• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Robin Hood på Kastellet i Vaxholm, rapport från premiären

6 juli, 2011 by Rosemari Södergren

Några minuters båtfärd från Vaxholm ligger Kastellet, en liten ö med en borg. Där spelas i sommar ett äventyrsspel i musikalformat om Robin Hood och hans vänner, om deras kamp mot en tyrannisk, makthungrig och girig prins. Föreställningen passar utmärkt att ta med sig hela familjen till, både gammal och ung blir road.

Robin Hood hade premiär tisdagskvällen den 5 juli. Det var en härlig kväll med perfekt väder. Produktionsteam och skådespelare hade vädrets makter på sin sida.

Borgplatsen på ön är som gjord för ett spel av typen Robin Hood med borggården som scenplats med stora lummiga träd som ramar in scenplatser och måsar som flyger över scenen och vågornas skvalp i bakgrunden. Regissör och skådespelare har också sett till att utnyttja platsens alla fördelar, just för en berättelse som utspelar sig i en tid då prinsar levde i borgliknande hus.

Berättelsen som spelas upp har hämtat sitt stoff från olika legender om Robin Hood. Manusförfattaren har valt att låta Robin Hood vara Robert av Locksley, en storbonde som står på de fattigares sida och som protesterar mot prinsens förtryck av folk och orättfärdiga skatteindrivningar. Han tvingas från sin gård och lierar sig med laglösa i Sherwoodskogen.

Föreställningen har alla de obligatoriska karaktärerna som Lady Marion, sheriffen av Nottingham, Lille John och Broder Tuck men också nya karaktärer, som några starka kvinnoroller.

Robin Hood blir en rolig äventyrsberättelse med musikalnummer och trots att den är rätt lång, två timmar och tjugo minuter plus paus hörde jag inga uttråkade suckar från något av alla de barn som var med på premiären. Några scener flirtade med Disneys tecknade version av Robin Hood vilket gav en hel del igenkännande skratt.

Nu håller jag tummarna att vädrets makter bjuder på riktig sommar och i alla fall avhåller sig från att vräka ur sig värsta ovädret. Den här föreställningen och dess skådespelare är definitivt värda att få spela under acceptabla väderförhållanden.

Bakom produktionen står Wall scenproduktion som består av Anna och Stefan Wall. Med Robin Hood blir detta fjärde året på Kastellet för paret. Stefan Wall har regisserat föreställningen, Anna Wall debuterar som manus- och sångtextförfattare. Musiken till föreställningen är skriven av Kristofer Eng Radjabi.

Robin Hood spelas av Jakob Stadell som bland annat medverkat i musikaler som Avenue Q, Guys and Dolls och Jesus Christ Superstar. Han har dessutom fått Guldmasken 2001 för sin roll som Mark i Rent på Göta Lejon. Han är en duktig sångare och gör en Robin Hood som en riktig hjälte, tagen direkt från en klassisk äventyrsfilm från förr.

Ett praktiskt tips till alla som planerar att se föreställningen: Tänk på att det kan bli kyligt fram emot kvällen, ta med en tjock tröja.

I premiärvimlet såg vi förresten flera kända artister, som Martin Stenmarck, Sarah Dawn Finer och Nanne Grönwall.

Medverkande: Jakob Stadell, Johan Wennerstrand, Jessica Olsson, Henrik Norman, Marit Eriksson, Erik Norén, Henrik Hugo, Helena Larsson, Daniel Greyer, Lars Henry?Larsson,  Niklas  Jarneheim, Thomas  Olofsson samt nio staterande.
Regi:  Stefan Wall,  Manus: Anna Wall, Musik: Kristofer Eng, Koreografi: Adrienne  Åbjörn, Kostym: Jenny Linhart, Scenografi: Marcus Englesson.

Mer om Wall Scenproduktion på deras hemsida.
Mer om föreställningen Robin Hood hittar du här.




