Last time to see me before i die med John Cleese
China Teatern, Stockholm
21 april 2016
En regnig torsdagskväll satt vi där. Lite drygt 1.000 personer på Chinateatern och väntade på John Cleese och på döden.
Redan innan ”världens roligaste man” äntrade scenen gav han en fingervisning om vad som skulle vara den röda tråden i den kommande föreställningen. En speakerröst talade först om att det rådde fotoförbud och att den som bröt mot det skulle förpassas ur salongen efter det att en hink vatten hällts över den regelbrytaren. Därefter fick vi reda på att Mr. Cleese var tvungen att gå igenom sitt EKG med sin läkare innan han skulle kunna våga sig upp på scenen.
Väl där tog han med oss på en resa genom det liv som, enligt honom, är en lång väntan på att döden skall inträffa.
Svart? Ja!
Tråkigt? Nej!
Det är just det som är storheten med John Cleese. Han är en mästare att skapa svart humor och gärna då om tabubelagda ämnen.
Exempelvis så redovisade han en statistik över hur vi i publiken skulle dö. Ungefär 278 av oss skulle avlida på grund av ett sviktande hjärta.
– Det är ni på rad på rad 4 till 17, sade han och pekade sedan svepande på oss med en ficklampa.
Ett nytt svep med den skarpa ficklampan på några andra rader i salongen kompletterades med.
– Ni, på de raderna kommer att stifta bekantskap med ”the big C” och ni däruppe på balkongen på de tre främsta raderna kommer att omkomma i någon trafikolycka.
Få andra personer kan få 1.000 personer att skratta hejdlöst när de får reda på HUR de skall dö.
Givetvis handlade mycket i hans framträdande om Monty Python. Hur gruppen bildades och den osannolika historien om när BBC gav dem klartecken att skapa 13 TV-program utan att de hade kunnat presentera en enda programidé och utan att BBC hade den blekaste aning om vad de hade beställt.
Nyckeln till framgången var att de lyckades bryta en mängd regler för hur komik skapas. Istället formerade de nya regler som de sedan dess är stilbildande för en mängd författare av komik och humor, speciellt då den lite svartare humorn.
Som bollplank har de hela tiden haft sin publik. Det var utifrån publikens reaktioner han och hans medförfattare mätte om deras skämt höll måttet.
Ett exempel på svart humor runt tabubelagda områden var när han berättade om sina telefonsamtal med sin mamma. En kvinna som led av depressioner och vid alla tillfällen i deras täta telefonkontakter framhärdade att hon känt sig ”lite nere” den senaste veckan.
En dag kontrade han med att säga att:
– Jag känner en liten fet man i Fulham. Han är inte så dyr. Om du vill så kan jag be honom åka över till dig och ta livet av dig!
Mammans reaktion var ett skrattanfall som höll på att ta livet av henne.
Efter det så frågade han alltid om han skulle ringa till killen i Fulham så fort hennes nedstämdhet kom upp på bordet vid de återkommande telefonsamtalen.
Hela föreställningen var ett kollage av filmsnuttar från hans karriär. Det blandat med anekdoter hur vissa scener kom till i ”the Flying Cirkus”, ”Fawlty Towers” och alla filmer. Oerhört intressant och vansinnigt kul.
Genomgående under kvällen kom han tillbaka till en saknad vän. Graham Chapman som gick bort så tidigt som 1989. John och Graham skrev mycket tillsammans. Med en respektfull kärlek berättade John hur illa han tyckte om Graham. Hans liv och leverne och hans oförmåga att hålla tider.
Till och med på hans begravning skällde han på honom. Och bara för det så straffade han honom genom att ta med hans urna på diverse turnéer och TV-framträdanden.
Han skulle minsann inte vila i frid bara för att han bestämt sig för att göra det.
En afton med John Cleese är oförglömlig. Föreställningen innehöll inga större överraskningar. Kanske borde en del rörligt material på filmduken bytts ut mot stillbilder och ersatts med mer prat av honom själv.
Fast vi vet ju inte vad han hade för sig bakom scenen när filmerna rullade.
Han kanske gick en match med hjärtstartaren.
Karln är ju 77 år snart och är nära döden.
Men han levde i alla fall igår kväll när jag lämnade teatersalongen…
John Cleese tal på begravning av Graham Chapman
Graham Chapmans urna på turné.