• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Downton Abbey

Filmrecension: Downton Abbey: The Grand Finale – ser ut som början på en ny historia

11 september, 2025 by Britta Lundh Svensson


Foto Leonard Stenberg

Downton Abbey: The Grand Finale
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 september 2025
Regi Simon Curtis

Ska man följa upp populära tv-serier med långfilmer? De två hemska ”Sex and the city”-filmerna avskräcker, liksom den första ”Downton Abbey”-filmen.
Men den här når nästan upp till föregångaren, den ljuvliga andra filmen ”Downton Abbey – en ny era”.

Där uppstod en förtrollande magi som återkommer här, fast ännu mer kraftfullt och handfast. Det är som att rollfigurerna tagit över, blivit verkliga och tagit makten över sin berättelse.

Båda filmerna har regisserats av Simon Curtis, som är gift med Elizabeth McGovern, som spelar Cora Crawley. Min gissning är att närhet till skådespelarna är nyckeln till magin.
Hugh Bonneville fullkomligt briljerar när han får spela lord Grantham för sista gången. Nej, han ÄR den åldrade patriarken och adelsmannen som ser den gamla världen glida undan och få honom att förlora fotfästet.

Scenen när han besöker den pensionerade butlern Carson i hans stuga och de två plötsligt möts som jämlikar är ett mirakel av skickligt skådespeleri.

Synd bara att han inte får fortsätta sin ångestfyllda livsresa. Filmens bekännelse till en bokstavstrogen rom-kommunism gör tyvärr att det blir ett för sockersött och utdraget lyckligt slut där ingenting längre skaver.

Manusförfattaren och ”Downton Abbey”-skaparen Julian Fellowes har lånat sin egen idé från sin aktuella tv-serie ”The Gilded age” om New York-societeten, och berättar om en skandal, en skilsmässa, och en skild kvinna som inte får visa sig i mrs Astors närvaro (New York) eller i samma balsal som kungligheter (London}.

Det märkliga är bara, att till skillnad från någon enstaka skurk, blir hela omgivningen i denna skildring av år 1930 plötsligt feminister av 2020-talssnitt, och försvarar den stackars frånskilda, som förstås triumferar. Jag tror inte jag förstör något genom att avslöja det.

Det som däremot är oväntat, och väldigt sevärt, är hur Julian Fellowes på ett intelligent sätt tagit till sig Ediths ( spelad av Laura Carmichael) nya ställning efter att hon gift sig med Bertie och blivit markisinnan av Hexham.

Hon är i rank ovanför sina föräldrar och sin syster, och använder sin makt på ett för berättelsen spännande sätt, som gör henne till den här filmens främsta kvinnliga stjärna.
Tjänstefolket, då? De har faktiskt ganska undanskymda roller, med undantag för Daisy (spelad av Sophie McShera). Hennes nya kaxiga uppenbarelse kanske inte känns helt trovärdig, men hon är en favorit så jag har överseende. Hon får vara med i en sidohandling där en av filmens två skurkar finns.

Skurkfigurerna är för få, för isolerade, och får inte verka tillräckligt länge för att ge filmen den sälta den tyvärr saknar den sista halvtimmen.

Men bifiguren, den verklige dramatikern Noël Coward (spelad av Arty Froushan), väger upp mycket. Han är ett lyckokast, där han med sin respektlöshet vänder upp och ner på den världsordning som alltid rått i familjen Granthams värld.

Det finns inte på kartan att ett Downton Abbey-fan missar den här filmen. Bara scenen när hela familjen, uppklädda till tänderna, anländer till Ascots hästkapplöpning är värt priset för biobiljetten.

Är det slutet vi får se? Det sägs så, men jag tycker faktiskt att slutscenen ser ut som början på en helt ny historia.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Britta Svensson, Downton Abbey, Filmkritik, Filmrecension

Filmrecension: Downton Abbey: En ny era – en nu säsong av tv-serien hade varit bättre

5 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Downton Abbey: En ny era
Betyg 2
Svensk biopremiär 13 juli 2022
Regi Simon Curtis
I rollerna Dominic West, Laura Haddock, Maggie Smith, Michelle Dockery, Hugh Bonneville, Jim Carter m fl.

Som en stor älskare av tv-serien Downton Abbey är det ett måste för mig att se långfilmerna också. Men jag kan konstatera att berättelserna om människorna i och kring Downton Abbey kommer inte till sin rätt i långfilmens format. I tv-serien är Downton Abbey helt underbar, fascinerande, mänsklig, varm och med engagemang för människors öden. Regissören kan gå in mer på djupet i karaktärerna och få oss att känna med dem i deras utmaningar i tv-serien. I långfilmens format blir berättelsen ett surfande på ytan.

