Festival

Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

19 juni, 2025 by Redaktionen

Foto: Studio Disco Dominique

Den 25–26 juli fylls skogen runt Neonpark Rasslebyggd i Emmaboda återigen av konst, neon och indiemusik. För tredje året i rad arrangeras Emmabodakalaset – och i år tar festivalen klivet till nästa nivå med sina största artistbokningar hittills, festivalbuss och ett fortsatt starkt fokus på jämställdhet, lokal förankring och kreativitet.

Ett pressmeddelande berättar:
Bland årets akter hittas namn som Movits!, Nadja Evelina, Kasino, Svart Ridå och Division 7. Precis som vanligt blandas etablerade artister med lokala favoriter som Misfit Maniacs, Mattis, Adée och The Indigo Echoes – och inte minst Mora Träsk, som bjuder upp till dans för både stora men framför allt små.

– För oss handlar det inte bara om musik, utan om att skapa en plats där fler känner sig hemma. Vi pumpar in kärlek, värme och omtanke i festivalen – och vi hoppas och tror att det märks och känns hos våra festivalbesökare, säger Victoria Arnesson, festivalgeneral.
Nyhet: Festivalbuss från Stockholm och Göteborg
För att göra festivalen mer tillgänglig och erbjuda besökarna ett hållbart sätt att resa till och från festivalen lanseras i år en festivalbuss som avgår från både Stockholm och Göteborg, med stopp på fler orter längs vägen. Genom att boka sin plats på bussen kan man fokusera fullt ut på att festivalpeppa och samtidigt få en smidig och enkel festivalupplevelse.

Fokus på jämställdhet – både på och bakom scen
Sedan starten har Emmabodakalaset haft ett tydligt mål att skapa en jämställd festival både på och bakom scenen. Årets program har därför tagits fram med fokus på geografisk spridning, genremässig bredd och en hög andel kvinnliga akter.

– Vi vill att våra besökare ska träffa vänner för livet, uppleva sin allra första festival, upptäcka ett nytt favoritband – eller kanske äta sin första langos. Det är just de där små, stora ögonblicken vi bygger hela festivalen runt.
På Emmabodakalaset myllrar konst och workshops där besökaren har möjlighet att uppleva, skapa och utforska sin kreativa sida. Från scenerna hörs livemusik som sätter skogen i gungning. I barerna serveras lokalt bryggd öl (för de över 18 år) och när magen kurrar finns det ett utbud av typisk festival-mat. Emmabodakalaset bjuder helt klart på en festival-idyll i sommarskogen som man sent kommer glömma.

Cherrie bjuder in till gratis festival i Kungsträdgården

3 augusti, 2023 by Redaktionen

Cherrie bjuder in till gratis festival i Kungsträdgården.

I ett pressmail skriver Cherrie:
Den 26 augusti 2023 håller jag tillsammans med United Stage & Kungsträdgården en folkfest – helt gratis för alla. Syftet med festivalen är att dela ett sista fint sommarminne tillsammans, med temat RnB och som är lokaliserat mitt i Stockholms hjärta, Kungsträdgården.

”Cherrie & Friends Festival” kommer bestå av en kväll fylld av uppträdanden från mig, gästartister och DJ’s. På plats kommer det även vara olika aktiveringar, allt ifrån en glam-station från IsaDora, till limiterade utgåvor av mobilskal och merch från Nudient x Cherrie.

I skrivande stund är jag ute på turné och något jag märkt tydligt är att det tyvärr inte är lika mycket folk som går på festivaler och konserter längre. Detta på grund av att många helt enkelt inte har råd, vilket delvis landar i en klassfråga. Gratiskonserter som jag har spelat på har däremot varit överfulla. Detta är en stor anledning till att jag är extra glad att kunna erbjuda ”Cherrie & Friends Festival” för hela folket, i alla åldrar.

Att få styra detta med några av mina favorit-brands och vänner är så givande. Eftersom det är en folkfest för alla så är det minst lika viktigt att våra eldsjälar från förorterna är en del av det här. Vi har därför med oss fritidsledare från olika ungdomsgårdar från Västerort som kurerar våra tält. Kollektivet MyStudio kurerar ett lyxigt glam-experience tillsammans med IsaDora och våra älskade mammor som patrullerar ute i förorterna är på plats tillsammans med vår säkerhetspersonal. Det viktigaste för oss är att ta förorten till ett safe space mitt i stadens hjärta. Av folket, för folket.

