Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

elektroniskt

Övervägande kvinnligt på Volt – festivalen för elektronisk musik

by

voltfestivalen

Volt – festivalen för elektronisk musik hålls i år igen i Uppsala Konsert & Kongress:
Lördag 7 juni, 20.00–03.00

Ett pressmeddelande berättar:
För sjätte året i rad intar snart Volt – festivalen för elektronisk musik – Uppsala Konsert & Kongress. På fyra stora och en barscen spelar liveartister och dj:er hela kvällen. Precis som tidigare år inramas musiken av effektfulla visuals och anpassat ljus. Det blir också interaktiva installationer.

Voltprogrammet är nu helt bokat. Totalt uppträder 21 akter på de fem scenerna under totalt sju timmar. Den elektroniska musiken står i absolut fokus. Genrerna varierar mellan vacker ambient, futuristisk r’n’b/electronica-pop, avantgardistisk dub, smattrande house, utmanande noise och industrimusik samt manglande hård techno.

Förra året blev Volt utsedd till världens (!) mest jämställda festival i det stora DJ-nätverket female:pressures undersökning av antalet bokade kvinnliga artister. Av de artister som uppträdde på Volt 2013 var 39 procent kvinnor.
– Jämställdhet är en oerhört viktig fråga, men den elektroniska musikscenen har ibland släpat efter på den punkten. Efter förra årets female:pressure-undersökning var vi stolta, men inte nöjda. I år har vi lyckats bättre med den kvinnliga representationen bland artister och dj:er, säger Patric Kiraly, producent och projektledare för festivalen samt en av medlemmarna i Uppsala Konsert & Kongress konsertledning.

Av de 21 som uppträder är 11 kvinnliga artister, 7 manliga och 3 blandade. Det innebär att de kvinnliga artisterna utgör 52 procent av programmet. Bland de mer namnkunniga märks amerikanska technoartisten Laurel Halo (vars album Chance of Rain hamnade på många årsbästalistor förra året), tyska Helena Hauff (som ger ut skivor på hyllade Werkdiscs), brittiska Paula Temple (som är en rutinerad och mycket upptagen techno-dj) och svenska Johanna Knutsson (som dj:ar, producerar, gör P3-mixar och driver egna vinylbolaget Zodiac 44 från hemmet i Berlin).

Alla artister:
Live: Actress (UK), Laurel Halo (US), Wife (UK), Esplendor Geométrico & Mokira (ES/SE), Vatican Shadow (US), Anna Zaradny (PL), Gamla Huset (SE), Mats Lindström (SE), Frederikke Hofmeier (DK), Pleq (PL), RytmisKonsekvens (SE), Acute Onset (SE), Bioluminiscens (SE).

DJ: Helena Hauff (DE), Paula Temple (UK), Johanna Knutsson (SE), Miriam Pemberton (SE), Princess of Sweden (SE), Lego (SE), Hugo Boss & John Travolta (SE), Ida Matsdotter, (SE), Kliin (SE).

Voltfestivalen – Kulturbloggens upplevelser av den elektroniska festivalen i Uppsala

by

Voltfestivalen 2012, 9:e juni
Uppsala Konsert och Kongress

Något försenat öppnade dörrarna till den fjärde upplagan av den elektroniska endagsfestivalen Volt, som skapas i samarbete mellan UKK och Ström i P2, och efter att ha hämtat ut min biljett gick jag längst ned i foajen för att börja lyssna på Mats Almegård som hade installerat sig för att värma upp vid öppningen. Eftersom jag inte hade hört honom innan blev jag positivt överraskad av hans ambivalenta slitningar mellan drömlandskap och dansgolv. Precis som det ska vara på festival, när man får möjlighet att gå runt och upptäcka musiker på eget bevåg, går jag vidare upp till sjätte våningen där Plattenbau agerar DJs intill baren (som fick agera stödben åt den annars så glest besökta lilla hörnan).

