Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Roskildefestivalen 2012: The Cure, Bruce Springsteen, Jack White, Björk, Bon Iver, First Aid Kit, Alison Krauss …

by

Jack White, Bruce Springsteen, The Cure, Björk, The Roots, Bon Iver, Cult, Machine Head, Alison Krauss och The Shins är några av namnen som toppar affischen för Roskildefestivalen 2012 som arrangeras 5-8 juli.

Den danska legendariska festivalen visar att den sitter på toppen av festivaltronen, om någon tvekat om det efter att ha fått en hel del konkurrens de senaste åren. På torsdagseftermiddagen presenterade Roskildefestivalen i en livesändning över webben mer än 90 av sommarens bokningar. Drygt 90 var redan officiella.

Sammanlagt kommer Roskildefestivalen att ha 200 akter under festivalen och där är både de största namnen som är på turné liksom tillfälliga konstellationer bara för festivalen och mer intima spelningar och band som absolut är på väg uppåt, som brittiska The Vaccines.

Det svenska First Aid Kit spelar på festivalen. Hurra för de svenska systrarna. Ett annat svenskt band om spelar i sommar på den danska festivalen är Niki & the Dove.

Roskildefestivalen är bredare och mer globalt inriktad än de flesta andra festivaler. Musiker från 34 länder finns på programmet. Där finns colombianska band, franska band, tyska band och till och med det lilla furstendömet Luxemburg är representerat. Från den afrikanska kontinenten kommer band från åtta olika länder.

Det svenska Nika & the Dove sorteras in under rubriken ”Unga band” där festivalen samlat 24 olika band förutom det svenska. Andra band där är bland annat Deathcrush, Governor of Alaska och Linkeban.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Här kan du se Oscarsvinnarens Glen Hansards video – ”Love Don’t Leave Me Waiting”

by

Glen Hansards debutalbum som soloartist släpps 18 juni. Albumet heter ”Rhythm and Repose” och hr låtar från från filmen Hunger Games.
Glen Hansard planerar en Europaturné – så det lär bli chans att se honom live, ifall du tänkt bege dig till exempelvis Storbritannien eller Holland i sommar.

Under videoklippet finns ett pressmeddelande som berättar mer.

UROPEAN TOUR DATES CONFIRMED
“Glen Hansard is a gifted, emotive frontman who sings as if he must, with a heart on his sleeve that is constantly throbbing.” —The New York Times
Over 20 years in the making, singer songwriter Glen Hansard will release his first ever solo album, Rhythm and Repose, on Anti- Records June 18. Best known for his work with The Frames, The Swell Season and in the feature film Once, for which he won an Academy Award, Rhythm and Repose is Hansard’s debut solo album and first album of new material since his 2009 release Strict Joy with The Swell Season.

In recent months Hansard has been seen in the documentary The Swell Season which has toured the film festival circuit this year, contributed two songs to the blockbuster soundtrack, The Hunger Games, and been active in the promotion of Once, The Musical which successfully opened on Broadway on March 18 to rave reviews, including the New York Times who explains, “what was always wonderful about ‘Once,’ its songs and its staging, has been magnified.” Hansard will support the new record on his European dates. See reverse for details.

Rhythm and Repose is a result of Hansard’s last year and a half of living in New York City. The album was recorded by Patrick Dillett (David Byrne, Arto Lindsay, Laurie Anderson) and produced by Thomas Bartlett (Doveman, The National, Antony and the Johnsons). The record features the musical talents of Brad Albetta (Martha Wainwright) on bass, Ray Rizzo on drums, Nico Muhly and Rob Moose on strings (Bon Iver, Y Music), David Mansfield on slide guitar (Dylan’s Rolling Thunder Tour), Javier Mas (Leonard Cohen touring band) and half of Bruce Springsteen’s current horn section. Assisting on vocals are Cristin Milioti (Once, The Musical), Sam Amidon, Marketa Irglova and Aida Shahghasemi (Marketa Irglova touring band).
Hansard is celebrated as the principal songwriter and vocalist/guitarist for the Irish group The Frames, who have established themselves as one of the most influential bands in Ireland. Hansard garnered a reputation as not only an unparalleled front man, but also for his dedicated following and his grounded, real-life songs. Whether he’s busking the streets of Dublin, where he got his start, or at the Hollywood Bowl, Hansard is always earnest and in-the-moment.