”Min önskan är att ge Stockholm en magisk kväll fylld av kärlek, dans och musik på en stor scen”

2019 genomförde jag tillsammans med Red Bull ”Cherrie & Friends Block Party” där vi stängde ner en mindre gata i Hornstull. Detta resulterade i att cirka 7,000 personer deltog och det var ett väldigt lyckat samt minnesvärt event både för mig, mina gästartister, Dj’s och minst sagt för publiken.

Vi hoppas att den 26 augusti är ett startskott på en ny årlig tradition med ”Cherrie & Friends Festival”. Ett tillfälle för hela Stockholm, oavsett ålder, att samlas och skapa minnen tillsammans helt gratis.

Läs mer om festivalen här.

The National på Rosendal -Rockpoeter av rang på scen

12 juni, 2022 by Petter Stjernstedt

Rosendal Garden Party, dag tre
Sharon Von Etten och The National

Till ett ösregn, hyfsat skyddad under ett stort grentätt träd, vittnar jag Sharon Von Ettens vackra stämma. Hennes senaste alster We’ve Been Going This All Wrong är lika vacker som tidigare verk och hennes röst är som vanligt glasklar, klingande ren. Likt en modern Patti Smith sjunger hon om droger, destruktiva förhållanden och misär. Det är naken, sov-rumsbaserad pop samtidigt som här finns stora gester, en storslagenhet i det lilla och det är oerhört vackert. Synd att stora delar av upplevelsen dränks av ett fontänregn.

Himlen öppnar sig för att sedan sluta sig. En linsgryta och sen vidare mot kvällens höjdpunkt, The National. Gudarna måste verkligen ha lyssnat för precis när bandet går på scen är det som att Fader vår har avslutat sitt toabesök och himlen blir alldeles blå och molnfri.

The National är det amerikanska rockgruppen som har hittat den rätta formulan för musikalisk magi. Femtetten med frontmannen Matt Berninger i täten hittar balansen mellan melankolisk, ömsint, energisk och aggressiv rock. Det är musik gjort med hjärta med låtar om trasiga människor, droger, alkohol och trassliga relationer. Matt är poeten som väger varje ordval på våg och gör om meningar till lyrik. “Smidges of bad ecstasy. Must have left it in my pocket,  With my Christianity and my rocket
I’m binging hard on Annette Bening, And listening to REM again. Begin The Begin over and over.”

Som liveband är de knivskarpa. Bandet har en gedigen låtskatt bakom sig med åtta album släppta sedan första självbetitlade skivan The National från 2001. Musikalisk håller de jämn linje med smäktande och melankoliska toner, men också bombastiska arrangemang med stråkar och synthar. Ikväll hör vi både blåsinstrument, kvinnokörer och fioler. Detta ger mer tyngd till gruppens massiva pjäser. Publikfrierierna uteblir. Självklart får vi höra klassiker som i Need My Girl och Bloodbuzz Ohio. Men också bitar från en av första skivorna The Boxer som Slow Show och Fake Empire om vår fejkade absurda tillvaro. Starkaste ögonblicket kommer när Matt ”smetar kajal över ögonlocken” (metaforiskt!) och sjunger Light Years från senaste skivan Im Easy To Find där ett försiktigt pianospel och en ömsint sångare får leda väg. En ny låt finns med på repertoaren. Låttiteln är oklar, men det är ljuv musik i samma kaliber som övrig arsenal, lovande inför kommande skivsläpp.

Helheten är en väl avvägd blandning av ballader, B-sidor med stora klassiker och storslagna historier. Med kvällens konsert bevisar The National återigen att de är en av vår tids sylvassaste musiker, fem rockpoeter av rang.

Way Out West: Mura Masa bjöd in till regndans i Linnétältet

12 augusti, 2018 by Redaktionen

Mura Masa på Way Out West
11 augusti 2018
Betyg 3

Brittiska Mura Masa (Alexander Crossan) är bara tjugotvå år gammal men har redan varit med och – som Way Out West beskriver det – ”dikterat samtidens popmusik” i flera år. Vilket jag emellertid skulle göra en invändning mot, eftersom det sista Mura Masa är för mig är en popartist.

Nej, Mura Masa är för mig snarare en samtida kompositör med en laptop som sitt notpapper; där elektroniska beats och rungande basgångar gästas av korta, klassiska pianostycken. Tillsammans med artister som Flume har denna musik länge berört mig och varit återkommande bland mina mest spelade på Spotify. Därför var jag oerhört förväntansfull inför konserten denna nyckfulla lördag, beträffande väderleken.

