• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Opera

Operakritik: Hotell Vita hästen – levande gemenskap, värmande komik och skönsång i förkrigstidens Österrike

20 mars, 2024 by Pernilla Wiechel

Foto: Mats Bäcker

Hotell Vita hästen
Regi Staffan Valdemar Holm
Av Ralph Benatzky efter Oskar Blumenthal och Gustav Kadelburgs lustspel
Musik Ralph Benatzky
Scenografi och kostym Bente Lykke Møller
Peruk och mask Therésia Frisk
Ljusdesign Torben Lendorph
Dramaturgi Tuvalisa Rangström
Dramaturgiskt koncept: Staffan Valdemar Holm och Magnus Lindman
Översättning Magnus Lindman
Kapellmästare och dragspel Sofia Winiarski/Daniel Wahlén
Musikalisk ledning Sofia Winiarski
Musikaliskt arrangemang Henrik Schaefer
Musikinslag Robert Stolz, Robert Gilbert och Bruno Granichstaedten
Libretto Hans Müller-Einegen och Erik Charell
Sångtexter Robert Gilbert
Premiär på Folkoperan, 19 mars 2024

Wienaren Ralph Benatzkys operett hade premiär och gjorde succé vid den mycket stora teatern Friedrichspalats i Berlin 1930 med ”extra allt”. Men handlingen utspelar sig åren före första världskriget – vilket knyter verket till flera orostider, tider liknande vår. Då upphovspersonerna hade judiskt påbrå förbjöd nazisterna senare operetten.

Sverigepremiären skedde 1931 på Hippodromen i Malmö. Gösta Ekman, Ernst Rolf, Jan Malmsjö, Peter Harryson, Inga Gill, Kim Anderzon och Nils Poppe med flera kända namn har medverkat i olika uppsättningar. Ikväll är det premiär för Staffan Valdemar Holm att ta sig an att regissera operett. Tillsammans med scenograf Bente Lycke Møller har de denna gång vid sidan om bärande operasångare även inkluderat flera kända skådespelare.

Originalets titel är Im Weissen Rössl och utspelar sig vid det vackert belägna värdshuset med samma namn i St. Wolfgang am Wolfgangsee i Österrike. Hit kommer man för rekreation. Gästerna syns ägna sig åt det ljuva livet, dricker champagne till lättsam musik och hissar sin habsburgska flagga. Det fridfulla livet pågår trots politiska spänningar som växande nationalism, kapprustning och depression. Nämnas bör att det Habsburgska riket, eller Habsburgska monarkin omfattade flera kungahus i stora delar av Europa, med centrum i Wien och ätten Habsburg från Österrike. Riket fungerade – med sin löst sammanhållna konstruktion – på ett sätt fredsbevarande. Grovt räknat varade det från 1526 till 1918. Dess slut – med skotten i Sarajevo – startade första världskriget. Officiellt namn vid tiden 1867 – 1918 var Österrike-Ungern.
Om originalverkets underhållande munterhet säger Valdemar Holm:
– Hotell Vita hästen är på ytan en tramsig operett med härliga sångnummer men det intressanta är kontexten i vilket det sker, och varför tramset kanske är livsnödvändigt. Hotell Vita hästen utspelar sig före det första världskriget men skrevs 1930. En tid då allt pekade mot ytterligare en katastrof. Där ser jag stora likheter med den tid vi lever i där katastroferna också avlöser varandra.

Manuset – som bygger på en teaterpjäs från 1897 – har med sina sångtexter historiskt bearbetats om många gånger. Nummer har lagts till, ordningen har ändrats annat tagits bort. Folkoperan har låtit Lindman översätta librettot och anpassa det utifrån originalet – för att sedan i samråd med Valdemar Holm förändra det ytterligare. Men Valdemar Holm säger (SvD, 16/2) att han har varit noga med att ta texten på allvar, och dessutom inte ironisera över genren:

– Vi lever inte i en tid för satir. Jag tror teaterkonsten nu måste handla om att uttrycka känslor och glömma jaget.

Han har uppmanat alla från scenen att vara maximalt generösa mot publiken (SvD 16/2), vilket också operasångaren Rickard Hamrin, som spelar Sigismund, anammat.

– Det här projektet handlar så mycket om kärleken till scenkonsten, och till teatern. Vi har haft en pandemi och tagit oss ur den. Nu vill vi skapa ett andrum för publiken, i tiden som vi lever i. Det är min drivkraft, säger han (DN 19/3).

