• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Band Of Horses kommer till Annexet i Stockholm i november

9 juli, 2012 by Redaktionen

Något att se fram emot i höst: Band of Horses kommer tillbaka till Sverige, den här gången för att spela i Annexet i Stockholm den 9 november.

Ett pressmeddelande berättar:

Hösten kommer med mörker, kyla och ett nytt album från de skäggiga herrarna i Band of Horses. Det kommer bli svårt att njuta av sommaren och värmen istället för att längta till album nummer fyra. Att de dessutom förärar oss med ett Sverigebesök gör inte saken enklare.
Band of Horses spelade sig rätt in i våra svenska hjärtan redan från början. Rak och ärlig skäggindie går utan tvivel hem i de svenska stugorna. Det är aldrig några problem att hänga utsålt-skylten på dörren när bandet står på scenen. Skogshuggarindierock passar sällan så bra in som i Sveriges skogsbeklädda landskap.

Det är svårt att inte använda ord som ”skägg”, ”flanellskjorta” och ”slita jeans” när man pratar om Band of Horses. De starka låtarna bärs helt enkelt upp av gitarriff från männen som recyclat grungestilen från 90-talet. Säcken knyts ihop med Ben Bridwells känslosamma röst som är len och mjuk. En kombination som är total.

På bandets hemsida finns redan nu en förhandsvisning av vad vi kommer att bli bjudna på i höst. Helt klart håller de stilen och det vinnande soundet finns kvar. Band of Horses kommer definitivt att leverera fler klassiker.

Hösten är räddad!

I september släpps nya plattan ”Mirage Rock”

Läs även andra bloggares åsikter om Band of Horses, musik, folkrock, Annexet, Stockholm

Arkiverad under: Musik Taggad som: Annexet, Band of Horses, folkrock, Musik, Stockholm

Recension: Pearl Jam i Globen plus filmklipp

8 juli, 2012 by Redaktionen

Pearl Jam
Globen 7 juli 2012
Betyg: 5

Det är tolv år sedan de spelade i Sverige senast, men jag har inte sett Pearl Jam sedan 1993 när de spelade före Neil Young på Sjöhistoriska museet. Den legendariska konserten – där Neil Youngs distorsionsorgie satte en högtalare i brand – avslutades med att Pearl Jam gjorde huvudattraktionen sällskap på scenen i en rasande Rockin’ in the Free World och det är förmodligen det bästa jag sett i musikväg.

Fast lördagkvällen i Globen kommer inte långt efter. Mycket har hänt sedan början av 1990-talet då Pearl Jam var flaggskeppet i en armada av grunge med Seattle som hemmahamn – främst förstås tragedin i Roskilde år 2000 då nio personer i publiken trampades till döds under bandets spelning – och det är ett gäng stridshärdade veteraner som under Eddie Vedders ledning intar arenan.

Det är rått och spartanskt. Inga videoskärmar, inga svulstiga scenarrangemang, bara sex musiker (keyboardisten Boom Gaspar kompletterar) instrument, förstärkare, högtalare. Backdrop med enkel grafik. Här handlar det om musiken, om bandet.

Och om publiken. Sällan eller aldrig har jag upplevt ett sådant samspel mellan ett band och en mångtusenhövdad publik. Globen är fullsatt, det är över 14 000 människor här och många befinner sig högt upp och långt ifrån scenen, men när Eddie Vedder på svenska talar om hur länge sedan det är vi sågs och undrar varför vi inte ringt känner nog nästan alla ett litet litet sting av skuldkänslor. Vedders innantilläsning är publikfriande och egentligen rätt cheesy men är det någon som faktiskt kan få oss att tro att han menar det han säger så är det han. Och faktiskt, ännu dagen efter när jag sitter och skriver det här har jag inte riktigt lyckats skaka av mig känslan av att han talade till just mig, personligen, och alla andra, personligen, i publiken.

30 låtar hinner de med på två timmar och trekvart och höjdpunkterna är otaliga. Corduroy kommer som andra låt och publiken är nog inte riktigt redo, men vilken otrolig rockrökare det är. och det finns många fler – Comatose, The Fixer och Got Some från de två senaste studioalbumen och under Do The Evolution kokar det nästan över. Jag får inte höra Animal men det skiter jag i.