Handlingen utspelas delvis på godset i England men också i Frankrike. Änkehertiginndan (Maggie Smith) har ärvt en magnifik villa i södra Frankrike och det är ett mysterium varför hon ärvt detta. En grupp av familjen och några av de anställda ger sig av dit för att besöka villa och änkan och sonen till den man som testamenterat villan. Den delen av berättelsen var för min del mest ointressant och mest ytlig och klichéartad.

På hemmaplan utspelas samtidigt ett äventyr för de som är kvar så ett filmbolag vill hyra en del av godset för en inspelning. Tjänstefolket blir begeistrade över chansen att få passa upp på kända skådespelare. Filmen som spelas in är en stumfilm och det är precis när ljudfilmen börjar slå undan stumfilmen. Det var en del skådespelare som inte klarade övergången till ljudfilm. Som filmintresserad är det ofta intresserat att få detta gestaltat.

Seriens behållning är förstås återseendet, att åter få se dessa karaktärer och dessa duktiga skådespelare även om det blir på en ytlig nivå där flera tyvärr mest får spela en slags kliché av sig själva. Den största behållningen på skådespelarsidan var nog Dominic West som dök upp i en roll som en firad skådespelare. Dominic West som många känner igen bland annat från kult-serien Wire och The Affair.

Tragiskt är det ju att kunna konstatera att trots att mer modern tid närmar sig består uppdelningen mellan överklass. Muren mellan överklassen och underklassen står kvar och nästan omöjlig att forcera. Det spelar ingen roll om underklassen för en liten stund får spela finare folk i en filminspelning, klyftan mellan klasserna består i verkligheten.

Att Tom lyckats göra en klassresa – det är ett stort undantag som på något sätt också befäster det faktum att klassklyftorna är gigantiska. Han blev förälskad i ena dottern härskarna över Downton Abbey-området. Han fick till och med gifta sig med henne och när hon dog fick han ansvaret över deras gemensamma dotter och där lyckades ju godsägarfamiljen få honom att stanna för dotterns skull och sakta men säkert han han förvandlats till en av dem. Det är intressant att det är kanske vad denna långfilm mest av allt berättar: att moderna tider må kunna med det förändrar inte hur åtskilda klasserna lever och hur stora skillnaderna är. Däremot är jag tveksam till om det är manusförfattarens och regissörens medvetna grepp. Jag får mest känslan av att de är fyllda av en slags förälskelse i själva systemet med rika och underklass. Att de mest tycker det är tjusigt. Eller så har filmens skapare så stor respekt för oss tittare att de inte vill skriva oss några slutsatser på näsan.

Mest av allt tror jag filmen skapades för att ge Downton Abbey-älskarna lite svara på vad som händer med de olika karaktärerna. Men jag hade föredragit en ny säsong av serien istället. Det hade gjort mer rättvisa åt karaktärerna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Downton Abbey

Filmrecension: Downton Abbey

10 september, 2019 by Rosemari Södergren

Downton Abbey
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 september 2019
Regi Michael Engler
Manus Julian Fellowes

För alla som älskar tv-serien Downton Abbey är filmen efterlängtad. De blir inte besvikna, det är ett kärt återseende med alla våra älskade brittiska skådespelare som Maggie Smith, Michelle Dockery, Laura Carmichael, Hugh Bonneville, Jim Carter och alla andra i gänget som ikläder sig karaktärerna från herrskap och tjänstefolk i godset i Downton Abbey.

Handlingen kretsar kring herrskapet Crawleys besked att kungen och drottningen av England kommer för att avlägga ett besök på godset. Personalen såväl som herrskapet och invånarna i byn omkring blir upphetsade och entusiastiska. Romantik, intriger och frågan om Downton kan ha en framtid. Det blir dyrare och svårare att ha personal och utvecklingen i världen når ända till Downton Abbey.

Jag är en stor älskare av tv-serien. Att se filmen utan att känna till karaktärerna blir inte samma sak. En stor del av filmens värde ligger i igenkännandet, att möta karaktärerna igen. Filmen rör sig, ganska väntat, på en småputtrigt gullig nivå. Inget blir riktigt allvarligt, inget känns hotfullt på allvar. Och överklassens privilegier ifrågasätts aldrig på allvar, vilket jag skulle haft svårt att smälta i någon annan film. Klassklyftorna är gigantiska och livet är oerhört kringskuret för tjänstefolk.

