Årets Idol närmar sig kvartsfinaler. Nu är fyra deltagare kvar. Jag brukar följa Idol och brukar skriva om det här, men i år har jag inte känt inspiration till att säga något förrän nu. Jag tycker att årets omgång varit lam, blek och oengagerande. Sådant kan bero på flera saker. Ibland är det programmet som är på väg att förlora gnistan, ibland kan det vara man själv som inte längre är intresserad av ett program.
Är det någon mer än jag som tycker att den nya juryn inte blev särskilt rolig?
Är det någon mer än jag som tycker att årets finalister är ovanligt bleka? De stora personligheterna föll bort i slutaudition.
På fredagskvällens omgång var det fem deltagare kvar och de skulle sjunga två låtar var, men tema genombrottslåt. Bland mina Facebookvänner såg jag att många suckade över Robins cover av U2-låter Pride. Nja, det är en publikfriarlåt och det var väl ett smart val av Robin. Han fick hård kritik av juryn.
Ändå var Robin den av de fem som gick vidare först, vilket borde betyda att han fick flest röster av folket.
Amanda Fondell däremot, som juryn i princip utropade till årets Idolvinnare, hamnade nästsist, på gränsen att trilla ur.
Det är roligt när folket inte går juryns utpekade väg. Det är underhållande. Frågan är om folket röstar efter vem de tycker är bäst eller om de röstade som bara den på Robin för att de inte ville att han skulle trilla ur – och eftersom han fick hård kritik av juryn fanns risk att han inte skulle få tillräckligt med röster. Alltså att de som ringde in och röstade kanske inte tycker Robin är bäst, men de vill inte att han ska trilla ur.
Jag har inte röstat på någon av årets Idoldeltagare, inte en enda gång. Jag brukar alltid falla under programmens gång och rösta på någon. Men i år har ingen deltagare lyckats engagera mig nog för att jag ska slösa bort några kronor på ett telefonsamtal eller ett SMS.
Det är inte deltagarnas fel. De är alla väldigt unga. De borde alla fått växa till sig några år. Det är juryn som gjort ett dåligt urval.
Programledaren sade att det var två miljoner tittare igår. Kan det verkligen stämma? Har folk inget bättre för sig att göra? Själv tittade jag men jag var tvungen att ha en bok och läsa samtidigt, för programmet kunde inte engagera mig.
Vad är det som händer? Jag har varit Idolnörd i flera år. Är det Idol som börjar springa på slutversen? Eller är det jag som är på väg att lämna mitt nörderi.
Ett tecken på att engagemanget för Idol börjat svalna av är att läsa av kvällstidningarnas förstasidor på webben. Aftonbladet skäms ju inte för att ha nyheten om att Demi Moore och Ashton Kutcher skiljer sig överst på sajten. Det hade Aftonbladet tidigare under veckan. På stora förstasidan alltså. Om de hade värderat nyheten så stor att den låg överst på nöjessidan, det vore begripligt. Men överst på stora förstasidan som ska sammanfatta alla avdelningars nyheter.
När jag nu kikar på Aftonbladet dagen efter Idol finns det inte ett spår av gårdagskvällens Idol på förstasidan, utan allt är hänvisat till nöjesdelen. Ett tecken så gott som något på hur Idol engagerar.
Expressen däremot har viss Idolrapportering längre ned på sin förstasida.
Hos morgontidningarna får man däremot leta för att hitta något om Idol på deras hemsidor.
Det om något bör vara en tydlig signal om att Idol är på väg mot sitt slut som tv-underhållning. Dess storhetstid som program som engagerar de många är i alla fall över.
Det roligaste under kvällens lopp var väl när Laila Bagge blev sur på Alexander Bard.
Aftonbladet:
– När jag var lite och ville bli artist ville jag ha tre olika hårfärger, jag ville ha på mig massor av smink och gå på gatan i högklackat. För om man inte gör det är man inte en stjärna utan en karaokesångare, sa Bard.
Det fick Laila Bagge Wahlgren att se rött:
– Vänta, vänta. Menar du att om man inte ser ut som en transvestit är man ingen stjärna? Var det vad du beskrev nu?
Läs även andra bloggares åsikter om Idol, tv, tv4, Alexander Barn, Laila Bagge, transvestit
Mer om Idol:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Expressen 1, Expressen 2.