• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Hasslöfestivalen

Hasslöfestivalen lördag 13/7

14 juli, 2019 by Erik Åman Laakso

Vår lördag började med Smith & Thell. Ett band som leds av sångerskan Maria Jane Smith och Viktor Thell och som spelar personlig pop med influenser av folk och akustisk visa. en mycket trivsam bekantskap med musik som känns som typisk bilåkarmusik. Som gjort för en roadtrip så häng med så åker vi.

Foto: Maria Laakso Åman

Vi ansluter sedan till en riktig godbit på festivaldagens eftermiddag. På lilla parkscenen bjuder Anders F Rönnblom på en riktigt härlig spelning. Intimt och nära med en liten men hängiven publik. Anders F är en stark personlighet med ett uttryck som liknar ingen annan. Vassa och finurliga texter med skön rock och blues som tränger sig på. Att vi får höra både “Europa brinner”, “Jag kysste henne våldsamt” och “Det är inte snön som faller” var verkligen bjudningar jag kan leva länge på.

Lokala hjältarna i Sinn Fenn drar verkligen en stor publik till festivalens huvudscen under den tidiga lördagskvällen. Irländsk folkpunk på blekingska kan man väl säga att det bandet står för. Bandet bildades på Hasslö under 80-talet och har mängder med spelningar runt om i Blekinge, men även ute i landet. Publiken på Hasslöfestivalen kan varenda låt och sjunger med mest hela tiden. Bandets frontfigur Caj Karlsson verkar ha omåttligt kul och han spelar tin whistle så det står härliga till. Vilket underbart sätt att få fart på publiken. En liten bit in i konserten vrålar han lyckligt till sina bandkompisar: “Fan, vi kan ju det här!” och det är bara att instämma. Det här kan de sannerligen.

Arkiverad under: Musik, Scen Taggad som: Anders F. Rönnblom, Caj Karlsson, Hasslöfestivalen, Sinn Fenn, Smith and Thell

Veronica Maggio på Hasslöfestivalen

14 juli, 2019 by Erik Åman Laakso

Ett öronbedövande jubel från några tusen festivalbesökare mötte Veronica Maggio när hon kom ut på scenen.

Foto: Maria Laakso Åman

Allsången var stark och skön redan i första låten “Kurt Cobain” från hennes nysläppta 5 låtars (Ep eller maxisingel hette det väl förr) “Fiender är tråkigt”. Sedan fortsatte den allmänna dansen och allsången i låt efter låt. Den här bokningen har festivalen all anledning att vara nöjda med. Veronica är en stjärna som älskas av sin publik. Med ren och klar röst framför hon ett budskap som landar helt rätt hos hennes publik. Det är villkorslös kärlek från en månghövdad publik (utsålt?)

Varje låt Veronica Maggio framför känns som en monsterhit. Det förstärks av de starka rösterna som sjunger med i exakt varje låt.  Tusentals lyckliga unga röster som lyckogråtsjunger med i texter som på pricken fångar exakt vad de känner i sina svåraste känslor. Veronica Maggio är kanske vår tids absolut främsta skildrare av sin generation. Jag kanske inte fattar allt hon känner och sjunger om, jag är trots allt en stofil på 50+, men jag fattar grejen. Varje generation har sina uttolkare, de där som kunnat sätta exakta ord på komplicerade känslor och sinnesstämningar.

Ska man klaga på något så är det att ljuset på scen är svårt. Det gäller inte bara Maggios konsert utan det har varit genomgående under festivalen. Avsaknaden av riktade spotlight har varit ett problem for flera artister. Storbildsskärmen har bjudit på grumliga bilder där artisten och solister försvunnit i mörkret. Dessbättre har ljudet å andra sidan varit kanon och det är ändå det viktigaste på en musikfestival. 

Showen är en effektfull ljud- och ljusshow med sprakande effekter i färg och form. Jag blir begeistrad av sånt här. Det är kul. Det är bra. Folk har roligt. Det är gott betyg. En gedigen och klockren avslutning på en fantastiskt rolig festival.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt Taggad som: Hasslöfestivalen, Veronica Maggio

Hasslöfestivalen – fredag 12/7

13 juli, 2019 by Erik Åman Laakso

Caj Karlsson och hans vänner stampar igång den här festivalen med rejält tryck. Vännerna består ikväll av Anders F Rönnblom, Johan Johansson, Staffan Hellstrand, Martin Frontman Andersson, Sofia Palmgren, Ida Ceve, Linus Norda, Robin Åkerman, Oskar Appelqvist, Jens Albertsson, Johan Glössner. Bandets speltid begränsades till en timme och det var minst en halvtimme för lite.

Gänget var uppenbart spelsuget och hade omåttligt roligt tillsammans. Caj Karlsson härstammar från ön vi är på. Det var tydligt att han njöt hejdlöst av att vara på sin ö och uppträda tillsammans med sina goda vänner. Jag har nog aldrig sett en så glad människa på en scen. “Sprudlande” räcker liksom inte till.