Vad som var desto intressantare högst upp var de installationer som besökarna själva fick interagera med. Bland annat fanns tennisspelet ”InvisiBall” representerat, där två spelare med ögonbindel fick spela en match upp till femton poäng genom att slå en icke existerande boll med sina rackets som är försedda med infraröda sensorer. Bollens framfart uppfattas genom en ton som spelas upp i en utav de fyra högtalarna som är utplacerade intill spelplanen. Lyckas man träffa ”bollen” slår man över den till motståndaren, annars förlorar man omgången. Och på andra sidan fanns lekutrymme med Colour Chaser där besökarna själva fick måla upp svarta streck som en liten låda, som alltså skulle föreställa en bil, följer likt tåg längs ett spår. Över det svarta strecket fick besökarna också måla olikfärgare streck, som lådan läste av när den åkte över dessa streck och därmed gav ifrån sig olika ljud och skapade någonting som skulle kunna uppfattas som musik. Alldeles intill fanns också ”Radio Orchestra”; ett projekt i samarbete mellan musikproducenten Axel Boman, mediakonstnären Kristofer Hagbard och kärnkraftsfysikerna Torbjörn Bäck och Bo Cederwall som går ut på att musikaliska algoritmer skapas utifrån strålningen från olika isotoper.

Därefter bosatte jag mig sal C på plan 3, där Differnet (musikern Anna-Karin förklarar för mig efteråt att de oftast misstas för att heta Different, ”rättstavat”, men så är alltså inte fallet) spelar tillsammans med poeten Stig Larsson som håller högläsning likt ett mörkt moln på klar himmel där bandet är marken under med sina iskalla synthar, trummor och trumpet. Efter dem håller den New York-baserade trion Loud Objects håv, som skapar musik genom att löda kretsar på plats och därefter sladdar däremellan, alltmedan alltsammans projiceras på en duk då de jobbar på en overheadapparat.

Efter de två spännande experimentella framförandena kommer en mer klassisk synthartist, som även är mer känd för det svenska folket: Andreas Tilliander, som även brukar gå under namnet Mokira, som verkligen lyckas förvandla den något lilla salen till ett rejält dansgolv när han levererar en nästintill sömnlös spellista beståendes av sin egna house-inspirerade dubmusik.

Dagen till ära spelades såväl gammalt som nytt från den kommande skivan som är på gång. Därefter kom Tillianders raka motsats upp på scenen, för där Mokira är nutids- och framtidsorienterad är Musik Soldat, den före detta Kraftwerk-musikern Wolfgang Flyr, mer klassiskt orienterad. Han bjöd på en personlig resa, både som DJ och VJ (Visual Jockey) där gamla tidningsurklipp, bilder och TV-inslag från hans gamla karriär gick hand i hand med musiken som spelades. På bröstkorgen satt en elektronisk namnbricka som projicerade Musik Soldat i rullande fart. Med en något minimalistisk dans och handklappande fick han otrolig fart på publiken som älskade precis allt han gjorde. Vilket kanske inte är så konstigt med hans kulturhistoriska relevans, som gjordes tillgängligt genom den nostalgiska resan han bjöd på (som dessutom filmades).

Text och foto: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Musiktips: I Used To Be a Sparrow, Franka De Mille och Bondage Fairies

by

Tre skivor som nyligen släppts lyssnar jag på om och om igen: ett indieback, en singer/songwriter med jazzinfluens och en elektropunkigt band, för att något kategorisera banden.

I Used To Be a Sparrow
Bandet består av Dick Petterson och Italien-födda Andrea Caccese. De träffades sommaren 2011 på en spelning i Västerås.

Deras debutalbum “Luke” släpptes i mitten av mars och får ett fint omdöme av Ultimate Guitar.com:
I Used To Be A Sparrow manages to stay fresh and easy while delivering challenging material, full of personality and clever arrangements.

Albumet består av elva låtar som på ett härligt sätt spretar åt olika håll, vilket är dess styrka. Om alla spår hade varit vackra, vemodiga eller alla spår glada och sprutande av ungdomlig kraft då hade albumet säkert inte varit lika helgjutet. Nu har albumet mycket vacker gitarrspel men också skönt rytmiska trummor i botten. I Used To Be a Sparrow är en indieduo vi kommer att höra mer av.
Och vem kan motstå ett band med ett sådant fantasifullt namn?

