I kväll eller rättare sagt i eftermiddag, söndagen den 26 september i nådens år 2010, fick jag då äntligen se och höra Folkoperans version av Charles Gounods opera ”Faust”.
Ursprungligen är det ju en opera i fem akter med kör och hela baletten, ja den kan kanske bäst beskrivas som Grand Opéra.
Det är nog tredje versionen som jag har sett och hört och möjligen den fjärde versionen, men jag är lite osäker om jag såg Kungliga Operans version1990-91. Helt säkert har jag sett den både på Malmö Opera och GöteborgsOperan, men jag har inte för avsikt att jämföra dessa föreställningar med varandra, det vore både dumt och framförallt orättvist och faktiskt inte särskilt relevant.
När jag skriver om de olika verk som jag ser försöker jag alltid att beskriva min upplevelse utifrån min egen upplevelse och faktiskt också utifrån regissörens tankar, åtminstone om de är kända för mig. Däremot är jag mindre intresserad av att diskutera hur verket vanligtvis spelas, men självklart har jag en egen uppfattning om vad operan handlar om.
När det gäller Faust så handlar den om den medelålders mannen som tycker att livet inte har gått som han egentligen har tänkt sig och därför tar det som en skänk från ovan när han får en möjlighet att bli ung igen, trots att han är medveten av konsekvenserna av sitt val.
Egentligen skulle jag ju ha sett föreställningen den 19 september på själva valsöndagen, men eftersom, jag sedan länge hade planerat min operaresa till dagarna kring 26-28 september så blev det istället Rosemari, på Kulturbloggen som såg och recenserade den föreställningen. Den recensionen handlade mer om det teatermässiga i uppsättningen så det tänker jag inte utveckla vidare och detta beror på att jag i huvudsak delar den beskrivningen, även om jag självfallet har små randanmärkningar kring framförallt scenografin.
Anmärkningarna, som inte är särskilt allvarliga handlar främst om varför det hänger babykläder på tork innan den gravida Marguerite har fött sitt barn? Ärligt talat förstår jag inte symboliken i detta, men det är självklart ingen stor fråga.
Föreställningen sjungs av tre olika sångarlag och det är viktigt att känna till att det är på det här viset., särskilt om man jämför olika recensioner och andra omdömen.
Ikväll sjöng dessa:
Faust: Mats Carlsson
Mefistoteles: Johan Schinkler
Marguerite: Natalie Hernborg
Valentin: Carl Ackerfeldt
Siebel: Marie Alexis
Marthe: Lena-Susanne Norin
Sångligt sett finns det inget att klaga på, första timmen (ungefär) av första akten gick till herrarna, på poäng. Johan Schinkler gjorde en fin prestation, frågan är om denna roll inte är det bästa jag hört och sett av honom?
Mats Carlsson gjorde också bra ifrån sig, även om min gode operavän tyckte att han skärpte sig i andra akten. Enligt min uppfattning gjorde han bra ifrån sig i båda akterna och speciellt uppskattade jag hans lyriska röst, speciellt i första akten, men den verkliga sensationen anser jag nog att Carl Ackerfeldt svarade för i rollen som Valentin.Hans ”Valentins bön” tog nästan andan ur mig, så ”himla” bra var det och hans gestaltning i övrigt var en verklig sensation och det bådar gott för framtiden, som jag egentligen inte alls är orolig för, och särskilt inte efter kvällens föreställning.
Efter första timmen blev det dags för damerna att göra sig hörda, och här noterar jag särskilt Natalie Hernborg, vilken fantastisk röst, men det visste jag ju efter att ha hört henne på Malmö Opera i Karmelitsystrarna av Francis Poulenc. Här kan man nog närmast tala om ett genombrott och ordet succé är lätt att ta i sin mun.
Bra var även övriga damer, Marie Alexis som Siebel och Marthe som sjöngs av den för mig helt okända Lena- Susanne Norin som dagen till ära även skötte dagens introduktion, från trappavsatsen på Folkoperans bar. Det var en alldeles utmärkt ingång; den om att hon inte gillade skvaller och sedan ganska snabbt klarade av att få ihop det som en mycket trovärdig introduktion till kvällens föreställning. Slutpoängen kom när hon efter att ha fritt ur hjärtat konstaterade att hon hade blivit ombedd att läsa upp några rader och så gjorde hon detta. Kanon!
Till de positiva delarna av Folkoperan får man räkna den fantastiska orkestern som under ledning av dirigenten Jonas Dominique gjorde en utmärkt insats. Tack för det!
I denna föreställning saknades kören, vilket jag vanligtvis brukar anse svarar för en viktig och sammanhållande länk i de flesta föreställningar, men handen på hjärtat kan jag inte påstå att saknaden, denna gång, var särskild stor.
Sammanfattningsvis var det en mycket stor operaupplevelse, ”Faust” på Folkoperan. Här sjöngs det på klar och tydlig svenska och det innebär att textmaskinen är helt överflödig och min uppmaning till stockholmare och andra blir då; skynda, skynda och rusa genast till biljettluckan på Folkoperan eller beställ dina biljetter direkt på Internet. Gör det!
Andra om Faust
SvD:s recension
Göteborgspostens recension
Uppsala Nya Tidning:s recension
Västerbottens-Kuriren en recension
Södermanlands Tidning:s recension
Läs även andra bloggares åsikter om Faust, Folkoperan, Natalie Hernborg, Carl Ackerfeldt, Johan Schinkler, Mats Carlsson, Marie Alexis, Lena-Susanne Norin, Maria Bartov, Monica Frelin, Jonas Dominique