• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

författare

Regeringen på väg att införa fegare bokutgivning

10 februari, 2011 by Rosemari Södergren


Ytterligare ett steg för att minska yttrandefriheten är på väg att tas av den högerstyrda regeringen. Dagens Nyheter berättar om förslaget från den statliga utredningen:

En statlig utredning föreslår att ansvaret för innehållet i en bok flyttas från författaren till förläggaren. Förslaget väcker starkt motstånd. Det kan leda till en feg och urvattnad bokutgivning, menar kritikerna.

Bakgrunden till det konstiga förslaget kan vara att utredaren inte har klart för sig skillnaden mellan att vara anställd journalist på en redaktion och en självständig författare. På redaktioner är det en chef som är ansvarig utgivare, som alltså är den som kan åtalas om redaktionen publicerar något som är olagligt, exempelvis rasistiska åsikter. Ett bokförlag är dock inte någon redaktion och det är väl rätt självklart att det är författaren som ska stå för sina åsikter och vad han/hon skriver. Borde vara självklart.

Massor av kritik har redan framförts mot utredningens förslag. De flesta bedömare är ense om att förslaget kommer att föra med sig fegare utgivningar.

Kan det vara vad högerregeringen vill åstadkomma?

Det är väldigt konstigt vad som hänt under högerregeringen. Högerpartierna brukar annars hålla flaggan högt upp i topp när det gäller frihetsfrågor. Yttrandefrihet borde vara något de värnar om. Men istället har de genomfört begränsningar och avlyssning av medborgare i en takt som är förskräckande.

Kristoffer Lind, bokförläggare på Lind & Co kommenterar förslaget till DN:

–?Det här förslaget skulle innebära oerhörda förändringar. Jag är förvånad över att det inte diskuterats mer. Som exempel kan jag ta arbetet med ”Den ofrivillige monarken”. Jag och författaren tyckte ibland olika och hade den här lagen funnits hade den diskussionen sett helt annorlunda ut. Då hade han fått stryka viss saker. Förslaget skulle primärt få två konsekvenser. Det blir en inskränkning där författaren reducers till en kolumnist och vi kommer att få en mer förlagsstyrd och försiktigare litteratur. Jag begriper inte lagstiftarnas intention. Man gör det svårare för författare att föra fram självständiga och skarpa åsikter. Som förläggare tycker jag inte alls att detta är önskvärt.

Björn Wiman, chef för kulturen på DN skriver:
Men man ska vara medveten om att lagändringar som gäller ansvaret för det fria ordet går rakt in i ett samhälles centrala nervsystem. De bör övervägas med stor varsamhet.

Jag tycker Wiman är lite feg där. Det borde inte övervägas alls att göra en sådan förändring. Yttrandefrihet och en livlig och öppen debatt är en förutsättning för ett friskt demokratiskt samhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om bok, debatt, censur, bokförlag, författare, yttrandefrihet, utredning

Arkiverad under: Kulturpolitik, Litteratur och konst Taggad som: Bok, bokförlag, censur, debatt, författare, utredning

Bloggträff med debuterande författaren Veronika Malmgren hos Brombergs

18 januari, 2011 by Rosemari Södergren

En vacker bok i lagom att-sticka-i-större-ficka-format, med svart bakgrund och ordet Gracie i silvriga glansiga bokstäver. Det är boken ”Gracie” av debuterande författaren Veronika Malmgren som ges ut i veckan.
Bokförlaget hade bjudit in några bokbloggare som fick träffa författardebutanten och prata om boken och om skrivande.

Boken handlar om Klara, en svensk gymnasietjej som är utbytesstudent ett år i en liten stad i Kansas. Hon blir nära vän med rödhåriga lite tuffa och emellanåt rätt burdusa Penelope som har en underbar amerikansk bil. Bilen heter Gracie, därav titeln på boken. Boken ger dem en frihet i den lilla staden, med Gracie kan de ta sig runt och de kan också njuta av fartvindarna.

Boken är skriven på ett luftigt språk, ibland utan fullständiga meningar utan orden skapar bilder istället som förmedlar ännu mer. Också rytmen i språket är medvetet använt. Recensionsdag för boken är på onsdag, men en första recension har kommit hos tidningen VI, som är positiv.

Veronika har själv varit utbytesstudent i en mindre stad i Kansas. Hon berättade att vad hon försökt förmedla är stämningarna, känslan av att vara där, medan händelserna och personerna är uppdiktade även om de påverkats av det hon upplevde där. Hon berättade också att hon jobbar mycket med texten.

-Jag skriver om och skriver om. Det kan ta en hel dag att göra en halv A4, berättade hon.

