• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Chinateatern

Ghost – musikalen om odödlig kärlek sätts upp på Chinateatern hösten 2018

6 mars, 2018 by Rosemari Södergren

GHOST – Musikalen om odödlig kärlek kommer till China Teatern i höst, berättar ett pressmeddelande:
GHOST – den romantiska filmen med Patrick Swayze och Demi Moore i huvudrollerna kom år 1990, både historien och Whoopie Goldberg blev belönade med en Oscar. Baserad på filmsuccén, skapades musikalen med samma namn och efter premiären på brittiska Manchester Opera House i mars 2011 blev den snart omtalad som en av vår tids mest rörande kärlekshistorier. Musikalen har gjort stor succé på både Broadway och West End och nu får vi uppleva GHOST live på China Teatern i Stockholm.

GHOST handlar om New York-paret Molly och Sam som lever ett lyckligt liv tillsammans. Efter en dramatisk händelse förändras plötsligt allt och Sam, fast mellan två världar ställs inför en uppgift där han med hjälp av ett medium Oda Mae, måste hitta ett sätt att skydda Molly. GHOST lämnar ingen oberörd och musikalpubliken får ta del av en berättelse om sorg, lycka, mystik och odödlig kärlek.

Huvudrollsinnehavarna har handplockats och är några av sång- och musikalscenens starkast lysande stjärnor. ”Sam Wheat” spelas av den mångfacetterade sångaren Peter Johansson som gjort otalet stora roller i musikaluppsättningar. Han har bland annat spelat ”Judas” i Jesus Christ Superstar, ”Stacee Jaxx” i Rock of Ages, ”Tommy DeVito” i Jersey Boys och ”Galileo” i musikalen We Will Rock You på West End i London. Vi ser den danska musikalstjärnan Maria Lucia Heiberg Rosenberg som ”Molly Jensen”. Hennes teater- och musikkarriär startade i ung ålder och idag står hon i den absoluta toppen av Danmarks musikalartister. Hon gör nu sin första musikalproduktion i Sverige och lär sig just nu svenska just för denna medverkan. Det excentriska mediet ”Oda Mae Brown” spelas av sångerskan och pop-artisten Gladys Del Pilar Bergh som ständigt framträder i många olika sammanhang likväl nationellt som internationellt. I rollen som Carl Bruner ser vi musikalstjärnan Bruno Mitsogiannis som de senaste åren synts i flera stora musikalers huvudroller såsom ”Galileo” i Queen-musikalen We Will Rock You på Cirkus i Stockholm och ”Frankie Valli” i musikalen Jersey Boys på China Teatern.

Det var under repetitionerna av hårdrocksmusikalen Rock of Ages, som östgötarna Peter och Bruno fann varandra både som vänner och musiker. Sedan dess har de gjort flera framträdanden tillsammans som duo, bland annat i Tv-programmet Så ska det låta där de tävlat tillsammans 3 år i rad. På China Teatern har de tidigare gjort en egen show ”Peter och Bruno – live på China” samt musikalerna Jersey Boys och Rock of Ages tillsammans och det är därför extra roligt att ha dem tillbaka på samma scen igen.

China Teaterns tradition med filmer som blivit musikal lever vidare och med succéartade Dirty Dancing och Flashdance i ryggen får vi en föraning om höstens stora musikalsatsning GHOST. Det är nämligen regissören Anders Albien och koreografen Jennie Widegren som var de kreativa krafterna bakom Flashdance och som nu återigen skapar en extraordinär upplevelse för musikalpubliken. Musikalen GHOST har tidigare blivit uppmärksammad för sitt visuella uttryck och det vill nu det kreativa teamet spinna vidare på, bland annat med hjälp av fysiska personer som en del av scenografin och specialeffekterna.

”Som alltid med all riktigt bra underhållning så behövs det en bra story i grunden. GHOST har en fantastisk kärlekshistoria som inte liknar någon annan, en berättelse om hur kärleken till en annan människa lever kvar i oss även i livet efter detta” förklarar regissören Anders Albien.

Glen Ballard som bland annat ligger bakom hitlåtarna ”Jagged little pill” och ”Man in the mirror”, har tillsammans med Dave Stewart från popgruppen Eurythmics, skrivit musiken till GHOST. Med låten Unchained Melody från filmens ikoniska drej-scen som grund har musikproducenterna Stewart och Ballard skapat en samling nykomponerade fantastiska låtar som spelar på samma känslosträngar som den rörande historien.

