• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dans

Dansmuseet inför fri entré under sommaren 2015

2 juni, 2015 by Redaktionen

dansmuseet

Dansmuseet inför fri entré under sommaren 2015. Ett pressmeddelande berättar:
För att öka tillgängligheten och locka fler besökare till utställningarna inför Dansmuseet fri entré till samtliga utställningar under juni, juli och augusti månad.

Imorgon, den 3 juni, är det 62 år sedan Dansmuseet öppnade i de små kupolvälvda rummen i Kungliga Operans källare, det forna Operakaféet. Sedan dess har museet hunnit med många adresser och finns idag på Drottninggatan 17 i Stockholm. Museet har nått ut till olika kategorier av besökare, inte bara genom utställningar kring dans, teater, konst och foto, utan även genom dansföreställningar, lunchkonserter, kroki, prova-på-dans för vuxna och programverksamhet för barn och unga. Ambitionen har alltid varit att intressera nya besökare för danskonsten. För att göra museet ännu mer tillgängligt för publiken tar Dansmuseet steget att införa fri entré till sina två utställningar under sommaren 2015. Detta gäller fr.o.m. tisdag 2 juni t.o.m. 30 augusti.

– Att fri entré påverkar publikens benägenhet att besöka museet, har vi konstaterat vid de särskilda tillfällen då vi har haft fri entré, som vid Kulturnatten, Dansens Dag och Kulturfestivalen. Då strömmade publiken till, säger Erik Näslund, museichef.

– Det gav också resultat under åren på Gustav Adolfs Torg när vi hade fri entré till den permanenta utställningen i många år. Vi gör detta nu som ett experiment över sommaren med förhoppning om att den fria entrén ska sänka tröskeln in till museet och samtidigt bli en kulturell samlingsplats där alla känner sig välkomna.

Sommarens utställningar:
Rolf de Marés Dansmuseum – Permanent utställning som visar många föremål med anknytning till dans och teater från hela världen som Dansmuseets grundare, Rolf de Maré (1888-1964), samlade på sina världsresor.

Sleeping Beauties – drömmar och kostymer, om Ryska Baletten i Paris 1909–1929 (t.o.m. 16 augusti 2015).

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen Taggad som: Dans, Dansmuseet, Fri entré

Eldfågeln på GöteborgsOperan: Succéartat när myllrande streetdance draperas i rysk skrud

31 maj, 2015 by Mats Hallberg

eldfgeln

Eldfågeln
Koreografi och scenografi Fredrik Benke Rydman
Dirigent Henrik Schaefer
Världspremiär 30 maj 2015
GöteborgsOperan Stora scenen

Bounce upplöstes 2010 med en beljublad retrospektiv på Globen Jag har sett dem på Göteborgs kulturkalas och i samma stad inomhus när de skakade ur sig makalösa Gökboet. Konstnärlige idésprutan Benke Rydman förnyade deras koncept ytterligare några snäpp när han gjorde Svansjön på Göteborgs-Operan för några år sedan. En bländande nytolkning i världsklass! Eldfågeln är mot den bakgrunden delvis en främmande fågel.

Man har valt att uteslutande använda originalmusiken från 1909, vilket onekligen får konsekvenser för mig som mottagare. Rydman beskriver den uttrycksfulla musiken som lekfull och komplicerad. Hos Stravinskij finns en dramatisk laddning, men självfallet inget beat; något som gör att publikfriande moves inte får de applåder de förtjänar. Och jag ryser inte heller av välbehag förrän i den fantastiska finalen. Fredrik Wentzel, högst meriterad streetdansare och elitgymnast, är den ende som definitivt bryter igenom. Med sin breakdans bestående av bland annat backflips och headspins, gör han den spontanklappande publiken salig av lycka. Om han hade gjort dessa osannolika kroppsövningar ackompanjerad av fet hip hop, hade åskådarna stått upp och skrikit av extas. Nu samlade premiärpubliken ihop sitt bifall, genom att efteråt överösa den stora ensemblen med stående ovationer. Benke och några solodansare bjöd då på ett härligt extranummer till ett sugande sound som skulle kunna vara hämtat från Snoop Dog. Aviad Arik Herman (Ivan) passar då på att göra en dråplig blinkning till traditionell balett.