Här hittar du dem i Facebook.

Franka De Mille
En vacker röst, fint gitarrspel och melankoliska sånger i en blandning av jazz, singer/songwriter och country – det är Franka De Milles nya album “Bridge The Roads”.

Om du vill veta mer om henne kan du kika runt på hennes hemsida.

Bondage Faires
Bondage Faires släppte sitt tredje album den 21 mars 2012. Elektropunkigt med humor, skulle jag vilja beskriva det. Det är ett album som är roligt att lyssna på, jag hittar nya detaljer i musiken hela tiden.
Bandet har turnerat runt i Tyskland, Ryssland, Tjeckien, Österrike, Ukraina med mera och bandet har fans över hela världen. På Last FM har Bondage Faires mer än 2,6 miljoner lyssningar.

I vår ska bandets som vuxit från två medlemmar till fyra på scen ut på turné igen, bland annat ill Ryssland, Ukraina och Tyskland, men också i Sverige.

Här hittar du bandet på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Volt – festivalen för elektronisk musik är tillbaka 9 juni

by

Lördag 9 juni samlas några av de starkaste lysande stjärnorna inom den elektroniska musiken i Uppsala. För fjärde året i rad samarrangerar Uppsala Konsert & Kongress och det hyllade radioprogrammet Ström i P2 en festival som är helt inriktad på den elektroniska musiken, i alla dess former. Volt 2012 blir starkare än någonsin, och samlar både de legender som skapade den moderna musiken och de experimenterande innovatörer som ständigt tar den vidare, berättar ett pressmeddelande:

Under Volt kombineras spelningar av trendsättande DJ:s och banbrytande liveartister med interaktiv digitalkonst, VJ:s, unik videokonst och installationer. Allt äger rum i den fantastiska festivalmiljö som Uppsala Konsert & Kongress utgör. För dess hypermoderna arkitektur med sylvassa former, skarpa teknologi och förstklassig akustik gör Uppsala Konsert & Kongress till en av de bästa platserna i världen för en elektronisk musikfestival.

På Volt sprakar elektronisk musik i alla former: distinkt house och själfull techno möter stenhård dubstep och brusande ambient. Popcollage samsas med kompromisslösa experiment.

Volt presenterar stolt – 2012 års artister

DJ:s
Wolfgang Flür (DE, ex-Kraftwerk)
Under åren 1973-1987 var han medlem i pophistoriens viktigaste band. Idag gör han musik under namnet Musik Soldat och agerar både DJ och VJ. Under Voltfestivalen bjuder Wolfgang Flür på en nostalgisk resa i musik och bild.

Ikonika (UK)
Med sitt debutalbum Contact, Love, Want, Have på Hyperdub sprängde Ikonika gränserna mellan dubstep och 8-bitars dataspelsmusik. Som DJ spinner hon en exakt, välavvägd och precis mix av hård dubstep, garage, urban r’n’b, techno och house.

Live
Gudrun Gut (DE)
Hon var med i en tidig sättning av Einstürzende Neubauten. Hon var en av de geniala dilettanterna i Malaria! – och hon är grundare både av Berlins mytomspunna Ocean Club och skivbolaget Monika Enterprise. Gudrun Gut live är en elektronisk injektion från en veteran som ständigt förnyar sig själv.

Oneohtrix Point Never (US)
Daniel Lopatin/OPN är ytterst ansvarig för den nya våg av ambient som kommit från USA på senare år. Med samlingen Rifts, och i ännu högre grad med albumet Returnal satte han ambienten på kartan igen på allvar. Live förtrollar han med eteriska harmonier och snyggt skorrande oljudsmattor.