Filmen liksom tv-serien utspelar sig på det fiktiva godset Downton Abbey i engelska North Riding of Yorkshire där tittarna får följa den aristokratiska familjen Crawley och dess tjänstefolk i början av 1900-talet. Det är en tid då mycket i världen förändrades och arbetarklassen börjar lyfta fram sina positioner. I tv-serien betonas konflikter och klassklyftor tydligare och är mer engagerande. I filmen blir det sött, gulligt  och ingen konflikt känns på allvar. Jag misstänker att om jag inte hade tyckt så mycket om tv-serien och alla dess karaktärer hade jag kanske satt ett steg lägre betyg. Att återse alla dessa personligheter är en del av vad filmen går ut på. Fast jag hade uppskattat om det var lite mer sting i de små konflikter som trots allt puttrar under ytan. Om filmen hade haft mer av Tjechov i sig hade den blivit ett mästerverk.

Anton Tjechovs dramer skildrar också en överklass under liknande tidsepok, en rysk överklass som känner att tiden går ifrån den – samhället håller på att förändras och dessa personer vet inte hur de ska agera för att klara sig. Egentligen är det var Downton Abbey handlar om men det blir lite för gulligt i filmen. Det känns aldrig på allvar att denna form av liv med denna överklass och alla regler som var pådyvlade medborgare var på väg mot sin undergång. Kvinnors rättigheter, homosexuellas lika rättigheter, arbetarklassens frammarsch – allt detta nuddar filmen vid men bara mycket ytligt och lättsamt.

Givetvis är filmen påkostad. Den är snygg in i minsta detalj: miljöer, byggnader, kläder och förstås alla dessa duktiga skådespelare.

Serien är det mest framgångsrika kostymdramat sedan En förlorad värld från 1981, med fler än 10 miljoner tittare. Både första och andra säsongen nominerades och vann ett flertal priser och utmärkelser, bland annat vann första säsongen en Golden Globe för Bästa miniserie 2011.

Trots att jag har en del kritik är filmen underbar. Ändå. Filmen är ett bra sätt att säga adjö till denna speciella miljö.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Downton Abbey, Filmrecension, Recension, Scen

Ny serie gör parodi på Downtown Abbey och Familjen Kardashian – till musik av Snoop Dogg

5 februari, 2016 by Redaktionen

downtoinabbeyparodi

Nu är det premiär för komediserien ”Another Period” på Comedy Central, en parodi på Downtown Abbey och reality-TV med musik av Snoop Dogg. I första avsnittet får vi möta Christina Hendricks som tjänstebiträdet ”Chair”. Serien har Sverigepremiär den 7 februari och har redan blivit en internationell framgång, berättar ett pressmeddelande:

Föreställ dig en kombination av den brittiska tv-succén ”Downtown Abbey” och dokusåpan ”Familjen Kardashian”, tillsätt musik från rapparen Snoop Dogg och konceptet för den nya komediserien Another Period är klart.

Another Period följer den aristokratiska familjen Bellacourt som lever ett lyxigt liv på Rhode Island i början av 1900-talet. Huvudpersonerna är systrarna Lillian och Beatrice, spelade av Natasha Leggero och Riki Lind Home, vars mål är enkelt: att bli så kända som möjligt!

Another Period har fått stor internationell uppmärksamhet och Rolling Stone magazine har beskrivit serien som ”Downtown Abbey möter Familjen Kardashians” då serien är en parodi av dagens realityserier men utspelar sig i sekelskiftsmiljö.

Familjen fyller sina dagar med pengar, sex och droger. I första avsnittet får vi möta systrarna Bellacourt och deras förberedelser för att underhålla en Newport-mäklare. Samtidigt försöker tjänstebiträdet Celine (Christina Hendricks) anpassa sig till livet som hushållerska hos Bellacourtfamiljen och smeknamnet som hon tilldelas – Chair (”Stol”).

Första avsnittet gästas av Shoshannah Stern (som Helen Keller), Kate Flannery (som Annie Sullivan) och Artemis Pebdani (som Hortense Bellacourt).

Natasha Leggero och Riki Lindhome spelar inte bara huvudrollerna utan är också seriens skapare. Another Period är regisserad av Jeremy Konner tillsammans med Ben Stiller, Stuart Cornfeld, Devvie Liebling och Mike Rosenstein. Musiken har gjorts av världsstjärnan Snoop Dogg.