Jag förstår det, för när något ser lätt ut, när något ser ut att vara utan spänningar och ser naturligt och som om det flyter på utan svårigheter, då är det ofta mycket genomarbetat.

Dorotea Bromberg från bokförlaget ledde intervjun och frågade varför hon skrev just den boken.
– En svår fråga, svarade Veronika Malmgren och berättade att hon inte hade en färdig plan för boken när hon började.

– Jag skrev några delar utan att veta hur de skulle fogas samman i början, berättade hon.

Det hon ville fånga var upplevelsen och känslan av att vara svensk utbytesstudent i en liten stad långt ute på Kansas landsbygd.

Veronika Malmgren studera psykologilinjen på Linköpings universitet, är född 1982 och har alltså varit utbytesstudent i USA. Hon har också gått några skrivarlinjer, bland annat den på Nordiska Folkhögskolan som hon gått två gånger.

– Det var rena drömmen, allt vi gjorde var att skriva och läsa varandras texter och ge och få kritik och omdömen.

Att hon var van att få sina texter bedömda av andra var en fördel när hon blev antagen av bokförlaget.

Dorotea Bromberg berättade också om hur entusiastiska och glada de blivit på bokförlaget när Veronika Malmgrens manus kommit. Brombergs får cirka tio nya manus dagligen. Under tio åt kanske 20 eller 25 av dessa blir utgivna. Det ska till mycket för att bli antagen, att ha något som sticker ut och som gör att ett bokförlag vill satsa på en debutant.

Karin Berg från En bokcirkel för alla, var en av de bloggare som var på plats.
Jessica Björkäng från Bokhora var också där.
Maria Bäckström från Autobahn, en blogg om Tyskland på svenska.
Alexander Sanchez och Jessica Ahlström, som båda bloggar på Kulturbloggen om böcker.

Här kan ni se Veronika Malmgren berätta lite om sig själv och läsa lite ur boken:

Läs även andra bloggares åsikter om bloggträff, Veronika Malmgren, Gracie, författare, debutant, Brombergs bokförlag, litteratur, Kansas

Arkiverad under: Musik Taggad som: bloggträff, Bok, Brombergs bokförlag, Debutant, författare, Gracie, Kansas, Veronika Malmgren

Möte med författaren till Slumdog Millionaire

14 maj, 2010 by Rosemari Södergren


Slumdog Millionaire vann Oscar för bästa film. Boken som filmen bygger på har översatts till 43 språk. Författaren Vikas Swarups nästa bok – De sex misstänkta lanseras nu i flera europeiska länder. Kulturbloggen fick träffa Vikars Swarup för ett långt samtal.
Kulturbloggens intervjuare känner sig hedrade över att fick göra intervjun. Kulturbloggen är den första blogg som intervjuat honom, berättade han.
– Det är spännande med nya tekniken. Det händer mycket inom medier, sade han. På en internetsajt finns länkar som ger mervärde och fördjupning. Det blir interaktivt.

Nya boken handlar om utredningen av ett mord, fast berättelsen nystas inte upp på traditionellt deckarsätt. Den mördare mördade Vivek ”Vicky” Rai är playboy och son till en korrumperad inrikesminister i Indien. Vicky Ray har begått flera kriminella handlingar och också ett mord, men frikänns på grund av korruption i rättsväsendet.

Han mördas av ett skott på nära håll. I salen där han mördats griper polisen sex misstänkta som alla bär ett vapen. Där startar för läsaren en resa genom Indien idag, bland småtjuvar, hyllade filmstjärnor och politiker.

Javisst, den boken håller redan på att förvandlas till ett filmmanus. Den ska filmas med Danny Boyle som regissör, som bland annat gjort Trainspotting.

På hemsidan för bokens svenska bokförlag finns mer om handlingen:

Genom detta invecklade mordmysterium ledsagas vi av Arun Advani, en undersökande journalist. Undan för undan nystas de sex misstänktas levnadsöden upp: en korrupt byråkrat som säger sig ha förvandlats till Mahatma Gandhi över en natt, en amerikansk turist som är upp över öronen förälskad i en indisk skådespelerska, en stammedlem ute efter att hämta hem den primitiva stammens heliga sten, en sexsymbol och Bollywood-skådespelerska med en skamlig hemlighet, en mobiltelefontjuv som drömmer om det stora klippet och en ärelysten politiker som är beredd att gå över lik för att nå sina mål. Alla har de sina skäl, men vem avlossade det dödande skottet?

Livet i Indien idag är inspirationen till boken.
– De tre brott som den mördade gjort har alla hänt, fast av tre olika personer, berättar Vikas Swarup.

