Pearl Jam

Pearl Jam till Lollapalooza Stockholm 2020

2 december, 2019 by Redaktionen

När mörkret och kylan nu kniper tag i våra decemberliv kan det ge lite ljus och hopp att komma ihåg att det kommer ljusare tid och efter vinter kommer sommar. Ett löfte om sommar är de nyheter inför kommande sommars musikfestival som börjar dyka upp. Idag kom beskedet att Pearl Jam kommer till Lollapalooza Stockholm 2020.

Ett pressmail:
Pearl Jam har släppt datum för sin världsturné. Lollapalooza Stockholm 2020 blir bandets enda konsert i Sverige nästa år – och den första på svensk mark på sex år! Pearl Jam avslutar på Tower Stage på festivalens andra dag – lördag 27 juni!

Pearl Jam är ett av världens största rockband genom tiderna och från debutalbumet ”TEN” (1991) och genom tre årtionden har Seattle-hjältarna varit en dominerande kraft i musikvärlden. Eddie Vedder, Mike McGready, Stone Gossard, Jeff Ament och Matt Cameron är inget annat än levande legender. Vi längtar efter att få välkomna bandet till Lolla Stockholm!

Pearl Jam kommer att åka på en Europaturné med 13 stopp i juni och juli 2020. Sommarturnén startar 23 juni I Frankfurt och avslutas 22 juli i Amsterdam. Turnén inkluderar fyra headlinespelningar på festivaler: Lollapalooza Stockholm, Lollapalooza Paris, Rock Werchter och American Express Presents BST Hyde Park.

OM PEARL JAM
22 oktober 2015 innebar 25-årsjubileum för Pearl Jam som liveakt. Tio studioalbum och hundratals unika liveframträdanden senare fortsätter bandets framgångar med hyllningar – och över 85 miljoner sålda album världen över. 2017 valdes bandet in i Rock and Roll Hall of Fame.

OM LOLLAPALOOZA
Lanserat av grundaren Perry Farrell 1991 som en turnerande festival – är Lollapalooza fortfarande en innovatör i festivalvärlden, 25 år senare. Lollapalooza var banbrytande från starten, med flera olika artister från olika genres på samma festival. Det är också den första amerikanska festival som expanderat till flera dagar, första att använda mer än en scen, första att mixa konst med aktivism, första att kompensera för koldioxidutsläpp, första att ha elektronisk dansmusik på största scenen, första att skapa ett familjevänligt program, första att skapa sin bas i en stadskärna och första att expandera globalt från USA.

Lollapalooza har vuxit till en årlig festival i världsklass i Chicago – tillsammans med länder som Chile, Brasilien, Argentina, Tyskland, Frankrike och Sverige. Lollapalooza är en av de främsta festivaldestinationerna i världen. I samband med 25-årsjubileet expanderade Lollapalooza Chicago till fyra dagar 2016 och har fortsatt över 100 000 festivalbesökare om dagen, med över 180 artister på 8 scener varje år.

Recension: Pearl Jam på Friends Arena

29 juni, 2014 by Redaktionen

Pearl Jam, Friends Arena
28 juni 2014
Betyg: 5

Ibland är det svårt att skaka av sig känslan av att en konsert mest är en dag på jobbet för artisten eller bandet. För somliga, Bob Dylan och Van Morrison är två ökända exempel, är det dessutom inte sällan en dålig dag då man gör vad som krävs för att få betalt men inte bjuder på det minsta lilla extra. Men till och med hos Bruce Springsteen, som aldrig skulle tillåta sig själv att göra något annat än ett förstklassigt dagsverke, kan det ibland lysa igenom att det är fråga om ett jobb.

Jag antar att Pearl Jam också har sådana dagar, alla band som turnerar månader i sträck måste ju ha dem. Men den här konserten, den 28 juni på Friends Arena, är den exakta motsatsen till en sådan dag.

Inledningen är lågmäld och långsam, med Release, Sometimes och Elderly Woman. De sänker tempot ännu mer och ökar i stället tyngden med Black, inte sällan en del av ett finalcrescendo men här redan som fjärde låt.

Så exploderar det. Go. Animal. Mind Your Manners. Why Go. Corduroy. Energin på scenen är utan motstycke. Eddie Vedder ryter sig igenom låtarna och menar fortfarande vartenda ord.

När Eddie reciterar sin fonetiska lapp och på stapplande, väldigt stapplande, svenska meddelar att bandet höll sitt löfte att komma tillbaka snart eftersom det var en så bra kväll för två år sedan börjar det stå klart att det här är en speciell kväll för bandet och därmed för publiken.

Förra gången var det tolv år sedan vi sågs och Pearl Jam lyckades göra Globen intimare än åtminstone jag någonsin upplevt den. Nu lyckas de – eller snarare vi, publikens oreserverade kärlek är förstås en förutsättning – med det osannolika: att skapa värme och närhet i Friends Arena.

Och hör och häpna: Ljudet är riktigt bra. Volymen är något lägre än vanligt och vi slipper nästan helt att det grötar ihop sig. Bara i My Father’s Son skakar Jeff Aments bas sönder ljudbilden något.

Det är svårt att plocka fram enskilda höjdpunkter. Sirens, kanske det närmaste Pearl Jam kommit en powerballad och den låt på senaste skivan jag haft svårast för, fungerar perfekt. I Spin The Black Circle får Mike McCready eld i baken och springer varv efter varv runt scenen. Rearviewmirror blir ett första crescendo och publikhavet kokar.

Pausen före första extranumret är knappt en minut, så stor är ivern att komma på igen. Och stämningen stiger ytterligare. En tjej i publiken får sin ena sko signerad av Eddie, ur den andra dricker han en slurk vin innan han lämnar tillbaka den och intygar att de nu har ”a special connection”.

En smått magisk akustisk Oceans följs av en cover på Pink Floyds Mother, kanske inte världens mest spännande låt men det går inte att klaga på inlevelsen. Supersonic tillägnas The Hives, den glider över i Dead Boys-covern Sonic Reducer och Ament och McCready körar med leenden från öra till öra. Porch som flippar ut i ett utdraget jammande där Eddie Miley Cyrus-gungar i en lampa.

Ljusen tänds i arenan under Baba O’Reilly (The Who-cover) för att bandet ska se hela publiken och en paradoxalt ljus Indifference får avsluta kvällen efter tre timmar.

Och vi är närmare 24.000 som har fått uppleva något extraordinärt. Så bra. Så fantastiskt bra.
Text: Anders Emretsson
Foto: Peter Birgerstam – förutom bilden på spellistan som är officiell bild

Pearl Jam till Stockholm i juni

13 december, 2013 by Redaktionen

Pearl Jam drar ut på Europaturné sommaren 2014. Nästan exakt två år efter att de bjöd ett fullsatt Globen på en av 2012 års bästa arenakonserter återvänder de för en konsert på Friends Arena i Stockholm lördagen den 28 juni. Så här skriver Live Nation i ett pressmeddelande:

”Pearl Jam släppte sitt efterlängtade tionde studioalbum ’Lightning Bolt’ i oktober i år. Albumet, som är producerat av Brendan O’Brien, är Pearl Jams första sedan hyllade ’Backspacer’ som släpptes i september 2009. ’Lightning Bolt’ gick direkt in på Billboardlistans förstaplats och i över 50 länder hamnade albumet på förstaplatsen på iTunes. Albumet finns nu att köpa via www.pearljam.com.

1991 släppte Pearl Jam debutalbumet ’Ten’ som gjorde det då okända Seattle-bandet till superstjärnor. Tio studioalbum, hundratals unika livekonserter och hundratals officiella live-bootleg-släpp senare är bandet fortfarande hyllade och kommersiellt framgångsrika – med över 60 miljoner sålda album.

De senaste 22 åren har Pearl Jam stadigt varit en stark kraft inom rockmusiken, lika mycket för sin lojalitet till sina sociala och politiska principer som deras rastlösa experimentering och utveckling av sin musik och bästsäljande album.

De sålde ut Globen på 10 minuter, räkna med att det blir hårt tryck när biljetterna släpps den 20 december.”

