Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Hiphop

Se Kanye och Jay-Z demolera en Maybach (svindyr bil) i nya videon ”Otis” – (resultatet ska hjälpa svältkatastrofen)

by

11 augusti hade den Spike Jonze-regisserade videon till Kayne & Jay-Z singeln ”Otis” premiär i USA och nu finns den tillgänglig på Youtube.

Ett pressmeddelande berättar:

I videon får du se hur grabbarna bygger (demolerar) om en Maybach. Slutresultatet av hemmabygget kommer att auktioneras ut och pengarna kommer att gå till att hjälpa svältkatastrofens offer i Östra Afrika.

Till er som tycker att dom verkar snåla för bilen är tyskregistrerad kan jag meddela att det tydligen inte är så luktrativt att egenimportera bilar från Tyskland längre.

Albumet ”Watch The Throne” släpps fysiskt fredag 12 augusti. Den digitala versionen släpptes på iTunes redan i måndags 8 augusti och gick direkt in 1:a på iTunes albumlista i 23 länder.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Roffe Ruff – Barrabas: Tung göteborgsrapp från hemlig profil

by

Artist: Roffe Ruff
Titel : Barrabas
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-05-27

Roffe Ruff från Majorna i Göteborg är ett lokalt rappfenomen. Han har hela tiden hållit sig hemlig, uppträtt bakom mask och undvikit intervjuer och promotion. Hans verk har spritts via ordets makt. Och internets.

När offentligheten började krypa närmare valde Roffe Ruff att sluta snarare än att avslöja vem han är. ”Ni skulle låtit mig va.” rappar han i Monster på den nya skivan, en skiva som om han fortsatt hade kunnat kallats för hans genombrott. Tidigare har han deltagit på en mängd mixtapes och släppt två egna skivor, den senaste Ormar i Gräset 2009.

Texterna är socialrealistiska om livet i förorten. Om polisen, om knark, sprit och våld. Ibland när svenska rappare skildrar förorten blir det lite larvigt, men Roffe Ruff har pondus. Visst kan en stockholmare som jag själv tycka att den utpräglat göteborgska dialekten ibland inte känns så äkta som Mohammed Alis stockholmska. Men samma sak gäller nog vice versa. Det är en vanefråga.

Flera av spåren är dancehallbetonade men som bäst är det när han saktar ner. I Jag är din får vi en tung kärlekslåt av bästa DMX-rullande snitt. I Fröken Anderberg går sorgen och vemodet över en anhörigs död rakt in i hjärtat.

Huvudsaken är att Roffe Ruff var en enormt begåvad artist som inte backade för att skildra sin verklighet. I svängiga mediekritiska Så är det rappar han att ”kidsen inte längre dricker GHB-tvål” och att ”vi borde jaga dem med fallskärmsavtal istället för att jaga apatiska barn”. I Anticimex köper polisen Roffe Ruff-tröjor vid dörren samtidigt som han försöker ta reda på vem han ska hämnas på för angreppen på sin familj. ”Jag lovar dig här och nu, att dansa på din grav”

Roffe Ruff var vad man slentrianmässigt brukar kalla äkta. En egenskap som är viktigare inom hip-hopen än någon annan genre. Att han inte orkade fortsätta, inte orkade den offentlighet hans talang gjorde oundviklig är en förlust för musiksverige.

Det har släppts oförskämt många bra svenska hiphopskivor i år, Barrabas är ännu en i raden.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Wu-Tang Clan lyfter Münchenbryggeriet

by

Det är packat på Münchenbryggeriet och stämningen är hög. I kön utanför spelas favoritlåtarna på mobiltelefonerna och folk hälsar glatt på varandra. Det är sommar och många ska se hip-hoplegenderna Wu-Tang Clan för första gången. Visserligen har man listat ut att Raekwon inte kommer via hans Twitter, och klanledaren RZA är inte heller med, men när klanen väl går på scen är det ingen tvekan om hur den här kvällen kommer bli. Och egentligen är det väl inget att tveka på när rappare som Ghostface Killah, Method Man, Inspectah Deck och GZA är på scen. Det är klart att det blir succé.

Det är händer i luften på en gång, och röj som valfri festivalspelning. Leenden över allt när klanen levererar just det man trott att den skulle göra. Det är framför allt Method Man som står i fronten, bland när han lite småsurt utlovar 2.000 kronor till den som ger alla som kastar flaskor upp på scen en smäll på käften. Givetvis till stort jubel. Stort jubel får de för det mesta och det är välförtjänt. Även om ljudet är som det brukar på hip-hopkonserter, undermåligt, visar Wu-Tang Clan att de fortfarande kan. Långt ut på kanterna står folk och rappar med, gungar på huvudet och klanen får ofta hela konsertlokalen med, ingen som står i nåt hörn och surar eller spenderar mer tid i baren.