Annorlunda med Eldfågeln är också att den megastora kören, som koreograferas snyggt och synkat, består av amatörer i olika generationer. Den ansvarige för repetitionerna med amatörerna, har berättat intressant om inlärning av stegkombinationer, krocken mellan street-stilen och Stravinskij och om hur amatörerna i bakgrunden förstärker scener mellan huvudrollsinnehavarna. Med inspiration från en uppsättning i Berlin har skaparna av detta mastodontprojekt tagit fasta på kommunikation och inkludering. Tyckte det var lite ostrukturerat inledningsvis, även om nattklubbsinteriörerna var tydliga. Vidare går det förstås inte att ta in allt som händer på scen i denna dramatiska fresk. Det finns en kärlekshistoria. Och framför allt gestaltas en sedvanlig kamp mellan gott och ont, lycka och förtvivlan. Tematiken kretsar kring respekt och dess motsats. Uppoffrande Eldfågeln symboliserar kraften och modet, själva förutsättningen för förändring. Men allt är inte glasklart om man en inte läst på. Den laddning som låg i att alla dansare, i finalen viftade med var sin fjäder, förstod jag inte förrän jag studerade det fylliga programhäftet.

Operans orkester under ledning av Henrik Schaefer gör den nydanande kompositören rättvisa. Ljusdesignern Tobias Hallgren har julafton genom sin orgie av varianter på fräck belysning. Och över hela produktionen svävar Benke Rydmans genialitet. Är minst sagt anmärkningsvärt att hans fantasi inte ser några begränsningar. Kroppar, osannolikt akrobatiska i roller som vakter och gangsterkung, kan tillsammans uttrycka det komplexa i att vara kämpande människa. Även om jag som framgått saknade pulserande beats, måste uppsättningen ges omdöment konstnärlig triumf.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Benke Rydman, Dans, Eldfågeln, GöteborgsOperan

Drottning Kristina i Slottskyrkan – en mycket vacker dansföreställning

25 januari, 2015 by Lotta Altner

kristina_poster

”Drottning Kristina” – en dansföreställning
Regi Hans Marklund
Konstnärliga ledare Anneli Alhanko och Eva Johnson
60 dansare från Base23
Slottskyrkan den 24 januari 2015

Att säga att ”Drottning Kristina” är en dansföreställning, är inte riktigt hela sanningen. Det är 16 mindre dansföreställningar med prologer emellan, som försöker binda ihop historien om en drottning. Utgångspunkten för dessa danser är en fantastisk miljö som bjuder ögat på allt man kan önska, det vill säga Slottskyrkans fantastiska arkitektur.

I föreställningen kastas vi mellan de klassiska kläderna från Kristinas 1600-tal, till moderna trikåer, och det var väldigt spännande och fascinerande. Jag skulle nog ha kunnat ”köpa” dessa olikheter genom berättelsen, även om det inte är helt självklara kast. Men det som bekymrade mig för mycket, var den allt för tydliga linjen av enskildhet som kändes i varje nummer. Dansnumren var helt separerade från varandra och hörde inte ihop genom sina uttryck. Kanske har de olika grupperna repeterat enbart separat och inte alls tillsammans? Hela föreställningen saknade därmed en känsla av gemensam början, mitt och slut. Tyvärr blev det inte heller bättre av prologerna mellan nummren, utan snarare tvärtom.

Min önskan hade varit att dessa fantastiska dansnummer, med olika kvalitet, trots allt hade fått lov att berätta sin egen historia om Kristina utan försök till skådespel emellan. Jag vet inte om man trodde att dansen i sig själv, ensam inte kunde vara bärare av budskapen om Sveriges första kvinnliga monark eller hur man hade tänkt. Det verkar som man gjort en av de vanligaste, men oförlåtliga misstagen, att inte separera dansbegåvning med skådespelarkonst. Precis som inte alla skådespelare med automatik kan sjunga och dansa, kan inte alla dansare agera. Jag hade hellre haft en okänd röst som genom högtalare bundit ihop föreställningen, snarare än att man haft denna s.k. prolog på scen.

Det svåraste med föreställningen var dock att manusets innehåll inte riktigt höll ihop historiskt eller teologiskt. Historiskt finns det en hel del myter och ovissheter kring Kristinas liv, leverne, konventering och abdikering. Men det finns trots allt en hel del saker vi med största sannolikhet vet. Föreställningen tog exempelvis inte alls upp det faktum att väldigt många historiker tror att Kristina var homosexuell och därmed inte vill gifta sig med någon man. Att gå i kloster och bli katolik var något många kvinnor gjorde på den tiden av skilda anledningar. Att Kristina skulle ha abdikerat enbart för att det var jobbigt att vara kvinna på tronen, ger inte riktigt hela bilden. En del menar till och med att hon abdikerade för att hon avskydde svensk vinter, ville ha ett eget liv, inte klarade av att vara påpassad och ville vara där hennes mentor filosofen Descartes (”Jag tänker alltså är jag”) var, det vill säga i Frankrike och Italien.

