• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

23 april, 2026 by Rosemari Södergren

Unchosen

Unchosen
Betyg 2
Premiär på Netflix 21 april 2026
Regi Philippa Langdale och Jim Loach

Nja. Jag är besviken. Serien skildrar en sekt, en engelsk kult där medlemmarna lever i egna små samhällen. Sekter och kulter och hur människor tänker och känner kring de existentiella frågorna är intressanta. Men denna bygger i grunden på förutfattade meningar och klichéer som vi redan sett i många skildringar tidigare och det saknas i djup i berättelsen.

Denna tv-serie i sex avsnitt är ett drama om några människor som bor i ett slutet kristet samfund i Storbritannien. Det finns tusentals olika kulter och sekteristiska grupper i Storbritannien. Serien fokuserar framför på de avigsodor och mörka hemligheter som kännetecknar farliga sekter. Det är berättelser vi redan hört många gånger och ofta bättre skildrade.

Som i många sekter som bygger på kristna, judiska eller muslimska konservativa tankar är det männen som har makten och bestämmer medan kvinnor ska passa upp och lyda.
Kvinnorna ska mer eller mindre tiga och inte märkas, de ska sköta hushåll: tvätta, städa och ta hand om barnen – och helst föda många barn. Kvinnorna ska gå klädda i långkjolar och de får inte lära sig simma och helst inte kunna köra bil heller.

Huvudpersonen Rosie bor med sin make Adam och deras dotter i detta slutna kristna samfund. Rosies sorg är att hon och Adam bara har ett barn. Adams bror har redan tre barn med sin fru och ett fjärde på väg.

Två stora händelser sätter igång känslor och tankar inne i Rosie och hom börjar ifrågasätta om samfundet verkligen har en kärleksfull gud. Adams bror blir straffad för att han bli påkommen med att ha en mobiltelefon. Mobiltelefoner anses vara djävulens påfund och lockar människor till falska nöjen som drar människan bort från guds vilja.

Den andra stora händelsen är när Sam, en man som sitter i fängelse rymmer och lyckas gömma sig i deras samfund. Rosie berättar för honom att Sam att han kan bli förlåten av gud. Hon tar ställning för Sam och övertalas samfundets ledning att ge Sam en chans i deras samfund.

Precis som i många skildringar av denna form av samfund missbrukar förstås männen sin ställing, speciellt de av männen som har mest makt. Bakom fasaden finns många problem och mycket som inte alls är enligt samfundets regler. Falskhet och män som utnyttjar kvinnor både sexuellt och på andra sätt öppnar ögonen på Rosie som börjar ifrågasätta samfundet.

Det finns vissa delar av serien som är något överraskande och ger visst djup i skildringen men i stort sett känns det som en serie som inte tillför något unikt. Det finns inte någon förklaring egentligen till varför dessa människor slutit sig samman i denna grupp. Vad är fördelen med gruppen, vad gjorde att de ens gick med? Det är sådant som saknas för att ge mer berättelsen lite mer tyngd.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Recension av tv-serie, Religio, tv-serier

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

16 april, 2026 by Rosemari Södergren

Jo Nesbøs Harry Hole

Jo Nesbøs Harry Hole
Betyg 3
Premiär på Netflix 26 mars 2026
Regi Øystein Karlsen och Anna Zackrisson

Nordic Noir när det är som mörkast. Att Jo Nesbøs kriminalromaner om Harry Hole börjat föras över i tv-serie-format är nog efterlängtat av många. Denna serie baserar framför allt på den femte boken, Djävulens stjärna. Deckarserien om Harry Hole är mörk ochHarry Hole kämpar både mot sina inre demoner, framför allt sin alkoholism, och yttre demoner som hänsynslösa mördare och korrumperade poliser och andra makthavare.

Handlingen utspelas till största delen i Oslo. Ett dystert och plågat Oslo där en seriemördare huserar och samtidigt finns det grov korruption inom polisen men bland annat den helt samvetslöse Tom Waaler (spelas suveränt bra av Joel Kinnaman).

Om en regissör vill visa att en person på scen använder mycket svordomar räcker det ofta att den personen svär tre gånger, sedan kan han eller hon prata utan svordomar och ändå kommer publiken att uppfatta personen som en svärande person. Jag tänker att det är likadant när det gäller att skildra att någon har stora problem med alkohol. Harry Hole har stor problem med alkohol. När han tycker något är för jobbigt då flyr han in i alkoholens dimma. Det visas tydligt, alltför tydligt i serien. Flera avsnitt går åt för att se hans förvirring och flykt in i alkoholens förljugna dimmiga världen. Det blir lite segt. Det gör att första halvan av denna serie blir lite för mörk, seg och dyster.

