• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

svensk

Bokrecension: Bli som folk av Stina Stoor

10 januari, 2018 by Robert Salmela

Bli som folk
Författare: Stina Stoor
Utgiven: 2015
ISBN: 9789113066547
Förlag: Nordstedts

– Jaha, en ny läsning och recension, vad nytt har du att bidra med då?

Här kommer jag svepandes med min inte lite rostiga lie långt efter att säden vissnat och lagt sig. Den har förvandlats till en illaluktande geggamoja lika sörjig och jevlig som västkustvintern. Jag läser (även här på Kulturbloggen) några av de reflektioner som skrevs när det var i ropet och känner mig inaktuell. Bli som folk är varken tillräckligt gammal eller ny för att skrivas om, men det är som det är och ibland får man vara som liljorna längs marken – skit i allt för allt är skit. Tankarna har redan tänkts, parallellerna dragits och inte ens några ordvitsar av hennes namn är längre tillgängliga. Fast stöld är väl å andra sidan vad både författare och kritiker i allmänhet sysslar med.

Nå.

När jag läste Stina Stoors bidrag ur en av Novellix´ presentaskar blev jag uppspelt och utropade antagligen något i stil med ”Prisa Herrens skatteåterbäring…Den västerbottniska författaråterväxten är räddad…Frånfället av Lidman, Lindgren och tids nog även Enquist kommer inte innebära slutet för livet som vi känner det…Det finns hopp…Prisa Herren!”.

Men jag vill inte göra misstaget att hemfalla åt något så bekvämt som att jämföra. Att både stil- och innehållsmässigt fullständigt särskilja sig från vad som redan skrivits är hart när omöjligt om man nu inte börjar skriva baklänges, upp och ned eller kanske inte alls och ändå ge ut boken. Det är litteratur från Stina och hennes erfarenhetshorisont – inget annat. Och det är gott så. Allt prat om litteratur från Norrland säger som ingenting.

”Som”.

Det främsta av ord. Och texten är pepprad av som för att det säger något bortanför vad som med andra ord går att säga. I dagligt tal använder jag det ofta, men i annat än i det privata skrivandet har jag som undvikit det. För Stina återkommer det allt som oftast i slutet av meningarna, vilket kanske är en egenhet från området. Ordbruket är i övrigt ändå säreget. De dialektala dialogerna är inte ett helt nytt handgrepp (Lidman, Teratologen) men de har en egen takt och klang. Miljö- och personbeskrivningarna är sparsmakade, lågmälda och underströmmen av en särskild och kanske karg humor får ibland små eruptioner. En bitter, rivig men ändock njutbar brygd.

Novellerna är oftast jordnära men ibland också överjordiska; det finns en mystik som lurar i vassen och irrbloss som glöder under myren. Skrivstilen med sina väl avvägda och ibland nysmidda ord är en del av behållningen, men skalar vi bort den finner vi berättelser som överlever på egen hand. Trivs man med det melankoliska, dystra och helt mänskliga utanförskapet eller åtminstone avvikandet så kommer man mysa ned sig lite extra i fåtöljen.

Novellsamlingar är inte helt enkla att skriva om eftersom de i egenskap av att vara förhållandevis korta enkelt av misstag kan avklädas. Jag ger er några novelltitlar att smaska på: Gäddan, Elljusspåret, Ojura, Det var den tiden på året då alla barn blivit till björnar och levde på bär.

Det är perfekt som.

 

Arkiverad under: Bokrecension, Recension Taggad som: novell, novellsamling, svensk

Javisst, jag vågar vara svensk

18 juni, 2010 by Rosemari Södergren


Vad är att vara svensk?
För mig betyder det framför allt att vara global och nyfiken på och öppen för andra.
Var det inte vad vikingarna var? De tyckte det blev trångt och långsamt här uppe i kalla norden och drog iväg ut på upptäcktsfärder till andra länder?

Sveriges Radio berättar om en folkpartist, Erika Nagy som i en del av sin personvalskampanj tryckt upp gula disktrasor med sloganen “våga vara svensk”.

Många reagerar starkt och kommenterar att Folkpartiet på så sätt visar samma ansikte som Sverigedemokraterna. Till och med hennes egen gruppledare i Olofstrom har enligt Sveriges Radio uttryckt att han tycker att det är olämpligt att använda sig av en slogan som lätt kan misstolkas.

– Jag blir väldigt förvånad över att man vill använda en slogan som direkt för tankarna till Sverigedemokraterna och deras valslogan. Tittar man på typsnittet på texten så är den slående lik Sverigedemokraternas, säger han.

