Band: Danzig
Betyg: 1
Scen: Monster Stage
Okay, detta kommer nog att bli den jobbigaste recensionen jag någonsin behövt skriva.
I snart tio år så har Glenn Danzig varit min allra största idol. Främst på grund av Misfits, men även för Samhain och Danzig. Jag har aldrig sett honom live, men har alltid velat, det har varit lite av mitt mission att se Glenn Danzig live så att jag kan dö lycklig. När Getaway släppte att Danzig skulle spela i år så gick jag i taket. Grät, skrek, skrattade. Det kändes som om en dröm slagit in. Och från den stunden fram till 20:30 fredag den åttonde juli så har jag räknat ner minutrarna till det att Danzig ska gå på scen.
När klockan slår strax efter halv står jag förväntansfull och på darrande ben i fotodiket, jag kan knappt hålla kameran still för mina händer skakar som asplöv. Danzig kliver till slut på scen, han ser lite lätt förbannad ut. Som en liten huligan ränner han runt på scenen och gör djävulshorn tills han ramlar över en monitor. Han lackar ur och börjar slå på monitorerna och där ungefär börjar man ana att allt kanske inte står rätt till.
I början blir det lite svårt att urskilja låtarna. Mikrofonen flyger och far och han brölar så att man knappt hör orden. Mitt hjärta svider. Det här är mannen jag dyrkat. Mannen som fick mig att avguda musik. Det här är mannen som jag försvarat när andra sagt att han var passé. Jag skäms. För Glenn Danzig. Jag drar ner tröjärmen lite så att ingen ska kunna se att jag har en misfits tatuering.
Efter att ha hotat någon i publiken med stryk och gett sig på en roddare kan konserten förtsätta. Han spelar låtar som glhbfgfdgdf, men det låter mest som mangel. Publiken känns lätt förvirrad. Längst fram står självklart den yngre publiken och jublar. Längst bak står vi i misfitströjor och ser bekymrade ut.
Låtmässigt var de helt okay, förrutom att man knappt hörde orden. Bästa låten blir klychigt nog Mother, men den får mest ett plus för att det var den ända låten som lyckades tagga till publiken. Thirteen spelades och lät väl sisådär. Sämst var Skin Carver.
Som helhet var konserten mestadels dålig. Den hade sina stunder då det var riktigt bra, därav betyget ett, men mestadels ville man bara att han skulle lämmna scenen.
Text och foto av Linnea Amling
Håller med dig, har sett Danzig några gånger live och det här var klart den sämsta spelningen. Glenn var minst sagt förbannad och sen att han ska spöa folk live får mig att må illa. Som ett stort fan av Misfits och Samhain tyckte jag det skulle bli kul att se ännu ett gig men icke. Skönt att se Steve Zing peppad iaf.
/Per
För det första så ramlade inte Glenn över någon monitor, han gav sig på dom antagligen för att ta ut frustrationen över att ljudet från hans mick var uselt i början.
Detta var en av dom bättre spelningar på festivalen anser jag.
Okay, om han inte ramlade så känns det ju ännu mer pinsamt att ge sig på en monitor.
Sorry men, du kan då inte ha sett mycket band på festivalen.
The Darkness ljudtekniker fick hoppa in för Danzigs tekniker i sista stund och ljudet blev dåligt riggat. Hel kasst riggat, men kanske det bästa som gick att åstadkomma med sån kort varsel. Glenn blev på ett uruselt humör efter det.
Visst Danzig har alltid haft den imagen av att vara en ”bad motherfu…”, men Glenns utbrott gjorde inte precis stämningen bättre när ljudet redan var kasst, jag såg flera med Misfits tröjor som gick iväg från publiken när han var som mest aggressiv mot fotografen i publiken och hoppade över ljudbordet för att nita ljudteknikern. Och som ett fan som sett han flera gånger förr på 90-talet(under sin senare storhetstid) så var jag sugen att gå därifrån med, för det var nog det sämsta jag sett på länge, både ljudmässigt och stämningsmässigt. Men tyvärr så blev det här nog det sista jag såg av Danzig och kommer minnas av honom.
Trist att det här blev den första live spelning du såg honom på Linnea. 🙁
http://www.youtube.com/watch?v=t_c-S_CD7Lk
http://youtu.be/NgEKR6bBE2U