Ett av de verkliga händelserna kallas i Indien för BMW-case. En rik mans son hade fått en ny BMW och körde ihjäl några fattiga människor.

I både nya boken ”De sex misstänkta” och i ”Slumdog Millionaire” berättar Vikas Swarup mycket levande och verkligt från livet i Indien, om korruption, girighet och sluminvånarnas usla villkor. Men trots att han verkligen berättar om orättvisor i samhället ser han inte sig själv som en politisk författare.

– Det är sådant som livet är, det är under de förhållanden människor lever, säger han.

– Mitt syfte med att skriva är framför allt att berätta en historia, jag ser mig inte som författare utan som historieberättare, Om jag dessutom ger läsaren någon han eller hon kan bära med sig efteråt är det en bonus, säger Vikas Swarup.

Swarup är inte författare på heltid. Han kommer från Indien och arbetar som diplomat, just placerad i Kobe i Japan. Hans fru Aparna Swarup är konstnär, äldste sonen studerar i Kanada och den yngste sonen som är 14 år drömmer om att bli rockmusiker. Familjen är viktig för honom, berättar han, så när han kommer hem på kvällarna har han inte tid att skriva.

– Jag skriver på helger, berättar han.

Han berättar att han tänker ut berättelsens handling till stor del innan han börjar skriva och därför skriver han sällan om. Han gör research och ritar ut en stor karta med tidslinje över vad som ska hända bokens karaktärer innan han börjar skriva.

Boken som blev Slumdom Millionaire skrev han på helgerna under två månader, avslöjar han.

– Ja, det är sant. Det är till och med mitt första utkast som blev boken.

Boken gavs först ut under namnet ”Q & A” (Questions and Answers) och inspirationen är tv-programmet Vem vill bli miljonär, som ett tag var det i särklass mest populära programmet i Indien.

Även om han inte lägger ned tid på att skriva om ägnar han mycket tid på förarbetet. Som till nya boken när han ska skildra människor som lever andra slags liv än han själv då söker han efter hur de talar, hur de lever, vilka ord de använder och mycket annat.

– Det måste vara autentiskt, säger han.

Fast det händer att även om researchen kan bli 300 sidor resulterar det bara i två rader i boken.

– Researchen är inget jag vill skylta med, det är en grund jag vill ha att stå på för att veta vad jag skriver om, säger han.

Det var hans första besök i Stockholm och i Sverige. Han hade tur för regnet höll och solen kikade fram mellan molnen även om det inte var riktigt soligt.

– Jag har varit utan sol i fem dagar nu, berättade han.

Den europeiska lanseringsturnén går genom Finland, Holland, Sverige, Italien. Barcelona Spanien, Lissabon i Portugal och Paris i Frankrike. Sju länder på 14 dagar, två dagar på varje plats och sedan vidare.

Han hoppades på sol åtminstone i Spanien.

Jodå, han kände till en hel del om Sverige och rabblade upp Björn Borg, Abba, Roxette och Ace of Bace, liksom de svenska deckarförfattarna Henning Mankell och Stieg Larsson som han läst böcker av båda.

– Jag är fascinerad av att ni i Sverige läser så mycket deckare, böcker om kriminalitet, när ni lever så skyddat från brott och kriminalitet, sade han.

Boken efter ”De sex misstänkta” har han inte börjat skriva på, mest skissat på den. Han ville inte säga så mycket om den än. Den kanske inte kommer att utspela sig i Indien den här gången. Fast å andra sidan är Indien det han känner till bäst, och en författare ska skriva om det han/hon känner till, menade han.

Vikas Swarup var en rolig person att träffa, han utstrålade energi och engagemang och verkade genuint intresserad av utvecklingen i världen och i Indien och inom teknik.

– Mobiltelefonerna är ett av de största verktygen för demokrati, sade han.

Han berättade om män som tvättar åt andra, hur de förr fick gå runt i timmar och ringa på och fråga om de välbärgade hade något de ville få tvättat. Idag har de en mobiltelefon och kunderna kan ringa när de vill ha något tvättar.

– Att ta emot samtal kostar honom ingenting och han sparar tid genom att slippa gå runt och fråga om de har tvätt. Han kan jobba mer och tjänar bättre, säger Vikas Swarup.

Det brukar ju sägas att en anledning till att indier är så duktiga på IT och programmering är att de från barnsben är van att hantera flera språk. Ett tecken på den där öppenheten för olika språk fick vi då vi lovade att maila honom länken till intervjun när vi publicerat den i Kulturbloggen.

