Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Lollapalooza Stockholm 2019: Foo Fighters, Lana Del Rey, Greta Van Fleet med flera

by

Lollapalooza Stockholm 2019 bjuder på ett brett startfält på scen. Ett pressmeddelande:

Foo Fighters som gör sin första Stockholmsspelning på över 8 år. Magnetiska Travis Scott – världens just nu största och mest inflytelserika hiphopstjärna. Lana Del Rey – inte som en käftsmäll, utan snarare som en varm ökenbris kommer hon att svepa in över Gärdet i juni. Laleh – en av Sveriges absolut största och viktigaste röster i modern tid gör oss sällskap. Superheta Billie Eilish, albumaktuella The 1975, DJ-giganten Eric Prydz, energin från svenska superstjärnorna i Hov1, brittiska giganterna Bring Me The Horizon, världens just nu hetaste nya band Greta Van Fleet, Brockhampton, The Hives och många många fler.

Du kan ha koll på programmet på festivalhemsidan som finns här.

Att kalla försämringar för reformer är samma gamla högervisa

by

Liberalernas och Centerpartiets krav på försämrad arbetsrätt och sänkta löner för de mest utsatta och Moderata Ungdomsförbundets kamp för att ta bort alla bidrag till kulturverksamhet är allt sprunget ur samma källa: ur samma strävan att upprätthålla ett samhälle med stora klyftor där de mest gynnade alltid kan trycka ned de med sämst förutsättningar och fattigaste förhållanden. Det är samma visa genom århundraden. Det är inget nytt med detta.

Det finns inget nytt i att de som har tyngst jobb och sämst betalt får det ännu sämre och blir ännu mer oskyddade. Det är ren och skär konservativ högerpolitik. Borgerliga partier i högeralliansen vill att så kallade enkla jobb (som oftast handlar om de fysiskt tyngsta som tär på kroppen) ska få ännu lägre lön och inför omröstning i riksdagen om Stefan Löfven … kräver C och L att de mest utsatta ska få ännu sämre skydd på arbetsmarknaden. Det finns inget progressivt i detta. Så har den mäktiga eliten alltid strävat efter att det ska vara.

Samma sak är det med ungmoderaternas förslag inom kulturpolitiken. På sin förbundsstämma röstade Moderata ungdomsförbundet, MUF, igenom att de vill verka för att slopa bidrag till kulturen. Inte en krona ska gå till stöd för kultur. All kulturverksamhet måste själv bära sig ekonomiskt.

Liberalernas riksdagsman Christer Nylander skriver i Svenska Dagbladet: Att slopa det offentliga stödet till kultur är inte alls liberalt. Det är gammaldags konservatism.

Christer Nylander påpekar attfrånvaron av offentligt stöd till bibliotek, konsthallar och teaterscener runt om i landet innebära att föräldrars bakgrund, inkomst och utbildning blev än mer avgörande för unga människors liv och framtid. Det är inte radikalt. Det är inte liberalt. Det är gammaldags konservatism.

Högerkrafterna är sig lika i vilken form de än klär ut sig och vilket språkbruk de än använder för att dölja att deras syfte alltid är att gynna de som har det bäst ställt och som har mest makt. Alltid. På bekostnad av de som har mindre makt och sämre ekonomiska förutsättningar.

Det finns inget progressivt eller framtids-syftande i att alltid vilja försämra för de som har det sämst. Det är inga reformer utan tillbakagång till det klyft-samhälle som funnits sedan människorna blev bofasta och några ägde mark och andra fick slavarbete för ägarna.

Lekfullt och säkert av proggrocklegenderna Spock’s Beard.

by


Artist: The Flower Kings och Spock’s Beard
Betyg: 4
Scen: Kulturhusets studion
Datum: 1 december

Skiv labeln InsideOut, ett fristående skivbolag från Kleve, Tyskland, firar 25 år. I samband med jubileumet släpper etiketten exklusiva skivkataloger med signade band och skickar ut två av skivbolagets största flaggskepp på världsturné. Studion på kulturhuset anordnar en kväll tillägnad den progressiva hårdrocken. Inbjudna är The Flower Kings och Spock’s Beard, två  legender inom proggrockscenen. Vad som kännetecknar akterna är lekfullheten och ett gott samspel. The Flower Kings är ett väloljat maskineri som ikväll spelar som trimmade ihop.  Kvintetten är samspelta som få andra band. The Flower Kings bildades 1994 av gitarristen och sångaren Roine Stolt tillsammans med den dåvarande slagverkaren Hasse Fröberg och trummisen Jaime Salazar. Sedan dess har bandet blivit en viktig del av svensk och internationell progressiv rock. Genom åren har medlemmar både tillkommit och droppat av. Sedan 2012 är berlinaren Felix Lehrmann bandets trummis. Han tillför mycket till mixen av spännande progressiv rock. Bakom trumsetet är han en verklig mästare.
Lehrmanns intensiva och exakta trumspel tillsammans med syntarbetet av Thomas Bodin och girarrliret gifter sig. Som alltid ser vi Roine Stolt vid mikrofonstativet. Hasse Fröberg agerar  sångare och gitarrist och Jonas Reingold lutar sig självsäkert mot basgitarren.

The Flower Kings har stark dynamik och en närvaro som är få band förunnat. Det märks att de har spelat ihop länge. Ständigt pejlar och känner gitarristen Hasse och basisten Jonas av varandra. Och trots snabba vändningar i musiken har de alltid koll på varandra. Det finns ingen tvekan om vilka talanger vi har att göra med.