Handlingen består klassiskt av flera förvecklingar som alla i slutänden klaras upp. Värdinnan Josepha (Ekblad) på hotell Vita hästen dissar först hovmästare Leopolds (Karlsson) uppvaktning. Istället vurmar hon för advokat dr Siedler (Roosmann) – en av stamgästerna. Han – dessvärre – har bara ögon för Ottilie (Büchel), dotter till en uppkomling och trikåfabrikör Giesecke (Jähkel) från Berlin. Giesecke har en affärsrival Sülzheimer som också är trikåfabrikör – som sänt sin son Sigismund att uppvakta just denna dotter Ottilie. Sülzheimer syfte är att få de två rivaliserande familjerna att enas. Men när Sigismund (Hamrin) anländer till hotellet förälskar han sig istället i den läspande Klärchen (Rombo), en gäst. Ottilie kärar ner sig i dr Siedler. Till slut övertalas Josepha av självaste kejsar Frans Josef (Ehrner) – som i hög person också anländer till hotellet – att ändra sig vad gäller Leopolds uppvaktning. Sigismund får sin Klärchen, Ottilie sin advokat dr Siedler. Dessutom ger fabrikör Gieseke till slut vika – tagen av allt – och ber sin nya svärsons – advokat att skapa en överenskommelse om fred med Sülzheimersfamiljen.

Gestalter från samhällets alla skikt är inskrivna i handlingen i originalet och vid urpremiären innehöll föreställningen extra allt av statister, med mera. Den var som en folkfest i en orolig tid där väldigt många i Berlin var arbetslösa. Mycket kan sägas om små gester, som lagts till i Follkoperans version – och anspelningar till vår nutid – men talande är också själva helhetsgreppet:

Första scenen börjar med att skådespelarna – även lilla gruppen musiker – ligger ner på golvet i ett mörker. Alla huserar i jämnhöjd på det enda öppna scengolvet. Väggarna som reser sig högt runtomkring har i Lyckke Møllers scenografi blivit avskalat svarta. Synliga rör, muttrar och andra detaljer dyker upp – som i ett ruffigt verkstadshangar. Här finns inget pynt eller klassisk scenografi – som skärmar, tyger, fonder, rumavdelningar – istället utgörs detta av skådespelarna själva. De arbetar löpande hårt med stödjande rytmiska rörelser, joddlar, klappar och stampar med fötter i takt, ofta i kollektiva grupperingar. En scenografi uppstår till de som just då talar eller sjunger. I fokus är skådespeleriet, texter och sång.

Från den liggande första positionen – i första scenen – reser sig samtliga och fördelar sig ut över rummet. Spelet kan börja. Orkestern får plats i ena främre hörnan, för att i andra akter byta plats till andra änden, och sedan tillbaks igen. Scenkläderna känns alla gjorda av grovt ylle eller bomull, i bruntonade dova färger, vältäckande kyska klänningar och snitt i 30-talstappning. Männens frisyrer får en att tänka på Hitlerjugend.

I mitten av allt står en enda hög flaggstång som de traditionella lekarna och danserna med joddel och stim och stoj kretsar kring. Den habsburgska flaggan får ömson vind, ömsom soligt stila väder och ömsom dras den till hälften ner. Vädret i föreställningen används som en symbol för det politiska läget, av programbladet att döma. Jonas Karlsson får som Leopold ofta vara den vars textrader kommenterar vädret. Det blir inte alltid som han önskar. Höga smällar såsom plötsliga knallar, blixtar eller skott i diverse skjuttävlingar bildar överraskande effekter som skapar en känsla av oro kring allt. Vid en scen riktas också vapen mot oss i publiken. I andra scener faller plötsligt skådespelare såsom döda ner, för att sedan resa sig igen.

I kontrast mot all oro står det humoristiska – ofta klämkäcka -skådespeleriet. Det bjuds på värme och ofta agerar de generöst riktat ut mot publiken. Musiken innehåller inte heller en enda melodi som går i moll. Rejäla strålkastare lyser på välklädda kroppar som skämtar, dansar raskt och agerar. Hälften av tiden bjuds det på skolad operasång, andra halvan mer alldagliga men själfullt sjungna partier. Balansen blir bra och levande vilket ökar närvaron hos publiken. Härligt vackra körpartier flikas in där alla är med – vilket gör det möjligt att som publik luta sig tillbaks.

En njutning är att höra hur Jonas Karlsson, som är väl vald som en tokigt förälskad Leopold – utvecklat sin röst till en så känslig sångare. Han bjuder på finkänslig, nyanserad komik och härligt halvgalet spel, som bara han kan. Det är hans textrader som övervägande bär handlingen framåt och ger tänkvärda anspelningar till vår tid. Nämnas bör sången han fint framför med texten ”jag kan inte bara stå och se på”. Fint gestaltat är också numret där regnet får dem att sätta upp näsdukar över huvudet, med sin symbolik. Stina Ekblad bildar en perfekt motspelerska till hans gestalt i sin roll som Josepha. Med konkretare, kärvare och rakare spel – med inslag av fin komik – framhåller hon honom – och vice versa. Det hörs också att Lennart Jäkel – som den klagande berlinerfabrikören och fadern – ju redan är en vältränad sångare. Hans komiska träffsäkerhet bär spelet och dessutom bjuder han på en humoristisk solodans.

