Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Indien

Filmrecension: Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten

by

Filmtjuven
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 juli 2022
Regi Pan Nalin

En vacker indisk hyllning till filmkonsten. Av och till är den förutsägbar och har en hel del inspiration från succéfilm Cinema Paradiiso, men däremellan är denna indiska film både överraskande och unik. Huvudhistorien kretsar kring en pojke, Samay, som för första gången i sist liv får följa med sin familj på en film på bio. Hans pappa är noga att poängtera att det blir både den första och den sista gången, eftersom familjen är av Brahmin-kasten så är film inte något för dem. Enda anledningen att de går denna gång är att det är en religiös film. Samay blir helt fängslad av film och bestämmer sig att han ska bli filmskapare när han är vuxen. Vilket hans pappa hånskrattar åt och förbjuder å det strängaste.

Det kommer aldrig fram i filmen hur gammal Samay är. Han är rätt liten, jag skulle tippa i elva-tolvårsåldern. Han har ett starkt inre driv, det är fascinerande. Mot sin pappas vilja beger h an sig till den slitna biografen och lyckas bli vän med biomaskinisten Fazal. Samay och Fazal gör ett avtal: Samay tar med sin matsäck med den underbar hemlagade maten som hans mamma gjort till Fazal och Samay får sitta i kontrollrummet och se på film. Mat mot film. Jag erkänner att det vattnas i munnen på mig när jag ser maten och när jag ser när mamman lagar mat. Vällagad indisk mat är så god.

En underbar vänskap växer fram mellan Samay och Fazal. Men Samay nöjer sig inte med att se på film. Han får med sin några vänner och de börjar skapa film själva med de metoder som finns tillgängliga för sex småpojkar på indiska landsbygden.

En bihistoria till hyllningen till filmkonst är en inblick i livet på indiska landsbygden och hur rättslösa barn är. Att föräldrar får piska sin barn fullt synligt för omgivningen. Jag blir förskräckt över barns situation världen över och inser att vi till viss del lever i en skyddad bubbla i Sverige. Fast inte helt skyddade här heller, det har varit en del mord på barn i Sverige under senare. Så vi ska inte slå oss för bröstet och tro att vi är bäst.

Jag blir lite konfunderad över Samay och hans vänners ålder. Kan så små barn vara så företagsamma? Det förvånat mig också hur fritt de får springa runt i bygden och att de kan ligga och smyga på en flock lejon och att de kan bygga en hemlig biograf i spökstaden. Eller så är det en berättelse som visar hur livet kan vara för barn på landsbygden Indien.

Oavsett de kritiska funderingarna jag har kring delar av filmens berättelse slår jag ändå fast att i mina ögon är detta en vacker, stark och helt underbar film. Den är fylld av underbar symbolik och det är en ren njutning att sitta ned i nästan två timmar och följa Samay och hans sökande efter ljuset och berättelserna.

För övrigt: Originaltiteln ”Last Film Show” tycker jag, som ofta, är mycket bättre än den svenska titeln.

Filmtjuven är skriven och regisserad av Pan Nalin, vars ”Angry Indian Goddesses” och ”Samsara” också gick på bio i Sverige. Huvudrollen gör av den otroligt charmiga Bhavin Rabari.

Filmrecension: Sir – en hoppfull film om omöjlig kärlek finstämt berättad med socialt patos

by

Sir
Betyg 4
Premiär 12 juli 2019
Regi Rohena Gera

När den unga änkan Ratna (Ahmareen Anjum) får arbete i staden Mumbai som hembiträde hos Ashwin (Vivek Gomber) möts två världar. Hon , som blev bortgift och änka vid 19 år, kommer från landet och står lägst på den sociala skalan. Han , son till en rik byggherre, har det bra ställt och hög ställning i samhället. Och det tar tid innan de möts som personer. En hemhjälp i en rik familj i Indien finns där men hon märks inte. Hon är ingen som man tar notis om, utom när något saknas i hushållet.

När Ashwin börjar ifrågasätta meningen med sitt liv blir han deprimerad. För att ge honom berättar Ratna om sitt liv och så börjar kontakten mellan dem. Hon med sin livsvilja och målsättning att bli sömmerska berör honom och väcker hans beundran. Trots sitt livsöde har hon mycket styrka.

Filmen visar hur det indiska klass- och kastsystemet är så självklart att det är få som ifrågasätter det. Att man genom samhällets uppbyggnad och värderingar har sina roller som inte ifrågasätts varken av fattiga eller rika. Man vet sin plats i samhället och det blir som ett mönster man inte bryter. Med lågmäld men tydlig berättarteknik skildras kast och klassystem. När Ashwin och Ratna börjar se varandra så är det mot samhällets normer. När han tänker att det inte spelar roll vilken klass man tillhör så vet hon att hon alltid kommer att ses som ett hembiträde. Det är berörande och man önskar att förändringen skall komma med nya generationer.