Det Oslo som presenteras kunde varit vissa delar av Stockholm med dagens gängkriminella härjningar och skjutningar. Ja Oslo i denna serie är om möjligt ännu mer plågat. Det är mycket dystert. På ett sätt är det inte fel. För det kan vi känna igen i Sverige idag. Makthavare, bland annat regeringen, röstar igenom flera lagar som ger våldmonopolet (det tajta samarbetet mellan väntar, polis och åklagare) rätt att gripa och bura in människor utan rättegång. I tv-serien finns det en grupp poliser som vill tvinga fram en lag som ger poliserna rätt att bära mer vapen. Deras metod för att tvinga fram detta är att helt kriminellt sälja vapen till olika kriminella gäng.

Skildringen av falskspelare bland en stor grupp norska poliser känns mycket hemsk. Men helt omöjligt att tro på detta är det inte, ned tanke på hur det ser ut i Sverige. Nästan ingen polis som blir anklagad för våld och brutalitet blir fälld. Poliserna går hand i hand med åklagare, ofta, i Sverige. Det är också en slags korruption. Att poliser som misstänkt för brott inte utreds av en fristående myndighet utan av poliserna själva är egentligen horribelt.

Jag tycker det är synd att skaparna av denna första tv-serie med Harry Hole grävde ner sig för mycket i hans alkoholism. Berättelsen och kritiken mot polisens korruption är värd att föras fram tydligare. Serien är mörk och dyster, men har något viktigt att säga också om Sverige.

Harry Hole spelas av Tobias Santelmann (känd från Exit och The Last Kingdom).
Serien är skapad och skriven av Jo Nesbø själv.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Harry Hole, Netflix, Recension av tv-serie, TV-serie

TV-recension: Dansk polisserie utan sirener – men med desto mer hjärta

7 april, 2026 by Thomas Johansson

Uniformen Dansk TV-serie – SVTplay Betyg 4 (5)

Den danska tv-serien Uniformen placerar sig någonstans mellan klassisk kriminaldrama och mer lågmäld karaktärsstudie – och det är just i det där mellanrummet den fungerar som bäst.

Redan från första avsnittet är det tydligt att det här inte är en serie som jagar snabba kickar. Tempot är eftertänksamt, nästan metodiskt, och mycket av dramatiken ligger i det som inte sägs. Istället för att luta sig tungt mot brott och mysterier bygger Uniformen sin styrka i vardagen: i skiften, i pauserna mellan utryckningar, i relationerna mellan kollegor som både är beroende av och trötta på varandra.

Serien lyckas fånga den där speciella känslan av att bära en roll – bokstavligen en uniform – och vad det gör med en människa. Den handlar lika mycket om identitet som om yrkesliv. Vem är du när du inte längre är i tjänst? Och hur mycket av jobbet följer med hem, vare sig du vill eller inte?

Skådespeleriet är genomgående starkt, med en ensemble som känns ovanligt naturlig. Dialogen flyter på ett sätt som gör att det ibland känns mer dokumentärt än dramatiserat, vilket passar seriens ton. Här finns inga övertydliga hjältar eller skurkar – bara människor som försöker göra sitt jobb i en komplex verklighet.

Visuellt följer serien den nordiska traditionen: avskalad, kylig och realistisk. Kameran dröjer kvar, låter scener andas och vågar lita på att publiken hänger med utan att bli matad med information. Det ger en autenticitet som lyfter helheten, även om det ibland kan kännas aningen långsamt.

Om det finns något att invända mot är det just tempot. För den som söker mer traditionell spänning kan Uniformen upplevas som återhållsam, nästan försiktig. Men för den som uppskattar karaktärsdriven dramatik är det snarare en styrka än en svaghet.

Sammanfattning:
Uniformen är en lågmäld men träffsäker serie som använder polisyrket som en spegel för större frågor om ansvar, identitet och tillhörighet. Den kräver lite tålamod – men ger desto mer tillbaka. Finns att se på SVTplay.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV-serier

Recension av tv-serie: De sju uren – underhållande och klurig med duktiga skådespelare

22 januari, 2026 by Rosemari Södergren

Göteborgs filmfestival 2026

De sju uren
Betyg 4
Premiär på Netflix 15 januari 2026
Regi Chris Chibnall

En lite ovanlig och klurigare Agatha Christie med några oväntade vändningar i regi av Broadchurch-regissren Chris Chibnall kan knappast bli annat än både spännande och deckarmysigt. Dessutom med flera duktiga skådespelare som Mia McKenna-Bruce, Martin Freeman och Helena Bonham Carter. I centrum för handlingen i denna miniserie står en ung kvinna, ”Bundle” Brent, som utvecklas till en detektiv.

Denna miniserie bygger på Agatha Christies roman De sju urens mysterium från 1929 och utspelas utspelar sig i England år 1925. Lady Eileen ”Bundle” Brent är en rik ung kvinna som bor med sin mamma på ett stort gods. Mamman, som spelas av Helena Bonham Carter, lever väldigt isolerat men nu har dottern bjudit in till fest och tvingar mamman av vara lite sällskaplig och social. Det slutar illa med ett mord.

