Så har den då äntligen haft svensk premiär: den efterlängtade filmatiseringen av tidernas deckare: Sherlock Holmes.
En drygt två timmar lång film med massor av spännande bilder från Jack Rippers London: dimmigt, smutsigt och mystiskt, i grått och dovt blått. Men för att vara ärlig: jag hade gärna sett mer av dessa bilder och mindre av actiondelarna som nästan verkar hämtade ur Batmanfilmerna.
Som film ger jag den ganska högt betyg. Den var rolig, spännande och mystiskt och Robert Downey Jr läcker i huvudrollen. Snygg och charmerande. En kvinnotjusare har trätt fram.
Fast nu var det en filmatisering av Sherlock Holmes. Och då är jag inte helt nöjd med resultatet.
Bör en film värderas efter den bok eller roman den bygger på? Filmens regissör Guy Ritchie, Madonnas ex, har uppenbarligen inte litat på Sherlock Holmes egen lyskraft. Detektivhistorierna av sir Arthur Conan Doyle, utspelar sig i ett fascinerande, mystiskt London för ett och ett halvt sekel sedan.
Sherlock Holmes är klurig, smart och analytisk. Filmen har fått lite väl många ingredienser av action. Filmen kunde ha klippts ner femton minuter – och då är det actiondelarna och slagsmålen som kunde kortats ned – och filmen hade lyft.
Jude Law var för mig helt fel i rollen som Doktor Watson. Jag har alltid tänkt mig doktorn som lite äldre än Jude Laws gestalt och dessutom lite mer rundnätt. Robet Downey Jr är verkligen charmig som Sherlock Holmes, men också helt fel egentligen. Sherlock Holmes ska ha helt andra ansiktsdrag och ha mer stil.
Lite fakta om Sherlock Holmes från Wikipedia:
Sherlock Holmes gjorde entré i världen 1887 i samband med romanen En studie i rött, och vann stor ryktbarhet några år senare när de första Holmesnovellerna började publiceras i tidskriften The Strand Magazine. Holmes karakteriseras av sin imponerande iakttagelse- och slutledningsförmåga vilken han då och då prövar på doktor Watson.
Det anmärkningsvärda med Sherlock Holmes metod är att han genomför tämligen moderna brottsplatsundersökningar. Genom deduktion får han fram fakta ur bevis vilket leder till att fallet klaras upp. Sherlock Holmes metod kan därför kallas för en positivism. Det anses allmänt att Sherlock Holmes var den som populariserade kriminalteknik i den form den tillämpas i dag exempelvis av verklighetens CSI och SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium.
Nu lär det komma fler filmer, en Sherlock Holmes 2, kommer absolut. Det kom en ordentlig fingervisning om det i slutet. Mer ska jag inte säga om det.
I böckerna om Sherlock Holmes vimlar det inte av damer omkring detektiven och hans doktorvän. Frågan har väl snarare varit om de två hade en relation.
Uppenbarligen läser inte Guy Ritchie Sherlock Holmes-böckerna på samma sätt som jag, i alla fall.
Nej, det är inte någon dålig film. Den hade sitt underhållningsvärde, men som tolkning av Sherlock Holmes var den inte särskilt lyckad.
Svenska Dagbladet gav betyg 3, förresten:
Holmes i Robert Downey Jr:s skepnad är mer Shane McGowan än pipsugande fåtöljdetektiv – han super hårt, boxas och är tyngd av sin förmåga att dra stora slutsatser av små detaljer (något Ritchie mjölkar alldeles för många gånger). Dessutom gjuts lite mörker i hans relation till Dr Watson (en blek Jude Law), skildrad som ett beroendeförhållande.
Sherlock Holmes har förresten en svensk hemsida. Jag undrar just vad hans äkta fans tycker om tolkningen av detektiven i filmen.
Relatetat: Recension i Aftonbladet.
Recension i Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om film, deckare, London, recension, Robert Downey Jr, Sherlock Holmes, Jude Law
[…] Södergren på Kulturbloggen: ”Som film ger jag den ganska högt betyg. Den var rolig, spännande och mystiskt och Robert […]