Utstickande är också Ottilie – som Alexandra Büchel så finurligt gestaltar kvällen igenom – både i träffsäker komik och vackert bärande sång. Magnus Roosmanns mörka stämma i rollen som dr Siedler är också härligt njutbar – särskilt ställd mot sopranerna. Men i andra akten dyker det riktiga sjönsjungande höjdarparet upp – när operasångarna Richard Hamrin och Elin Rondo i rollerna (Sigismund och Klärchen) bland annat sjunger en kärleksduett. När de tre kvinnliga operasångerskorna tillsammans gör flera nummer blir det också extra njutbart. Och Joakim Larsson gör en fenomenal roll musikaliskt och komiskt, som piccolo och vän till Leopold.

Ändå vet jag inte riktigt vad jag sett efter föreställningens slut. Har jag fått en paus, sällskap i min oro, eller något tänkvärt adresserat mitt intellekt?

Med mig tar jag nog en sköld – ett gäng spegelneuroner via all uppvisad mänsklig lek och närvarande gemenskap. Själva interaktionen! Men som riktig eskapism fungerar inte Hotell Vita hästen i sin klämkäckhet. För det behövs virvlande wienervalser med stora vida kjolar, blanka skor och dröjande laddade scener av begär och glödhett liv. Då hade oron helt motats i grind.

Medverkande vid premiären:
Josepha, innehavare av Hotell Vita hästen – Stina Ekblad
Leopold, hovmästare – Jonas Karlsson
Fabrikör Wilhelm Giesecke – Lennart Jähkel
Ottilie, dotter till Giesecke – Alexandra Büchel
Advokat dr. Erich Siedler – Magnus Roosmann
Sigismund Sülzheimer – Richard Hamrin
Klärchen, dotter till Hinzelmann – Elin Rombo
Piccolon Gustl – (Klas Hedlund sjuk) Joakim Larsson
Docent Hinzelmann, Kejsare Franz Joseph II, Reseledare – Magnus Ehrner
Bruden|Servitris – Clara Gunge
Brudgummen|Utropare – Joakim Larsson
Kathi|Servitris – Lovisa Huledal*

Ensemblen utgör även barnkörer, herrkvartetter samt delar på roller som joddlerskor, mjölkerskor, bergsguider, turister, hembiträden med mera.

Tyrolerband:
Kapellmästare och dragspel: Sofia Winiarski
Flöjt: Åsa Karlberg
Klarinett – Max Ljung
Horn – Heléne Sikdal
Tuba – Anton Svanberg
Piano – Dmitry Tyapkin
Slagverk – Johannes Carlsson

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan

Teaterkritik: Kärlekens historia – En personlig resa om tacomys och självmordstankar

13 februari, 2024 by Petter Stjernstedt

Kärlekens historia är regnbågsbarnens historia

Medverkande: Rickard Söderberg, Jon Lundberg, Johan Reis
Av och med: Rickard Söderberg
Regi: Melker Sörensen
Ljusdesign: Jörgen Haimanas
Dramaturg: Ninna Tersman
Efter en idé av Rickard Söderberg och Carl Johan Karlson
Producent: Riksteatern

En högst personlig berättelse om utsatthet, destruktiva normer och HBTQ genom tiderna, med operasångare och estradör Rickard Söderberg som blottar sin själ inför en fullsatt Tumbascen. Kärlekens historia tar oss med på en smärtsam och omtumlande resa. Rickard avvärjer oss med humorn som vapen.

Det finns mycket att säga om HBTQ-personer – homosexuellas, lesbiska, trans- och queerpersoners historia. Det är ett beckmörker som breder ut sig av förtryck och orättvisor med samhället påtvingade sterilisering av transpersoner och sjukdomsstämpel och 1900-talets syn på homosexuella som kriminella. År 1944 avkriminaliseras homosexualitet i Sverige och 1979 kan man tillspetsat inte längre ta ut sjukdagar för homosexualitet. Den 1 juli 2013 stryks kravet helt på sterilisering ur könstillhörighetslagen.

Rickard Söderberg berättar personligt om sin och Anders relation.

Estradören, operasångaren och entertainern Rickard Söderberg berättar öppenhjärtligt om regnbågsbarnens historia från Selma Lagerlöf till Kung Rikard Lejonhjärta och den ryska kompositören och i smyg homosexuelle Pjotr Tjajkovskij som tog sitt liv genom att dricka okokt vatten, för får han inte tillåtelse att leva sitt liv fullt ut då vill han inte leva alls. 

Dessa människor har lett väg för oss andra, har öppnat dörren för att Rickard och hans partner Anders ska kunna äta tacos och få ha sitt fredagsmys ifred. Föreställningen inleds med ett flöde av filmklipp direkt från Rickards Instagram-story. Han och Anders äter tacos och besöker platser från hela världen. Anders som är historienörd fastnar vid varje byggnad och ska kontemplera över olika konstruktioner och arkitektoniska verk. Anders och Rickard är en vacker kärlekshistoria som tar oss bortom historiska skeden och tunggrodda stunder där olyckliga människor halshöggs eller tar sitt liv på grund av samhällets orättvisor. Rikard avvärjer oss med humor som vapen. För hur kan vi annars tackla allt det otäcka, orättvisa, plågsamma?