Låtlistan är lagom lång och består av såväl lugna som mer stökiga partier, en väl avvägd mix som ger stort utrymme för kreativitet. I sina stunder liknar The Flower Kings en frijazzgrupp som experimenterar och utforskar musikens ramar. Vi hör spännande infall med hawaiianska pahu-trummor och begravningsmusik. Men i virrvarret av ideer tappas kärnan -den renodlade rockmusiken – aldrig bort. Vi lyssnar till melankoliska The Truth Will Set You Free från 2002 års album Unfold the Future. Och som avslut pumpar bandet på med flagskeppet – Stardust We Are där Hasses lugnande röst blir i stormen av dånade rockmusik, plinkade gitarrsolon och vibrerande synt ankaret. The Flower Kings är bandet vars låtkatalog är fylld med melodiös, innovativ proggrock. Och ikväll levererar kvintetten

Ett kort break på 20 minuter. Sen stapplar Spock’s Beard in på scen. Bandet har sedan start, år 1992, gått igenom flera metamorfoser där nya bandmedlemmar och nya riktningar i musiken gett bandet ny kraft. Men oavsett ljudbild har kärleken till musiken, scenen och publiken varit konstant, något vi märker ikväll. Bandet i sin nuvarande form består av Alan Morse på gitarr och sång, Dave Meros på bas, Ryo Okumoto på synt och Ted Leonard på gitarr. Det är en härlig sammansvetsning av talanger från hela världen. Bandet spelar innovativ rock med synten som nod. Syntisten Ryo förvandlar scenrummet till en Suspiria-lik spökmässa eller med toner från orgeln manifesterar en dyster begravningsmarsch.

Skivomslaget till Spock’s Beards Noise Floor.

In The Mouth of Madness är syntbaserad rockmusik med hård trumvirvel och återkommande gitarronani. Thought part III är psykedelisk Bowie med återkommande upphackade rytmer och tonartsbyten, musik omöjligt att förutse. Som omväxling mot de hårda partierna skänker de oss en kärlekshymn. She Is Everything är en episk kärleksballad med Alan Morse sång som en varm filt att omslutas av. Slutlgien spelas Day for Night. Lite frijazzande pianospel tillsammans med gitarrmangel. Spock’s Beard ger sitt allt. Bandet som älskar sin publik minst lika mycket som de älskar musiken har i sina ögon en lyskraft.

Efter sista låten bjuder Spock’s Beard The Flower Kings tillbaka upp på scen och tillsammans framför de The Beatles Hey Jude. Det blir allsång med hela publiken, ett fint avslut på en helgjuten afton i proggrockens tecken signat The Flower Kings och Spock’s Beard, en kväll genomsyrat av musikglädje och lekfullhet. Och ett kärt återseende x 2 som vi sent ska glömma.

Petter Stjernstedt

Ale Möller tilldelas Ramel & Crafoords årliga stpendium Legitimerad Legend

by

Foto från Ale Möllers hemsida

Ale Möller är en artist utan begränsningar som borde varit inröstad i Swedish Music Hall of Fame för länge sedan. Jag har ett par plattor som gör hans vidunderliga musicerande rättvisa, fast det är live han och hans omgivning blir som mest oslagbara, när man ger sig på spelmanslåtar, blues, visor, storbandsarrangemang, världsmusik och dylikt. Har hört honom glädja publik  på Liseberg och Stora Teatern, i Mölnlycke och på Göteborgs Kulturkalas för att nämna några spelplatser. Nu har den 63-årige multiinstrumentalisten och kompositören från Skåne mycket välförtjänt  fått ta emot utmärkelsen Legitimerad legend.

Den årliga utmärkelsen som LEGITIMERAD LEGEND utdelades 30/11 2018 till musikern, sångaren och fenomenet ALE MÖLLER i samband med ett framträdande på Haninge Kulturhus ”Stallet” där Ale konserterade med sin trio.

Mikael Ramel & Wille Crafoord är sedan 2012 de två instiftarna av denna utmärkelse.

 

Motiveringen: ”Han vässar folkligt- nästan dolklikt

och får den flageolettaste ton att svänga tungt.

Framför Ales scener vill man hänga. Punkt”

 

Tidigare Legitimerade legender:

Wille Crafoord (2012), Mikael Ramel (2012), Claes Janson (2013), Monica Törnell (2014), Ronnie Gardiner (2015), Bosse Skoglund (2015), Kjell Höglund (2016), Merit Hemmingson (2017)

 

Röda korset visar film på Netflix för att få engagemang för familjer på flykt

by

Röda korset visar film på Netflix för att få engagemang för familjer på flykt.

Röda korset skriver i ett pressmail:
Just nu behöver 129 miljoner människor i världen humanitärt stöd och globalt eftersöker Röda Korset över 100.000 människor som har kommit ifrån sina familjer. Det är svårt att ta till sig dessa siffror och därför har Röda Korset i jul valt att använda sig av långfilmstrailern som ett grepp för att väcka uppmärksamhet. Behövs Netflix-estetiken för att engagera människor?

– Det är svårt att orka med de hemskheter från krigsområden som visas på tv-nyheterna och vi stänger lätt av. Samtidigt sträcktittar många av oss på tv-serier om krig och konflikter på Netflix och HBO. Vi försöker nu att använda samma manér som filmskapare för att gripa tag i tittare och få uppmärksamhet för de verkliga händelser som sker varje dag runt om i världen, säger Anna-Karin Moden, kommunikationschef på Röda Korset.

Här är trailern för “The Aid”: