Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Mordet på ön

by


Foto Graeme Hunter Pictures ©All3media

Mordet på ön
Betyg 3
Premiär på SVT 5 februari 2025
Regi Tom Sullivan

Mordet på ön är en engagerande mordhistoria, en miniserie med fyra avsnitt, som utspelas på ön Lewis and Harris, en del av Yttre Hebriderna, utanför Skottland. Det är en intressant miljö med mycket hav och höga klippor och till stor del av dialogen är på gaeliska.

Huvudpersonen är den unga polisen Kat Crichton (spelas av Sorcha Groundsell) som får uppdraget att följa med på utredningen av ett mord på Mary Maclean, matriarken för den förmögna familjen Maclean på ön Lewis and Harris. Kat Chrichton ska framför allt jobba som anhörigpolis under fallet. Anledningen till att hon får uppdraget trots att hon är ganska ny i jobbet är att hon är från ön Lewis and Harris och hon talar gaeliska.

Innan de åker iväg frågar hennes chef om hon har något outrett med några som är berörda av fallet. Hon svarar nej, förstås. Kat vill förstås få chansen att vara med på en mordutredning. Givetvis talar hon inte sanning när hon nekar. Det var tio år sedan hon satte sin fot på ön men det finns fortfarande konflikter och annat som bubblar mellan henne och en del av öns invånare.

Handlingen pendlar mellan olika tidsperioder, dels nutiden och dels vad som hände tio år tidigare på en fest med händelser som gjorde att Kat lämnade ön och händelser som påverkar nutiden.

Mordhistorien är klurig och som i många kriminalserier pendlar det mellan vem som utredarna och som vi tittare misstänker. Mordoffret, Mary Maclean, har fyra vuxna barn, som tillhör de misstänkta och Kat misstänker också Mary Macleans make, trots att han också blev skjuten i samband med mordet som först verkar vara ett rån.

Det är en mordgåta som framför allt skildrar psykologiska processer, hur människor känner och reagerar på sina känslor. Det är bra att det inte är fler avsnitt, det hade blivit segt då. Den unga polisen Kat Crichton är en intressant person. Hon ger intrycket av att vara lite blyg och försiktig men när det kommer till kritan är hon både framåt och bestämd och envis. Hon lurar nog många med sitt oskuldsfulla utseende. Jag hoppas hon dyker upp i fler tv-serier. Karaktären håller för fler säsonger.

Recension av tv-serie: Apple Cider Vinegar – omskakande om bluff inom alternativ medicin

by

Apple Cider Vinegar
Betyg 3
Global premiär på Netflix 6 februari 2025
Regi Jeffrey Walker

En omskakande berättelse som bygger på verkliga händelser där två unga kvinnor i Australien tjänade mycket på och blev kända, hyllade influencer genom att marknadsföra produkter och behandlingar som de påstod botade dödliga sjukdomar. De två kvinnorna var stenhårda konkurrenter och tyckte inte om varandra och båda byggde sin verksamhet på lögner och bluff.

Serien är också en hård granskning av alternativa metoder för att bota sjukdomar, framför allt angrips alternativa behandlingar av cancer. Serien som består av sex avsnitt bygger på verkliga händelser men samtidigt har namnen ändrats på många av personerna medan en del karaktärer som Belle och Chanelle fått behålla sina verkliga namn.

Huvudkaraktären som angrips allra mest är Belle Gibson. Seriens handling kretsar mycket kring henne även om vi också får följa två andra kvinnor, Milla som konkurrerade med Belle och Lucy som hade svår bröstcancer och som beundrade Belle och följde hennes råd. Belle Gibson påstod att hon diagnosticerats med hjärntumör men att hon vunnit över cancern genom sin metod att äta rätt mat. Hon blev jättestor på Instagram och hade många, många följare och hon utvecklade en app, The Whole Pantry, som innehåll recept och råd för att vara frisk och kunna bota farliga sjukdomar. Appen godkändes av Apple och hon fick beröm från Apple.

En annan kvinna var inspirationskälla för Belle. I serien har hon fått namnet Milla. Hon hade hudcancer i sin vänstra arm. De traditionella medicinens läkare ordinerade att armen skulle amputeras och hon skulle genomgå cellgiftsbehandling. Men hon valde att istället följa en alternativ metod som en läkare i Mexico uppfunnit. Den behandlingen handlar bland annat att dricka en mängd juicer dagligen och att göra lavemang med kaffe flera gånger om dagen. Milla påstod att metoden gjorde henne frisk. Till skillnad från Belle hade Milla verkligen cancer men hon bluffade ändå eftersom cancern kom tillbaka i armen och det dolde hon. Milla dog sedan i cancer 2015.

För Belles lilla son måste det ha varit fruktansvärt att växa upp med hotet hängande över huvudet att mamma Belle skulle dö av cancer. Rent privat var det verkligen genom-uselt av Belle Gibson att låtas att hon hade cancer. Dessutom lurade hon många som var sjuka och som följde hennes metoder och lagade mat efter hennes menyer. Men minst lika illa, eller till. och med ännu värre, var att hon lovade att en stor del av hennes försäljning skulle gå till välgörande ändamål. Det allra värsta var den lill pojken som hade en aggressiv hjärntumör och som kanske kunde bli frisk genom en operation, som var dyr. Belle använde honom i sin marknadsföring och samlade in pengar till hans operation. Men han fick inte ett öre av det.

Belle Gibson skildras i serien som en tvättäkta narcissist. Har tycks inte ha många goda sidor och hon manipulerar allt och alla och tycks kunna ljuga om allt. Hon älskar sig son men någon bra mamma verkar hon inte ha varit. Hon var under dessa år som skildras helt fixerad vid sig själv och sina företag och sin framgång.

Serien har fokus på Belle som är den värsta manipulatorn och lögnaren även om Milla också lurade sina följare. Serien visar också att ganska många av karaktärerna är falska på sitt sätt och har sina dolda motiv, också journalisten som avslöjar Belle har sina privat skäl. Hans fru är Lucy, som är svårt sjuk i bröstcancer. Han vill inte att hon ska använda alternativa behandlingar. Han vill att hon ska genomgå cellgiftsbehandling istället.

Tänk att Belle Gibson var så drivkraftig och så övertygande att hon fick Apple att godkänna och berömma hennes app och hon fick sin receptbok utgiven av det etablerade bokförlag Lantern Books, som ingår i Penguin Books.

Serien är skrämmande att se. Det är otäckt att människor kan manipulera så många. Samtidigt kan jag tänka att serien saknar kritik av vad cellgiftsbehandling betyder. Om femtio år har forskare hittat andra metoder att behandla cancer med, får vi verkligen hoppas. För cellgiftsbehandling verkar är ett gissel, det vet alla som fått behandlingen eller har någon anhörig eller vän som genomgått den. Det är inte konstigt att många söker sig till alternativ. Serien fokuserar på framför allt Belle men också Milla och visar hur mycket bluff det kan finnas i alternativa behandlingar och samtidigt visar den hur de som är emot alternativen kan ha sina personliga skäl till sitt ställningstagande, men samtidigt ifrågasätts inte företrädarna för de traditionella metoderna som att amputera kroppsdelar och behandla med cellgift.

Recension av tv-serie: Åremorden – vackra snöiga Jämtland och realistiska brottsfall och trovärdiga karaktärer

by

Åremorden
Betyg 4
Global premiär på Netflix 6 februari 2025
Regi Joakim Eliasson och Alain Darborg
Produktionsbolag SF Studios
Producent Brita Lundqvist
I rollerna bland andra Carla Sehn, Kardo Razzazi och Charlie Gustafsson

Viveca Stens kriminalromaner från Åre med de två poliserna Daniel Lindskog och Hanna Ahlander i centrum har nu kommit som tv-serie i en första säsong med fem avsnitt. Det är underbart att se en tv-serie som utspelas i det snöiga Jämtland med realistiska kriminalfall och trovärdiga karaktärer och duktiga svenska skådespelare.

Hanna Ahlander jobbar egentligen hos Citypolisen i Stockholm men har hamnat i konflikt med kollegor och flyr till Åre för att ladda batterierna. Hon får låna sin systers stuga i Åre. På plats ser hon i de lokala nyheterna att en ung flick försvunnit under en fest. Hanna anmäler sig till Missing People för att hjälpa till att söka efter den försvunna flickan. Hanna börjar så klart att luska kring fallet med den försvunna flickan och får snabbt fram en del bra information. Givetvis kan hon inte hålla sig utan tar kontakt med den lokala polisens chef och vips är hon med och utreder tillsammans med Daniel Lindskog, från den lokala polisen.

Denna första säsong (jag förmodar att det kommer fler säsonger) bygger på de två första böckerna i serien: Offermakaren och Dalskuggan. De första tre avsnitten kommer från Offermakaren där en ung flicka försvinner i samband med en fest. De andra två avsnitten
handlar om ett fall som börjar under sportlovet där ett illa tilltygat lik hittas en bit utanför byn. Det visar sig att offret är en känd idrottspersonlighet och som tycks ha varit mycket uppskattad. Hanna är kvar hos Årepolisen och Daniel Lindskog ska gå på föräldraledighet som slits mellan arbete och familj.

Nära den norska gränsen har en frikyrklig sekt fått fäste och under utredningen av mordet kommer Hanna dit för att ställa några frågor. Hanna som jobbat med våld i nära relationer i Stockholm anar oråd och försöker hjälpa pastorsfrun.

Det är en spännande kriminalhistoria där misstankarna går iväg åt olika håll. För min del tycker att de två sista avsnitten var bättre och var spännande än de första tre avsnitten.

Ett plus för serien är att poliserna visserligen är mänskliga och har problem som alla människor kan ha. Daniel är nybliven pappa men samtidigt är det skönt med en serie där poliserna huvudpersonerna inte är alkoholiserade eller fyllda av ångest. Ett plus är också att det ofta är situationer som är realistiska som ligger bakom brotten.

Att Åremorden kom till beror troligen på coronapandemin. Viveca Sten och hennes man var fast i fjällparadiset Åre på grund av reserestriktioner och då började hon skriva på den första delen, som utkom 2020.

Recension av tv-serie: Kommissarie Ellis – en tuff poliskvinna i en välgjord engagerande serie

by


Foto: Steffan Hill

Kommissarie Ellis
Betyg 4
Premiär på SVT och SVT Play 12 januari 2025
Regi Nick Hurran, Andy Tohill och Ryan Tohill

Vera har fått konkurrens i kategorin tuff kvinnlig polis. Vera Stanhope som är en medelålders mycket bestämd poliskommissarie som huserar i Northumberland spelas av fantastiska Brenda Blethyn. Vera har vunnit många serie-tittares hjärtan. Nu har det äntligen kommit en ny poliskvinna som kan mäta sig med Vera. Sharon D Clarke i rollen som Ellis är helt underbart tuff. Och smart. Henne sätter sig ingen på.

Den första säsongen skapades 2024 och har nu släppts i Sverige. Den består av tre avsnitt som alla är kring en och eh halv timme långa, som tre långfilmer.

Kommissarie Ellis som är polis i London blir utskickad för att hjälpa lokalpolis i svåra och känsliga utredningar, något som inte alltid är så populärt. Hon möter ofta motstånd hos den lokala polisen, speciellt lokala polischefer som känns sig åsidosatta när det kommer en höjdare från London. I det första avsnittet träffar hon Chat Harper (spelas av duktiga Andrew Gower). Han är en mjuk person som passar bra ihop med Ellis. De bildar ett perfekt utredningsteam.

I första avsnittet ska Ellis lösa försvinnandet av en ung flicka och mordet på hennes pojkvän som är son till en brittiska politiker som kräver att någon utanför den lokala polisen leder utredningen. Redan där finns förstås en konflikt mellan den lokala polisen och Ellis. I det andra avsnittet blir det inte lättare precis, för där ska hon tillsammans med Chet Harper utreda försvinnande av en kvinnlig polis som var i konflikt med sina manliga kollegor.

Det är kluriga fall Ellis och Harper får ta itu med, det är lite av Agatha Christie-stil med många trådar som far åt olika håll. Som tittare känner jag mig involverad och försöker själv klura ut fallets lösning.

Det är hög kvalitet på skådespelare och på de kluriga fallen och dessutom tar för oss ut till olika delar av den brittiska landsbygden och småstadsmiljöerna. Det är en överraskande positiv nu krimserie. Hoppas verkligen på en andra säsong.

Ett plus är också att avsnitten fokuserar på fallen och inte på Ellis privatliv. Hon har någon slags problem med sin dotter men det är inget som serien går på djupet med. Det är så skönt med en serie som inte ägnar halva tiden åt kommissariens trassliga privatliv.

Recension av tv-serie: Ember Manning: Fallet vid bryggan – tröttsam, rörig brittisk krimserie

by

Ember Manning: Fallet vid bryggan
Betyg 2
Premiär på SVT Play 4 januari 2025
Regi Cat Jones

Tröttsam, rörig miniserie i fyra avsnitt som kändes som bortkastad tid att se.

Brittiska krimserier brukar hålla hög kvalitet. Här är ett exempel på en brittisk serie som bryter den traditionen. Den fyra avsnitt långa miniserien Ember Manning: Fallet vid bryggan är plågsam att se, den bygger på klyschor, klichéer och är väldigt fördomsfull.

Huvudpersonen är kriminalinspektören Ember Manning som ska utreda en mordbrand och det dröjer inte länge förrän det leder till en gravid minderårig flicka. En true crime-poddare dyker upp och avslöjar att mordbranden kan vara anlagt av en serieförövare, det kan vara en man som förgriper sig på unga minderåriga flickor och som försökt ta bort bevis från tidigare brott genom branden. Branden kan ha att göra med en försvunnen skolflicka, Amy, som försvann femton år tidigare.

Ember Manning är en polis som går sina egna vägar och utreder för sig själv utan att tala om för sina kollegor vad hon håller på med. Det börjar bli en kliche i hög grad nu som upprepas i den ena krimserien efter den andra med dessa hemlighetsfulla ensamma utredarna. Eftersom Ember Manning verkar göra detta framför allt för att dölja att hon misstänker att en anhörig till henne kan vara inblandad blir serien inte mer engagerande. Ember Manning är överlag en otrevlig person. Hon är nedlåtande mot sin polispartner och hon anklagar hela tiden sin mamma för att Ember inte fick den uppmärksamhet hon borde fått som barn av sin mamma. Det är tjatiga teman som inte känns fräscha.

Fallet med den försvunna Amy tar mer och mer plats. Vi får följa många scener med Amy innan hon försvann. Hon var en utmanande tonårig som gick över alla gränser. Hon ljög, lurade och utnyttjade människor för sina egna syften. Hon var utnyttjad av en vuxen man i ett sexuellt förhållande fast hon är minderårig. Men hon var inte emot att ha sex med den mannen, inte på något sätt var hon emot. Det gör det inte mindre olagligt, förstås.

Amys föräldrar beskrivs som dåliga och att de inte gett henne kärlek. Amys föräldrar är egofixerade. Mamman bryr sig inte om Amy och pappans företag är på väg mot konkurs medan han samtidigt har en massa älskarinnor. Att utåtagerande, gränslösa tonåringars beteenden alltid skulle beror på dåliga föräldrar är en fördom som långt ifrån stämmer i alla situationer. Denna serie är fullproppad av sådana fördomar.

Dessutom är serien rörigt berättad. Jag har hört flera kommentera serien att det tar två avsnitt innan de förstår att vissa scener är skildringar av det förflutna.

Det är svårt att tycka om huvudpersonen Ember Manning eller att sympatisera med henne. Amy, som är ett offer, är samtidigt otroligt manipulativ och elak. Handlingen är för skruvad och pepprad med alldeles för många förutfattade meningar om hur människor är. På engelska heter den The Jerry och hade premiär 15 juli 2024 på BBC One. På SvT och SvT Play hade den premiär 4 januari 2025. Jag hoppas innerligt att det inte kommer någon andra säsong.