I Slottsskogen väller det ned från himlen och tillsammans med tusentals andra har jag tagit min tillflykt till det stora, blå cirkustält som kallas för Linné. Väl där inne, i mitten där det är alldeles fuktigt, kan jag se hällregnet strila ned mot de stackare där ute som inte fått plats. Men de förlorar snart min uppmärksamhet.

Snart kliver Mura Masa på scenen och inleder starkt, med sig har han Bonzai som gästsjunger på alla låtar och vevar upp publiken. ”Alright Sweden, quit fuckin’ about. I want to se you all completely lose your shit!” Och det funkar. Hon blir snabbt åtlydd.

Vi dras snabbt med i starka basgångar och catchig lyrik och det är som mäktigast när helt instrumentella låtar som Lotus Eater och Hell, från det första albumet, Soundtrack To A Death, spelas. Då är det precis vad jag har hoppats på. Men – och detta är tyvärr ett ganska stort men – bjuds det på för lite i den vägen. Istället får vi höra mer mainstreamade låtar som inte har samma melodiska kvalitet och djupa undertoner. Kanske är det för att Mura Masa vill nå ut till den stora massan, men vad som vinns i catchighet och kändisskap förloras tyvärr i kvalitet. Som ett exempel på det spelas den alternativa versionen av Lovesick, där A$AP Rocky gästar, istället för den ursprungliga som jag gillar mer. Kanske är det därför Way Out West beskriver honom som en popartist, vilket han inte är.

Jag hade hoppats på mer av de melodiska låtarna från de första två albumen, men tyvärr spelas ingen av mina favoriter; Are U There, When U Need Me, Shibuya eller Cloud Claps. Trots detta är jag inte helt missnöjd, jag hade bara hoppats på en annan utveckling efter Lotus Eater och Hell. Om Mura Masa inte hade dragits så mycket åt pop, trap och mainstream hade konserten enkelt kunnat hoppa upp två snäpp på betygsskalan.

Foto: Hilda Arneback

Stockholm Music and Arts: Hello Saferide – mellansnacket största behållningen

1 augusti, 2015 by Rosemari Södergren

Hello Saferide på Stockholm Music and Arts, stora scenen
1 augusti 2015
Betyg 2

Hello Saferide med multipopulära Annika Norlin borde vara ett av festivalens säkraste kort – ett publiktändande nummer utan like. Tja, på ett sätt blev det väl det. Det var dagens första spelning som gav ”extranummer”. Det var i och för sig också den första spelningen som hade så pass mycket tid i schemaläggningen att det var tillåtet med ett nummer efter publikens applåder.

Annika Norlin med sitt svengelska band Hello Saferide, där hennes tänkvärda samhällskritiska texter är på engelska och framförs medvetet med en mycket svensk accent, har många stora hits. De flesta framfördes på Skeppsholmens stora scen men ändå tände de aldrig till rejält. Då och då försökte några fans i publiken dra igång taktklappning och dans – men det var aldrig något som spred sig. Kanske var det solens värme som sänkt publikens energi. Men jag hade väntat mig mer drag i publiken till Hello Saferide. Nej, det var en ovanligt seg konsert med dessa publikmagneter.

Bandet började med en låt från senaste albumet och därefter var det en blandning av bandets låtar från olika album.
Se vår spelning som en efterfest, sade Annika Norlin och förtydligade:

– Tänk er känslan av att ha hamnat på en efterfest och ni råkar hamna i köket där någon diskuterar allvarliga, seriösa ämnen.

Den som tar upp dessa seriösa ämnen på efterfesten på stora scenen är då Annika Norlin med bandet Hello Saferide. Javisst, det gör de. De tar upp hur sorg färdas genom generationer, om att bryta upp, om hur själviskheten hos en person som prompt måst crawla och förstöra för alla som samsas och simmar när det är trångt i simbassängen – som en metafor för den egoistiska samhällssynen av idag med mera. Ändå är det som att jag hört samma konsert för tio år sedan då de släppt det första albumet, ”Hello Saferide”. Fast det kan ju inte ha varit samma konsert eftersom de nu var med låtar från senaste albumet från 2014, ”The Fox, The Hunter and Hello Saferide”.

Inledningen på konserten var fartfylld och fångade in mig, sedan var det tyvärr rätt segt det mesta. Bäst var när Maia Hirasawa gästade och sjöng en sång tillsammans med Annika Norlin.

Musikaliskt kändes spelningen oftast mer loj – mellansnacket var ofta det mest spännande och Annika Norlin är helt klart en driven person som har mycket hon vill och kan säga. Idag räckte det dock inte för att tända hela publiken. Det var inte hennes bästa spelning genom tiderna.

Foto: BeA Nilsson

Festival

Footer

Om oss