Filmen utspelas i Indiens färgstarka miljöer och med indisk musik är den ett romantiskt och socialt drama utan att vara en Bollywoodfilm.
En hoppfull film om omöjlig kärlek finstämt berättad med socialt patos och utmärkta skådespelare.

Bollywoodmusikal från Indien öppnar Stockholms Kulturfestival

by

Stockholms Kulturfestival, den 15 – 20 augusti, har Indien som tema. Festivalveckan inleds med stor Bollywoodmusikal på scenen på Gustav Adolfs Torg, två kvällar i rad.

Ett pressmeddelande:
Den indiska föreställningen Love Story – A Bollywood Musical bjuder på hela känsloregistret som bara Bollywood kan ge; kärlek, passion, hämnd, känd indisk populärmusik, samt musiker, skådespelare och dansare – totalt 36 artister på scen.

– Bollywood är den största kulturyttringen som finns i Indien och ett uttryck som är välkänt och omtyckt i hela världen. Jag är så glad att vi får komma till Stockholm och vara först med att sätta upp en äkta Bollywoodmusikal. Med föreställningen Love Story vill vi bidra till att skapa en gemenskap och samhörighet så att publiken går hem upprymd och fylld av glädje, säger Sanjoy Roy, regissör och producent.

Produktionen har turnerat världen runt sedan premiären 2008, och överallt har de mötts av en stor publik som entusiastiskt deltar i föreställningen och skapar den inkluderande folkfest, som är så starkt förknippad med Bollywood när det är som bäst. Kvällen kommer att avslutas med en stor gatufest med Bollywoodklubb och dans på torget.

– Stockholm behöver fler evenemang av detta slag, föreställningar som tar plats i staden, som bidrar till att attrahera besökare och stimulera stockholmarna till upplevelser på deras egna gator och torg, säger Maria Rankka, VD för Stockholms Handelskammare och samarbetspartner för föreställningen.

Var: Stockholms Kulturfestival, Gustav Adolfs torg, Stockholm
När: Tisdag 15 augusti kl. 20.00 och onsdag 16 augusti kl. 21.30
Hur: Fri entré

Stockholms Kulturfestival har fri entré, pågår 15–20 augusti och erbjuder något för alla åldrar. Under våren och sommaren släpps hela festivalens program. Årets festivaltema är Indien och presenteras i samarbete med India Unlimited/Indiska ambassaden.

Fakta Sanjoy Roy
Regissören Sanjoy Roy är idag en av Indiens viktigaste kulturentreprenörer och vd för Teamwork Arts. Teamwork Arts producerar musik-, kultur- och litteraturfestivaler i 40 olika städer i länder så som Australien, Kanada, Egypten, USA, Storbritannien, Korea, Frankrike m fl. Bland annat producerar Sanjoy Roy även den omtalade Jaipur Literature Festival som på tio år har blivit en av världens största litteraturevenemang. Vid starten 2009 hade den 7 000 besökare, i januari i år hade festivalen 300 000 besökare. 60 procent av publiken var under 26 år.

Filmrecension: 100 steg från Bombay till Paris

by

100_stegfranbombaytillparis

100 steg från Bombay till Paris
Betyg 4

En indisk familj tvingas från Indien under tragiska omständigheter. Familjen är duktig på att driva restaurang och den nästa äldste sonen, Hassan, är en duktig kock. Familjen söker ett bättre liv i Europa och hamnar i en liten fransk stad i södra Frankrike. Där startar de en indisk restaurang, en stor utmaning just i Frankrike eftersom fransmännen har ett eget kök som de är stolta över. Dessutom finns det en prisbelönad fransk restaurang precis mitt emot, på samma gata. Den restaurangen har dessutom fått den fina utmärkelsen en Michelinstjärna och besöks med jämna mellanrum av högt uppsatta ministrar.

Det blir en kraftig konflikt mellan den förnäma restaurangens ägare, suveränt spelad av Helen Mirren.

Helen Mirren är en skicklig brittisk skådespelerska, kanske allra mest känd för sin roll i Stephen Frears film The Queen (2006) där Mirren spelar huvudrollen som drottning Elizabeth II. Denna rollprestation gav Mirren priset för Bästa kvinnliga skådespelare vid Filmfestivalen i Venedig, en amerikansk Golden Globe för Bästa skådespelerska i en dramaproduktion samt sist men inte minst en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll vid Oscarsgalan 2007.