Svensk översättning & Regi: Anders Albien

Premiär: 14 september 2018

Arkiverad under: Scen Taggad som: Chinateatern, Musikal, på gång, Stockholm

John Cleese på Chinateatern – en mästare på svart humor

22 april, 2016 by Redaktionen

JOHN CLEESE
JOHN CLEESE

Last time to see me before i die med John Cleese
China Teatern, Stockholm
21 april 2016

En regnig torsdagskväll satt vi där. Lite drygt 1.000 personer på Chinateatern och väntade på John Cleese och på döden.

Redan innan ”världens roligaste man” äntrade scenen gav han en fingervisning om vad som skulle vara den röda tråden i den kommande föreställningen. En speakerröst talade först om att det rådde fotoförbud och att den som bröt mot det skulle förpassas ur salongen efter det att en hink vatten hällts över den regelbrytaren. Därefter fick vi reda på att Mr. Cleese var tvungen att gå igenom sitt EKG med sin läkare innan han skulle kunna våga sig upp på scenen.
Väl där tog han med oss på en resa genom det liv som, enligt honom, är en lång väntan på att döden skall inträffa.
Svart? Ja!
Tråkigt? Nej!

Det är just det som är storheten med John Cleese. Han är en mästare att skapa svart humor och gärna då om tabubelagda ämnen.
Exempelvis så redovisade han en statistik över hur vi i publiken skulle dö. Ungefär 278 av oss skulle avlida på grund av ett sviktande hjärta.
– Det är ni på rad på rad 4 till 17, sade han och pekade sedan svepande på oss med en ficklampa.

Ett nytt svep med den skarpa ficklampan på några andra rader i salongen kompletterades med.
– Ni, på de raderna kommer att stifta bekantskap med ”the big C” och ni däruppe på balkongen på de tre främsta raderna kommer att omkomma i någon trafikolycka.

Få andra personer kan få 1.000 personer att skratta hejdlöst när de får reda på HUR de skall dö.
Givetvis handlade mycket i hans framträdande om Monty Python. Hur gruppen bildades och den osannolika historien om när BBC gav dem klartecken att skapa 13 TV-program utan att de hade kunnat presentera en enda programidé och utan att BBC hade den blekaste aning om vad de hade beställt.

Nyckeln till framgången var att de lyckades bryta en mängd regler för hur komik skapas. Istället formerade de nya regler som de sedan dess är stilbildande för en mängd författare av komik och humor, speciellt då den lite svartare humorn.

Som bollplank har de hela tiden haft sin publik. Det var utifrån publikens reaktioner han och hans medförfattare mätte om deras skämt höll måttet.

Ett exempel på svart humor runt tabubelagda områden var när han berättade om sina telefonsamtal med sin mamma. En kvinna som led av depressioner och vid alla tillfällen i deras täta telefonkontakter framhärdade att hon känt sig ”lite nere” den senaste veckan.

En dag kontrade han med att säga att:
– Jag känner en liten fet man i Fulham. Han är inte så dyr. Om du vill så kan jag be honom åka över till dig och ta livet av dig!
Mammans reaktion var ett skrattanfall som höll på att ta livet av henne.
Efter det så frågade han alltid om han skulle ringa till killen i Fulham så fort hennes nedstämdhet kom upp på bordet vid de återkommande telefonsamtalen.

Hela föreställningen var ett kollage av filmsnuttar från hans karriär. Det blandat med anekdoter hur vissa scener kom till i ”the Flying Cirkus”, ”Fawlty Towers” och alla filmer. Oerhört intressant och vansinnigt kul.
Genomgående under kvällen kom han tillbaka till en saknad vän. Graham Chapman som gick bort så tidigt som 1989. John och Graham skrev mycket tillsammans. Med en respektfull kärlek berättade John hur illa han tyckte om Graham. Hans liv och leverne och hans oförmåga att hålla tider.

Till och med på hans begravning skällde han på honom. Och bara för det så straffade han honom genom att ta med hans urna på diverse turnéer och TV-framträdanden.

Han skulle minsann inte vila i frid bara för att han bestämt sig för att göra det.
En afton med John Cleese är oförglömlig. Föreställningen innehöll inga större överraskningar. Kanske borde en del rörligt material på filmduken bytts ut mot stillbilder och ersatts med mer prat av honom själv.
Fast vi vet ju inte vad han hade för sig bakom scenen när filmerna rullade.
Han kanske gick en match med hjärtstartaren.
Karln är ju 77 år snart och är nära döden.