Rickard berättar om Julie som vågade stå upp för den hon är

Föreställningen är Rickard Söderbergs drömprojekt, något han suttit på i många år.
Redan under Covid påbörjade han manuskriptet till Kärlekens historia, men ett visst virus satt käppar i hjulet och pjäsen fick aldrig se strålkastarljusets sken. Lyckan Rickard måste känna när han nu äntligen får stå där vid scengolvet. Det har varit en kamp. Hela livet har varit en prövning, berättar han. Som ett darrande asplöv sjöng han för, i bokstavlig mening, kung och fosterland i och med prinsessan Victorias födelsedag på Öland 2019. Det var en mäktig syn, men inombords pågick ett bubblande vulkanutbrott. Smärta och hopplöshet genomsyrar pjäsen men här finns också ljuspunkter.

Vi hör om hjältarna, de som vågat stå upp för sin sak, rätten att få vara som man är. I berättelsen saknar jag gestalter som Elise Ottesen-Jensen, en pionjär inom svensk HBTQ-historia. Hon nämns kortfattat i förbifarten, samtidigt är utmaningen stor att prioritera rätt bland alla betydelsefulla människor som passerat revy. Rickard gör det bra. Det är ett väl avvägd urval av personer och allt binds skickligt samman. Framförallt lyckas operasångaren från Snöstorp, Halland med att visa på mångfald både i naturen och bland människor. Om hur första fyndet i mänsklig historia var en grottmålning över två nakna omfamnande män och hieroglyfer som hittats över HBTQ-signad tantsnusk.

Rickard Lejonhjärta, en av många HBTQ-hjältar genom tiderna

HBTQ-personers kamp fortskrider. Snyggt broderar Rickard in sin pedagogiska historielektion i vackra pappfigurer, och med humor och inte minst smäktande operasång får föreställningen vingar. Det är då knappast en slump att slutklämmen, extranumret på föreställningen, blir Tommy Körbergs klassika ballad Stad i Ljus. Där och då skönjas en gnutta hopp. ”Stad i ljus, i ett land utan namn. Ge mig liv, där allting föds på nytt.”

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Opera, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: hbtq, Opera, Rickard Söderberg, Riksteatern, Selma Lagerlöf

Ola Salo spelar Willy Wonka i Sverigepremiären av Charlie och chokladfabriken

26 januari, 2024 by Redaktionen


Ola Salo spelar Willy Wonka när musikalen ”Charlie och chokladfabriken” får Sverigepremiär i september. Foto: Johan Tholson

Ola Salo spelar Willy Wonka i Sverigepremiären av Charlie och chokladfabriken, berättar ett pressmeddelande:
En av Sveriges mest mångsidiga artister, Ola Salo, spelar i höst den excentriske godisfabrikören Willy Wonka när Charlie och chokladfabriken får Sverigepremiär på GöteborgsOperan.
– Jag är enormt peppad på att få porträttera en så ikonisk karaktär. Det är verkligen en drömroll för mig, säger Ola Salo.
På rollistan finns några av Sveriges mest meriterade musikalartister – och arbetet med att hitta de barn som ska spela titelrollen Charlie pågår just nu.

Efter ett intensivt arbete är rollistan klar för musikalen Charlie och chokladfabriken, GöteborgsOperans stora musikalsatsning säsongen 2024/2025.

Den mystiske godisfabrikören Willy Wonka kommer att spelas av Ola Salo, en av Sveriges mest uttrycksfulla och älskade artister, känd för sin starka scennärvaro. Att kalla honom mångsidig är en underdrift: rockikon genom bandet The Ark såklart – och egna krogshower, melodifestivaler, soloalbum, turnéer, sommarprat, tv-program och mycket, mycket mer har gett Ola Salo en unik position i svenskt scenkonstliv.

Ola Salo har dessutom mottagit Tidskriften Operas musikalpris, för titelrollen i Jesus Christ Superstar på Malmö Opera, där han även stod för nyöversättningen av librettot, och haft roller både i Kristina från Duvemåla och Spelman på taket.
Att vara den första som gestaltar Willy Wonka på en svensk scen ska bli ett stort äventyr:
– Ända sedan jag hörde att det fanns en musikalversion har jag hoppats få spela rollen som Willy Wonka när den kommer till Sverige. Jag ser så mycket fram emot detta!

Regissören Mattias Carlsson beskriver laguppställningen som sitt dream team:
– Jag är otroligt stolt, glad och tacksam över att få jobba med några av Sveriges absolut bästa artister, vilket krävs för att göra en musikal av den här kalibern. Och jag ser naturligtvis fram emot att arbeta med Ola Salo, som har ett djup, en integritet och tydlighet som gör hans artisteri unikt. Allt han gör känns äkta och trovärdigt, säger Mattias Carlsson.