Läs även andra bloggares åsikter om musikal, Kastellet, teater, recension, Vaxholm

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Kastellet, Musikal, Recension, Teater, Vaxholm

Parkteaterns premiär med Bröllopet i strålande sommarväder

4 juni, 2011 by Rosemari Södergren

Parkteatern är uppskattad av stockholmarna. Det är ett som är säkert. 18.00, en timme före föreställningens start, var det nästan fullsatt i Vitabergsparken där det var premiär för Parkteatern 2011 med Bröllopet.
Att det är gratis är förstås ett skäl till att det lockar. När det dessutom var strålande sommarväder gjorde inte saken sämre. Människor hade picknickkorgar med sig, satt och käkade och drack lite öl eller läsk, eller medhavd vin – pratade och myste i den sköna sommarkvällen. Arrangörerna passade också på att bjuda på lite reklamteater en halvtimme före premiärstart. Några skådespelare från andra kommande Parkteaterevenemang visade upp sig.

Humöret var absolut på topp bland de flesta, unga som gamla. Där syntes småbarn och där syntes barn i skolåldern och där syntes män med käppar och damer med rullator och allt däremellan.

Bröllopet är en komedi av Bertolt Brecht. Parkteaterns ensemble hade tagit fasta på just det ordet också: komedi.
Ett bröllopståg med en kvinna i helvitt långklänning och hennes smokingklädda nyblivna make och några bröllopsgäster och tre musiker gick fram till scen längs med publiken. När de klivit upp på scenen kom två bröllopsgäster inklivande från några platser mitt i publikhavet. Sådan närhet till publiken kan skapa en bra känsla av delaktighet för publiken.

Scenen består av en stor husfasad som bakgrund och enkla träbord och trästolar runt om på scen. Bröllopsgästerna får ganska snart reda på att allt i huset: stolar, bord, skåp, är hemmagjort. Den nyblivna maken har ägnat alla lediga stunder, sena kvällar och tidiga morgnar, åt att själva snickra ihop allt, till och med limmet som han använt har han blandat ihop själv.

Bröllopsfesten börjar med av brudens pappa berättar en dålig historia, som ingen tycker är rolig. Sedan skruvas det upp under festens gång tills det inte finns mycket av lycka kvar.

Parkteaterns uppsättning av Bröllopet är rejält skruvad, fast mer åt buskis- och revy-hållet tyvärr. Jag förstår att det är frestande att ta till sådana manér just på utomhusscener, där det inte finns plats för finlir.

Visst, föreställningen skildrar något som de flesta känner igen: Lite för mycket vin, lite för långa tal och många hemligheter som ska gömmas. En kamp för att hålla skenet uppe och ytan intakt i mötet mellan vänner och generationer. Vad gör man inte för att hålla fasaden uppe?

Föreställningen kommer säkert att locka fullsatta parker under sommaren. Parkteatern är populär och buskis också.
Dessutom är föreställningen bara en timme, så också vi som föredrar Brecht-pjäser spelade på annat sätt, har ändå en trevlig kväll i parken.

Regi Dritëro Kasapi
Scenografi Sven Haraldsson
Kostym Sven Haraldsson
Mask Erika Nicklasson
Rekvisita Anja Liedtke
Koreografi Bernard Cauchard
Regiassistent Palmer Lydebrant
Kompositör Nils Personne
Musik Leif Ottosson, Miriam Oldenburg, Lauri Antila
Medverkande Eva Rexed, Jonas Kruse, Lars Lind, Hanna Dorsin, Francisco Sobrado, Lisa Werlinder, Steve Kratz, Sofia Zouagui

Bilden ovan:
Fotograf Carl Thorborg
Bildtext Francisco Sobrado, Hanna Dorsin, Lars Lind, Eva Rexed, Jonas Kruse, Lisa Werlinder, Steve Kratz, Sofia Zouagui i Bröllopet – en musikalisk komedi av Bertolt Brecht.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Parkteatern, Brecht, Bröllopet, recension, scen, teater

