Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Faust

En operastjärna säljer sin själ till en annan operastjärna – djävulen och får en annan operastjärna till låns

by

Faust, opera av Charles Gounod till ett libretto av Jules Barbier och Michel Carré

Direktöverföring från Metropolitan Opera i New York

Folkets Hus Parkers digitala biografkedja 10 december

Längd: 4 timmar och tjugo minuter inklusive två pauser

 

På lördag den tionde december  direktsänder Folkets Hus och Parker Charles Gounods Faust, från Metropolitan i New York. Det handlar om en nyinstudering och med några av världens främsta operastjärnor i de ledande rollerna. Handlingen är förlagd till 1900-talets första halva – mitt emellan två världskrig. Operan bygger på en bok av Goethe.

Tenorsuperstjärnan Jonas Kaufmann gör titelrollen som Faust, och säljer sin själ till djävulen, för första gången på Metropolitan. Världsberömda René Pape repriserar en av sina största roller som djävulen, och den sjungande skådespelerskan Marina Poplavskaya gör den ikoniska rollen som Marguerite. Operan är en nyuppsättning som regisseras av Tony Award-vinnaren Des McAnuff.

En av huvudkaraktärerna är den elake Mefistofeles, en avbild av djävulen, som spelas av René Pape. Han ses av många som världens främsta bassångare. Rollen har han gjort sex gånger tidigare, i olika typer av uppsättningar.

”Jag har spelat honom som en rolig karaktär, och som en elak, men Mephisto är trots allt båda och. McAnuff vill ha mer av den mörka sidan, men han inser att desto charmiga du spelar honom, desto farligare är han.”, säger René Pape om sin sjunde tolkning.

Handling:
Faust  handlar om hur den olycklige dr Faust säljer sin själ till djävulen för att finna kärlek och lycka.  Faust har förlorat tron på livet, han är uppgiven och överväger självmord . Då dyker Mefistofeles upp och erbjuder honom evig ungdom i en bytesaffär. Samtidigt sammanförs Faust med den vackra ungmön Marguerite. Vill du läsa mer om handlingen kan du besöka Mogens Operasidor

I rollerna:
Marina Poplavskaya – Marguerite
Michèle Losier – Siébel
Jonas Kaufmann – Faust
Russell Braun – Valentin
René Pape – Mefistofeles

Produktionsteam

Dirigent: Yannick Nézet-Séguin
Producent: Des McAnuff
Scenografi: Robert Brill
Kostym: Paul Tazewell
Ljussättning: Peter Mumford
Videodesigner: Dustin O’Neill
Koreografi: Kelly Devine

 
Foto: Nick Heavican/ Metropolitan Opera

Den ryska filmen Faust vann Guldlejonet i Venedig – här ett filmklipp

by

Den svenske filmregissören Tomas Alfredson har spelat in John Lee Carrés spionklassiker Mullvaden. Filmen har samma namn som bokens originaltitel: Tinker, Tailor, Soldier, Spy.
Den filmen har fått bra kritik från visningen under filmfestivalen i Venedig och tippas ha chans att vinna det största priset där, Guldlejonet. Men så blev det inte.

Tomas Alfredson fick ge sig för den ryska filmen Faust, som vann det åtråvärda priset.

SVT berättar att Faust är regisserad av Aleksandr Sokurov och bygger på det välkända Fausttemat: en man som säljer sin själ till djävulen.

Handlingen i den ryska versionen av Faust bygger på texter av Johann Wolfgang von Goethe och Thomas Mann och är placerad undre 1800-talet. Filmens dialog är på tyska.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Rapport från premiären av opera i 3D

by

Folkets Hus och Parker har i flera år sänt föreställningar från opera, teater och rockkonserter live digitalt. Det är spännande hur den digitala tekniken öppnar för möjligheten för fler att få tillgång till och uppleva kultur. Som att i en salong i en småstad i Sverige kunna se föreställningar som direktsänds från New Yorkoperan Metropolitan. I lördags, den 20 november, togs ytterligare ett steg för att förbättra dessa upplevelser. Då sändes Folkoperans föreställning av Faust i 3D.