The Black Dog (UK)
I mitten av 90-talet var de ett av de stilbildande IDM-banden på Warp Records. Idag är sättningen annorlunda. Musikaliskt handlar det nu om sotsvart techno med sinne för både gnistrande vackra melodier och blytunga beats. Liber Dogma var ett av förra årets bästa technoalbum. Live är TBD ett väloljat dansgolvsmaskineri.

The Loud Objects (US)
Denna New York-trio skapar elektroniskt (o)ljud på saker som mikrochip, motorsågar och overheadprojektorer. Kunal Gupta, Tristan Perich och Katie Shima levererar alltid en fysiskt utmanande och oerhört fascinerande liveshow som inte låter, eller ser ut, som något annat i världen.

Jacaszek (PL)
Skivan Glimmer (2011) bevisade att han är en av de största inom post-classic-scenen. Jacaszeks sprakande, försiktiga beats och syntetiska melodier smältes där samman med varma toner från cembalo och klarinett. Detta musikaliska möte är ännu bättre live. Jacaszek och medmusikanter kommer att trollbinda Volt.

Differnet & Stig Larsson
På det kommande albumet ”Little Brittle” (släpps 2012) har Uppsalas stoltheter och electronica-pop-experimentalisterna Differnet samarbetat med författaren Stig Larsson. Mötet blev så lyckat att det utvidgats till en liveföreställning. Volt blir ett av de allra första tillfällen att beskåda detta unika möte.

Jonsson/Alter (Kontra-Musik)
”För att de med luftig lätthet, ickenostalgisk lekfullhet och snillrik känsla för melodier bevisar att det går att göra betonghård techno med en förtrollande mjuk yta” löd motiveringen då Jonsson/Alter tog emot Manifestpriset för bästa dans 2012. Denna lekfullhet kommer fullt ut till sin rätt när de spelar live.

Håkan Lidbo
De som upplevt mångsysslaren Håkan Lidbo på en riktig livespelning (nej, vi pratar varken Melodifestivalsmashups eller balettmusik) vet att det handlar om ilsken, skräpig electropunktechno med en galen glimt i ögat. Håkan kommer frälsa publiken på Volt i år – igen.

Fler akter tillkommer!

Voltbuss till Stockholm avgår 03.15 från Uppsala Konsert & Kongress till Stockholm Centralstation.

Arrangör
Uppsala Konsert & Kongress i samarbete med Ström i P2 www.voltfestivalen.se

Samarbetspartners
Goethe Institut, Polska Institutet, Center Stage.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Skivrecension: Venetian Snares – Affectionate

by

Artist: Venetian Snares
Titel: Affectionate
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 11 januari

Venetian Snares är tillbaka med ett kort 4-låtars släpp med titeln Affectionate.

Efter förra årets vildsint experimentella Cubist Reggae är Venetian Snares med Affectionate tillbaka på mer välbekant mark, dansanta beats och ljuvliga melodislingor.

De fyra spåren är:
1. Seqsy
2. Lesbians2
3. Chordate
4. Lesbians1

Sedan Aphex Twin försvann in i dimman på 00-talet har Venetian Snares plockat upp handsken och gett sig ut på äventyr i det elektroniska landskapet som en man och hans laptop kan utforska på egen hand, ofta med briljant resultat. Så även här, fyra låtar som varierar ett gemensamt tema.

Låtarna är inte lika vildsint trumsatta som på förra fullängdaren “My so-called life” utan mer tillbakalutade åt Chemical Brothers-hållet; alltså mer dansant än hysteriskt.

Gillar man Venetian Snares kommer man sannolikt gilla även Affectionate, vet man inte vem Venetian Snares är kan den tjäna som en bra introduktion. Det här är nämligen riktigt bra modern elektronisk musik.

I skrivande stund finns albumet inte på Spotify men man kan tjuvlyssna och köpa släppet här.

Med det tempo Venetian Snares håller lever hoppet att det kommer en fullängdare senare i år, låt oss hoppas det!

Bästa låt: Seqsy.

Text: Daniel Lundh

Det finns en video till Seqsy:

Venetian Snares – Seqsy from JBL on Vimeo.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,