I ROLLERNA:

WILLY WONKA: Ola Salo
Fick sitt stora genombrott som sångare och frontfigur i den ikoniska gruppen The Ark, ett band som bröt ny mark i hur ett svenskt band kan låta och uttrycka sig på scenen. Ola Salo har spelat både Jesus och Judas i Jesus Christ Superstar, till vilken han nyöversatte librettot. Han har gjort egna krogshower, soloalbum, turnerat i en mängd olika sammanhang, sommar- och vinterpratat i Sveriges radio. Idag är han en av Sveriges mest uttrycksfulla, färgstarka och älskade artister.

CHARLIE BUCKET: meddelas senare, casting pågår

FRU BUCKET, Charlies mamma: Karin Mårtenson Ghods
Musikalartist som tillhör GöteborgsOperans solistensemble. På GöteborgsOperan har hon bland annat spelat Marylou, en av huvudrollerna i Det var en gång på Grand Hôtel, Fräulein Kost i Cabaret, Byggledaren i Kärlek skonar ingen och Anne i La cage aux folles. Just nu medverkar hon i Wicked.

JOE, Charlies farfar: Lars Hjertner
Anställd vid GöteborgsOperan sedan 2002. Här han haft roller i en mängd föreställningar, bland andra Herr Schultz i Cabaret, Herr Chamoix i Det var en gång på Grand Hôtel, Alvin i Mitt livs berättelse, Prospero i Return to the forbidden planet, Hushovmästaren i Ariadne på Naxos, titelrollen i Chaplinoch många fler. 2023 skapade Lars Hjertner den musikaliska revyn Let’s fall in love tillsammans med Per Larsson.

JOSEPHINE, Charlies farmor: Zorka Hunjak
Operasångerska utbildad vid musikakademierna i Skopje och Sarajevo. 1983 anställdes hon som solist vid operan i Sarajevo där hon gjorde bla Gilda i Rigoletto, Rosina i Barberaren i Sevilla, Musetta i La bohème, Adele i Läderlappen och Adina i Kärleksdrycken. 1995 anställdes hon i Göteborgs-Operans Kör och har gjort solistpartier som Karolka i Jenůfa, Stella i Hoffmanns äventyr, Gerhilde i Valkyrian och Hernia i Sköna Helena.

GEORGE, Charlies morfar: Timo Nieminen
Sångare och skådespelare som sedan 1985 medverkat i ett 90-tal produktioner på scen och framför kameran. På GöteborgsOperan har han bland annat spelat Sky Masterson i Guys and Dolls, Riff Raff i The Rocky Horror Show och Karl-Johan i Kärlek skonar ingen.

GEORGINA, Charlies mormor: Ingahlill Wagelin
Musikalartist som tillhör GöteborgsOperans solistensemble. Har gjort en lång rad roller på GöteborgsOperan, bland andra Fina Kajsa i Kristina från Duvemåla, titelrollen i Zvea – sånger från ett svunnet sekel, Madame i Ringaren i Notre Dame, Fröken Lark i Mary Poppins, samt medverkat i Cabaret, Cats, My Fair Lady, Min mamma är en drake, West Side Story och Lasse Majas detektivbyrå.

AUGUSTUS GLOOP: Robert Sillberg
Utbildad på Performing Arts School i Göteborg med musikaldebut i Mary Poppins på GöteborgsOperan. Här har han även medverkat i Guys and dolls, Sunset Boulevard, West Side Story, La cage aux folles och The Phantom of the Opera. Just nu syns han i Wicked.

FRU GLOOP, Augustus mamma: Carina Söderman
Musikalartist och skådespelare. Sedan 1986 har hon turnerat med Riksteatern med bland annat Stoppa Världen – Jag vill stiga av, Tolvskillingsoperan, Spelman på taket. Har spelat Ulrika i Västergöhl i Kristina Från Duvemåla på Malmö Opera, GöteborgsOperan och Cirkus. På GöteborgsOperan har hon spelat Fågelfrun i Mary Poppins, Madame Renaud i La Cage aux Folles och Scrooge i En Julsaga.

VERUCA SALT: Julia Carlström
Utbildad på Balettakademien i Göteborg. På GöteborgsOperan har hon medverkat i Cabaret, Kärlek skonar ingen och i Julglitter och operakaos där hon spelade en av systrarna Sorgmod. Just nu medverkar hon i Wicked.

HERR SALT, Verucas pappa: David Lundqvist
Musikalartist som tillhör GöteborgsOperans solistensemble och har setts på GöteborgsOperans scen i en lång rad uppsättningar, bl.a som Konferencieren i Cabaret, Monsieur Firmin i The Phantom of the Opera, Saint Aphrodisius i Ringaren i Notre Dame och Prins Andreas Stephan i Det var en gång på Grand Hôtel. Han är en tredjedel av Duratrion som skrivit och medverkat i GöteborgsOperans julshower Jultrad-i-trion och En julsaga. Just nu spelar han Dr Dillamond i Wicked.