Men han levde i alla fall igår kväll när jag lämnade teatersalongen…

John Cleese tal på begravning av Graham Chapman

Graham Chapmans urna på turné.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Chinateatern, humor, John Cleese, Komedi, Scenkonst

Dirty Dancing, recensionen: Mer en nostalgitripp än stor teater

14 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Dirty Dancing
Chinateatern i Stockholm
Premiär 14 februari 2012
Manus: Eleanor Bergstein
Regi: Anders Albien
Koreografi: David Scotchford

”Nobody puts Baby in a corner” – Johnnys klassiska replik i Dirty Dancing kom till slut och publiken jublade i extas. Filmsuccén Dirty Dancing har haft premiär på Chinateatern i Stockholm i en teaterversion med mycket dans och musik.

– Ingenting kommer att fattas från filmen, säger Pascal Jansson som spelar Johnny Castle, till Svenska Dagbladet.
Ja det är föreställningen nackdel – och kanske dess publiklockande styrka på samma gång. Föreställningen lockar en betydligt yngre publik än mycket av svenska teatrars vanliga repertoar brukar göra.
Föreställningen är påkostad och har plockat in några av svenska skådespelareliten som Björn Granath, Per Graffman och Marie Richardson till rollistan. Ändå blir resultatet mer film överförd till en teaterscen än teater. Dialogerna är ytliga och känns inklippta.

Det som skiljer sig från filmversionen är att den politiska bakgrunden lyfts fram mer än i filmen. Frances ”Baby” Houseman åker på semester med sin mamma, pappa och syster till hotell Kellermans sommaren 1963, året då Martin Luther King håller sitt berömda tal ”I have a dream” och i många amerikanska stater fanns lokala lagar som hindrade mörkhyade från att gå i samma skolor eller bada i samma bassänger som vita människor. Baby kommer från en välbärgad läkarfamilj och hon brinner för att förändra världen. På hotellet träffar hon Johnny och Penny, som måste jobba hårt för att överleva, de kommer från enkla arbetarklassförhållanden och har inget gratis. Också på hotellet finns en tydlig markering av skillnader mellan samhällsklasser. Kyparna rekryteras bland studerande på universitet och de får umgås med gästernas unga kvinnor medan underhållningen sköts av arbetarungdomar, som inte får umgås med gästerna.

Också musiken och dansen skiljer sig mellan klasserna. De rikare folket lyssnar på jazz och dansar jazz eller latinamerikanska danser medan arbetarungdomarna samlas i sitt område och där dansar de till rockmusik. Klädstilen skiljer sig också tydligt, där arbetarnas ungdomar går i jeans och mer utmanande kläder medan Baby och hennes gelikar går i vida, söta klänningar.

Scenografin är överdådig med stora bakgrundsbilder, det är inte direkt den sparsmakade teaterdekoren.
Dansen var föreställningens absolut största behållning. Dansarna är oerhört skickliga och det är många bra dansnummer både med latinamerikanska danser, jazzdans och dans till rockmusik.

De två huvudrollsinnehavarna har också sin yrkesbakgrund först och främst från dansen. Pascal Jansson som gör Johnny Castle har gått på Svenska Balettskolan och har jobbat på Finlands Nationalbalett och Kungliga Baletten i Stockholm. Emilia Ödling Runsteen som gör Baby började också sin scenkarriär inom dans och är utbildad på Performing Arts School. Dansen är det centrala i föreställningen och det som också fungerar bäst. Pascal Jansson och Emilia Ödling Runsteen liksom övriga dansemsemblen är mycket skickliga. Emilia Ödling Runsteens utmaning är ju dessutom att i början spela en ung kvinna som är ganska dålig på att dansa och det ska hon spela att på ett trovärdigt sett.

Totalt sett är över 40 procent av materialet nytt med över 20 nya scener och 25 nya sånger varav en hel del framförs live. Men som sagt, det är ingen musikal utan en teater med mycket dans och musik.

Musiken består både av ett band och av förinspelade gamla hitlåtar. Livemusikerna spelar keyboard, gitarr, bas, trummor, slagverk, trumpet och saxofon, men en hel del av musiken kommer från skivor och ska ge känslan av en repig gammal favoritskiva.

Filmen bygger på att man älskar filmen, den som inte har sett filmen och inte kan historien får inte ut lika mycket. Publiken var engagerad och liksom väntade på särskilda citat och jublade när klassiska scener och citat dök upp.

Det är självklart vanskligt att föra över en berömd kultfilm på en teaterscen. Rollkaraktärerna jämförs obönhörligt med originalet. I första delen, före paus, hade jag svårt på att tro på relationen mellan Baby och Johnny, det slog inte gnistor mellan dem direkt. Baby utstrålade för mycket trettonåring och Johnny upplevde jag mer som en Stureplanskille än en arbetarklassgrabb. Efter paus tände det till mer mellan dem och det kändes mer äkta. Men framför allt är det här en föreställning för alla som vill uppleva Dirty Dancing igen och på närmare håll än på en dvd. Dessutom får Dirty Dancing-fansen nörda ner sig i ännu fler scener kring sina favoriter Baby och Johnny.