Premiäravsnittet av Another period sänds den söndagen 7 februari kl. 22:30.

.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Downton Abbey, parodi, Snoop Dogg

Det är nog bra att det är sista säsongen av Downton Abbey som börjat sändas nu i SVT

19 oktober, 2015 by Rosemari Södergren

ladyedit

Nu är det dags att börja nedräkningen till att ta farväl av livet på Downton Abbey. Den sjätte och sista säsongen har börjat visas på Sveriges Television. Säsong 6 har åtta avsnitt.

Serien hade premiär 2010 på ITV och har haft en enorm succé sedan dess. Serien är det mest framgångsrika kostymdramat sedan En förlorad värld från 1981, med mer än 10 miljoner tittare. Både första och andra säsongen nominerades och vann ett flertal priser och utmärkelser, bland annat vann första säsongen en Golden Globe för Bästa miniserie 2011. Downton Abbey är skapad av Julian Fellowes och Gareth Neame, samt primärt skriven av Fellowes. Handlingen utspelar sig på det fiktiva godset Downton Abbey i engelska North Riding of Yorkshire där tittarna får följa den aristokratiska familjen Crawley och dess tjänstefolk i början av 1900-talet.

Nu har alltså säsong 6 startat, vilket är utlovat vara den sista säsongen. Året är 1925 och earlen av Grantham inser att han och hans familj nte kommer att kunna driva godset på samma sätt som förr. Nya tider står för dörren och flera godsägare har tvingats sälja sina gods. Svärsonen Tom Branson har varit till hjälp att förstå den nya tiden och vad som måste göras för att överleva. Men nu när säsong 6 startar har Tom emigrerat till USA med sin lilla dotter.

Det har hänt mycket sedan första säsongen på det överdådiga edvardianska godset Downton Abbey där earlen och grevinnan av Grantham lever med sina tre döttrar. Kommer ni ihåg de första avsnitten? Första säsongen startade med att de tre döttrarna inte har någon rätt att ärva godset och dess tillgångar, men man planerar att låta äldsta dottern lady Mary gifta sig med släktingen Patrick Crawley som är heir presumptive. Denne befinner sig dock på Titanic, och omkommer i olyckan. Jakten på ny manlig arvtagare till fideikommissen tar vid och nästa i tur som arvtagare är kusinen Matthew Crawley, en arbetande jurist som får lämna arbetet i Manchester och anländer till Downton Abbey tillsammans med sin mor Isobel. Den nye arvtagaren Matthew kämpar för att lära sig adelns vanor, att bli accepterad och att passa in i sitt nya liv. Känslor börjar gro mellan honom och Mary, den äldsta dottern i familjen, men deras förhållande till varandra blir komplicerat.

Ja sedan dess har det hänt mycket och en del karaktärer har dött och försvunnit ur serien.

Serien utspelar sig på 1900-talets första decennier och det är en spännande tid då mycket händer i världen och i samhället. Genom att vi följer livet på godset följer vi samtidigt berättelsen om hur ett slags samhälle försvinner och ett nytt tar vid, inte bara till fördel för det nya. Den brittiska överklassen bor på stora gods och har en mängd anställda som bor på godset, de har en liten lön men fri kost och logi – men de har långa arbetsdagar och inte mycket ledig tid.

Tjänstefolket har sina konflikter sinsemellan och alla där vill inte ens att samhället ska ändras och bli mer jämlikt.Vi får följa kvinnorörelsens framväxt och vi får både se hur överklassens kvinnor blir mer självständiga och tjänstefolkets kvinnors kamp.

Jag tror att den karaktär som flest har som favorit är Violet Crawley, änkegrevinna av Grantham, som spelas av Maggie Smith. Jag hörde någon som menade att de två sista säsongerna enda behållning är Maggie Smith och hennes kraftfulla kvinnogestalt. Maggie Smith är född 28 december 1934 och är alltså över 80 år.

downtonabbeytomJag är böjd att hålla med om att hon är om inte den enda så åtminstone en av de största behållningarna i de senaste säsongerna – och när jag nu sett det första avsnittet av säsong 6 kan jag konstatera att det är dags för serien att ta adjö. Det är många av de konflikter som serien snurrar kring som börjar bli uttjatade nu. Att betjänten Thomas Barrow kör fula knep och är elak och lurig alltsom oftast har vi sett till leda nu. Vi har sett hans alla komplotter. Fast nu kommer han kanske att ge sig själv problem. Kanske kommer det att bli personalnedskärningar och Thomas har inte så många vänner.

