Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

London

Last Night of the Proms – en fantastisk musikalisk upplevelse

by


Denna helg hade jag egentligen planerat att göra en rad saker men flera blev helt enkelt inte av. I går eller i lördags skulle jag egentligen ha sett ”Elektra” på bio direkt från Kungliga Operan, men det blev jag tyvärr tvungen att ställa in av familjeskäl.

Därefter var det dags att lyssna på ”Last Night of the Proms” och det blev visserligen av men jag missade första halvtimmen, men det tog jag igen idag genom att jag från en av mina operavänner hade fått en direktlänk, som jag kunde lyssna på idag istället.

Det var en fantastisk musikalisk upplevelse och det visste jag sedan innan, men i är lyssnade jag på radioutsändningen från evenemanget och det kan jag lugnt påstå det gav en helt annan upplevelse än att lyssna på Sveriges Radio P2-utsändningen. Jag har inget emot Niklas Lindblad, men själva tanken att han sitter i en studio i Stockholm och försöker kommentera vad som händer i Royal Albert Hall är ju nästan absurd. Nog borde väl Sveriges Radio ha råd att skicka honom till London, särskilt som det idag inte kostar mer än ett par hundralappar per väg.

Här hemma brukar vi också se föreställningen via TV-överföringen men jag har för mig att den utsändningen sänds flera veckor efter att konserten har ägt rum, men jag kan ju minnas fel. Hur som helst är det en mycket större upplevelse att lyssna på överföringen från BBC 3 och dessutom blir det en mycket större upplevelse eftersom man i pausen får lyssna på olika inslag från olika delar av Storbritannien, från Nordirland, Skottland, Wales och andra platser i landet. Idag lyssnade jag till exempel på Dame Kiri Te Kanawa, när hon sjung Puccini´s ”Oh mio babbino caro” från hans ”Gianni Schicchi, en av mina favorit-arior, i alla fall när det gäller sopraner.

Men det som är bra med konserten är kanske mest att det är hög igenkänningsfaktor framförallt med det obligatoriska programmet, som man ju ändå anstränger sig för att variera. Idag lyssnade jag på en ny version av ”God Save the Queen” signerad Benjamin Britten som med sin långsamma inledning gav en fantastisk musikalisk upplevelse och detta trots att jag precis som drottning Elisabeth II har hört den musiken många gånger.

Jag är inte säker, men jag tror att det var Georg Friedrich Händel som en gång myntade begreppet – landet utan musik och då tänkte han närmast på England. Det är ju några år sedan, men det är faktiskt inte särskilt sant av döma av programmet, så flödar England av musik.

Programmet började med Jonathan Dove´s ”A Song of Joys, ett beställningsprogram av BBC. Ett inte helt oävet stycke. Sedan fortsatte orkester med Tjajkovskijs helt underbara ”Capriccio Italien.
Maxim Rysanov, på viola fortsatte konserten med ytterligare ett stycke av Tjajkovskij, nämligen ”Rococo Variations” ett enligt mitt tycke konsertens höjdpunkt.
En annan höjdpunkt I konserten var Renée Flemings första framförande som bestod av fem sånger av Richard Strauss. Dessa sånger öppnade en helt ny värld för mig.

Efter paus fortsatte Renée Fleming att förtrolla oss. Detta skedde genom en åtminstone för mig helt okänd opera, nämligen Smetana´s ”Dalibor” och en absolut topp blev det när hon sjöng ”Sången till månen” ur Dvorak´s ”Rusalka”.

Innan den traditionella avslutningen av konserten fick vi njuta av ”Brudmarschen” ur Richard Wagners ”Lohengrin”, men också det stora slagnumret ur Rodgers / Hammersteins musical ”Carousel” nämligen ”You´ll never walk alone”. Det var helt fantastiskt att höra alla stämma in i sången, kanske mer än femtio tusen personer.

Kvällens dirigent Jiri Bêlohlávek gick inte heller av för hackor, men det bevisade han ju redan förra året.