Hansard is also one half of the acclaimed duo The Swell Season. In 2007, he and Czech songstress Markéta Irglová took home the Academy Award for Best Original Song for “Falling Slowly” off the Once soundtrack. Hansard and Irglová continued the success of Once with the 2009 release Strict Joy under the namesake of The Swell Season.
Tracklist

1. You Will Become
2. Maybe Not Tonight
3. Talking with The Wolves
4. High Hope
5. Bird of Sorrow
6. The Storm, It’s Coming
7. Love Don’t Leave Me Waiting
8. What Are We Gonna Do
9. Races
10. Philander
11. Song of Good Hope

GLEN HANSARD TOUR DATES

06 July – Wiesen (AT) – Harvest Of Art Festival
20 July – Sittersdorf (AT) – Acoustic Lakeside Festival
24 July – Amsterdam (NL) – De Duif
25 July – Amsterdam (NL) – Carre Theater – Supporting Eddie Vedder
26 July – Amsterdam (NL) – Carre Theater – Supporting Eddie Vedder
28 July – Manchester (UK) – O2 Apollo – Supporting Eddie Vedder
30 July – London (UK) – HMV Hammersmith – Supporting Eddie Vedder
31 July – London (UK) – HMV Hammersmith – Supporting Eddie Vedder

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Thåström, TSOOL, Nationalteaterns Rockorkester och The Nomads klara för Peace & Love

by

I dagens släpp finner vi fyra svenska akter som på ett eller annat sätt har satt djupa spår i den svenska populärmusikhistorien. Album- och turnéaktuella Thåström, proggveteranerna Nationalteaterns Rockorkester, garagepionjärerna The Nomads samt The Soundtrack of Our Lives som ger sig ut på sin avskedsturné, skriver festivalen Peace & Love i ett pressmeddelande.

Dagens släpp:
Thåström
The Soundtrack of Our Lives
Nationalteaterns Rockorkester
The Nomads

Och ja, visst är det ett intressant släpp av artister som tillsammans representerar ett stycke svensk rockhistoria och en blandning av artister som bör locka festivalbesökare i olika åldrar.

Här är resten av pressmeddelandet:

Sveriges melankoliska konung, Joakim Thåström, har ett förflutet i Ebba Grön, Imperiet och Peace, Love & Pitbulls och är en av Sveriges mest rutinerade och kanske mest mytomspunna artister. Senaste skivan Beväpna dig med vingar har ljudit i många hörlurar den senaste tiden och just nu befinner han sig på en omfattande Sverigeturné.

Det är med en liten tår i ögat vi presenterar den sista spelningen med The Soundtrack of Our Lives på Peace & Love, för snart är en musikalisk framgångssaga över. Bandet lägger ner och scenerna kommer eka tomma på brist av Gustaf Wasa-frillor, bombastiska gitarrslingor och mellansnack på bredaste göteborgska. Sedan 1995, då de reste sig ur askan av Union Carbide Productions, har TSOOL levererat snygg indierock och synts i media över hela världen.

De tillhör mer eller mindre inventarierna på Peace & Love och det uppstår något slags vakuum på festivalen varje år då de inte dyker upp, men i år är de garanterat här igen, Nationalteaterns Rockorkester. Historien om teatergruppen i Göteborg som senare bröt sig loss och blev en rockorkester är vida känt, även faktumet att Nationalteatern under 70-talet sålde skivor som smör i solsken och sedan dess spelat för utsålda hus i hela landet. Det blir ett nostalgiskt smörgåsbord när kapellmästare Ulf Dageby tar med sig sina musiker till Borlänge ännu en gång.

Sveriges okrönta kungar av garagerock kommer äntligen tillbaka till Peace & Love. Senaste gången de var här fick de den stora äran att kompa Roky Erickson men nu är det dags för ett jubilerande The Nomads att ställa sig på scenen själva, dessutom med den splitternya skivan Solna i bagaget. De har hyllats av såväl The Hellacopters, bob hund, Jello Biafra och The Dictators och räknas vara långt före sin tid med sin skramliga garagerock.

Mer info om Peace & Love finns på www.peaceandlove.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Skivrecension: Spiritualized – Sweet Heart Sweet Light

by

Spiritualized
Nytt album: Sweet Heart Sweet Light
Betyg 4
Release: 16 April

Jason Piece alias Spiritualized har haft olika epoker – och vi kan aldrig vara helt säkra på vad hans nästa album ska ha för inriktning. Han har haft tunga, ångestfyllda perioder med inte särskilt lättlyssnad progressiv rock och han har haft religiösa perioder med vackra gospelsånger. Fast vad han än släpper ifrån sig finns det en kärna som gör att vi känner att det är Spiritualized. Känner är nog rätt ord, för Spiritualizeds musik talar till alla känslor.

Hans sjunde studioalbum ”Sweet Heart Sweet Light” sammanfattar på något sätt alla hans epoker. Pressmeddelandet berättar att tiden sedan det kritikerrosade albumet ”Songs In A&E” från 2008 varit kantrat av svårigheter. Återhämtningen efter en dubbelsidig lunginflammation 2005 var en lång process, ett förlopp Spaceman skildrade på ”Songs In A&E”. Vägen tillbaka lät honom dock inte bara släppa det ovan nämnda albumet, utan möjliggjorde också en världsturné där Spiritualized framförde det omåttligt hyllade ”Ladies And Gentlemen… We Are Floating In Space” på båda sidor Atlanten. Inte långt därefter, efter att inspelningen av ”Sweet Heart Sweet Light” var färdigställd, insjuknade Spaceman igen. Sjukdomen som lämnade honom hemmabunden i över 6 månader spenderade Spaceman med att mixa det nyinspelade materialet.