Och då är responsen på klassikerna ännu – ännu – starkare. Stenkrossarna Why Go, Even Flow och, som sista låt före extranumren, Jeremy är svårt angelägna ännu efter över 20 år, och allsången under Alive hotar att rycka loss Globen från grunden och rulla iväg oss ut på Nynäsvägen.

Men det är i de sprödare partierna som Pearl Jam lyckas komma oss ännu lite närmare. Just Breathe tillägnas vännerna Birgitta och Ebbe vars son omkom i Roskilde. Wishlist är en oförutsedd pärla och Black är precis lika hämningslöst sentimental som den var i hörlurarna de ensamma nätterna på 90-talet.
Covers på Kinks Better Things och The Whos Love, Reign O’er Me är inte helt väntade men väldigt logiska påminnelser om bandets rötter och i Victoria Williams Crazy Mary duellerar Mike McCreedy med Boom Gaspar som en gång Richie Blackmore och Jon Lord.

I finalen sluts cirkeln. Neil Youngs Rockin’ in the Free World är numera en självklar del av Pearl Jams konsertavslutning, i svit med Yellow Ledbetter. Ljuset är tänt, det är som om showen egentigen är slut och publik och band lirar tillsammans. Eddie Vedder lovar att det inte ska dröja tolv år innan de kommer tillbaka.
Vi är många som är beredda att ringa och påminna honom.

Text: Anders Emretsson

Relaterat: Aftonbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Pearl Jam, Globen, musik, rock, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Globen, Musik, Pearl Jam, Recension, rock

Opener Festival: Mumford & Sons – video och recension

8 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Mumford & Sons
Opener Festival: Main Stage
7 juli 2012
Betyg 4

Det engelska folkrockbandet Mumford & Sons har gjort en raketkarriär. Bandet bildades vid slutet av 2007 och blev snabbt kända i Londons folkmusikvärld tillsammans med andra artister såsom Laura Marling, Johnny Flynn, Jay Jay Pistolet och Noah and the Whale. Debutalbumet ”Sigh No More” som släpptes i oktober 2009 innebar deras genombrott. Låten ”Little Lion Man” slog igenom stort.

När de nu stod på stora scenen på den polska festivalen Opener Festival var det dramatiskt: regnet som hade öst ner hade lugnat ner sig men på himlen syntes blixtar då och då medan de engelska folkrockarna började mjukt med sina akustiska gitarrer och banjo.

De började mjukt med en eftertänksam vemodig sång, som passar sångaren Marcus Mumford så bra och i nästa sång lät de banjon flöda och det blev full fart och publiken dansade.

Mumford & Sons skulle ju ha spelat i Hultsfred men sångaren Marcus Mumford skadade handen och de fick ställa in, men istället kom de till Peace & Love-festivalen i Borlänge. Det syntes att han fortfarande var skadad i handen och han använde bara ena handen. Det räcker dock långt, med sångrösten och rytminstrument i ena handen.

Här på Opener spelade de både låtar från nya kommande albumet och det mesta från debutalbumet.
När de kända låtarna kom höjdes förstås konserten ett steg och många sjöng med. Jag tror inte många kunde stå stilla när de satte fart i ”Little Lion Man”.

Och vackert blev det i sista extranumret ”The Cave”.

Folkrock med existentiella funderingar är deras styrka. Visst kan de jämföras med band som Fleet Foxes men Mumford & Sons har ändå en egen inriktning i folkrocken – de känns som uråldrig folklig rock som kommer att hålla i många år.

Här är Kulturbloggens recension av Mumford & Sons spelning i Borlänge.

 

 

Mer från Opener festival:
Opener Festival: Public Enemy – årets tyngsta hiphopspelning
Opener Festival: Franz Ferdinand – fullt ös – bilder, recension, filmklipp
Opener Festival: Cardigans spelar Gran Turismo – Moto Boy höjer soundet
Opener Festival: Bloc Party
New Order – bilder, recension och filmklipp
Opener Festival: Justice
Opener Festival: Wiz Khalifa – recension och filmklipp
Opener Festival: Intryck från Björk

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Mumford & Sons, Opener Festival, musik, folkrock

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: folkrock, Mumford & Sons, Musik, Opener festival

Opener Festival: Cardigans spelar Gran Turismo – Moto Boy höjer soundet

7 juli, 2012 by Rosemari Södergren

The Cardigans
Opener Festival: Main Stage
6 juli 2012
Betyg 4

The Cardigans är på turné där de spelar hela albumet ”Gran Turismo” plus att de bjuder på några extranummer ur sin övriga karriär. Att bandet har många fans i Polen finns inget tvivel om. Spelningen som var finalnumret på fredagskvällen på stora scenen lockade den allra talrikaste publiken hittills under festivalen. The Cardigans drog absolut mest publik och det började märkas att vi är på en av Europas största festivaler.