Butlern John Bates och hans älskade Anna har verkligen haft sina svårigheter i livet – och jag tänker att nu blir det bra geggigt att dra ut ännu mer därur. Hoppas att denna sista säsong inte fortsätter att vända fler varv på deras problem. Jag tycker det blir lite väl sötsliskigt dessutom i serien med flera tjänstefolksromanser. Jag tänker både på den som bekräftade romansen mellan huvudbutlern Carson och Mrs Hughes och den som ligger och skvalpar och inte blivit bekräftad än mellan betjänten Molesley och Baxter.

Klumpiga och okänslig Mary börjar jag bli trött på också nu. Konflikterna och problemen börjar upprepa sig med
tjänstefolk som blir kära i varandra och gammaldags moral som ställer hinder i vägen och krånglar till allt. Jo det är intressant för att det är en berättelse om en svunnen tid som ändå är rätt nära i tiden och som påverkar oss än idag i vårt sätt att tänka och agera. Men det känns som att det mesta har berättats nu.

De två spår som jag väntar mig mest av och hoppas ska få stor del under säsong 6 är pigan Daisy och hennes väg till utbildning och medvetande om klasskamp och könskamp. Marys yngre syster Edith Crawley är också intressant att följa. Ska hon flytta till London och våga stå på egna ben som ensamstående mor?

Arkiverad under: Scen Taggad som: Downton Abbey

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Souljazzigt behagliga harmonier – Blue Shoes av Sigurdur Flosason

Sigurdur Flosason Blue … Läs mer om Souljazzigt behagliga harmonier – Blue Shoes av Sigurdur Flosason

Recension: Petter på Gröna Lunds stora scen, behöver fortfarande nästan ingenting

Petter – Gröna Lunds stora scen, … Läs mer om Recension: Petter på Gröna Lunds stora scen, behöver fortfarande nästan ingenting

Imponeras av sound och spännvidd i Dylan-show – Gibrish på Utopia

7/5 2026 Utopia nedanför … Läs mer om Imponeras av sound och spännvidd i Dylan-show – Gibrish på Utopia

Fulländad livedynamik från ypperligt kommunicerande kvartett – Pilgrims And Poets med Felix Tani Quartet

Felix Tani Quartet Pilgrims And Poets … Läs mer om Fulländad livedynamik från ypperligt kommunicerande kvartett – Pilgrims And Poets med Felix Tani Quartet

Filmrecension: Billie Eilish – Hit Me Hard and Soft: The Tour – vad gäller att ge fansen allt de vill ha är den närmast fulländad

Billie Eilish – Hit Me Hard and Soft: … Läs mer om Filmrecension: Billie Eilish – Hit Me Hard and Soft: The Tour – vad gäller att ge fansen allt de vill ha är den närmast fulländad

Filmrecension: Iron Maiden Burning Ambition – en duglig sammanfattning

Iron Maiden Burning Ambition Betyg 3 … Läs mer om Filmrecension: Iron Maiden Burning Ambition – en duglig sammanfattning

Filmrecension: Mortal Kombat II – horribel bottennotering

Tati Gabrielle i Mortal Kombat II. Foto: … Läs mer om Filmrecension: Mortal Kombat II – horribel bottennotering

Rapport från ett redaktionsbesök hos Berlin Psychoanalytic: Psykoanalys – som rättighet och inte marknadsvara – gör Tyskland unikt.

Kvarteret var väldigt lugnt och låg en … Läs mer om Rapport från ett redaktionsbesök hos Berlin Psychoanalytic: Psykoanalys – som rättighet och inte marknadsvara – gör Tyskland unikt.

Filmrecension: Fårdetektiverna – smart, spännande detektivhistoria med får som hjältar

Fårdetektiverna Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Fårdetektiverna – smart, spännande detektivhistoria med får som hjältar

Hyllning baserad på biografi speglar känsligt unik viskonstnär

30/4-2/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyllning baserad på biografi speglar känsligt unik viskonstnär

Teaterkritik: Helan och Halvdan ställer upp – en fantastisk hyllning till kulturens alla gräsrötter

Helan och Halvdan ställer upp Manus och … Läs mer om Teaterkritik: Helan och Halvdan ställer upp – en fantastisk hyllning till kulturens alla gräsrötter

Filmrecension: Saltstigen – magisk vandring genom livets svåra frågor

Saltstigen Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Saltstigen – magisk vandring genom livets svåra frågor

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in