Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

singer/songwriter

Lloyd Coles nya album Broken Record

by


Lloyd Cole är den melankoliske skotten som slog igenom för 26 år sedan med albumet ”Rattleslakes” med låtar ”Are you ready to be heartbroken”.

8 september släpper han ett nytt album: ”Broken Record”.

Sajten Indrag berättar om bakgrunden till nya albumet:

Den brittiske gentlemannen Lloyd Cole slog igenom i mitten av 1980-talet med sitt band The Commotions, men kastade så småningom loss från bandet och satsade på solokarriär. Han flyttade också till USA. De senaste åren har han framför allt spelat solo; turnerat ensam med sin gitarr och spelat in sina skivor under enkla former, med sina gitarrer och en dator.

På skivbolagets hemsida berättar han hur han ”efter nästan ett decennium i självvald exil som aspirerande folksångare” började längta tillbaka till sitt gamla rock’n’roll-liv.

Indrag berättar också att när Lloyd Cole fått fram pengar till inspelningen epostade han musikerna i sitt drömband för den kommande inspelningen. Han förklarade att betalningen var dålig och att där inte fanns något förhandlingsutrymme. Alla svarade ja!

Musikerna har fick med:
Trummor, slagverk – Fred Maher (Scritti Politti, Lou Reed, Matthew Sweet, Lloyd Cole)
Bas, sång – Rainy Orteca (Joan as Policewoman, Anthony and the Johnsons, Brilliantine)
Gitarr, mandolin, sång – Mark Schwaber (The Small Ensemble, Spouse, Hospital)
Gitarr, banjo – Matt Cullen (The Small Ensemble, The Sighs, Ware River Club)
Keyboards – Blair Cowan (The Commotions, Paul Quinn, Alisdair Robertson)
Pedal steel – Bob Hoffnar (Hem, Crash Test Dummies, Lloyd Cole)
Piano, fiol, gitarr, sång – Joan Wasser (Joan as Police Woman, Anthony and the Johnsons, Dambuilders)
Sång – Kendall Meade (Mascott, Grammercy Arms)
Produktion, sång – Dave Derby (Dambuilders, The Negatives, Grammercy Arms, Brilliantine)
Mixning – Mick Glossop

Resultatet blev en klassisk Lloyd Cole skiva: en singer/songwriter-skiva med drag av country och halvrockigt emellanåt.
För den som gillar Lloyd Cole lär skivan platsa bland övriga Cole-album och några nya låtar läggas till bland Lloyd Cole-favoriter.

Mina favoritspår hittills är nog: ”Like a broken record” som har skönt banjo-lir i introt och ”Writers Retreat”.

Han är dessutom webbdesigner, så räkna med en bra hemsida. Och på hans hemsida kan du provlyssna på hela albumet.

Lloyd Cole berättar själv om inspelningen:

The whole experience was, for me, rewarding, perplexing, fabulously enjoyable and heinously stressful. Singing with a rock and roll band in the studio I felt exactly as I did in 1987, or 1995 and then I would see my reflection in the glass of the gobo and wonder who this old guy was… I’m happy we got these songs finished, because I’m not sure I’ll make another record like this again. Having said that, I’m never going back to that room with the computer…

Skivan släpps den 8 september.

Relaterat:
Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Hawksley Workmans album "Meat" – kanske spretigt men spännande

by

Hawksley Workman är kanadensare och heter egentligen Ryan Corrigan. ”Meat” är hans elfte album. Hawksley är av en vandrande natur och låtarna på skivan är skrivna i London, LA, New York, Toronto, Huntsville och STOCKHOLM. Just det.

Låten ”Depress My Hanover Sunday” har han skapat i samarbete med Tobias Fröberg.

Första spåret på albumet är ”Song for Sarah Jane” och det är det spåret som gör att jag fastnar för Hawksley. Det är en lugn balladliknande sång, en riktig vemodig singer/songwriter-sång, framförd med Hawksleys stämma som rymmer känslor av skörhet på ett sådant sätt som alla stora singer/songwriter.