Spelningen började dramatisk med att Nina Persson träder in, iklädd svart midjelång jacka av slängkappestil och en rosett i håret bestående av två blinkande lampor. En teatral entré med en starkt blå belysning som bakgrund.

Jag är inte så förtjust i The Cardigans på skiva. Albumen är lite för genomarbetade och småjazziga för min smak. Live höjdes deras musik i min smak: det var ösigare och råare. Det som dock höjde spelningen flera snäpp var att Moto Boy lånats in som gitarrist för turnén. Hans magi med gitarren lyfte spelningen.

Det var första gången The Cardigans spelade i Polen. ”How you doing friends?” frågade Nina Persson publiken.

Bästa låten var ”Higher” som med Nina Perssons spännande lätt hesa röst tillsammans med Moto Boys gitarrslingor gav mig rysningar av välbehag. Dessutom var det sceniskt snyggt med stark röd dramatisk belysning.

De sånger där munspelet plockades fram var också bland de bästa.

Sista extranumret, ”Communication”, var bara så vacker med sången och Moto Boys gitarr som svävade upp i den månbelysta natthimlen. Vemodigt och hoppfullt samtidigt. En värdig avslutning på festivalens hittills bästa dag.

Läs även andra bloggares åsikter om The Cardigans, musik, musikfestival, Opener Air, Opener Festival, Moto Boy, Nina Persson

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Moto Boy, Musik, Musikfestival, Nina Persson, Opener Air, Opener festival, The Cardigans

Opener Festival: Franz Ferdinand – fullt ös – bilder, recension, filmklipp

7 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Franz Ferdinand
Opener Festival: Main Stage
6 juli 2012
Betyg 4

Det skotska indierockbandet Franz Ferdinand är populärt i Polen. Det var uppenbart när de slog de första ackorden på stora scenen på Opener Festival i Polen på fredagskvällen. Folk bara vällde in medan soundet av gitarrer, trummor och Alexander Kapranos sträva sångröst flödade ut över området.
Under festivalen har den riktiga känslan av att vara på en stor festival inte riktigt infunnit sig för alla tiotusentals besökarna har varit utspridda på de olika scenerna och framför allt har många minglat i mat- och ölområden. Men äntligen var det en spelning som drog riktigt många av festivalbesökarna.

Franz Ferdinand bjöd på energiskt ös från start med en av deras stora hitlåtar: ”The Dark of the Matinée”.

Paul Thomson på trummor, Robert Hardy med basen, Nicholas McCarthy på gitarr och klaviatur och Alexander Kapranos med gitarr och sång bjöd på fullt ös. Ett riktigt gitarrparty där inte många kunde stå still. Bandets sångare och gitarrist for dockså runt på scen och det verkar som att bandmedlemmarna trivs ihop. De samspelade bra.

Det är skönt med band som kör på och inte slösar bort den ganska korta tiden på scenen med en massa prat. Alexander Kapranos ställde i stort sett bara den obligatoriska frågan: ”Hello guys how are you?” och sade att han var glad över att vara tillbaka på polsk mark. Det var några år sedan de spelade där senast –  2006.

Det var som sagt full fart och mycket ös. Publiken hoppade och dansade och viftade med i takten. En stund i mitten av spelningen blev det lite enformigt eftersom de satsade mer på fart än något finlir. Men då kom låten ”Can+t stop feeling” och konserten lyfte igen.

Sista extranumret var en äkta klimax med en lång version av ”The Fire” som bjöd på sköna trumsolon och publiken sjöng med spontant.

Det känns som att det börjar bli dags att få Franz Ferdinand till Sverige igen. Sist jag såg dem var jag lite besviken men nu har de återupprättat sitt rykte för mig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Franz Ferdinand, Opener Festival, Opener Air, Polen, Gdynia, recension, konsert, musik, musikfestival, indierock, Skottland

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Franz Ferdinand, Gdynia, indierock, konsert, Musik, Musikfestival, Opener Air, Opener festival, Polen, Recension, Skottland

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Sida 61
  • Sida 62
  • Sida 63
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 334
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Vi genomför intervjun utomhus i solen … Läs mer om Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in