Recension

Den tysta revolutionen
Betyg 5
Svensk biopremiär 7 augusti 2018
Regi Lars Kraume

Filmer som bygger på verkligheten är inte så ofta helt enastående. Den tyske regissören Lars Kraume som fick flera filmpris för filmen ”The People vs. Fritz Bauer” är tillbaka med ännu ett starkt verklighets-anknutet drama.

Filmen utspelar sig i Östberlin 1956, några år innan Berlinmuren anlades. Wikipedia om Berlinmuren: Berlinmuren (tyska: Die Berliner Mauer) var en barriär som under perioden 13 augusti 1961 till 9 november 1989 åtskilde Väst- och Östberlin. Muren byggdes av Östtyskland för att stoppa den omfattande flykten av östtyska medborgare till väst via Västberlin, men i Östblocket användes officiellt benämningen ”antifascistiska skyddsvallen” om muren för att ge sken av att dess syfte var att hålla ”fascismen” ute. Muren var den mest påtagliga delen av järnridån och var en stark symbol för Europas delning under det kalla kriget.

Två gymnasister från Östberlin, Theo och Kurt, är på väg till Västberlin, officiellt för att besöka Kurts morfars grav, men vad de egentligen har planerat är att gå på bio och spana på tjejer. Redan på tåget ser vi hur övervakningssamhället fungerar. De två ungdomarna måste visa sina medhavda saker för att bli trodda av de östtyska soldater som vaktar gräns-övergången på tåget.

De lyckas smita in på bion och till och med får de kontakt med två söta flickor men besöket behållning blev inte den efterlängtade filmen utan en journalfilm före huvudfilmen. Journalfilmen rapporterar om upproret i Budapest och visar hur ryska militärer med våld slår ned de människor som vill ha ett friare samhälle i Ungern. Kurt och Theo blir starkt påverkade och när de är tillbaka i skolan berättar de för klasskamraterna om upproret i Ungern som i nyhetsrapportering i Östberlin skildras som att ryska soldater räddar Ungern från kontrarevolutionärer.

En av pojkarna i klassen har en äldre släkting som bor i ett hus lite utanför staden. Denna äldre släkting anses lite udda eftersom han misstänks vara homosexuell. Han har en radio där det går att få in västerländska stationer. Klassen går dit för att lyssna på nyheterna, för att få veta det som förtigs i de socialistiska nyheterna. De får bekräftat att ett frihetslängtande ungerskt folk blir nedslaget av rysk militär. Klassen bestämmer sig för att ha en tyst minut i skolan för att hedra det ungerska folket och deras kamp mot den ryska ockupationsmakten.

Läraren som utsätts för den tysta minuten blir galen och trots att skolans rektor försöker tysta ned det inträffade nås myndigheterna och en vidrig utbildningsminister kommer till skolan för att tvinga fram ett erkännande av eleverna. Vem har startat denna kontrarevolution? Vill klassen få sin examen måste de ge namnet på anstiftaren.

Vi får se så många mänskliga reaktioner från både elever och föräldrar och lärare. För en del föräldrar är barnens chans att ta examen en väg från det tunga arbetet inom industrin eller gruvan. Filmen visar på människors oändliga olika sätt att reagera och agera, väldigt få är bara onda eller bara goda, även om det är svårt att ha någon sympati för utbildningsministern och hans kumpan.

Det är oerhört skrämmande att se hur de socialistiska myndigheterna agerar och använder information om studenternas släkt och föräldrar för att tvinga fram ett namn, när ungdomarna i själva verket visar osedvanlig prov på solidaritet med varandra och egentligen borde hyllas för sin sammanhållning och sitt mod.

Vi ser också hur problematiskt det blir för den säkerhetspolis som fått uppdraget att utreda och få fast den som är själva anstiftaren till vad de kallar kontrarevolutionen. När det visar sig att den som kom med förslaget till de tysta minuterna är släkt med en av kommunens viktiga politiker är det inte lika roligt att sätta fast den skyldige. Finns det någon chans att sätta fast någon med inte lika fina föräldrar?

Den tysta revolutionen är en välgjord berättelse om några ungdomar som utsattes för grym påtryckning av en korrumperad makt.