Man kan dock inte heller, bara rakt av, påstå i en föreställning att det är samma sak att ”överge sin tro” och att konventera till katolicism. Det är ett ganska stort teologiskt övergrepp som man kanske får vara lite försiktig med, för det är inte exakt samma sak. Det är inte heller så att en protestant tar av sig sitt kors och hänger det på ett annat kors, när hon ”byter sida” inom kristendomen (vilket visades i föreställningen). Både katoliker och protestanter bar på kors som symboler för sin kristna tro, även om vissa grundprinciperna då, som nu, skiljer dem åt. Självklart var det för ett protestantiskt Sverige då, förfärligt att hon blev en så kallad förrädare och konverterade. Drottning Kristina var tvungen att fly för att bli beskyddad av påven i Rom. Om hon helt ”övergav” sin tro senare eller inte, efter att hon hade konventerat från proteastantism till katolicism, vet vi inte. Men det känns inte troligt att påstå det eftersom Kristina ligger begraven i katolska kyrkans huvudborg, det vill säga i Sankt Peters kyrka i Vatikanen. Det känns tyvärr som att manuset inte genomgått historiska- eller teologiska analyser. Istället har man försökt skapa dramatik kring symbolik och berättelser som inte tillhör historien, protestantismen eller katolicismen. Man skapar därmed en ytligare bild av Kristinas liv än vad jag upplever att man hade behövt göra.

Det är dock en mycket vacker dansföreställning med genomtänkta kläder och ljussättning som bidrar med skuggor, linjer, musikbyten och rytmik, som är utöver det vanliga. Det är dessutom föreställningens yngsta dansare som står för de största överraskningarna, med tanke på ålder och koreografins svårigheter i numren. Dessa ungas hållning och inlevelse, är utan tvekan kvällens största behållning.

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Dans, Drottning Kristina, Recension, Slottskyrkan

Works med Cullbergbaletten – imponerande, skickligt, inspirerande

17 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

tones_bones

Works:
11th Floor av Edouard Lock, Tones & Bones av Stina Nyberg
Cullbergsbaletten
Premiär på Dansens Hus, Stockholm 17 oktober 2014

Hur förhåller sig toner och rörelser till varandra? Den svenska koreografen Stina Nyberg har forskat kring detta i sitt nya verk ”Tones & Bones”. Sex artister står på scen och spelar på slagverk och några digitala instrument, ljuden som kommer är inte traditionell synkroniserad njutbar musik utan bygger mer på rytm och ljudeffekter. Sakta lämnar en av artisterna sitt musikinstrument och börjar röra sig till ljuden. En efter en lämnar de medverkande dansarna musikavdelningen och rör sig till ljud.
Det är fascinerande och som kroppsrörelser talar det till känslor precis som ljud gör.

I programbladet till föreställningen berättas att ”Tones & Bones” är skapat genom ett arbete där de dansat halva dagarna och spelat musik den andra halvan.

Vad gruppen visar upp är inte ett synkroniserat samspel utan ett fritt flöde av fria, individuella kroppar. Att syftet inte är att det ska vara synkroniserat är uppenbart. Alla har på sig olika kläder med olika starka färger. En har en neongul t-shirt, en annan går i lila och någon i grönt. Ingen är likadan som den andra.

I programbladet skriver koreografen Stina Nyberg:
I en gemensam takt rör sig dans och musik genom de värdesystem, illustrationer och relationer de representerar på teatern och i världen. I denna professionella lek med konventioner tillåter vi oss att sjunga till vår egen dans.

Som alltid när det handlar om projekt med Cullbergbaletten är det oerhört skickliga dansare som utför momenten. Det är imponerande och det är starkt, jag liksom dras mot scenen och vill upp där också, vara med och röra mig.

Det är jätteintressant att detta dansverk visas tillsammans med den kanadensiske stjärnkoreografen Edouard Locks ”11th Floor” som är ett annat sätt att forska kring musik och rörelse/dans i samspel. Edouard Lock har skapa ett klassiskt passionsdrama inspirerat av 1950-talets jazz och film noir med specialskriven musik av kompositören Gavin Bryars. Fyra musiker spelar live på scenen; piano, bas, saxofon och dragspel.