Om du vill så kan lyssna på konserten i ytterligare fem dagar om du besöker följande länk.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Strandsatt i London!

by

Jag ar fast i London och kommer ingenstans och ingen hjalp finns att rakna med atminstone inte som jag har upptackt.
Redan i torsdags forstod jag att nagot hade hant i omvarlden darfor att det pa varje tunnelbanestation ropades ut att man inte skulle bege sig till flygplatsen forran man hade kollat med flygbolaget om resan var installd eller ej.
I tidningarna kunde jag lasa att det hade varit ett vulkanutbrott pa Island och att den vulkaniska askan hindrade planen att lyfta., men det var forst pa fredagen.

Att kontakta Easy Jet visade sig vara en omojlighet. Det gick inte ens att ringa det uppgivna telefonnumret pa deras hemsida: inga signaler gick fram. Pa hotellet kunde man bara kontrollera att planet var installt och det behovde man ju inte vara professor for att rakna ut, men min onskan att fa hjalp att boka om biljetten kunde jag dock inte fa.

Jag sokte efter ett Internetcafe, men det lyckades jag dock inte att hitta i fredags, men av en slump kom jag in pa ett bibliotek alldeles vid Leicester Square, dar fick jag mojlighet att disponera en dator i en timme.

I sista stund lyckades jag boka om min biljett till forsta lediga plan vilket blev tisdag kvall. Detta innebar att jag fick boka hotellvistelse for ytterligare fyra dygn. Som tur var gick iallafall det att ordna.

Efter att detta var klart forsokte jag att boka en hemresa med tag, vilket innebar att jag fick besoka tre olika stationer dock utan att lyckas. Ingen hemresa var mojlig de tre narmaste dagarna. Batarna till Frankrike och Holland var alla fullbokade. Det fanns dock en liten mojlighet att med Eurostar-taget ta sig till Bryssel till en kostnad av mer an tvatusen kronor och formodligen lika mycket till for resan till Kopenhamn.

Det mest frapperande var dock att man tycktes sakna elementara kunskaper om Europa utanfor England ; man kande varken till nationen Danmark eller dess huvudstad.

Har ar jag alltsa fast i London, men det gar ingen nod pa mig, jag har tak over huvudet och kan ata ett par mal om dagen och det finns ju massor att gora har i London.

Problemet ar att jag ar helt i avsaknad av konkret information och det finns ju ingen sakerhet eller garanti for att jag kommer ivag pa tisdag.

Sedan undrar jag ju som alla andra i en liknande situation om min reseforsakring ersatter nagra av mina extrakostnader. Bara hotellet kostar tvahundra pund. Till detta kommer naturligtvis kostnader for mat och andra levnadsomkostnader, men det varsta i den har situationen ar ju den totala brist pa information och hjalp att komma vidare.

Den storsta konkreta besvikelsen ar ju franvaron av Easy Jet. I fredags vid midnatt skickade de ett sms att mitt plan som skulle lamna Gatwick 17.25 var installt. Inte sarskilt fortroendeingivande med en dylik hantering.

Jag har just varit inne pa EasyJets hemsida och nu ser det ut som om flygtrafiken upptas i normal omfattning fran och med i morgon. Sa nu galler det att halla tummarna att inget ytterligare hander pa Island som aventyrar hemresan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Recension: Sherlock Holmes

by

sherlockholmes_4
Så har den då äntligen haft svensk premiär: den efterlängtade filmatiseringen av tidernas deckare: Sherlock Holmes.

En drygt två timmar lång film med massor av spännande bilder från Jack Rippers London: dimmigt, smutsigt och mystiskt, i grått och dovt blått. Men för att vara ärlig: jag hade gärna sett mer av dessa bilder och mindre av actiondelarna som nästan verkar hämtade ur Batmanfilmerna.

Som film ger jag den ganska högt betyg. Den var rolig, spännande och mystiskt och Robert Downey Jr läcker i huvudrollen. Snygg och charmerande. En kvinnotjusare har trätt fram.

Fast nu var det en filmatisering av Sherlock Holmes. Och då är jag inte helt nöjd med resultatet.

Bör en film värderas efter den bok eller roman den bygger på? Filmens regissör Guy Ritchie, Madonnas ex, har uppenbarligen inte litat på Sherlock Holmes egen lyskraft. Detektivhistorierna av sir Arthur Conan Doyle, utspelar sig i ett fascinerande, mystiskt London för ett och ett halvt sekel sedan.