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Brecht, bröllopet, Parkteatern, Recension, Scen, Teater

Unga Giljotin visar tvärsnitt ur livet med Ensam bland en miljon

19 maj, 2011 by Redaktionen

”Omkring 6790 miljoner människor bor på jorden, det är samma jord som du och jag står på nu. Om 140 år beräknas jordens befokning uppgå till 9750 miljoner människor. I Stockholm bor ca 1 miljon människor. På Teater Giljotin sitter ikväll 100 personer. I samma hus bor 53 personer”

Så inleder Unga Giljotin Ensam bland en miljon. En pjäs om tillhörighet. Pjäs eller collage eller kanske tvärsnitt ur livet.

Dsha Nikirova, Joel Schmidt, Marcus Badman, Tamara Mivelli, Erik Glaad och Jenny Jernberg kliver fram på scenen och berättar sina karaktärers historia. Till exempel hur det är att vilja ha bröst när man inte har några, ångest inför träffen eller flytta sängen till arbetsrummet.

Livet pågår runt omkring och det som pågår är kanske inte alltid det som syns.

Föreställningen bygger på ett workshoparbete med gymnasieskolor I Stockholms län och och egen research.

Mycket energi, bra spel och en entusiasm som de etablerade teatrarna borde ha mer av. Det är alltid speciellt att komma till en mindre, fri teater. Det märks att ensemblen tillbringar mycket tid tillsammans över många föreställningar. Kanske är det en mindre grupp som gör många föreställningar tillsammans.

Just collageidén är ju inte så ny vare sig på teater eller film men det finns nog en anledning att vi blir engagerade i de personer och öden vi presenteras för. Vi gillar att känna igen oss eller blir nyfikna. Inte sällan får vi nya idéer om hur något kan förstås.

Testa själv, mer information får du på Teater Giljotins hemsida.

Medverkande:
Erik Glaad
Tamara Mivelli
Joel Schmidt
Jenny Jernberg
Marcus Badman
Dasha Nikiforova

Av Unga Giljotin
Regi: Anders Larsson
Kostym: Dasha Nikiforova
Ljus: Anders Larsson
Scenografi: Lisa Pousette Blomé
Produktion: Kersti Rydstad, Josef Carlborg

Från föreställningen:

intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Scen, teater, Unga Giljotin, premiär, recension

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater Taggad som: premiär, Recension, Scen, Teater, Unga Giljotin

Kan en homosexuell man inte spela heterosexuell trovärdigt?

8 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Kan homosexuella män inte spela heterosexuell trovärdigt?
Ja frågan är om det är denna tanke som ligger bakom många rollbesättningar inom film och teater.
Rikard Wolff, skådespelare och ja, mycket mer än så: en oerhört begåvar artist, skriver i en debattartikel i Expressen att han sedan 30 år tillbaka är den enda öppet homosexuella skådespelaren i Sverige – och det har gjort att han aldrig erbjuds roller som heterosexuell man.

Han skriver:

Homosexuell skådis spelar bög. Sen några år tillbaka spelar jag uteslutande homosexuella karaktärer. Eller djävulsfigurer. Merlin, Mefisto. Döden. Eller kvinnor.
En gång fick jag spela blottare, det var väl ett olycksfall i arbetet.
I ljuset av detta förstår jag om unga homosexuella skådisar är försiktiga med att berätta om sin läggning

Wolff tar upp flera exempel på där heterosexuella män däremot fått spela homosexuella och hyllats för detta. Som i Brokeback mountain, A single man och de svenska filmerna Patrik 1,5 och Fyra år till.

Nyligen var jag på ett seminarium om svarta skådespelare, som påpekade något liknande. Att i flera filmer får vita spela roller som inte är vita män, som Brad Pitt i ”The mexican”.

