i sig själv. Filmen hade premiär 1982 och tv-serien hade premiär julen 1984. Det finns en mängd unga människor i tjugoårsåldern som inte sett varken filmen eller tv-serien. De kan absolut se teaterföreställningen. Den står helt för sig själv även om den ibland hade några blinkningar åt filmen och tv-serien. Musiken kommer också delvis från filmen men också från Detektivbyrån, Julianna Barwick, Matthijs Vos, Enrico Caruso, Bach och Schumann.

Skådespelarna storspelade – utan tvekan. Rollistan är lång och innehåller en lång rad av våra främsta skådespelare, som Jan Malmsjö, Marie Göranzon, Jonas Karlsson, Livia Millhagen, Reine Brynolfsso, Thomas Hanzo, Christopher Wagelin, Kristina Törnqvist, Tanja Lorentzon, Hans Klinga, Pontus Gustafsso, Ellen Jelinek och Basia Frydman.

Marie Göranzon spelar Fru Helena Ekdahl, Alexanders farmor, som när hon förlorat den minst utflippade av sina tre söner konstaterar att livet slagits itu sedan dess och hon inte längre orkar reagera på att livet är så splittrat. Ja, alla som någon gång i livet varit med om när allt vänts upp och ned och katastrofen inträffat och man ändå måste leva vidare, kan känna igen sig i henne. Hon står också för en av föreställningens odödliga repliker:
Nu ska jag tvätta mig; sminka om mig, sätta upp håret och sätta på mig korsetten och sidenklänningen. En gråtande, kärlekskrank kvinna förvandlar sig till en samlad farmor. Vi spelar våra roller, somliga spelar dem slarvigt, andra spelar dem med omsorg. Jag hör till den senare kategorin.

Reine Brynolfsson spelar den hemske prästen Biskop Edvard Vergérus. Han är övertygande i sin grymhet, jag skulle inte vilja hamna i hans klor. Hans kristendom har det funnits och finns det fortfarande många förespråkare för. Som han uttrycker det: Kärlek och hänsyn har ingenting gemensamt och kärlekens språk kan vara ganska kärvt.
Jag tycker dock det finns en vidare tolkning av den här karaktären: alla de människor som får makt och sitter i olika ledande ställning och kräver disciplin har likheter med biskopen och använder sig av liknande argumentation.

De unga skådespelarna, som spelar Fanny och Alexander, måste också nämnas. Båda gör sina roller strålande. Nu vet jag inte vad de heter, för det är två pojkar som turas om att spela Alexander och likaså är det två flickor som turas om i rollen som Fanny. Dessutom finns det ersättare för dem.

Föreställningen är nästan fyra timmar lång, inklusive en paus. Men den kändes inte så lång, den fångade in mig och jag glömde tiden. Fanny och Alexander är både en hyllning till teaterkonsten och fantasin och beskrivning av grymhet, den har mycket allvar men också värme, humor och skratt som lättar upp. Visserligen finns det en humorscen som jag inte riktigt tycker passar in och som jag inte riktigt förstår varför Jan Malmsjö ska behöva spöka ut sig till en snurrig Skånepolis, men i övrigt fungerar komiken bra.

Scenografin, musiken, dräkterna och skådespelarna – allt samverkar och stöder berättelsen. Det är roligt att vår nationalscen någon gång bjuder upp till en sådan här  överdådig teaterhändelse. Dramaten har bjudit upp till stor teaterfest med Fanny och Alexander.

Uppdatering: Noterar av Sveriges Radios recensent av föreställningen inte lärt sig stava Marie Göranzons namn korrekt.

I rollerna

Helena Ekdahl MARIE GÖRANZON
Oscar Ekdahl THOMAS HANZON
Emilie Ekdahl LIVIA MILLHAGEN
Poliskommissarie, regissör, skådespelare JAN MALMSJÖ
Biskop Edvard Vergerus REINE BRYNOLFSSON
Carl Ekdahl CHRISTOPHER WAGELIN
Gustav Ekdahl JONAS KARLSSON
Lydia Ekdahl KRISTINA TÖRNQVIST
Alma Ekdahl TANJA LORENTZON
Isak Jacobi HANS KLINGA
Aron Retzinsky PONTUS GUSTAFSSON
Ismael Retzinsky, sufflösen ELLEN JELINEK
Maj, Justine JENNIE SILFVERHJELM
Henrietta KICKI BRAMBERG
Fröken Vega, biskopens mor BASIA FRYDMAN
En ung skådespelare JON KARLSSON
En ung skådespelerska JOSEPHINE ALHANKO
Elsa Bergius ELISABET HELANDER
Alexander HANNES ALIN, VICTOR LINDBLAD POTURAJ
Fanny KAJSA HALLDÈN, LEONA EKMAN LARSON

Foto: Sören Vilks

Relaterat:
Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Dagens Nyheter 3, Dagens Nyheter 4

Recension i DN, Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3, Expressen 4 och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Ingmar Bergman, Fanny och Alexander, teaterrecension, Marie Göranzon, Reine Brynolfsson

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Fanny och Alexander, Ingmar Bergman, Marie Göranzon, Reine Brynolfsson, Teater, Teaterrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1256
  • Sida 1257
  • Sida 1258
  • Sida 1259
  • Sida 1260
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in