Sherlock Holmes är klurig, smart och analytisk. Filmen har fått lite väl många ingredienser av action. Filmen kunde ha klippts ner femton minuter – och då är det actiondelarna och slagsmålen som kunde kortats ned – och filmen hade lyft.

Jude Law var för mig helt fel i rollen som Doktor Watson. Jag har alltid tänkt mig doktorn som lite äldre än Jude Laws gestalt och dessutom lite mer rundnätt. Robet Downey Jr är verkligen charmig som Sherlock Holmes, men också helt fel egentligen. Sherlock Holmes ska ha helt andra ansiktsdrag och ha mer stil.

Lite fakta om Sherlock Holmes från Wikipedia:

Sherlock Holmes gjorde entré i världen 1887 i samband med romanen En studie i rött, och vann stor ryktbarhet några år senare när de första Holmesnovellerna började publiceras i tidskriften The Strand Magazine. Holmes karakteriseras av sin imponerande iakttagelse- och slutledningsförmåga vilken han då och då prövar på doktor Watson.

Det anmärkningsvärda med Sherlock Holmes metod är att han genomför tämligen moderna brottsplatsundersökningar. Genom deduktion får han fram fakta ur bevis vilket leder till att fallet klaras upp. Sherlock Holmes metod kan därför kallas för en positivism. Det anses allmänt att Sherlock Holmes var den som populariserade kriminalteknik i den form den tillämpas i dag exempelvis av verklighetens CSI och SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium.

Nu lär det komma fler filmer, en Sherlock Holmes 2, kommer absolut. Det kom en ordentlig fingervisning om det i slutet. Mer ska jag inte säga om det.

I böckerna om Sherlock Holmes vimlar det inte av damer omkring detektiven och hans doktorvän. Frågan har väl snarare varit om de två hade en relation.

Uppenbarligen läser inte Guy Ritchie Sherlock Holmes-böckerna på samma sätt som jag, i alla fall.

Nej, det är inte någon dålig film. Den hade sitt underhållningsvärde, men som tolkning av Sherlock Holmes var den inte särskilt lyckad.

Svenska Dagbladet gav betyg 3, förresten:

Holmes i Robert Downey Jr:s skepnad är mer Shane McGowan än pipsugande fåtöljdetektiv – han super hårt, boxas och är tyngd av sin förmåga att dra stora slutsatser av små detaljer (något Ritchie mjölkar alldeles för många gånger). Dessutom gjuts lite mörker i hans relation till Dr Watson (en blek Jude Law), skildrad som ett beroendeförhållande.


Sherlock Holmes har förresten en svensk hemsida. Jag undrar just vad hans äkta fans tycker om tolkningen av detektiven i filmen.

Relatetat: Recension i Aftonbladet.
Recension i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

ABBAWORLD har världspremiär i London 27 januari

by

abba
Ett pressmeddelande av intresse för alla Abbafans:

ABBAWORLD, den enda utställningen i sitt slag om ABBA som är godkänd av gruppens medlemmar själva, kommer att ha världspremiär i London, på Earls Court, den 27 januari 2010. Besökarna kommer att tas med på en spännande och interaktiv resa genom utställningens 25 rum som är sprängfyllda med ett exklusivt urval av musik, filmklipp, bilder och aldrig tidigare visade föremål ur ABBA-medlemmarnas egna samlingar.

Stjärnregissören Jonas Åkerlunds introduktionsfilm välkomnar besökarna och med hjälp av en audioguide kunna ta del av utställningen i sin egen takt. Genom olika interaktiva inslag levandegörs fenomenet ABBA på ett sätt som tidigare inte har varit möjligt. Tack vare holografisk 3D-teknologi kan besökarna uppträda ”live” på scenen tillsammans med ABBA i “Perform with ABBA” och i “Tretow MIX Challenge” kan de mäta sig med Michael B Tretow, genom att försöka mixa ABBA-låtar så nära originalsoundet som möjligt. ABBA-kunskaperna testas i “ABBA QuiZ” och det finns också möjlighet att sjunga, dansa och spela in videos tillsammans med ABBA.