Kulturbloggen var med på premiären, som hölls i Filmhuset i Stockholm.

Operan som sändes var alltså Folkoperans uppsättning av Gounods Faust. Kulturbloggens skribenter har varit på den flera gånger och här skrev jag om den ena premiären och här skrev Mogens H Andersson om Faust.

Att sitta i en skön fåtölj och se skådespelarna i närbilder när de sjunger – det är rätt mäktigt. När jag såg föreställningen på Folkoperan satt jag någonstans i mitten av salongen och såg inte skådespelarna särskilt nära. Livesändningen gör att alla i publiken kan se skådespelarna närmare.
En teater- och operarecesent jag träffade på 3D-premiären tyckte att orkestern hade hörts tydligt och bra men att skådespelarna inte hördes så bra. Det kan vara en ljudinställning som var tillfällig och som kan bli bättre nästa gång, tror jag.

Men livesändning är ändå inte samma sak som att vara på plats. Filmad teater och filmad opera förlorar lite av den magi som uppstår i nuet, att vara där just när det spelas och på så sätt som publik vara delaktig i föreställningen. Att kunna applådera och vissla och på så sätt har ett slags kontakt med skådespelarna, det försvinner ju med ett sitta en biosalong och se en föreställning live.
Å andra sidan: livesändningar ger många fler chansen att uppleva föreställningarna. Det är spännande och runt om i landet arrangeras sådana här sändningar och i samband med det bildas kulturföreningar där kulturintresserade kan diskutera teater och opera.

Lite ur pressmeddelandet om premiären för opera i 3D:

Folkoperan bli det första operahuset i Sverige som sänder opera i 3D via Folkets hus och parkers biografer. Folkets Hus och Parker har framgångsrikt visat opera sedan 2007.’
– För oss innebär detta att vår vision om att sprida kultur i hela landet via digitalbio får ytterligare en dimension. Nu får vi en starkare närvarokänsla vid operavisningarna, säger Gunno Sandahl, kulturchef på Folkets Hus och Parker.
Testet på Filmhuset, att sända 3D över fiber, är det första i sitt slag. Det finns ett annat operahus i Frankrike som försökte sända opera i 3D 2009, men då över satellit och det försöket lyckades inte.

Det var en del kändisar på premiären, kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth invigde, Gunno Sandahl, kulturchef på Folkets Hus och parker, Helle Klein, krönikor och tidigare politisk redaktör på Aftonbladet, Christina Jutterström, tidigare chefredaktör på DN och Expressen och verkställande direktör för Sveriges Television 2001–2006, syntes alla i minglet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Stockholmare och andra rusa till Folkoperan för att se och höra "Faust"

by

I kväll eller rättare sagt i eftermiddag, söndagen den 26 september i nådens år 2010, fick jag då äntligen se och höra Folkoperans version av Charles Gounods opera ”Faust”.

Ursprungligen är det ju en opera i fem akter med kör och hela baletten, ja den kan kanske bäst beskrivas som Grand Opéra.

Det är nog tredje versionen som jag har sett och hört och möjligen den fjärde versionen, men jag är lite osäker om jag såg Kungliga Operans version1990-91. Helt säkert har jag sett den både på Malmö Opera och GöteborgsOperan, men jag har inte för avsikt att jämföra dessa föreställningar med varandra, det vore både dumt och framförallt orättvist och faktiskt inte särskilt relevant.

När jag skriver om de olika verk som jag ser försöker jag alltid att beskriva min upplevelse utifrån min egen upplevelse och faktiskt också utifrån regissörens tankar, åtminstone om de är kända för mig. Däremot är jag mindre intresserad av att diskutera hur verket vanligtvis spelas, men självklart har jag en egen uppfattning om vad operan handlar om.

