Anna von Hausswolff släppte sitt debutalbum ”Singing from the grave” i början av maj – och det hyllades av alla kritiker. Men hon var hajpad också före albumet kom och det talades om henne bland många musikintresserade. Så det var med höga förväntningar jag begav mig till konserten på Södra Teatern.
Ridån gick upp och en ensam ung kvinna läste ett poem och slog på en triangel. Det var magiskt och gav tonen på vad vi hade att vänta oss: inte bara en musikföreställning utan något mer: som när musik växer och är konst och teater och performance.
Den unga kvinnan sprang ut och in trädde två kvinnor: en som satt sig med en akustisk gitarr och en ung kvinna med långt ljus hår som satte sig vid den stora flygeln. Det var Anna. Kvinnan som stått med triangeln var hennes syster Maria von Hausswolff.
Första sången – Track of time – spelade hon munspel till. Akustisk gitarr, munspel, flygel och Annas sång – det var som Bob Dylan-inspirerat på något sätt. Och jag kände på en gång att trots att jag gillade debutalbumet är hon ännu bättre live.
Det var ett varierat program. Efter några sånger med den akustiska gitarren till stöd till hennes sång och flygel gjorde hon några sånger helt själv med flygeln.
Då märks det verkligen vilken stämma hon har. Det har väl sagts förr: men hur kan en så liten och ung kvinna ha så stark röst och säga så mycket med sin röst och sina sånger? Det är inte texterna bara utan hur hon utför sångerna.
Sedan kom trummisen och elgitarristen in på scen och det blev ös och full fart. Som rock med flygel.
Behöver jag säga att publiken inte ville sluta applådera? Det blev två extranummer varav det ena är en av mina favoritlåtar med henne då hon gör en cover på [ingenting]:s ”Medan vi sov”.
Både [ingenting]:s version och Annas version kan du lyssna på här förresten:
[ingenting]: Medan vi sov
Anna von Hausswolff: Medan vi sov
Relaterat:
Recensioner av debutalbumet:
Sydsvenskan, Göteborgsposten, Dagens Nyheter, Helsingborgs Dagblad och Svenska Dagbladet och Aftonbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Södra teatern, Stockholm, indie, singer/songwriter, musik, Anna von Hausswolff
Inte för att vara den som är den, men det var en kille som spelade gitarr hela spelningen. Annas syster var bara med i början, samt körade på slutet…
Efter spelningen i går vart jag lite besviken över att Pills inte spelades. Men så började jag fundera om inte den spelades i slutet med distad gitarr och fullt ställ på trummorna. Kände mig lite snuvad på den. Måste ha haft tankarna på annat håll. För Pills var fantastisk i Allhelgonakyrkan. Sen kändes det som att ”du kan nu dö” tog slut för snabbt. Den var också så jädra bra i kyrkan.
Hon har något eget därunder Diamanda Galásinfluenserna som kommer att växa till något stort. För även om hennes röst är stark använder hon den i vissa låtar på ett märkligt omelodiöst sätt. Det låter bara högt och entonigt. Men sen så exploderar hon och varierar rösten. Den låter fantastisk när hon går upp i ton.
Hennes pianospel är en så skön mix av klassiskt, Schumann eller nåt, och kanske Keith Jarrett-nånting och fullt ställ. I kyrkan körde hon ett jättelångt intro som satte stämningen så fint.
Sen hoppas jag få se henne med lite stråkar som Göteborg String Theory. En cello ska hon väl ha!?