Här får vi se något helt annat än Stina Nybergs vilda färger. Här är allt stramt, de manliga dansarna är iklädda svart kostym och de kvinnliga åtsittande svart klänning. Musiken är inspirerad och vuxen ur 1950-talets experimentella jazz.

Det är gediget och snyggt framfört med skickliga dansare och stark musik, en berättelse på flera plan om män och kvinnor och deras relationer.

11thfloorPå hemsidan för Dansens hus står det om 11th Floor:
Kostymören Ulrika van Gelder skapar kostymen till 11th Floor som blir ett elegant och sofistikerat kostymdrama med tio av Cullbergbalettens dansare. Kompositören, jazzmusikern och basisten Gavin Bryars har skrivit musik till ett flertal operor, stråkkvartetter, konserter, körer och skapat ett flertal instrumentella verk. Han har samarbetat med flera koreografer och regissörer, vid sidan av Edouard Lock, även Merce Cunningham och Robert Wilson.

Edouard Lock koreograferade redan vid 20 års ålder verk för flera kompanier i hemlandet Kanada. Lock grundade sitt eget kompani La La La Human Steps 1980 i Montréal och kompaniet fick internationella framgångar med storslagna helaftonsverk. Den flerfaldigt prisbelönade Lock fick sitt internationella genombrott 1985 med verket Human Sex och han har vid sidan av verk för andra kompanier också samarbetat med bland andra Louise Lecavalier, David Bowie och Frank Zappa. Han har skapat ett flertal filmer och överfört koreografiska verk till film, bland annat den mycket uppmärksammade och prisade Amelia , 2004. Lock räknas som en av de banbrytande superstjärnorna inom den moderna dansen.

Och jag håller med. Det är elegant och det sofistikerat och det är rent av mästerligt.

När jag sakta strövar hemåt efter att ha sett dessa två verk kan jag konstatera att jag helt hållet med om vad som arrangören själv skriver:
Samlingsprogrammet med titeln WORKS visar Cullbergbalettens bredd och briljans i två sinsemellan helt olika verk.

Foto i texten: Eduoard Lock
Foto överst: Carl Thunborg

Arkiverad under: Scen Taggad som: Cullbergbaletten, Dans, Dansens Hus, Edouard Lock, Film noir, Stina Nyberg

Fredrik Benke Rydman gör Stravinskijs Eldfågeln på GöteborgsOperan

26 augusti, 2014 by Redaktionen

fredrikbenke_eldfageln

Våren 2015 sätter GöteborgsOperan upp Stravinskijs Eldfågeln med mer än hundra medverkande på scenen. Som koreograf har nu Fredrik Benke Rydman anlitats.

Ett pressmeddelande berättar:
Fredrik Benke Rydman är en av Sveriges mest hyllade koreografer, känd som grundare och medlem i dansgruppen Bounce och för sin omtalade moderna streetdance-version av Tjajkovskijs Svansjön; Svansjön – Reloaded, som blev en stor succé både i Sverige och utomlands. 2013 spelades den för utsålda hus på GöteborgsOperan.

I samarbete med GöteborgsOperans Danskompani tar han sig nu an Igor Stravinskijs Eldfågeln och sätter den i ett nytt sammanhang. Handlingen kommer flyttas in i klubbmiljö med bland andra maffiamedlemmar och den snällaste person ni träffat. Dansare från GöteborgsOperans Danskompani, street- och break dansare, danselever, semiprofessionella dansare och amatörer i olika åldrar, från 18 till 70 år kommer tillsammans att skapa en Eldfågel som ska lyfta operataket. GöteborgsOperans Orkester under ledning av Henrik Schaefer framför Stravinskijs musik live. Mer än hundra personer kommer att medverka i uppsättningen som är tänkt att skapa en stark känsla av gemenskap mellan deltagare och publik.

Eldfågeln är en av Igor Stravinskijs mest uppskattade baletter och skrevs för Ryska baletten 1910. Den banade väg för den mer modernistiska Våroffer som kom ett par år senare. GöteborgsOperans Danskompani gjorde Våroffer under säsongen Hemland och Riskzoner (våren 2013) och fortsätter nu med Eldfågeln i Adolphe Binders, konstnärlig ledare GöteborgsOperans Danskompani, tema för den här säsongen; Wonderland: Udda & underbart.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dans, Fredrik Benke Rydman, GöteborgsOperan, Scenkonst, Stravinskij

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 22
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in