Utställning/konsert/performance: DROM
Skapare: Peder Bjurman
Tonsättare: Leif Jordansson
Skulptör: Torbjörn Berg
DROM, det till lika konstnärliga som musikaliska verket, handlar om hertiginnan som reser till fjärran land där hon omringas av märkliga ting. Peder Bjurmans uppsättning fungerar som metafor över nutidens märkliga och upp och nervända värld. Men det abstrakta, fragmentariska gör pjäsen svårtillgänglig.
I Slatkyrkans mörka barmiljö befinner vi oss, jag och min kompis. Vi
står här och över ett glas öl och insuper atmosfären. Framför oss ser vi en enorm järnskulptur, skapad av konstnären och kreatören Torbjörn Berg. Runt om står människor i konstiga djurmasker. Med hjälp av tjocka rep hissar de det 14 meter långa järnmassivet. I luften svävar den fritt som ett ståligt luftskepp. Jag häpnar, en känsla av både fascination och förvirring infinner sig. Vad är nu detta? Något tydligt svar till det får jag aldrig.
DROM baseras på berättelsen The Description of a New World, Called The Blazing World från 1666, den första sci fi-romanen. Dessutom skrevs den av en kvinna. Författaren Margaret Cavendish, hertiginnan av Newcastle, berättar historien om det utopiska kungariket befolkat av talande djur och blå-färgade varelser. Det är en fabel över den tidens vetenskapliga debatt. Cavendish vill avslöja egoismen och det triviala inom den vetenskapliga domänen. Men hur det appliceras på DROM är oklart. Möjligen kan det vara en anspelning på vår moderna tid där vetenskapen ifrågasätts och förminskas. Men ramarna för den abstrakta konstinstallationen är otydliga.
DROM är teater blandat med opera och experimentell musik. Inspiration hittas från Frankensteins monster och japansk dockteater. För musik och kör står The Great Learning Orchestra samt flera solister. Det är konst med stort K, men där det pretentiösa lätt tar över hand. Med en bättre inramning, en kontext att utgå ifrån, hade DROM varit mer lätttillgänglig. Kanske är det jag som är problemet. En trögtänkt tunnelseende konstkonsument. Men det subtila, korthuggna, drömska lämnar många frågetecken kvar att reda i.
DROM i sin gestaltning är en abstrakt, närmast transcendental upplevelse. Under kvällen återkommer sekvenser med små små förändringar. Även besökarna kommer och går från och till lokalen. Det tillgängliggör konsten till fler. Konceptet är spännande. Men med det tydligt bärande narrativ – The Blazing World – som utgångspunkt borde resultatet för denna konstinstallation blivit mindre fragmentariskt. Kanske var det syftet. Att få oss att tänka till ett extra varv. Men bakom fasaden skönjar jag en större berättelse, en idé som aldrig får ta plats. I sin utformning känns DROM som delar av en större helhet som vi i publiken aldrig får huvudnyckeln till. Jag kikar in i nyckelhålet och kittlas av det jag ser, men känner frustrationen koka när så mycket av intresse aldrig får sitt rättmätiga spelrum.
DROM visas på Slatkyrkan den 11:e ,12:e och 13:e januari.
Petter Stjernstedt
Handlingen utspelar sig i 1930-talets Pari och den fattiga unge mannen Bois-d’Enghien (skickligt spelad av Rasmus Luthander) är älskare åt den eldige, eftertraktade nattklubbsångerskan Lucette (träffsäkert komiskt spelad av Maia Hansson Bergqvist). Bois-d’Enghien har ett problem. Han är fattig och nu har han fått chansen att gifta sig. Nu måste han alltså göra slut med Lucette för att kunna gifta sig med den rika unga kvinnan. Att göra slut visar sig svårare än han räknat med, riktigt omöjligt. Lucette vet precis vilka knappar hon ska trycka på för att få honom upptänd. Relationerna skruvas till flera varv till, dessutom. Lucette har en rik uppvaktande generalen som inte uppskattar någon konkurrens och är beredd att döda Lucettes älskare, ifall han kan få reda på vem det är. Bois-d’Enghien lurar generalen och pekar ut en stackars oskyldig kompositör som älskaren. Situationen kompliceras dessutom av att Lucette har en lillasyster som är förälskad i generalen. På ytan ser det ut som ett triangeldrama vi sett förr och vi kan lista ur hur allt ska sluta. Fast det är inte riktigt så, denna fars har några unika oväntade vändningar.
Vi får följa en kvinna som bor ute på landsbygden. Hennes man har hamnat i fängelse, varför är lite oklart. Varken hon själv eller någon annan tycks ha förstått varför. Det bara är så, en del får sitta i fängelse ibland. Samhället är långt ifrån ett rättssamhälle. Hon har skickat ett paket till sin man i fängelset med lite matvaror och annat han kan behöva. Men paketet kommer tillbaka i retur. Varför det kommit i retur finns det inget besked om.
Kvinnan som vill lämna paketet till sin man försöker på olika få svar på varför, hon söker svar hos polisen, hon maffiafolk som hävdar att de kan hjälpa henne, ja det finns en uppsjö av lycksökare kring fängelset som försöker sko sig på att anhöriga till fängelsekunderna.