– Den är ju på svenska, men eftersom det är ett latinskt språk ska det gå att lista ut en del i alla fall, sade han.

Fakta om nya bokeh:
Titel: De sex misstänkta
Originalets titel: Six suspects
Översättning: Helena Sjöstrand Svenn & Gösta Svenn
ISBN 978-91-7002-791-8
Utgivningsdatum: 2010-05-05

Läs även andra bloggares åsikter om författare, intervju, Indien, Vikas Swarup, slumdog miliionaire

Arkiverad under: Intervju, Litteratur och konst Taggad som: författare, Indien, Intervju

R.I.P Kerstin Thorvall

10 april, 2010 by Rosemari Södergren


Kerstin Thorvall har avlidit.
Såg det på Twitter och nu i DN.

Kerstin Thorvall är en av de kvinnor som vågar bryta med strömmen, vågat stå upp och vara sig själv och stå för det.

Jag har inte hållit med henne om allt. Vem håller vi med om allt? Då borde vi fundera på om vi hittat oss själva än?

Kerstin Thorvall är en av de kvinnor som varit en förebild för mig och många andra i och med att hon alltid vågade gå sin egen väg och stå för vem hon var.

Nu var hon 84 år, så det är en ålder då krämpor kommer och det kan vara OK att vandra vidare, vart det nu är vi vandrar efter livet.

Ur Svenska Dagbladet:

Kerstin Thorvall föddes i Eskilstuna 1925 och utbildade sig till tecknare. 1959 debuterade hon som skönlitterär författare med Boken till dig – en älskad tonårsbok. Under åren följde en lång rad böcker, för både små och stora läsare. Bland hennes mest uppmärksammade böcker finns Det mest förbjudna och När man skjuter arbetare, som belönades med Moa Martinson-priset.

Relaterat: Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om dödsfall, författare, Kerstin Thorvall

Arkiverad under: Kulturpolitik, Litteratur och konst Taggad som: dödsfall, författare

Från premiären av Vaclav Havels "Avgång" på Stockholms Stadsteater

2 april, 2010 by Rosemari Södergren

Teater när den är som bäst. Så upplever jag föreställningen av Vaclav Havels pjäs ”Avgång” som spelas på Stockholms Stadsteater med Göran Stangertz i huvudrollen. Den har en handling som lätt kan sättas in i många nutida situationer och samtidigt en fördjupad dimension genom en ovanifrån talande författare som deltar i föreställningen med sin röst.

”Avgång” skrevs av Vaclav Havel 2008. Den handlar om en avgående politisk ledare för ett icke namngivet land, om maktens korruption och maktlöshet – men den handlar lika mycket om teater och om författares förhållande till det de skriver.

Vaclav Havel är författare, född 1936 i Tjeckoslovakien i en välkänd industrifamilj i Prag. Havels borgerliga bakgrund gjorde att han av den tjeckoslovakiska staten inte tilläts studera vid universitet. Han var med i motståndsrörelsen Charta 77 och satt i fängelse för detta i olika omgångar, i sammanlagt fem år. Den 17 november 1989 störtades den kommunistiska regimen och den 29 november 1989 valdes Havel till Tjeckoslovakiens president. Han var den första demokratiskt valda president sedan 1946.
När Tjeckoslovakien delades 1992 avgick han som president, men 26 januari 1993 valdes han till president i Tjeckien.

Få författare har som han därför personlig inblick i politikernas värld. Det ger en extra krydda åt föreställningen.

Göran Stangertz spelar exkanslern Vilem Rieger som sitter och surar i en praktfulla villa som var hans kanslerbostad. Efterträdaren Vlastik Klein är en fjant och parodi på honom. SR:s Kjell Albin Abrahamson pjäsen när den spelades i Polen och skriver:

Det råder inga tvivel om att Vilem Rieger har fått låna många drag av Havel och när huvudpersonen tvingas lämna ifrån sig makten till Vlastik Klein är det uppenbart att arvtagaren är en parodi på ärkerivalen Vaclav Klaus. Namnet Vlastik Klein kan översättas med den lille makthavaren vilket helt stämmer överens med hur Havel ser på Klaus. Recensenten på dagstidningen Lidove Noviny skriver att Havels ”alla år inom toppolitiken har gjort hans blick skarpare och hans självironi djävulskt dräpande”.

Vi ska dock inte låta lura oss av det farsartade kring efterträdaren. Han må verka godmodig och löjeväckande, men han är farlig och har mäktiga förbindelser och når dit han vill. Denna underliggande nerv finns där hela tiden: kanske det hela är farsartat, men det är inte ofarligt och människor är bedrägliga.
Även om föreställningen har fart och är rätt rolig är den samtidigt väldigt bitter, den ger ingen ljus bild av politiker eller de människor som omger dem.