Nu tror jag att det i det här fallet beror på att folkpartisten i fråga sedan tidigare visat sig öppen för Sverigedemokraterna. Sveriges Radio berättar att Erika Nagy har tidigare fått kritik då hon sagt att hon kan tänka sig att aktivt söka stöd hos Sverigedemokraterna.

Men varför ge Sverigedemokraterna och SD-sympatiserande folkpartister tolkningsrätt på ordet “svensk”.

Vår kungafamilj som ordnar stor fest nu när kronprinsessan ska gifta sig har sina rötter i andra länder. Förutom Daniel Westling då, som ska gifta in sig i släkten.
Nu är ju naturen så ordnad att isolerade samhällen blir sjukliga och står still i utvecklingen medan samhällen som är utåtriktade och sociala får framgång.

Jag vet, det går att ta fram hur många exempel som helst på saker som finns i Sverige idag som uppfattas som typiskt svenska, men som från början kom från någon annan kultur. Som köttbullar och så vidare.

Men jag är rätt trött på det argumentet. Det är ju så språk fungerar och allt: vi byter med varandra hela tiden, inspireras av varandra och tar till oss när vi hittar något fiffigt sätt att göra något på och försöker göra något liknande. Det är så utveckling fungerar. Ska Sverige vara en välfärdsstat då måste vi vara öppna för nya saker och nya sätt att tänka.

För mig är svensk att vara öppen och nyfiken, social och global, som vårt folk var redan på vikingatiden.
Att vi är demokratiska och alla har en röst i val.
Jämlikhet – det är svenskt.

På sätt och vis är fenomenet att vi har en kungafamilj också svenskt. För det är ju så orationellt att ha det. Det går inte att med resonemang försvara att vi har en sådan kvarleva från urminnes tider, att vi på fullt allvar har en familj som ska leva långt upp i de glamorösa världarna och att de ska ha den positionen enbart genom födsel. Det är så totalt orationellt i en modern tid. Och det kan vara skönt att vi inte alltid är så perfekta och genomtänkta och genomanalyserade.

Det är också svenskt. Att vi är lite lustiga på så sätt.

Vad jag framför allt är allra mest stolt över att vara svensk för är den ständiga förändringen. Att en svensk idag kan se ut hur som helst. En svensk kan vara adopterad från Kina eller Afrika, en svensk kan ha sina rötter från Kroatien, Skottland, Irland, Finland eller Ockelbo.

Det är jag stolt över, att vi kan se ut hur som helst. Och alla är vi jämlikar och svenskar. Förutom då det där lustiga med att vi har den urgamla orationella funktionen med en kungafamilj.

Visst: det finns saker jag kan vara kritisk mot när det gäller det typiskt svenska. När byråkratin tar ett par steg för långt, när människor kan stånga sig blodiga mot tröga, fantasilösa personer på myndigheter. Javisst.

Att vara svensk är inte att vara perfekt.
Människor är människor, men svenskar är ett utåtriktat nyfiket folk som kan se ut hur som helst och Sverige är ett grymt bra musikland.
Här några duktiga svenska musiker:

Relaterade artiklar om det egentliga mycket osvenska skicket med kungahus:
Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om svensk, politik, samhälle, Sverigedemokraterna

Arkiverad under: Scen Taggad som: Politik, samhälle, svensk

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: Quo Vadis, Aida – Utan tvekan en av de starkaste filmerna som skapats under 2000-talet

Quo Vadis, Aida Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Quo Vadis, Aida – Utan tvekan en av de starkaste filmerna som skapats under 2000-talet

Bokrecension: Pojken från skogen av Harlan Coben – några kvällars underhållning i alla fall

Pojken från skogen Författare Harlan … Läs mer om Bokrecension: Pojken från skogen av Harlan Coben – några kvällars underhållning i alla fall

Filmrecension: Slalom – angelägen och konstnärligt välgjord

Slalom Betyg 4 Svensk biopremiär 5 mars … Läs mer om Filmrecension: Slalom – angelägen och konstnärligt välgjord

Åre Sessions satsar digitalt – Molly Sandén, Fricky, Jesper Tjäder m.fl bland de medverkande

I väntan på att åter kunna arrangera en … Läs mer om Åre Sessions satsar digitalt – Molly Sandén, Fricky, Jesper Tjäder m.fl bland de medverkande

Lyssna: Wolf Alice – The Last Man on Earth

Wolf Alice, från Storbritannien, vinnare … Läs mer om Lyssna: Wolf Alice – The Last Man on Earth

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in