Getaway Rock

Getaway dag 3 och sammanfattning
Sista dagen på festivalen och solen strålar som aldrig förr. Det är är tråkigt att festivalen snart är slut men samtidigt ska det bli rätt skönt att komma hem. På campingen har det blivit betydligt mycket lugnare än det var i början. Även de mest hårdbitna krökarna sitter lugnt i sina solstolar och hetsdricker vatten.

Jag har personligen inte så många band jag vill se denna sista dag,så dagen spenderas mest med att glida runt på campingen och äta thaimat. Det första bandet jag anstränger mig för att verkligen se blir Dia Psalma, som var ett utav de första punkbanden som jag lyssnade på.

Bandet drar dagens hittills största och högst sjungande publik. Låtar som ”Alla älskar dig” och ”Tro rätt, tro fel” får varenda en i publiken att vråla med. När de bränner av ”Luft” gormar jag med som en idiot. Som liveband är Dia Psalma riktigt bra, deras låtar är som gjorda att spelas live. De är dansanta och lätta att sjunga med i, absolut ett perfekt festivalband. Det slutliga betyget blir en stark femma!

Efter Dia Psalma blir det beslutsångest. Av någon dum anledning så spelar Entombed och Niefelheim samtidigt. Hur är det meningen att man ska kunna välja?

Det slutar i alla fall med att jag går på båda. Börjar på Nifelheim där bröderna hårdrock rockar loss inför en headbangande, djävulsdyrkande publik. Rökmaskinen ihop med bandets skinn och nitkläder förvandlar lokalen till en liten djävulsgrotta med djävulshorn så långt ögat kan se. Jag hinner se ett antal onda låtar som ”Satanic sacrifice” innan det blir dags att springa till Entombed. På scenen står sångare Axel Hellid och vevar huvudet i cirklar samtidigt som han brölar hårt i micken. Publiken är betydligt större än Nifelheim men ljudet på Banditscenen gör att det nästan blir olidligt. Hade det inte varit för hettan på Niefelheim så hade jag nog gått tillbaka dit, men det slutar med att jag sitter i gruset och lyssnar på Entombed.
Efter Entombed får jag världens största lucka i mitt schema. Det är nästan tre timmar kvar tills niefelheim börjar spela så jag glider runt på campingen tills jag hamna i en trasig campingstol. Efter att ha tvingats inse att jag inte kan spela vuvuzeela drar jag tillbaka till området.

Jag anländer tillbaka lagom till att Hammerfall ska börja spela. Jag är verkligen inget fan, men bandet ska tydligen slå rekord i förstärkare på scen, ett rekord som de slår genom att ha 54 stycken uppraddade. Konstigt att ljudet inte var bättre under spelningen.

Den ända låten jag kan erkänna att jag gillar med Hammerfall är ”Renegade”. Jag minns så väl när den kom och spelades på Vox pop. Jag tyckte den var superhård och köpte singeln direkt. Nu tycker jag att de känns mer popband. Jag tycker verkligen att Hammerfall är så ohårdrock. Lite för mycket Allsång på Skansen. Det var jag tydligen ensam om att tycka. Dagens absolut största publik samlades för att tillsammans skrika till Hearts on fire samtidigt som eldkanoner och ljus sprutade från scenen. Bandet får en 4a.

Och så äntligen slog klockan kvart i ett. IMMORTAL IS IN THE HOUSE! Jag har längtat så, åh vad jag har längtat. Det är andra gången som norska Immortal orkat ta sig till vårt avlånga land, så självklart känns spelningen extra speciell. Som sista band på festivalen så kan man tycka att publiken borde vara mer på, men efter Hammerfall så kändes de som att de flesta drog. Antalet folk som började kolla på Immortal blev bara mindre och mindre med varje låt som gick. Själv stog jag och slängde med huvudet så gott jag kunde.

Betyget till Immortal blir en 4a. Jag hade velat ge en femma, men konserten slutade så snabbt att det drar ner betyget. Bandet lämnade scenen tio minuter innan den skulle vara slut. De kom inte ut för några extranummer, ingenting. Som frågetecken stog vi kvar och ropade, men ingenting hände. Även bristen på crabbing drar ner betyget. Man måste crabba mer än en gång för att det ska bli riktigt bra!

Så, om man ska sammanfatta festivalen i helhet. Jag skulle vilja ge festivalen en fyra av fem. Getaway är ju en väldigt ung festival, detta var andra året, så den har fortfarande väldigt mycket att lära. Placeringen av festivalen var helt okay, det var visserligen nära till det mesta, men att banditscenen hamnade brevid vattnet var jobbigt. Sjön liksom slukade upp ljudet och försrörde ett flertal konserter.

Det andra jag skulle vilja klaga lite på är bristen på coola kvinnor. Visst, ”hårdrock är för män, kvinnor kan inte göra musik, blablablabla” men som tjej hade det kännts lite peppande att ha åtminstonne ett huvudband med en cool brud i fronten. Lite girlpower kan man väl få. Men med tanke på att Manowar är det första bokade bandet till nästa år så känns de lite som att jag hoppas på ingenting.

Jag är även lite ledsen över att min älskade pizzavagn inte fanns på denna festival. Panpizza mitt i natten är ultimat festival! Jag önskar även vattentoaletter till nästa år. Hur hårdrock det än må vara med bajamajor så är det nog ingen som tycker om att halka i mänsklig avföring när de ska försöka tömma urinblåsan.

Men nog med de negativa. Getaway rock var otroligt roligt och jag har haft det fantastiskt. Jag slog dessutom mitt eget bandrekord genom att se 25 band på 3 dagar, hurra för mig. Jag längtar redan till nästa års festival. Hoppas vi ses där.

Bilder nedan: Immortal
Foto: Linnea Amling

Relaterat från Getaway rock: Aftonbladet 1 och Aftonbladet 2

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Getaway rock, rockmusik, musikfestivaler