Om det kan få fler unga att få upp ögonen för hur häftigt det är med teater, ja då är det ju bra. Även om Dirty Dancing är mer en nostalgitripp än stor teater.

Men en stor varning: om du köper biljett till balkong: var beredd att du inte kommer att kunna se hela scenen, ifall du inte sitter på första raden på balkong. Biljettpriserna till balkong är lägre än till parkett, men var beredd på att du inte kommer att se allt om du sitter där uppe. Både dans och spelet tar plats på hela scenen, så det kan bli så mycket som en tredjedel av scenen du inte kommer att se om du sitter på balkong.

Foto: Mats Bäcker


Rollerna:
Frances ”Baby” Houseman » Emilia Ödling Runsteen
Johnny Castle » Pascal Jansson
Dr. Jake Houseman » Per Graffman
Marjorie Houseman » Marie Richardson
Lisa Houseman » Jenny Lampa
Mr. Schumacher » Dan Bratt
Vivian Pressman » Charlotta Jonsson
Penny Johnson » Maria Hjelte
Neil Kellerman » Filip Johansson
Robbie Gould » Philip Hughes
Tito Swarez » Robert Bengtsson
Billy Kostecki » Linus Wahlgren
Max Kellerman » Björn Granath
Jordan » Joachim Bergström

Stand-by: Jake / Max /
Mr. Schumacher » Thomas Hedengran
Ensemble/cover Johnny » Sören du Hoffmann
Ensemble/cover Tito / Jordan » Alexander Larsson
Sångensemble » Sandra Oxenryd
Ensemble/cover Lisa » Frida Lehman
Ensemble/cover Robbie » Anders Jacob
Ensemble/cover Neil » Ludwig Jerkander
Ensemble/cover Vivian » Anna Stenbeck
Ensemble » Kitty Chan
Ensemble/Moe » Frank Sehlstedt
Ensemble » Sharon Johansson
Ensemble/cover Penny / Baby » Sandra Gerdin
Cover ensemble killar/ass danskapten » Johan Klarbrandt
Cover ensemble tjejer/danskapten » Faye Best

Läs även andra bloggares åsikter om Dirty Dancing, Chinateatern, teater, recension, dans

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Chinateatern, Dans, Dirty Dancing, Recension, Teater

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Johan Gry i monologen Abrahams barn. … Läs mer om Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Bugonia Betyg 5 Svensk biopremiär 31 … Läs mer om Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Göteborg Jazz Orchestra och Nils … Läs mer om Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

5/10 2025 Valand i Göteborg … Läs mer om Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Titel: En bok om hösten Text, bild … Läs mer om En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Personlig modig debut ger plats åt ypperliga musiker – Idag känns allt skit igen av Jenna Nyman

Jenna Nyman Idag känns allt skit … Läs mer om Personlig modig debut ger plats åt ypperliga musiker – Idag känns allt skit igen av Jenna Nyman

Extraordinär genrefri pianotrio kryddar med enastående trumsolon – Rachel Z & Omar Hakim Trio i Stenhammarsalen

3/11 2025 Stenhammarsalen i … Läs mer om Extraordinär genrefri pianotrio kryddar med enastående trumsolon – Rachel Z & Omar Hakim Trio i Stenhammarsalen

Filmrecension: Predator Badlands – menlös, tam och framförallt stel

Predator Badlands Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Predator Badlands – menlös, tam och framförallt stel

Med sylvass humor och fyndigt rimmande gisslas historiskt arv och nuläge – Svenska revyn i gästspel på Lorensbergsteatern

Idé, manus och sångtextförfarre: Henrik … Läs mer om Med sylvass humor och fyndigt rimmande gisslas historiskt arv och nuläge – Svenska revyn i gästspel på Lorensbergsteatern

Filmrecension: Hanami

Hanami Betyg 3 Svensk biopremiär 31 … Läs mer om Filmrecension: Hanami

Förbryllande mix av vag performance och konkret desperation – Måsen på Göteborgs Stadsteater

fritt efter Anton Tjechov (översättning … Läs mer om Förbryllande mix av vag performance och konkret desperation – Måsen på Göteborgs Stadsteater

Skaplig innehållsrik tribut till ett av rockhistoriens bästa band – The Who hyllas på Draken av ett gäng format av Ronander/ Bloom

30/10 2025 Draken Live i … Läs mer om Skaplig innehållsrik tribut till ett av rockhistoriens bästa band – The Who hyllas på Draken av ett gäng format av Ronander/ Bloom

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in