VIOLET BEAUREGARDE: Amanda Lindgren
Musikalartist som har arbetat mycket i England, har spelat Yvonne i Miss Saigon, Anne Boleyn i Six, medverkat i bland annat South Pacific, The King and I och We will rock you. På GöteborgsOperan medverkade hon i Cabaret.

HERR BEAUREGARDE, Violets pappa: Sami Yousri
Operasångare som på GöteborgsOperan har sjungit Don Alfonso i Cosi fan tutte, Zuniga i Carmen, Fader Dupin och Frollo i Ringaren i Notre Dame, Mamman i Weills/Brechts De sju dödssynderna, Kajafas i Jesus Christ Superstar och Pascha Selim i Enleveringen ur seraljen. För tv-publiken känns han igen som en av säsongens tävlande i SVT:s Kulturfrågan Kontrapunkt.

MIKE TEAVEE: Oskar H Olsson
Debut som 11-åring i titelrollen i Oliver! på SäffleOperan. Sedan dess har han medverkat i en rad produktioner på teatern, bland annat Zorba, Cabaret, Skönheten och Odjuret, The Producers, Spelman på taket och Chess på svenska. Numera arbetar han även som producent och producerade 2022 Så som i Himmelen på SäffleOperan. Spelar just nu Boq i Wicked.

FRU TEAVEE, Mikes mamma: Åsa Fång
Musikalartist med en lång rad stora roller på meritlistan, som Ellen i Miss Saigon, Maria Magdalena i Jesus Christ Superstar, Edith Piaf – Livet och kärleken, danslärarinnan Sandra Wilkinson i Billy Elliot, Lauren i Kinky Boots, mamman i Matilda, Inger i Så som i himmelen och Sally Bowles i Cabaret. Säsongen 2023/24 gör hon huvudrollen i Next to Normal på Malmö Opera. På GöteborgsOperan såg hon senast som Mrs. Sowerberry i Oliver!

REPORTRAR JERRY OCH CHERRY: Tobias Ahlsell och Anders Wängdahl
Musikalartister som gjort otaliga roller på GöteborgsOperan. Tobias har vi sett som Cliff Bradshaw i Cabaret, Clopin i Ringaren i Notre Dame, Woof i Hair och Raoul i The Phantom of the Opera. Anders har gjort Ernst Ludwig i Cabaret,Glenn i Kärlek skonar ingen, Jehan Frollo i Ringaren i Notre Dame, Monsieur André i The Phantom of the Opera, Albert i Det var en gång på Grand Hôtel och har även skrivit och regisserat musikalen Rakel och Oraklet. Tillsammans med David Lundqvist bildar de tre Duratrion som skrivit och medverkat i GöteborgsOperans julshower Jultrad-i-trion och En julsaga.

Dirigent och musikaliskt ansvarig: Michael England
Regi: Mattias Carlsson
Koreografi: Simen Gloppen
Scenografi: Lucy Osborne
Kostymdesign: Rachael Canning
Ljusdesign: James Farncombe

Sverigepremiär: 21 september 2024 på GöteborgsOperans stora scen.

OM MUSIKALEN:
Charlie och chokladfabriken följer Roald Dahls berättelse om den fattiga, godhjärtade och godisälskande Charlie som växer upp nära Willy Wonkas mystiska chokladfabrik. Godisfabrikören utlyser en fantastisk tävling: i fem chokladkakor har lika många guldbiljetter gömts och de barn som lyckas hitta dem kommer att bjudas in till chokladfabriken. Bland de lyckliga vinnarna finns flera bortskämda ungar – och Charlie.
Men allt är inte så sött som det verkar innanför chokladfabrikens grindar. Besöket blir en både fantastisk och skrämmande resa, där de giriga straffas längs sockerängarnas vindlande stig. Till slut får Charlie sin belöning – och den blir större och bättre än vad någon kunnat drömma om. Charlie och chokladfabriken är en musikal för både vuxna och familjer med lite äldre barn.

Kalle och chokladfabriken har även filmatiserats två gånger; i versionen från 1971 gjordes den ikoniska rollen som Willy Wonka av Gene Wilder och 2005 av Johnny Depp. En tredje film, Wonka, en prequel till boken, med Timothée Chalamet i huvudrollen, hade svensk premiär i december 2023.
Roald Dahls legendariska barnbok Kalle och chokladfabriken kom ut 1964. Musikalen Charlie and the Chocolate Factory hade världspremiär i Londons West End 2013 – där den spelade fyra år i sträck – och fick sin premiär på Broadway 2017. Att romanens svenska namn ”Kalle” i GöteborgsOperans version förblir det ursprungliga ”Charlie” beror på att både pojkar och flickor får söka titelrollen.

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt Taggad som: Charlie och chokladfabriken, GöteborgsOperan, Old Salo, Willy Wonka

Djuro Zivkovics stora musikaliska epos Bogoluchie under ledning av Christian Karlsen gästar Folkoperan

22 december, 2023 by Redaktionen

Christian Karlsen, dirigent och initiativtagare till Bogolucie.