Resultatet är en skiva som känns väldigt mycket Jason Piece, med en blandning av alla hans stilar, där är spacemusik, proggrock, psykedeliskt, brittpop, blues och gospelslingor. Det känns som en skiva där vi kommernärmare honom eftersom låtarna är inte så i detalj genomorkestrerade och de kvinnliga soulbakrösterna är inte lika betonade som i de senaste albumen.

Washington Post skriver om albumet

There’s nothing here that comes close to popcorn music — Pierce doesn’t do popcorn music — but by Spiritualized standards, “Sweet Heart” is almost accessible. Songs come in at reasonable lengths, and although most don’t have hooks, they’re almost conventionally structured, and anchored in way that keep them from floating off into the ether.

“Hey Jane” is eight-plus minutes of wobbly organ and a pinballing beat; it’s one of only a few songs that don’t make reference to Pierce’s health problems (which include double pneumonia and liver disease). “Sometimes I wish that I was dead,” he croons on the rollicking roots-rock-meets-space-opera “Little Girl,” because “only the living can feel the pain.” And that’s one of the happy songs. “I Am What I Am” represents the apotheosis of Pierce’s Americana aspirations. Co-written by blues legend Dr. John, it’s a stunner, a gospel song for the chillout tent.

Låtlistan:
Huh (intro)
Hey Jane
Little Girl
You Get What You Deserve
Too Late
Headin’ For The Top Now
Freedom
I Am What I Am
Mary
Life Is A Problem
So Long You Pretty Thing

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

John Oates på Hamburger Börs, recension och massor av bilder

by

John Oates
Hamburger Börs, Stocholm, 15 april 2012
Betyg 4

John Oates spelade för första gången som soloartist i Stockholm när han äntrade scenen på Hamburger Börs. Senast han spelade på svensk mark var med duon Hall & Oates. Charmig med sitt lockiga mörka hår, iklädd grå jeans och grå väst över grå tshirt stod han omgiven av sitt band som bestod av en keyboardist, en trummis, en basist och en gitarrist och själv spelade han på halvakustisk gitarr i de första låtarna och växlade sedan mellan sin elgitarr.

Han lovade att överraska oss med sin repertoar och det gjorde han. Han bjöd på en ovanligt blandad kompott av RnB, soul, folk, bluegrass, rock och blues. Första avdelningen var med RnB och först ut var låten ”Lady Rain” i en ganska bluesig tappning. Den följdes upp av en annan låt från samma album, låten ”When the Morning Comes”,
RnB-sektionen för kvällen avslutade han med en av de stora hitlåtarna från eran med ”Hall & Oates”, nämligen låten ”Maneater”.

Som ett litet mellanstick inför nästa sektion som han kallades ”folk” spelade han en ny sång som ännu inte var inspelad på skiva, en skön countrysoulsång med titeln ”A Different Kind of Groove”.

Under den delen av konserten han kallade ”folk” spelade han bland annat ”Leaving On a Jetplane” som är skriven av John Denver men är mest känd med Peter, Paul & Mary.
Folkrock eller om vi mer ska kallade det folkcountry är inte riktigt John Oates starkaste kort. Hans version av den här klassikern blev en mer mjuk RnB-variant.
Han bjöd på en nyskriven låt till som han kategoriserade under ”folk”-sektionen: ”A Day In A Life of An American Man” som han framförde ensam, utan sitt band.
På sitt kommande album kommer han också att ha med låten ”Dance Hall Girls” av Alan Frazer, som är en av de sånger John Oates lyssnade på när han växte upp i en liten amerikansk småstad under sextiotalet.

Efter RNB och folk-kategorin följde funk-delen där han kom loss ordentligt i en riktigt bra funkig nyskriven låt, inte den heller inspelad på skiva än: ”Six Men Gonna Lay You Down”.
Funk är inte oväntat en avdelning som fungerar bra för John Oates och publiken tände till ordentligt till ragtimelåten och till en klassisk bluegrass-sång som i Oates variant med soul/blues.

Men sedan kom den avdelning som överraskande nog var han allra starkaste kort: Blues.
Vilken bluesröst han har. Oates annars soulkrämiga röst blev härligt bluesraspigt hes. Konserten som varit helt godkänd höjdes flera snäpp. Vilken bluesman. Mer blues med John Oates – det vill jag ha.

Sista delen av konserten, före extranumren, ägnades åt rock´n´roll, påstod han. Men John Oates rock´n´roll är minst lika mycket RnB och soul. Så är det. Publiken gillade det, verkade det som, och när extranumren blev några riktigt fartfyllda rocklåtar åt rockabillyhållet till var det många som tog sig förbi de framdukade borden och dansade framför scenen till bland annat ett svängig Chuck Berry-låt (som jag tyvärr inte kommer ihåg vad den heter.) Fullt ös var det – och behöver jag nämna att publiken som suttit vid bord reste sig för stående ovationer?

Foto: Lena Dahlström

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,