Hela upplevelsen av ABBAWORLD-besöket sparas och kan återupplevas genom det intelligenta biljettsystemet. Filmer och bilder som besökaren har skapat under besöket kan spelas upp igen på www.abbaworld.com. Redan i entrén till ABBAWORLD kommer bilder på besökarna att tas för att sedan dyka upp igen i utställningens olika interaktiva moment – besökarna kommer att se sig själva på skivomslag, affischer och andra välkända bilder.

England har en alldeles speciell betydelse i ABBA:s historia och London är det självklara valet för världspremiären av ABBAWORLD. Det var i England som ABBA-febern startade när ABBA segrade i Eurovision Song Contest med “Waterloo” i Brighton, 1974, och det var där de toppade försäljningslistorna fler gånger än någon annanstans i världen. I England har musikalen Mamma Mia gått för utsålda hus i tio år, och filmen Mamma Mia, som hade premiär 2008, har slagit alla kassarekord och en ny publik har tagit ABBA till sitt hjärta.

ABBA skapade ett legendariskt sound som sålde nära 400 miljoner skivor och fick hela världen att dansa till deras musik. Nu skriver den svenska supergruppen historia igen genom ABBAWORLD, den interaktiva och audiovisuella utställningen om världens mest älskade popikoner. ABBAWORLD är ett världsevenemang som har möjliggjorts genom ett nära samarbete med de fyra ABBA-medlemmarna själva. ABBAWORLD kommer att ge publiken den definitiva upplevelsen av ABBA och utställningen låter fansen komma närmare musiken, magin och minnena än vad som någonsin har varit möjligt tidigare.

– Vi, Agnetha, Björn, Benny och jag, är oerhört glada att vara en del av ABBAWORLD och få möjligheten att dela med oss av våra fantastiska upplevelser, säger Anni-Frid Lyngstad. Tack vare de interaktiva inslagen i utställningen kan vi för första gången göra resan genom hela vår karriär tillsammans med våra fans. London har en speciell plats i allas våra hjärtan och vi ser fram emot världspremiären för ABBAWORLD i januari.

Abbaworlds hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stooges återförenas med gitarristen från Raw Power-skivan

by

Iggy-And-The-Stooges-Raw-Power-Del-1973-Delantera
Iggy Pop som i våras släppte en jazzinspirerad skiva är på gång igen. Fast nu med punkigare musik. Tidningen Rolling Stone berättar:

Stooges Reunite With “Raw Power” Guitarist, Prep ATP Gig and Tour.
Former Stooges guitarist James Williamson was in the parking lot of his dentist’s office earlier this year when he heard a familiar voice on his cellphone: Iggy Pop. “He asked me if I wanted to play guitar again,” says Williamson, who hasn’t performed a single gig since the Stooges dissolved in 1974. “I was about to take an early retirement from my job in Silicon Valley, so I figured ‘What the hell, let’s do it.’

Stooges med Williamsson har redan bokat in en spelning. Bandet ska spela alla spår från ”Raw power” under All Tomorrow Parties-festivalen i London i början av maj nästa år.

Fakta om Stooges och Raw Power-albumet från Wikipedia:

Raw Power är ett album av det amerikanska rockbandet The Stooges, utgivet 1973. Även om det inte innebar någon stor framgång rent kommersiellt ses det som en viktig influens inom den tidiga punken.

Här steg bandets frontfigur Iggy Pop fram som enenergisk, galen och samtidigt genialisk sångare på ett sätt som han inte gjort på föregångarna. David Bowie var nyfiken på The Stooges och han remixade plattan.

Svenska Dagbladet berättar också om att Williamsson återförenas med Stooges:

I januari gick Stooges-gitarristen Ron Asheton ur tiden. Nu har Iggy Pop och hans band hittat en ersättare – och det blir en gammal Stooges-gitarrist. James Williamson, som hanterade gitarren på bandets legendariska platta ”Raw power”, har blivit tillfrågad och tackat ja.

Han har inte framträtt på scen en enda gång sedan Stooges upplöstes 1974.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3468037.svd

Iggy and the Stooges: Raw Power

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,