Greek Byzantine Choir gör ett första efterlängtat framträdande i Sverige när dirigenten Christian Karlsen sätter upp Djuro Zivkovics fusion av medeltida bysantinsk mysticism och samtida spirituellt sökande. En iscensättning av den Bysantinske munken St. Symeon Den Nya Teologens uppenbarelser och mystiska texter. För regi svarar Aleksi Barrière. Urpremiär av komplett version den 19–20 januari 2024 på Folkoperan.

Ett pressmeddelande berättar:
Titeln Bogoluchie, i svensk översättning Guds vattenhelgelse, antyder en andlig dimension. I den internationellt uppmärksammade, och med Grawemeyer Award belönade, tonsättaren Djuro Zivkovics stora musikaliska epos Bogoluchie är det just önskan om mystiken, det sublima och metafysiska som får en gestalt i hans eteriska och magistrala komposition.

“Snarare än en opera är Bogoluchie en parallell värld. En upplevelse som gränsar mellan verkligheten och det mystiska, mellan nuet och det förflutna – ett djärvt verk som lika mycket är en religiös ritual som musikdramatik”, säger Christian Karlsen, dirigent och initiativtagare.

Medeltida bysantinsk vokalmusik, som hållits vid liv i närmare ett millennium, möter här Zivkovics egna musik. En ritual inspirerad av mystikern St. Symeon Den Nya Teologens visioner och, för tiden, radikala texter om den individuella människans möjlighet att själv erfara inre gudomlig närhet och söka det ändlösa ljuset.

Atenbaserade kören Greek Byzantine Choir gör ett efterlängtat första framträdande i Sverige. Grundad av Lykourgos Angelopoulos – archon protopsaltes (huvudkantor) till Heliga Patriarken av Konstantinopel – är ensemblen en av världens främsta utövare av den bysantinska vokaltraditionen som kännetecknas av sin unika intonation, sångstil och ornamentik.

På Folkoperan möter den nederländska contralto Carina Vinke, gitarristen Jacob Kellermann, dansaren Victoria Andersson samt en av Skandinaviens främsta ensembler för samtida musik, BIT20 Ensemble från Bergen under ledning av den välrenommerade dirigenten Christian Karlsen.

För regi står Aleksi Barrière som även skrivit libretto till Kaija Saariahos opera Innocence tillsammans med Sofi Oksanen.

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan

Skrämmande aktuellt förlopp i nyskrivet avantgardistiskt verk – Mytomania på GöteborgsOperan

11 oktober, 2023 by Mats Hallberg

foton Lennart Sjöberg

Opera i två akter av Paula Malmborg Ward

Libretto: Kerstin Perski

Regi och koreografi: Clara Svärd

Scenografi och kostymdesign: Marika FeinsilberL

Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen

Dirigent: Anders Hanson

GöteborgsOperans kör och orkester

Medverkande: Joachim Bäckström, Kerstin Avemo, Ann-Kristin Jones, Åke Zetterström och Matilda Paulsson

Urpremiär 8/10 2023 på Stora scen Göteborgsoperan

Spelas till och med 9/11

Om något låter för bra för att vara sant är det oftast det, en truism jag som alltför godtrogen bittert fått erfara. Mytomania visar på hur mycket lidande och kostnader manipulerande, maktberusade psykopater orsaker. Den grandiose Francis är en plastikkirurg i ropet i Europa, påstår att hans banbrytande metod kan återställa ansikten, att han forskat fram ett material som kan ersätta mänsklig vävnad. ”Vem ska göra världen bättre om inte jag”, hävdar den skenbart omnipotente läkaren. En man med sådan duperande karisma att sakliga invändningar från visselblåsare väger lätt.

Med fallet kring den nyligen dömde Paolo Macchiarini – och de famösa turerna på Karolinska kring om utfallen av inopererade plaststrupar – som uppenbar referens, kan publiken vara förvissad om thrillerartade utgången. Ska förvisso poängteras att det lite öppna slutet kommer väldigt abrupt. Passar att här redovisa att jag läst bok av Harriet Wallberg den avskedade rektorn på Karolinska. Syndabocken gav sin redogörelse den talande titeln När lögnen blir till sanning. Denne motsvarighet till den tidigare uppburne italienske kirurgen på Karolinska, fullbordar sin mytomani genom att bedra sin fru med deras parterapeut, vars förälskelse sätts på prov när Francis hittar på att han barn. Finns mycket info om problematiken och uppsättningen, både på hemsidan och givetvis i fylligt program.

Intrigen i opera är sällan lika angelägen som i detta verk skapat av kvinnor. Engagerar i lika hög grad som till exempel La Boheme, Carmen eller för den delen kusligt drabbande Herr Arnes Penningar på samma scen. Centrala begrepp för regissören har varit manipulation, kontrollförlust och glidande på fakta. Nyheter inom läkarvetenskapen måste ju ovillkorligen grunda sig i evidensbaserad forskning, som håller för att publiceras i avsett organ. Återigen går tankarna ofelbart till vad som hände på Karolinska. Att bubblan till slut brast berodde ju inte någon intern revision, utan på storartat journalistiskt gräv.

