Vår lördag började med Smith & Thell. Ett band som leds av sångerskan Maria Jane Smith och Viktor Thell och som spelar personlig pop med influenser av folk och akustisk visa. en mycket trivsam bekantskap med musik som känns som typisk bilåkarmusik. Som gjort för en roadtrip så häng med så åker vi.
Vi ansluter sedan till en riktig godbit på festivaldagens eftermiddag. På lilla parkscenen bjuder Anders F Rönnblom på en riktigt härlig spelning. Intimt och nära med en liten men hängiven publik. Anders F är en stark personlighet med ett uttryck som liknar ingen annan. Vassa och finurliga texter med skön rock och blues som tränger sig på. Att vi får höra både “Europa brinner”, “Jag kysste henne våldsamt” och “Det är inte snön som faller” var verkligen bjudningar jag kan leva länge på.
Lokala hjältarna i Sinn Fenn drar verkligen en stor publik till festivalens huvudscen under den tidiga lördagskvällen. Irländsk folkpunk på blekingska kan man väl säga att det bandet står för. Bandet bildades på Hasslö under 80-talet och har mängder med spelningar runt om i Blekinge, men även ute i landet. Publiken på Hasslöfestivalen kan varenda låt och sjunger med mest hela tiden. Bandets frontfigur Caj Karlsson verkar ha omåttligt kul och han spelar tin whistle så det står härliga till. Vilket underbart sätt att få fart på publiken. En liten bit in i konserten vrålar han lyckligt till sina bandkompisar: “Fan, vi kan ju det här!” och det är bara att instämma. Det här kan de sannerligen.
