Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

brittpop

Skivrecension: Spiritualized – Sweet Heart Sweet Light

by

Spiritualized
Nytt album: Sweet Heart Sweet Light
Betyg 4
Release: 16 April

Jason Piece alias Spiritualized har haft olika epoker – och vi kan aldrig vara helt säkra på vad hans nästa album ska ha för inriktning. Han har haft tunga, ångestfyllda perioder med inte särskilt lättlyssnad progressiv rock och han har haft religiösa perioder med vackra gospelsånger. Fast vad han än släpper ifrån sig finns det en kärna som gör att vi känner att det är Spiritualized. Känner är nog rätt ord, för Spiritualizeds musik talar till alla känslor.

Hans sjunde studioalbum ”Sweet Heart Sweet Light” sammanfattar på något sätt alla hans epoker. Pressmeddelandet berättar att tiden sedan det kritikerrosade albumet ”Songs In A&E” från 2008 varit kantrat av svårigheter. Återhämtningen efter en dubbelsidig lunginflammation 2005 var en lång process, ett förlopp Spaceman skildrade på ”Songs In A&E”. Vägen tillbaka lät honom dock inte bara släppa det ovan nämnda albumet, utan möjliggjorde också en världsturné där Spiritualized framförde det omåttligt hyllade ”Ladies And Gentlemen… We Are Floating In Space” på båda sidor Atlanten. Inte långt därefter, efter att inspelningen av ”Sweet Heart Sweet Light” var färdigställd, insjuknade Spaceman igen. Sjukdomen som lämnade honom hemmabunden i över 6 månader spenderade Spaceman med att mixa det nyinspelade materialet.

Resultatet är en skiva som känns väldigt mycket Jason Piece, med en blandning av alla hans stilar, där är spacemusik, proggrock, psykedeliskt, brittpop, blues och gospelslingor. Det känns som en skiva där vi kommernärmare honom eftersom låtarna är inte så i detalj genomorkestrerade och de kvinnliga soulbakrösterna är inte lika betonade som i de senaste albumen.

Washington Post skriver om albumet

There’s nothing here that comes close to popcorn music — Pierce doesn’t do popcorn music — but by Spiritualized standards, “Sweet Heart” is almost accessible. Songs come in at reasonable lengths, and although most don’t have hooks, they’re almost conventionally structured, and anchored in way that keep them from floating off into the ether.

“Hey Jane” is eight-plus minutes of wobbly organ and a pinballing beat; it’s one of only a few songs that don’t make reference to Pierce’s health problems (which include double pneumonia and liver disease). “Sometimes I wish that I was dead,” he croons on the rollicking roots-rock-meets-space-opera “Little Girl,” because “only the living can feel the pain.” And that’s one of the happy songs. “I Am What I Am” represents the apotheosis of Pierce’s Americana aspirations. Co-written by blues legend Dr. John, it’s a stunner, a gospel song for the chillout tent.

Låtlistan:
Huh (intro)
Hey Jane
Little Girl
You Get What You Deserve
Too Late
Headin’ For The Top Now
Freedom
I Am What I Am
Mary
Life Is A Problem
So Long You Pretty Thing

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Coldplay släpper julsingeln "Christmas Lights"

by

”Christmas Lights” är namnet på en julsingel som Coldplay släpper 1 december. Julsingeln kommer att finnas att få tag på via Itunes 1 dec kl 21:00 på iTunes och hos övriga (digitala) retailers 2:a december, berättar ett pressmeddelande.

Omslaget lär enligt Coldplays hemsida se ut så här:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Manic Street Preachers på gång med nytt album

by


Manic Street Preachers jobbar med ett nytt album, basisten Nicky Wire har avslöjat titeln på det kommande albumet för den brittiska musiktidningen NME:

Manic Street Preachers’ Nicky Wire has revealed that the band are working on a new album with the tentative title ’70 Songs Of Hatred And Failure’.

Dessutom bjuder NME på litet filmklipp där Nicky Wire berättar om bandets kommande album:

Svenska Dagbladet berättar också om den goda nyheten:
Skivan blir uppföljare till ”postcards from a young man”, som släpptes tidigare i år.

Sara tänker högt är en bloggare som blev glad åt denna nyhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Coldplay gästar Simpsons

by

Äntligen. Coldplay, världens främsta arenaband just nu. Eller ett av de stora.
Nu har de gästat Simpsons.

Kan det bli bättre?

Stereogum rapporterar om det:

True, the Grammys perpetrating their special brand of outmoded misery upon people dumb enough to watch (like me!), but there were also intentionally funny moments in televised music last night. For instance, the Chris Martin Band quietly dropped in on Springfield to ”film” a cameo. The video we have starts with a look at the Chris that’s not a cartoon (wait there’s a version of Chris that’s not a cartoon?)(just kidding!)(Chris is OK!) recording his voiceovers in a sound booth, which is great for a couple of reasons: 1) you get to hear the various versions of punchlines that don’t make the cut (The Simpsons writers: 20 years and still got it, even if their time has come); and 2) Chris Martin cracks up the writing staff with a very funny joke at his own expense. One could argue it’s easy to make very funny jokes at Chris Martin’s own expense, but one would be an asshole to follow a compliment in such a manner.

Mer om det hos NME också.

Chris Martin .:. Guest Voice in The Simpsons

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Oasis – tro inte på sanningen

by

Oasis
Det har hänt tidigare och troligen är det här inte slutet på bröderna Gallaghers många bråk, om bandet kommer att återbildas vet vi ännu inte.
Liam och Noel har redan från starten råkat i luven på varandra otaliga gånger, som alla vet kan syskonkärlek många gånger vara mycket våldsam. Skillnaden är att de flesta sådana bråk inte publiceras i kvällspressen.

Runt 18 år har Oasis givit oss många numera klassiska poplåtar, och då är det inte enbart Wonderwall- även låtar som Supersonic, Hindu Times och Lyla- för att nämna några.
Utan Oasis hade den moderna rocken varit annorlunda, när bandet släppte sitt debutalbum Definitely Maybe visste vi som lyssnade att här var något nytt. Albumet släpptes under en tid hade flertalet brittiska band jamade in sig i en total introvert mjukpop som var svår att bryta sig ut.

När man hör de första riffen från Rock’n’ Roll Star vet man instinktivt varför man gillar musik.

Smakdomare har många gånger avfärdat Oasis likväl visade det sig lyckade de leverera idag flera klassiska rockalbum, som när man lyssnar igen dem brukar ligga före det mesta som släpptes under samma period.

Smakdomarens sura miner blev inte mindre alla de gånger bandet levererade oförglömliga livespelningar.

Smaken har ändrats sedan när det en gång började, när dagens idolvinnare som fyller det offentliga rummet och som nästa termin ändå är bortglömd, så finns det fortfarande riktig rockmusik som får unga grabbar att starta band igen. Ett sådant band var Oasis.

Tack för många timmar av lyssnarglädje som du har givit mig och miljoner andra. Noel och grabbarna stod för mycket av det bästa som den brittiska popen har givit oss med en rad lysande band.

Noel Gallagher & Gem – Half The World Away (live)

Relaterat:
Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , ,