Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

tv

Kommer kabel-tv att överleva attacken från Microsoft, Google och Apple? Knappast

by

It-företagen vill ta över mycket av det som dagens tv-leverantörer står för, samtidigt som de vill fylla på med fler tjänster och knyta ihop tv-apparaterna med andra prylar som de redan har tagit kommandot över, som mobiler, surfplattor och datorer.
Konsumenterna ska lockas med att de får tillgång till samma innehåll överallt.
Skriver E24 och det är nog uppenbart att mycket kommer att hända kring hur vi ser på tv de närmaste åren. Många ser redan idag tv och film framför allt på datorn. Nya tv-apparater gör det lättare att koppla datorn till tv:n. Nya tjänster som filmtjänster som Voddler och liknande gör att vi vill kunna se film via datorn, fast gärna kopplad till tv:n.

Jag undrar när tv:n ska bli som en dator. När kan vi sitta vid tv:n och surfa in på ett filmbolags arkiv och beställa de filmer vi vill se? När ska all världens filmer bli tillgängliga via tv:n?

Om tio år har säkert de flesta hyrvideoaffärer av den typ som finns idag lagts ned och jag tror kabel-tv:n kommer att gå samma väg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Criminal Minds, säsong 6: skildrar hur människor slås ut i det amerikanska samhället

by

Criminal Minds, säsong 6
Släpps på dvd: 30 november 2011
Betyg 4

Criminal Minds handlar om en grupp superutbildade FBI-agenter som arbetar med att jaga seriemördare genom att göra psykologiska analyser av mördarnas beteende. Det är en av mina absoluta favoritserier. En stor anledning är förstås att underbara Joe Mantegna är en av huvudkaraktärerna David Rossi.

Criminal Minds lyckas skapa en sådan närhet till huvudpersonerna att jag känner det som att jag är med där. De har en sådan gemenskap som inte många lyckas få på sina arbetsplatser, de är olika och drar nytta av varandras olikheter i arbetet, ställer upp på varandra. Det fungerar som en verklighetsflykt, det är sant. Men underhållande, spännande och samtidigt med ett samhällsperspektiv.

FBI-gruppen får bege sig till olika delar av USA och ofta, ofta möter vi människor som blivit svikna av anhöriga och av samhället – och när det blir för mycket flippar de ut och blir mördare. Självklart finns det ingen ursäkt för mord, men det är skrämmande att se hur många människor med psykiska problem inte får den vård och hjälp som skulle fått dem på fötter och förhindrat morden.

Jag känner mig så med i gruppen FBI-agenter att jag ångrar mitt val av yrke. Varför blev jag kulturvetare, journalist och webbutvecklare och varför blev jag inte bbeteendevetare och FBI-agent?

Vad jag också gillar är att serien inte är övertydlig med sin samhällskritik. Kanske manusförfattarna själva inte ens är medvetna om vad det är de visar upp?

För oss som följer serien är det ju också spännande att de hur huvudkaraktärerna utvecklas under seriens gång. I säsong 6 är det Jennifer ”JJ” Jareau som tvångsrekryteras till en finare jobb och Emily Prentiss blir ikappsprungen av en katastrof i sitt förflutna.

Derek Morgan får mer och mer ta över rollen som den som inte ser social bakgrund eller psykoser som någon ursäkt medan Hotch och Rossi växer.

Och: för att inte förstöra men ändå avslöja: två personer försvinner ur teamet – en kanske dör.

Jag ser väldigt sällan på tv, därför är det en högtidsstund för mig när en ny box med en ny säsong av Criminal Minds släpps. Det betyder att jag kan sjunka ner framför dvd:n och se flera avsnitt i följd och slipper reklamen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Idol – dagen efter: är det verkligen två miljoner som tittar?

by

Årets Idol närmar sig kvartsfinaler. Nu är fyra deltagare kvar. Jag brukar följa Idol och brukar skriva om det här, men i år har jag inte känt inspiration till att säga något förrän nu. Jag tycker att årets omgång varit lam, blek och oengagerande. Sådant kan bero på flera saker. Ibland är det programmet som är på väg att förlora gnistan, ibland kan det vara man själv som inte längre är intresserad av ett program.

Är det någon mer än jag som tycker att den nya juryn inte blev särskilt rolig?
Är det någon mer än jag som tycker att årets finalister är ovanligt bleka? De stora personligheterna föll bort i slutaudition.

På fredagskvällens omgång var det fem deltagare kvar och de skulle sjunga två låtar var, men tema genombrottslåt. Bland mina Facebookvänner såg jag att många suckade över Robins cover av U2-låter Pride. Nja, det är en publikfriarlåt och det var väl ett smart val av Robin. Han fick hård kritik av juryn.

Ändå var Robin den av de fem som gick vidare först, vilket borde betyda att han fick flest röster av folket.
Amanda Fondell däremot, som juryn i princip utropade till årets Idolvinnare, hamnade nästsist, på gränsen att trilla ur.

Det är roligt när folket inte går juryns utpekade väg. Det är underhållande. Frågan är om folket röstar efter vem de tycker är bäst eller om de röstade som bara den på Robin för att de inte ville att han skulle trilla ur – och eftersom han fick hård kritik av juryn fanns risk att han inte skulle få tillräckligt med röster. Alltså att de som ringde in och röstade kanske inte tycker Robin är bäst, men de vill inte att han ska trilla ur.

Jag har inte röstat på någon av årets Idoldeltagare, inte en enda gång. Jag brukar alltid falla under programmens gång och rösta på någon. Men i år har ingen deltagare lyckats engagera mig nog för att jag ska slösa bort några kronor på ett telefonsamtal eller ett SMS.

Det är inte deltagarnas fel. De är alla väldigt unga. De borde alla fått växa till sig några år. Det är juryn som gjort ett dåligt urval.

Programledaren sade att det var två miljoner tittare igår. Kan det verkligen stämma? Har folk inget bättre för sig att göra? Själv tittade jag men jag var tvungen att ha en bok och läsa samtidigt, för programmet kunde inte engagera mig.

Vad är det som händer? Jag har varit Idolnörd i flera år. Är det Idol som börjar springa på slutversen? Eller är det jag som är på väg att lämna mitt nörderi.

Ett tecken på att engagemanget för Idol börjat svalna av är att läsa av kvällstidningarnas förstasidor på webben. Aftonbladet skäms ju inte för att ha nyheten om att Demi Moore och Ashton Kutcher skiljer sig överst på sajten. Det hade Aftonbladet tidigare under veckan. På stora förstasidan alltså. Om de hade värderat nyheten så stor att den låg överst på nöjessidan, det vore begripligt. Men överst på stora förstasidan som ska sammanfatta alla avdelningars nyheter.

När jag nu kikar på Aftonbladet dagen efter Idol finns det inte ett spår av gårdagskvällens Idol på förstasidan, utan allt är hänvisat till nöjesdelen. Ett tecken så gott som något på hur Idol engagerar.

Expressen däremot har viss Idolrapportering längre ned på sin förstasida.
Hos morgontidningarna får man däremot leta för att hitta något om Idol på deras hemsidor.

Det om något bör vara en tydlig signal om att Idol är på väg mot sitt slut som tv-underhållning. Dess storhetstid som program som engagerar de många är i alla fall över.

Det roligaste under kvällens lopp var väl när Laila Bagge blev sur på Alexander Bard.
Aftonbladet:
– När jag var lite och ville bli artist ville jag ha tre olika hårfärger, jag ville ha på mig massor av smink och gå på gatan i högklackat. För om man inte gör det är man inte en stjärna utan en karaokesångare, sa Bard.
Det fick Laila Bagge Wahlgren att se rött:
– Vänta, vänta. Menar du att om man inte ser ut som en transvestit är man ingen stjärna? Var det vad du beskrev nu?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mer om Idol:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Expressen 1, Expressen 2.

Danne och Bleckan – från ingenting till någonting, en solskenshistoria på SVT från skaparna av Rebecca och Fiona

by

Från skaparna av Rebecca och Fiona kommer nu Danne och Bleckan – från ingenting till någonting. Som titeln avslöjar är det här en solskenshistoria. Den handlar om tatuerar-duon Daniel Eriksson och Anders Bleckhorns, om hur öppnandet av deras salong betong i Högdalen blev en vändpunkt för dem båda.

Med humor och mycket hjärta får vi möta Danne och Bleckan och deras nära och kära. Vi får ta del av historier från deras barndom och följa med bleckan och hans dotter i mataffären.

Programmet Danne och Bleckan har samma koncept som Rebecca och Fiona hade. Det är en kvalitétssatsning för SVTplay där man riktar sig till den yngre publiken. Jag var en trogen följare av Rebecca och Fiona men jag vågar ändå påstå att Danne och Bleckan – från ingenting till någonting kommer att vara strået vassare med lite mer hjärta och själ.

Det är lätt ta förgivet att Danne och Bleckan kommer vara någon typ av svensk variant av Miami Ink, LA Ink, London Ink och liknande serier. Men så är inte fallet. Det här är inte ett program där människor kommer in och berättar sina tragiska livs historier där tatueraren fungerar som någon typ av amatörpsykolog.

Här är inte heller tatueringarna det centrala. Vi får istället ett tio avsnitt långt personporträtt av Daniel ”Danne” Eriksson och Anders ”Bleckan” Bleckhorns, något som jag tycker är otroligt mycket mer intressant än att se en Ami James med storhetsvansinne försöka trösta en kvinna vars man har dött i en motorcykelolycka.

Om inte annat så är serien vara värd att följa endast för introts skull. Jingeln där killarna reser sig genom vattenytan i slowmotion visar fantastiska estetiska foton och intelligenta klipp som kommer att genomsyra Danne och Bleckan – från ingenting till någonting.

Klockan 20:00 varje onsdag kommer att nytt avsnitt av Danne och Bleckan – från ingenting till någonting att finnas för avnjutning på svtplay.se.

Text: Judith Höglin Forsberg

Här kan du se avsnitt 1.
Trailer för avsnitt 2.

Läs mer om serien här.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Downton Abbey, snart säsongspremiär

by

Downton Abbey
Säsongspremiär 29 okt, SVT 1
Betyg: 5

I somras tipsade jag om miniserien Stolthet och fördom som inte bara älskas av mig utan av flera kvinnor i varierande åldrar i min närhet. Jag hoppas och tror att det inte bara är kvinnorna som har vett nog att uppskatta den fantastiska dramaserien Downton Abbey.

Downton Abbey är namnet på godset vars invånare serien kretsar kring. Vi får följa herrskap såväl som tjänstefolk, och deras relationer och intriger. Så långt intet nytt. Men förutom att Downton Abbey är av sällan skådad kvalitet – jag har hört siffrorna 1 miljon pund per avsnitt och det vore väl katten om det inte syntes också – så handlar serien om så mycket mer än om spelet mellan människor av över- och underklassen.

Vi befinner oss i 1910-talet. Första säsongen börjar med att Titanic sjunker. Elektriciteten introduceras och karaktärerna, eller i alla fall de kvinnliga karaktärerna, börjar kasta blickar bortom könsgränserna. Säsongen avslutas med utbrytandet av första världskriget. När säsong 2 startar befinner sig England mitt i kriget, och ingen i staden Downton har lämnats oberörd. Inte bara könsrollerna tvingas ifrågasättas, även idén om klass-skillnader börjar naggas i kanterna.

Downton Abbey är en serie om förändring, välkomnad och fruktad, som sätter människorna i fokus. Och det hela ramas in med fantastiskt foto och miljöskildringar.

Text: Malin Kairis

Läs även andra bloggares åsikter om ,