Det är en blandning av hitsen och lite mer okända låtar från medlemmarnas soloplattor. Visst får låtarna från Enter the Wu-Tang (36 Chambers) mest bifall men ingen klagar när nåt obskyrt från Method Man spelas heller. Det
är gediget, det är rejält, det är en grupp av historiens bästa MC:s som inte tappat gnistan utan går ut för att ge publiken valuta för pengarna. Det får de. Med råge.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

”En otäck underliggande ton av rasim när hiphop stoppas”

by

Hiphopgruppen Labyrint stoppades av Växjö kommun. Någon hade hört någon av deras texter och reagerat på den, enligt vad som sägs. Texten skulle förhärliga droger.

Sveriges Radio berättar:

Labyrint skulle ha spelat på ett fritidsgårdsdisco i Trelleborgs centrum. Men när polisen uppmärksammade Växjö kommun på att Uppsalagruppens texter skulle vara drogliberala så ställdes spelningen in. Efter det stoppades också en Labyrintspelning i Värnamo.

I Dagens Nyheters pappersupplaga finns textrader som gjort föräldrar och polis upprörda:
Sitter i parken chillar för mig själv
Bara små papper så jag rullar ett L
Alight then då du vet vad som händer det är haffla
Jag har fin, hemgjor zattla, Jack, Henney, Ganja
Odlat i källaren av saxa

Javisst, det är droger som det syftar på. Men vad är skillnaden mot när en teaterföreställning i Stockholm på lördagen har premiär som handlar om narkotikamissbruk. Vad är det som säger att ingen av rollkaraktärerna i Angels of America hyllar droger?
Och för den delen: det finns en mängd rocklåtar som inte direkt tar avstånd från droger?
Dessutom: vad är det som säger att hiphoptexten hyllar narkotika? Den skildrar hur någon människa tänker.

Musikjournalisten Jan Gradvall citeras i Dagens Nyheter:
– Det sätt som Labyrint skildrar hasch kan jämföras Ulf Lundells ”Jack”. Det är ingen skillnad alls. Nu kommer hiphoppare som alla råkar ha invandrarbakgrund och då är det främmande och hotfullt.

DN skriver att Jan Gradvall menar att det finns en underliggande rasism i det som är otäck och han citeras:
– Det här är en spegling av samhället. Den publik som besöker de här konserterna är hela tiden de som blir bortvalda i samhället, som tjänar minst och bor sämst. Det här handlar om klass och det är riktigt skrämmande.

Hiphopparna har reagerat och startat ett upprop. SVT Kulturnytt berättar:
Stoppa censuren av svensk hiphop! – det är rubriken när ett 40-tal artister, låtskrivare och musikjournalister skriver under ett upprop efter att flera fall av stoppade spelningar uppdagats.
”Vi har upplevt att det nästan rutinmässigt avbokas spelningar på grund av påtryckningar, ’rekommendationer’, ibland även hot från både poliser och politiker”, står det i artikeln som är publicerad i Aftonbladet och som undertecknats av tongivande artister som Timbuktu, Mohammed Ali, Petter och Salazar-bröderna.

Själv hatar jag vad droger för med människor. Självklart vill jag ha ett samhälle som hindrar människor från att använda droger. Men det gör man inte med censur.
För det första behöver Labyrints text inte ens vara ett förhärligande av droger: det är troligen en skildring av hur någon känner, tänker och upplever något. Ska vi förbjuda artister att sjunga låtar av Johnny Cash där rånares och mördares tankar skildras?
Ska vi förbjuda teater där någon av karaktärerna hyllar brottslighet?
Hur gör vi med filmer där roller hyllar droger eller kriminalitet och våld?

För det andra är det rätt tydligt att Jan Gradvall pekar på något: Det är tydligt att det handlar om segregering i samhället.

Netroots.
Netroots igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Beastie Boys överraskar ingen

by


Artist: Beastie Boys
Titel: Hot Sauce Committee
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 3 maj

Beastie Boys visar med nya skivan Hot Sauce Committee att de är ett av de band som hittat sin nisch och inte tänker lämna den. Det är partyhiphop med rocktouch som presenteras. Igen. Det är dock inte i närheten av vad veteranerna visade på debuten Licensed To Ill eller på klassikern Ill Communication. Men det hade nog ingen heller väntat. Veteranerna i Beastie Boys sviker egentligen ingen, men de vinner inte särskilt många nya fans med denna upprepning av tidigare framgångar.

Skivan drar igång med höjdpunkten direkt, Make Some Noise, en klassisk Beastie-dänga med distad rap och rockkomp. Sen blir det inte så mycket roligare. Det är inte särskilt nyskapande och har man lyssnat på Beastie Boys tidigare är det bättre att ta fram en gammal skiva. De har gjort det bättre tidigare. Med det inte menat att skivan är meningslös, det finns fler möjliga hittar på skivan, den nämnda Make Some Noise är en, Ok, med en effektiv slinga som styr upp låten är en annan.

På samarbetet med Nas, Too Many Rappers tar de med sig legenden i en klumpig och överladdad sörja av simpla syntslingor och klumpiga metalriff. Trist. Det är dock egentligen det enda riktiga bottennappet. I övrigt håller skivan en hygglig nivå, med några toppar som kan ta sig in på spellistan för ett strandparty i sommar eller få några tusen att hoppa framför scenen på en sommarfestival. Ja, alltså egentligen precis samma Beastie Boys som alltid.

Officiell video till Make Some Noise

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,