När en ung man hittas död i en säng i ett rum i godset säger polis och läkare att han begått självmord. Men Bundle vet att det inte är så. Den unge mannen och hon hade stämt träff nästa kvälla och han hade talat om att han tänkte fria till henne. Den som har sådana planer begår inte självmord dagen före.

Bundle undersöker och hittar spår och det är klurigt och så där typiskt Agatha Christie-aktigt i en väl fångad miljö från 1900-talets början.

Det finns några saker i denna serie som bryter mot traditionellt sätt att berätta en deckarhistoria, med saker som görs mystiska men inte är riktiga spår utan villospår. Men det är underhållande och spännande. Fast jag listade ut vem som var skyldig redan tidigt. Men det gör ju inget. Frågan är når detektiven ska förstå.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Agatha Christie, De sju uren, Miniserie, Netflix

Recension av tv-serie: Synden – en mörk mix av kriminaldrama och en tragisk släktkrönika på svenska landsbygden

2 januari, 2026 by Rosemari Södergren

Synden
Betyg 3
Premiär på Netflix 2 januari 2026
Regi Peter Grönlund

En svensk tv-serie, en mini-serie i fem delar, en mörk mix av ett kriminaldrama och en tragisk släktkrönika på svenska landsbygden. En tonåring försvinner och Dani, en kvinnlig polis, tar ansvar för utredningen fast hennes kollegor och chef inte anser att hon borde eftersom hon har personliga förbindelser med den försvunne. Poliskvinnan har en jobbig relation till sin son. Hennes son är vän med den försvunne tonåringen. Det är svårt att ens tro på att en polis tillåts jobba under de omständigheter som råder i fallet.

Handlingen utspelas till stor del på landsbygden i ett litet samhälle på Bjärehalvön på västkusten i Skåne, där det råder ett rubbat förhållande till såväl polis som svenska myndigheter. Det är inte en förort till en stor stad utan ett gammal svensk bygd med familjer och släkter som tycks ha bott på samma plats i generationer och där barnen inte har något annat val än att ta över föräldrarnas gård. Byborna har inget förtroende för polis eller andra myndigheter.

Det är bråk, gräl och osämja mellan de flesta i byn men när någon utomstående kommer håller de ihop i sitt hat mot utomstående. Byborna drivs av djupa lojaliteter och gamla familjefejder. Polisen som vill utreda vad som hänt med den försvunne tonåringen får inte mycket hjälp av byborna som tvärtom hotar poliser.

Av och till är serien intressant och saker nystas upp men det är en mörk skildring där de flesta mår dåligt. Det är så långt från en feelgood-berättelse som det är möjligt att hamna. Är den spännande? Både ja och nej. Det finns inte många karaktärer i serien som jag ens kan känna någon sympati för, det är svårt att riktigt engagera sig i skildringen som är lite för svart och hopplös även om det kan glimta till med lite hopp någon gång. Regissören Grönlund skildrar en bygd som styrs av en form av klan-samhälle. Det är en form av samhälle som annars brukar beskrivas i samband med folkgrupper som somalier. Det blir spännande att se detsamma i en liten, till stor del isolerad gammal svensk bygd. Samtidigt gör det att jag har svårt att riktigt tro på berättelsen. Jag är kluven till serien, den är absolut värd att se men den når inte upp till de bästa serier jag sett. Kanske är det så att amatörskådespelarna är överdrivna i sina reaktioner, som gör att det inte känns äkta och är svårt att engagera sig?

Liksom i Peter Grönlunds andra filmer är en stor del av rollerna besatta av amatörskådespelare, vilket ger en närhetskänsla och slags realism till karaktärerna som fungerar bra.

Regissören Peter Grönlund långfilmsdebuterade 2025 med dramathrillern Tjuvheder som möttes av lysande kritik och som vann Kritikerförbundets pris ”Greta” för bästa svenska film 2015, nominerades till sex Guldbaggar, varav den vann fem av dessa, bland annat för Bästa manus, Bästa klippning och Bästa kvinnliga huvudroll. Tjuvheder följdes upp av Goliat som också den fick ett mycket fint mottagande, nominerades för fem guldbaggar, bland annat Bästa film, och filmen vann fyra av dessa, bland annat för Bästa filmmanus, Bästa klipp och Bästa manliga huvudroll. År 2020 regisserade Grönlund Björnstad, en dramaserie på fem tar för HBO baserad på Fredrik Backmans bästsäljande roman Björnstad (Beartown). Serien hade premiär hösten 2020 på HBO Nordic/Europa.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Netflix, Peter Grönlund, Synden, TV-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 32
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in