Johan Johansson fick bege sig bort till festivalens andra scen för att sedan stå redo med sitt band Strindbergs som tog vid när klockan slog sju.

Linnea Henriksson

Linnea Henriksson! Vilken stjärna hon är! Med endast en timmes speltid öser hon järnet från början och alla de som samlats längst fram för konserten sjunger med för allt vad de är värda. Ljuvligt att höra och vara en del utav, och Linnea med band njuter för allt vad de är värda. Det märks hur kul de tycker att det är att spela. Sångerskan som slog igenom i Idol och tog Sverige med storm i Så mycket bättre, har ett otroligt stort hjärta. Det spelar ingen roll om hon sjunger till alla Småtjejer där ute, eller om hon sjunger om den ensamma gamla mamman som dukat sitt bord för familjen som sedan inte kommer. Linnea har hjärta för oss alla och det märks.

Vi i publiken tar till oss och njuter ihop med bandet och sångerskan. När hon kastar av sig de väldigt mycket för långa och stora byxorna för att få utrymme att dansa vilt i showens avslutning, blir det sinnebilden av hur innerligt och hjärtligt hon tar oss med på sin musikaliska resa. Sanslöst bra och vackert. Jag är tacksam att jag fick vara med och ta del av den här showen.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen Taggad som: Anders F. Rönnblom, Caj Karlsson, Hasslöfestivalen, Johan Johansson, Linnea Henriksson, Martin Frontman Andersson, progg, Staffan Hellstrand

Hasslöfestivalen – Ulf Lundell 19-VII-12

13 juli, 2019 by Erik Åman Laakso

Jag har aldrig varit en av pojkarna längst fram. Till dags datum har jag bara sett Ulf Lundell 8 gånger, varav 3 gånger på den här turnén. Men jag förstår magin i att åka på kväll efter kväll och hade nog hamnat där om jag gjort en sån här turné-start nån gång runt 1987. 
Nu har jag istället fått vara en av gubbarna längst fram på tre raka spelningar och jag förstår inte riktigt hur jag ska klara av att inte vara på plats på alla kommande gig. Men så är livet. Tåget rullar vidare och jag blev kvar på nån perrong. 

Foto: Maria Laakso Åman

Ulf verkar vara i strålande form, bandet har jäkligt roligt vad det verkar. Monologerna är roliga och intressanta, bandet spontanspelar Tush av ZZ Top när Ulf frågar om vi vill höra den: “Vi kan den” säger han med plirande ögon, och bandet lirar några takter. Att det här bandet har spelat ihop länge märks verkligen. De kan varandra utan och innan och de följer varandra lätt som en vind.

Ödesmättade och stämningsfulla Sonjas vals från plattan Nådens år (1978) spelades live för första gången någonsin, det är en ganska stor händelse. Avslutningen med “Jag saknar dig”, “Om sommaren”, “Gå ut och var glad” samt “Rått och romantiskt” är en överkörning. Skrönan som ingår i “Om sommaren” är hysteriskt rolig. En helt annan berättelse än den han drog i Helsingborg för övrigt. Nu handlade det om hur han rymde hemifrån som sjuttonåring och via Osby, Hasslö och Oskarshamn hamnade i Visby där han vaknade i ett vitt rum, trodde han var död när en röst plötslig sa: “är det kärlek du vill ha, så är kärleken här nu.” 

Under den här turnén måste jag säga att det här var den bästa konserten. Detta trots att de föregående två också var riktigt bra. Här fick vi närmast en fullängdsspelning med en bra spännvidd ur en lång karriär. Några oväntade pärlor, några klassiker, några helt nya låtar från senaste albumet och några av hans allra vackraste alster. Allt levererat av en vital artist och ett band i högform.
Konserten höll på i två timmar och tjugo minuter, några regnstänk fick vi visserligen på oss men i mitt inre sken en strålande sol

Kvällens låtlista såg ut som följer:
Tranorna kommer
Kär i galen
Ut i kväll
Evangeline
Definitivt religion
Omaha
Sonjas vals
Danielas hus
En ny dag randas
L-bows and kash
Sanning är ett udda tal
Öppna landskap
Vilda fåglar
Förlorad värld
Lyckliga nu?
Folket bygger landet
Extranummer
Jag saknar dig
Om sommaren
Gå ut och var glad
Extra extranummer
Rått och romantiskt

Nästa konsert på den här turnén är redan nu på tisdag på Stora Gåsemora gård på Fårö strax nordost om Gotland.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Hasslöfestivalen, Ulf Lundell

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Svenska Filminstitutet och … Läs mer om Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Foo Fighters har släppt ”Waiting On A … Läs mer om Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar … Läs mer om Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Filmrecension:

Om Inga Titel: Om Inga Betyg: 3 Visas på … Läs mer om Filmrecension:

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in