När det gäller Faust så handlar den om den medelålders mannen som tycker att livet inte har gått som han egentligen har tänkt sig och därför tar det som en skänk från ovan när han får en möjlighet att bli ung igen, trots att han är medveten av konsekvenserna av sitt val.

Egentligen skulle jag ju ha sett föreställningen den 19 september på själva valsöndagen, men eftersom, jag sedan länge hade planerat min operaresa till dagarna kring 26-28 september så blev det istället Rosemari, på Kulturbloggen som såg och recenserade den föreställningen. Den recensionen handlade mer om det teatermässiga i uppsättningen så det tänker jag inte utveckla vidare och detta beror på att jag i huvudsak delar den beskrivningen, även om jag självfallet har små randanmärkningar kring framförallt scenografin.

Anmärkningarna, som inte är särskilt allvarliga handlar främst om varför det hänger babykläder på tork innan den gravida Marguerite har fött sitt barn? Ärligt talat förstår jag inte symboliken i detta, men det är självklart ingen stor fråga.

Föreställningen sjungs av tre olika sångarlag och det är viktigt att känna till att det är på det här viset., särskilt om man jämför olika recensioner och andra omdömen.
Ikväll sjöng dessa:
Faust: Mats Carlsson
Mefistoteles: Johan Schinkler
Marguerite: Natalie Hernborg
Valentin: Carl Ackerfeldt
Siebel: Marie Alexis
Marthe: Lena-Susanne Norin

Sångligt sett finns det inget att klaga på, första timmen (ungefär) av första akten gick till herrarna, på poäng. Johan Schinkler gjorde en fin prestation, frågan är om denna roll inte är det bästa jag hört och sett av honom?

Mats Carlsson gjorde också bra ifrån sig, även om min gode operavän tyckte att han skärpte sig i andra akten. Enligt min uppfattning gjorde han bra ifrån sig i båda akterna och speciellt uppskattade jag hans lyriska röst, speciellt i första akten, men den verkliga sensationen anser jag nog att Carl Ackerfeldt svarade för i rollen som Valentin.Hans ”Valentins bön” tog nästan andan ur mig, så ”himla” bra var det och hans gestaltning i övrigt var en verklig sensation och det bådar gott för framtiden, som jag egentligen inte alls är orolig för, och särskilt inte efter kvällens föreställning.

Efter första timmen blev det dags för damerna att göra sig hörda, och här noterar jag särskilt Natalie Hernborg, vilken fantastisk röst, men det visste jag ju efter att ha hört henne på Malmö Opera i Karmelitsystrarna av Francis Poulenc. Här kan man nog närmast tala om ett genombrott och ordet succé är lätt att ta i sin mun.

Bra var även övriga damer, Marie Alexis som Siebel och Marthe som sjöngs av den för mig helt okända Lena- Susanne Norin som dagen till ära även skötte dagens introduktion, från trappavsatsen på Folkoperans bar. Det var en alldeles utmärkt ingång; den om att hon inte gillade skvaller och sedan ganska snabbt klarade av att få ihop det som en mycket trovärdig introduktion till kvällens föreställning. Slutpoängen kom när hon efter att ha fritt ur hjärtat konstaterade att hon hade blivit ombedd att läsa upp några rader och så gjorde hon detta. Kanon!

Till de positiva delarna av Folkoperan får man räkna den fantastiska orkestern som under ledning av dirigenten Jonas Dominique gjorde en utmärkt insats. Tack för det!

I denna föreställning saknades kören, vilket jag vanligtvis brukar anse svarar för en viktig och sammanhållande länk i de flesta föreställningar, men handen på hjärtat kan jag inte påstå att saknaden, denna gång, var särskild stor.