Scenen badar i ljus och scenografin inramas av enfärgade, skjutbara vikväggar originellt nog i pastellfärger vilka också präglar klädernas utseende. Scenens rullband utnyttjas maximalt, effektfullt grepp. Dekoren är tämligen sparsmakad. Vid några tillfällen förekommer två olika perukförsedda kvartetter på scen, trakterandes mindre vanliga instrument. En soffa har en symbolisk funktion, liksom interiören från laboratorieassistentens arbetsplats. Han som upptäcker bluffen, varpå han hjälpsökande, på typiskt orealistisk maner, kommer i kontakt med Nelly. Den oetiska terapeut som förförts av berättelsens allt-ljus-på-mig figur. Bestörta bildar de en handlingsbenägen allians. Men hur påverkar man beslutsfattare, anhöriga och opinionen om den låtit sig övertygas av en manipulatör?

Musiken är otvivelaktigt den mest väsentliga byggstenen i musikteater. Den prisbelönte tonsättaren Paula af Malmborg Ward lyssnar mycket på sina söners jazz och grooviga musik, har skrivit musik till Adventskalender i SVT, och spelar klaviatur i Stella som främst spelar soul och standards. Allsidiga intaget av musik är inte speciellt märkbart här. Vanan av att komponera körverk finns istället med på ett hörn. Musiken är konsekvent och kongenial eftersom den bekräftar och förhöjer intrigens dramatiska nerv.

Tonspråket är krävande, troligen både för lyssnare och utövarna, den strålande lyhörda orkestern. Högst tveksamt om jag skulle haft samma utbyte av premiärens utsändning i P2. Experimentellt inriktade soundet är intimt sammankopplat med händelserna på scen. Associerar ibland till Schönberg och hans ”gäng”. Sjok med slagverksfeature vilka utmynnar i mullrande crescendon påminner om äventyr med Kroumata. Ingen aning om filmmusikgeniet Bernard Herrmann (sett dokumentär om hans gärning på GFF) utgjort bottenplatta i komponerandet. Men i aggressioner, obehagskänslor, farofyllda moment och uppblossande konflikter lämpar sig dålig-stämning-dissonanser från Herrmann synnerligen väl (känd från exempelvis samarbeten med Hitchcock, Orson Welles, Brian De Palma och soundtracket till Taxi Driver).

Hög tid att formulera sig om aktörerna. Den 46-hövdade kören delar upp sig, gör avtryck i omgångar för att i somliga scener bli så där mäktigt förenade som man kan förmoda att de är ensamma om i landet. Några av dem uttrycker belysande visselblåsares dilemma. Matilda Paulsson tar hand om en viktig biroll som den döda modern, vars påverkan stärker Haralds destruktiva läggning. Ann-Kristin Jones har rollen som den bedragna hustrun som i det längsta vägrar att byta sida. Briljerar i duett med Kerstin Avemo i öppningen av andra akten och hon sjunger ut sin upprördhet vid ett par tillfällen. Men den prisade och av många operahus flitigt anlitade Jones har tilldelats en tämligen undanskymd position.

Som så ofta i nutida opera sjöngs stundtals repliker som egentligen inte är särskilt sångbara. En allmänt accepterad förkonstling man får tugga i sig. Med det sagt förtjänar barytonen Åke Zetterström – tillhört solistensemblen sedan invigningen och erhållit betydande priser/ stipendier – stort beröm för sin förhållandevis naturliga framtoning. Meriterade tenoren Joachim Bäckström gestaltar dramats diaboliska nav. Den farliga filur som håller upp fasaden till varje pris. Visserligen en övertygande insats vokalt och dramaturgiskt, men med ett par dagars distans träder Zetterström fram än mer. Regissören skulle kunnat krama ur än mer av denna personlighetstyp, en energitjuv som ställer till mycket elände. I mina öron exponerar mezzosopranen Kerstin Avemo den mest extrema röstteknik möjlig att frambringa. Som Camilla Lundberg påpekar i SVT bländar Avemo med många höga c. Det klingar inte vackert, utan liknar mer en fysiskt häpnadsväckande bedrift, där man undrar hur nära stämbanden är att spricka.

foton Lennart Sjöberg

Var förmodligen första gången sedan Animalen som jag upplevde nyskriven opera. Och till och med ett uruppförande, på en söndag under närmare tre timmar inklusive paus. Den som är en smula kulturellt modig ska absolut utsätta sig för Mytomania.

Arkiverad under: Opera, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 19
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Passenger Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Axel Sondén & … Läs mer om Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Rick Astley Gröna Lunds stora scen, … Läs mer om Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Miroirs nr 3 - En båt på oceanen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Lunds universitet satsar på teater – nu … Läs mer om Mångmiljondonation bakom nytt centrum för konstnärlig gestaltning

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in