Tyvärr spretar väl albumet åt lite olika håll. Nästa spår ”French girl in LA” är rockigare och sedan kommer flera soulsånger. Men det finns några lugnare låtar som kan placeras in under singer/songwriter-facket. Det är de sånger som gör att jag fallit för albumet.

Nadja Nilsson som recenserat albumet i Helsingborgs Dagblad har också synpunkter på albumets spretighet:

Inledningsvis möts man av nakna, pianobaserade singer/songwriter-balladen ”Song for Sarah Jane”. Sedan följer mer rockigare toner, blandat med soulutsvävningar.

”Meat” är ett förvirrat album, som hade kunnat vara hopsatt av köttklistret trombin. De skumma bitarna ger ett tveksamt helhetsintryck,

Men om Hawksley satsar mer på sin lugna sida kommer jag absolut att följa honom. Jag ska leta runt lite bland hans tidigare album också. Han har dessutom en styrka i bra texter. För den politiskt engegerade kan säkert spåret ”And the government will protect the mighty” locka.

På hans sajt finns en del musik att hämta ner.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ida Redigs albumdebut värd all förhandsberöm

by

Ida Redigs debutalbum ”Standing Here” var ganska hajpad i musikkretsar. Trots att hon bara är 22 år har Ida Redig kallats Göteborgs nästa pophopp ända sedan hon började spela in musik för drygt tre år sedan.

Marit Bergman har om Ida Redig sagt:
Av alla miljarder ungdomar med akustiska gitarrer är Ida Redig helt enkelt lite bättre.

Och hon har hunnit agera förband till Kris Kristofferson, Titiyo och Marit Bergman.

Nya unga hajpade artister har jag ofta en viss misstänksamhet emot. Det finns en rätt stor mängd unga svenska kvinnliga artister i genren singer/songwriter: en del med pianoklink till och andra med gitarr. När jag började lyssna på debutalbumet av Ida Redig insåg att vi nu fått en av de som tar plats bland de unga artister som är mer än ett hopp.
Trots att hon bara är 22 år finns det något övertygande i hennes sånger.

Ett pressutskick skriver om detta:

Det är lätt att låta sig luras av Idas unga, nästan sköra yttre, men under ytan döljer sig en vilja av stål, ett driv och en avundsvärd målmedvetenhet. Det har funnits svåra stunder under resan: vänner och familj som vänt henne ryggen, kampen för att hitta sig själv och bejaka den hon är. Som tur var är Ida Redig en person som bara växer i motgång och med resultatet i hand har hon all anledning att vara stolt över vad hon lyckats åstadkomma.

Jag ser att jag inte är den enda som lyssnat på debutalbumet och som lyssnat på det om och om igen. Dagens Nyheters Nils Hansson gav betyg 4 och ”Alone” och ”I’ve got you” till de bästa spåren.

Och det finns en självklarhet i tilltalet på ”Standing here” som gör att man bara behöver höra början på en låt för att inse att detta höjer sig över mängden. Gitarr/piano-arrangemangen är lågmälda, men kan rymma såväl en studs som ett särskilt skimmer. Hon har ett avspänt flyt i fraseringen och en liten spets i rösten som gör att den inte känns vek.

Också Skivkoll berömmer albumet:

Standing here är en bra debutplatta, även med kräsna svenska öron. Välkommen in i gänget!

Du kan lyssna på Ida Redig på hennes Myspace.

Här är hennes officiella hemsida.

Relaterat:
Recension i Aftonbladet, Sydsvenskan och Smålandsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Intervju med Toni Holgersson

by


Toni Holgersson är tillbaka. Efter fem års tystnad ger en av Sveriges mest profilerade låtskrivare och sångare ut ett nytt album. Hans nya album – ”Ibland kallar jag det kärlek” – har uppmärksammats rejält och fått bra betyg av kritiker. Och en hel del intervjuer har det varit med honom också. Kulturbloggen är jätteglad över att vi fick maila honom några frågor och att han tog sig tid att svara oss.