Som jag skriver i Teatermagasinet:
Hur kan detta förändras? Förmodligen är enda vägen att vara öppna om det och att prata om det. All förändring börjar med att våga ta upp problemet. För jag kan inte se någon anledning till varför en duktig skådespelare, som Rikard Wolff, inte skulle kunna spela en man i en heterosexuell roll trovärdigt. Rollen är inte skådespelaren privat.

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Rikard Wolff, scen, teater, homosexuell

Ping Netroots

.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen Taggad som: homosexuell, Rikard Wolff, Scen, Teater

Kejsar Fukushima borde spelas runt om på universitet, i kommuner …

27 april, 2011 by Rosemari Södergren

En kvinna från Tokyo och en man från Tjernobyl. De sitter på var sin fåtölj och läser med allvarlig stämma upp sin berättelse om när kärnkraften slog till och förändrade deras liv.
Kejsar Fukushima är en slags monolog fast med två personer som växlar sinsemellan och läser upp sin berättelse. Johan Holmberg och Elin Klinga läser sina karaktärers berättelse med allvar och stor närvaro, starkt och fyllt av respekt för människors öden.

Den högaktuella nyskrivna pjäsen Kejsar Fukushima skrevs av dramatikern Jacob Hirdwall för Dramatens Japankväll Tetsudai 11 april. Premiären var fullsatt, och fler än vad som rymdes i salongen tvingades att vända i dörren. Publiken fick därför en ny chans att se denna enaktare med kärnkraften i fokus, tisdagskvällen den 26 april, som dessutom var 25-årsdagen av Tjernobyl-katastrofen.

Jacob Hirdwall skrev inför premiären några rader om processen bakom pjäsen, på Dramatens blogg:
Det sägs ibland att teatern har svårt att berätta om samtiden, att det går så lång tid från idé till en färdig föreställning att aktualiteten riskerar gå förlorad. Med kortpjäsen Kejsar Fukushima vill vi här på teatern se om det är möjligt att korta ned processerna och ändå samtidigt berätta något väsentligt om något som sker just nu, i vår omvärld. Vad som kan ta allt från 6 månader till 2 år har denna gång fått ske på 3 veckor, varav pjäsen tog ungefär 1 ½ vecka i anspråk.

Pjäsen som bara är en timme lång tar upp kärnkraften på ett starkt sätt, speglat genom drabbade människors liv. Jag såg att Svenska Dagbladets teaterkritiker tyckte att föreställningen måste upp på Dramatens ordinarie repertoar. Jag tycker den borde spelas mer än så. Den borde åka på turné runt om i landet och åtföljas av samtal och diskussioner.
Kärnkraften är en alltför stor fråga för att sopas under mattan. Bara vetskapen om att avfallet måste förvaras i hundratusentals år borde få varenda människa att fundera på om vi inte borde sätta in alla krafter som finns på att hitta tryggare, säkrare och mindre farlig energi.

Pjäsen kommer även att sändas av Radioteatern 7 maj.

Manus/regi Jacob Hirdwall, Medverkande Johan Holmberg, Elin Klinga, Ljuddesign: Fredrik Söderberg

Lars Ring skrev i SVD:

Kejsar Fukushima är en stark och obeveklig text som man lämnar skakad med insikten att människan gör vad som helst för att skaffa sig ständig tillgång till energi. Hirdwall berättar om Hiroshima och om det monster som människan släppt loss. Han berättar om zonen utanför Tjernobyl där kriminella nu tillverkar narkotika och lever fritt eftersom ingen vågar sig dit. Vad man än tycker om kärnkraft förtjänar Kejsar Fukushima absolut en plats bland den övriga repertoaren.

Relaterat: Dramatenbloggen

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, Fukushima, Tjernobol, Elin Klinga, Johan Holmberg, teater, Dramaten

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Elin Klinga, Fukushima, Johan Holmberg, kärnkraft, Teater, Tjernobol

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Sida 74
  • Sida 75
  • Sida 76
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Millesgården Tal R - Elefanten i … Läs mer om Tal R på Millesgården väcker trötta sinnen med lekfull skaparglädje och mystik

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in