Sammanfattningsvis var det en mycket stor operaupplevelse, ”Faust” på Folkoperan. Här sjöngs det på klar och tydlig svenska och det innebär att textmaskinen är helt överflödig och min uppmaning till stockholmare och andra blir då; skynda, skynda och rusa genast till biljettluckan på Folkoperan eller beställ dina biljetter direkt på Internet. Gör det!

Andra om Faust

SvD:s recension

Göteborgspostens recension

Uppsala Nya Tidning:s recension

Västerbottens-Kuriren en recension

Södermanlands Tidning:s recension

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

En kulturbloggare på premiär på Faust på Folkoperan

by

Faust är en fransk opera av Charles Gounod från 1859 som bygger på Goethes Fausts drama. Den handlar om Faust, som är medelålders och vill ta livet av sig. Han är trött och missmodig. Då kommer djävulen i form av demonen Mefistofeles och övertalar Faust att sälja sin själ. Fausts vinst för sin själ är att få tillbaka sin ungdom och att djävulen lovar att se till att han lyckas ragga på Marguerite. Vackra smycken är en del i att förförelsen lyckas. Det är ju med sådant djävulen i alla tider lyckas snärja människors själar: med saker som glittrar.

Efter några vänder lyckas Faust på sin älskade Marguerite. Men snart lämnar han henne ensam med deras barn i sin mage.

Opera är speciellt. Det är både teater och en alldeles egen musikart. Jag är inte någon operaexpert, jag har sett ett par operaföreställningar i mitt liv. Däremot kan jag hyggligt mycket om teater.
Teatermässigt imponerade föreställningen på mig väldigt mycket för sina scenlösningar. De medverkande karaktärerna fanns med från början i varsitt litet krypin på scenen som var byggd i flera våningar. Det var en elegant scenlösning.

Det var också fascinerande hur musik var en del i handlingen, när mörkrets herre närmade sig kändes det i magen av den dova, smygande, skrämmande musiken.

Den rena fina unga kvinnan Marguerite har en bror som drar ut i krig. Han har ett eget soloavsnitt som är berömt. Det var en bit in i första avsnittet han hade sjungit detta och hela publiken började applådera. Det är så operakännare känns igen. De kan sina operor och vet när de särskilda avsnitten kommer.

Expressens recensent berättar:

Gounod skrev vispigt valsiga danser, söta duetter, schwungiga körer (här bortredigerade) samt arior i växlande temperament som blivit repertoarfavoriter för tenorer, sop-raner och barytoner. Bland slagnumren finns Marguerites juvelaria – en belcantovariant på temat flickor och diamanter, Mefistofeles bacchanaliska marsch om guldkalven där en basbaryton kan exponera hela sitt svarta register samt Faus-ts hjärteknipande tenoraria ”Salut demeure chaste pure” där han tackar naturen för den lika oskuldsfulla som gudomliga Marguerite.

Huruvida sångarna gjorde bra ifrån sig i dessa speciella soloavsnitt kan jag inte bedöma. För det krävs nog Kulturbloggens speciella operabloggare Mogens H Andersson. (Han kunde inte komma den här gången så därför ryckte jag in.)

Det är fascinerande hur en berättelse om människors öden från mitten av 1800-talet kan säga något till människor idag. I Folkoperans föreställning har människorna placerats in i 1900-talet. Den som kan sin Faust kommer också att se en speciella tolkningar av Folkoperan, en del schwungiga körer är borta och det är också några andra ändringar i handlingen. Men det tänker jag inte berätta om, utan det får du själv uppleva om du går på föreställningen.

Vi som var på premiären var på premiär nummer tre, som för övrigt var på den ödesmättade söndagen 19 september. Det är också något som är fascinerande med opera att föreställningarna ofta har flera uppsättningar och därför också flera premiärer. Det gör att ingen föreställning blir den andra lik. Varje trupp skådespelare/sångare sätter sin prägel på föreställningen.

Teatersajten Nummer gav betyg 4.

Mer på Folkoperans hemsida.
Recension i Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om ,