Nedan kan du se bandets musikvideo till Sirens:

Titta: Pearl Jam – Sirens

19 september, 2013 by Jonatan Södergren

Den av Danny Clinch regisserade musikvideon till Sirens – andra singeln från Pearl Jams kommande album Lightning Bolt som ges ut den 14 oktober – har haft premiär och du kan se den här:

Recension: Pearl Jam i Globen plus filmklipp

8 juli, 2012 by Redaktionen

Pearl Jam
Globen 7 juli 2012
Betyg: 5

Det är tolv år sedan de spelade i Sverige senast, men jag har inte sett Pearl Jam sedan 1993 när de spelade före Neil Young på Sjöhistoriska museet. Den legendariska konserten – där Neil Youngs distorsionsorgie satte en högtalare i brand – avslutades med att Pearl Jam gjorde huvudattraktionen sällskap på scenen i en rasande Rockin’ in the Free World och det är förmodligen det bästa jag sett i musikväg.

Fast lördagkvällen i Globen kommer inte långt efter. Mycket har hänt sedan början av 1990-talet då Pearl Jam var flaggskeppet i en armada av grunge med Seattle som hemmahamn – främst förstås tragedin i Roskilde år 2000 då nio personer i publiken trampades till döds under bandets spelning – och det är ett gäng stridshärdade veteraner som under Eddie Vedders ledning intar arenan.

Det är rått och spartanskt. Inga videoskärmar, inga svulstiga scenarrangemang, bara sex musiker (keyboardisten Boom Gaspar kompletterar) instrument, förstärkare, högtalare. Backdrop med enkel grafik. Här handlar det om musiken, om bandet.

Och om publiken. Sällan eller aldrig har jag upplevt ett sådant samspel mellan ett band och en mångtusenhövdad publik. Globen är fullsatt, det är över 14 000 människor här och många befinner sig högt upp och långt ifrån scenen, men när Eddie Vedder på svenska talar om hur länge sedan det är vi sågs och undrar varför vi inte ringt känner nog nästan alla ett litet litet sting av skuldkänslor. Vedders innantilläsning är publikfriande och egentligen rätt cheesy men är det någon som faktiskt kan få oss att tro att han menar det han säger så är det han. Och faktiskt, ännu dagen efter när jag sitter och skriver det här har jag inte riktigt lyckats skaka av mig känslan av att han talade till just mig, personligen, och alla andra, personligen, i publiken.

30 låtar hinner de med på två timmar och trekvart och höjdpunkterna är otaliga. Corduroy kommer som andra låt och publiken är nog inte riktigt redo, men vilken otrolig rockrökare det är. och det finns många fler – Comatose, The Fixer och Got Some från de två senaste studioalbumen och under Do The Evolution kokar det nästan över. Jag får inte höra Animal men det skiter jag i.

Och då är responsen på klassikerna ännu – ännu – starkare. Stenkrossarna Why Go, Even Flow och, som sista låt före extranumren, Jeremy är svårt angelägna ännu efter över 20 år, och allsången under Alive hotar att rycka loss Globen från grunden och rulla iväg oss ut på Nynäsvägen.

Men det är i de sprödare partierna som Pearl Jam lyckas komma oss ännu lite närmare. Just Breathe tillägnas vännerna Birgitta och Ebbe vars son omkom i Roskilde. Wishlist är en oförutsedd pärla och Black är precis lika hämningslöst sentimental som den var i hörlurarna de ensamma nätterna på 90-talet.
Covers på Kinks Better Things och The Whos Love, Reign O’er Me är inte helt väntade men väldigt logiska påminnelser om bandets rötter och i Victoria Williams Crazy Mary duellerar Mike McCreedy med Boom Gaspar som en gång Richie Blackmore och Jon Lord.

I finalen sluts cirkeln. Neil Youngs Rockin’ in the Free World är numera en självklar del av Pearl Jams konsertavslutning, i svit med Yellow Ledbetter. Ljuset är tänt, det är som om showen egentigen är slut och publik och band lirar tillsammans. Eddie Vedder lovar att det inte ska dröja tolv år innan de kommer tillbaka.
Vi är många som är beredda att ringa och påminna honom.

Text: Anders Emretsson

Relaterat: Aftonbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Pearl Jam, Globen, musik, rock, recension

Pearl Jam

Footer

Om oss