Han skriver själv om skivan:

Tio sånger om livet, döden och konsten att hålla balansen. Ett liv där en man går omkring och ”… väntar på nånting att vänta på” medan verkligheten är ”två madrasser i ett hisschakt på vinden”.

.

Hur vill du själv beskriva ditt nya album?
”Ibland kallar jag det kärlek”.

Hur har du jobbat med det och hur länge har du jobbat med att skriva låtarna?
Första låtarna till skivan skrevs redan 2006 men de flesta föll på från 2008 och framåt. Själva inspelningen var som trolleri, 4 dagar 13 låtar

Jag uppfattar det som väldigt poetiskt. Är texterna viktiga för dig?
Ja , jag jobbar mycket med texterna-

Vad inspirerar dig när du skapar musik?
Allt som berör , människor, sånger , bilder , filmer , smolk och skimmer

2005 skrev DN i en intervju att du hade lagt droglivet bakom dig. Hur lever du idag?
Tar det lugnt. Gör det enkelt.

I intervjun då berättade du att du tränade på samma gym som din son Dante.Tränar du fortfarande på gym?
Jag tränar fortfarande , Dante har tagit nån slags paus. Men vi spelar Badminton ibland.

Hur mycket tid ägnar du musiken?
Det pågår ständigt. Mest i huvudet. Hur mkt spelande det blir varierar. Nånting blir det väl varje dag. Oftast.

Vad gör du när du inte ägnar dig åt musiken?
Lyssnar och tittar.

Hur ser framtiden ut, med musiken. Har du några spelningar?
Har en hel del spelningar bla , Visfestivalen i Västervik och Falkenberg och Ljusdal. Cornelisdagen på Mosebacke m.m . Spellista finns på min MySpace sida eller på Kottemanagements hemsida.

Relaterat:
Recension av albumet i Dagens Nyheter och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Anna von Hausswolff på Södra Teatern

by


Anna von Hausswolff släppte sitt debutalbum ”Singing from the grave” i början av maj – och det hyllades av alla kritiker. Men hon var hajpad också före albumet kom och det talades om henne bland många musikintresserade. Så det var med höga förväntningar jag begav mig till konserten på Södra Teatern.

Ridån gick upp och en ensam ung kvinna läste ett poem och slog på en triangel. Det var magiskt och gav tonen på vad vi hade att vänta oss: inte bara en musikföreställning utan något mer: som när musik växer och är konst och teater och performance.

Den unga kvinnan sprang ut och in trädde två kvinnor: en som satt sig med en akustisk gitarr och en ung kvinna med långt ljus hår som satte sig vid den stora flygeln. Det var Anna. Kvinnan som stått med triangeln var hennes syster Maria von Hausswolff.

Första sången – Track of time – spelade hon munspel till. Akustisk gitarr, munspel, flygel och Annas sång – det var som Bob Dylan-inspirerat på något sätt. Och jag kände på en gång att trots att jag gillade debutalbumet är hon ännu bättre live.

Det var ett varierat program. Efter några sånger med den akustiska gitarren till stöd till hennes sång och flygel gjorde hon några sånger helt själv med flygeln.

Då märks det verkligen vilken stämma hon har. Det har väl sagts förr: men hur kan en så liten och ung kvinna ha så stark röst och säga så mycket med sin röst och sina sånger? Det är inte texterna bara utan hur hon utför sångerna.

Sedan kom trummisen och elgitarristen in på scen och det blev ös och full fart. Som rock med flygel.

Behöver jag säga att publiken inte ville sluta applådera? Det blev två extranummer varav det ena är en av mina favoritlåtar med henne då hon gör en cover på [ingenting]:s ”Medan vi sov”.

Både [ingenting]:s version och Annas version kan du lyssna på här förresten:

[ingenting]: Medan vi sov
Anna von Hausswolff: Medan vi sov


Relaterat:
Recensioner av debutalbumet:
Sydsvenskan, Göteborgsposten, Dagens Nyheter, Helsingborgs Dagblad och Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,