Vilem Rieger är inte så ren som han försöker få andra att tro att han är. Tror han ens själv på sig själv? Hans älskarinna, eller flickvän, spelad av Stina Rautelin, är vidrig.

Riegers upprepar som ett mantra att hans politiska budskap handlar om att sätta människan i centrum, att varje individ ska ha möjlighet att utvecklas. Hans flickvän upprepar hans budskap och pushar på. Samtidigt förtrycker de deras åldrade anställde betjänt Osvald å det grövsta. Osvald måste passa upp och slita som ett djur, fast han är gammal och utsliten. Han fick ingen möjlighet att förverkliga sig själv.

Föreställningen har flera bottnar och flera dimensioner. Författaren själv (spelad av regissören Lennart Hjulström) avbryter föreställningen vid flera tillfällen, med en röst ovanifrån. Osynlig talar han någonstans uppifrån, som en gud. Författaren klagar på hur vissa scener spelas, klagar på sig själv och sin oförmåga att skapa naturliga sortier på en scen och då han låter scenen stå tom och funderar kring tomhet får föreställningen en existentiell dimension som tilltalar mig. Vad är tomhet och vad kan tomheten säga oss?

Kulturbloggen var på premiären – och det är alltid en extra upplevelse. Vilka fanns i publiken denna premiärafton i Stockholm?
Författaren P.O. Enquist såg jag liksom S-partiledaren Mona Sahlin.
Flera skådespelare syntes i publikvimlet, som Niklas Hjulström och Gunilla Nyroos.

Nils Schwartz på Expressen skriver om föreställningen i ett bloggverktyg:

Om den publik som förväntansfullt sorlade i foajén på Stockholms stadsteater den 1 april 2010 kände sig besviken efter den svenska urpremiären på Avgång, så berodde det nog mera på att Havels välförtjänta rykte är bättre än pjäsen. Något som Havel själv antyder i inlagda metakommentarer under spelets gång, förmedlade av regissören Lennart Hjulströms röst.

Det är som att se en farskarusell dras i gång utan att den någonsin får upp farten. Fast kanske är det just det som är avsikten – referenser till Körsbärsträdgården och direkta repliker ur Kung Lear lägger ett mått uppgivenhet till pjästiteln.

Jag håller inte alls med honom. Jag tycker det är en stor poäng att föreställningen inte blir allt för farsartad. Jag tycker också att ordet metakommentarer är fel uttryck. Kommentarerna är mer än så, de är en viktig del i föreställningen. Utan författarens kommentarer hade föreställningen inte alls varit lika bra. De ger ett djup och gör oss till medskapare, vi börjar tänka på hur scenlösningarna kan göras, de gör oss delaktiga i att skapa föreställningen.

En vecka efter premiären på ”Avgång” har Stockholms Stadsteater premiär på ännu en pjäs skriven av Vaclav Havel, nämligen Audiens, skriven 1975 och som utspelar sig i 1970-talets kommunistiska Tjeckoslovakien. Det handlar om att anpassa sig till makten – som ett sätt att överleva.

Fotograf: Petra Hellberg

Mer relaterat:

Intervju i tidningen Dagen med Göran Stangertz inför premiären av föreställningen.
Pressmeddelande på Newsdesk om Stadsteatern uppsättningar av Havels pjäser.

Fakta om föreställningen:
Medverkande.
Rieger Göran Stangertz
Irena Stina Rautelin
Farmor Iwa Boman
Vlasta Tina Råborg
Zuzana Moa Silén
Monika Lena Nilsson
Bea Anja Lundqvist
Albin Victor Molino
Hannes Ralph Carlsson
Viktor Björn Bengtsson
Osvald Sten Ljunggren
Jack/Förste polis Ole Forsberg
Kim/Andre polis Françoise Joyce
Klein Leif Andrée
Knobloch Åke Lundqvist

Produktion:
Av Václav Havel
Översättning Karin Mossdal
Regi Lennart Hjulström
Scenografi Charles Koroly
Kostym Charles Koroly
Kompositör Lars-Eric Brossner
Ljus Erik Berglund
Ljud Michael Breschi och Terese Johansson
Mask Johanna Ruben

Läs även andra bloggares åsikter om teater, existens, författare, recension, Vaclav Havel, Göran Stangertz, Stockholms stadsteater

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Existens, författare, Recension, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 13
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Vi genomför intervjun utomhus i solen … Läs mer om Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in