Skådespelarna är ett skäl till filmens höga betyg av mig. Helen Mirren imponerar liksom Om Puri i rollen som familjefadern, Amit Shah som Hassans äldre bror Mansur och sist men inte minst Manish Dayal som Hassen. Manish Dayal måste fått sitt definitiva genombrott internationellt nu och vi kommer att få se hans uttrycksfulla ansikte i många filmer framöver, det är jag säker på. Manish Dayal är född i USA 1983 och har tidigare varit med i bland annat Trollkarlens lärling (2010) and Walkaway (2010).

”100 steg från Bombay till Paris” bygger på Richard C. Morais roman E”n fransk curry – 100 steg från Bombay till Paris” som nu förstås finns tillgänglig i bokhandeln.

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris3Bilderna och miljöerna är ytterligare två skäl till mitt höga betyg för filmen. Matbilderna får de att vattnas i munnen men ändå håller regissören Lasse Hallström det på rätt sida av gränsen så det inte blir rena rama matporren.

Det är en varm sympatisk film, en typisk feel-good-film och det är skönt med en film utan våld som den dominerande faktorn. Även om det är en vacker berättelse väjer den inte för samhällsproblem: så klart möter den indiske familjen fransk rasism. Visst är det en hel del i filmen som är förutsägbart och jag blir inte överraskad särskilt mycket av handlingen, däremot sitter jag och småskrattar av och till för dialogerna och karaktärernas roliga kommentarer. Filmens värde och styrka ligger inte i det dramatiska och oväntade utan i att det är en fin skildring av människor som vågar gå nya vägar och vågar gå in i konflikter och våga lösa konflikter. En film om det fina i människor och om vad som kan förena oss.

Det är inte en film som kommer att få en lång rad Oscarsnomineringar – men det är en varm och stark film om solidaritet mellan människor. Och en reklamfilm med bra indisk mat, det är det. Jag bara måste äta indiskt på en bra indisk restaurang i helgen.

100 steg från Bombay till Paris
Regi: Lasse Hallström
Medv: Helen Mirren, Om Puri, Manish Daya

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris

100_steg_fr-n_Bombay_till_Paris2

Ruth Manorama som fått det alternativa Nobelpriset deltar i Mänskliga rättighetersdagarna

by

Ruth Manorama kämpar för Indiens mest förtryckta. Hon deltar i Mänskliga Rättighetsdagarna i Göteborg.

Ett pressmeddelande berättar mer om denna intressanta kvinna:

Ruth Manorama har i decennier kämpat för daliternas, de kastlösas, rättigheter i Indien. 2006 belönades hon med det alternativa Nobelpriset, Right Livelihood Award. På Mänskliga Rättighetsdagarna i Göteborg berättar hon om sitt arbete.

– Under åren har Ruth Manorama blivit en av Indiens ledande människorättsaktivister. Hon har förmågan att kombinera aktivism och diplomati men ger inte avkall på aktivismen i mötet med ledande politiker, säger Hans Magnusson från Dalit Solidarity Network Sweden.

Det finns omkring 200 miljoner människor som tillhör daliterna i Indien i dag. De har i århundraden utsatts för diskriminering.
– De förändringar till det bättre som äger rum bygger helt på civilsamhällets och dalitorganisationernas arbete. Det gäller till exempel landrättigheter, frågor om övergrepp och diskriminering i domstol, oförtröttliga och modiga demonstrationer mot att till exempel avskaffa ”manual scavenging”, manuell tömning av latriner – något som utförs av daliter, och kanske mest värdefullt på lång sikt:
att skapa ett medvetande hos människor om orsakerna till förtryck och underordning, säger Hans Magnusson.

På Mänskliga Rättighetsdagarna framträder Ruth Manorama i seminarierna ”India’s hidden apartheid: Equal by law – Unequal by caste” måndag den 12 november klockan 11.00-12.30 och ”This is how we can change the world!” måndag den 12 november klockan 13.30-14.30.
På söndag den 11 november klockan 11.00-13.30 deltar hon i en gudstjänst i Domkyrkan tillsammans med KG Hammar. Temat är ”Vad är en människa?”

Om Ruth Manorama
Ruth Manorama var en av initiativtagarna till the National Federation of Dalit Women 1995, som hon sedan dess är ordförande för och som utbildar dalitkvinnor i många delstater. En annan av hennes organisationer, Women’s Voice, arbetar för invånarna i slumområden i Bangalore, med sådant som hälsa, boende, alkoholfria zoner och utbildning. Internationellt har Ruth Manorama i många olika sammanhang talat för kvinnors och dalitkvinnors sak.

Om Mänskliga Rättighetsdagarna
Mänskliga Rättighetsdagarna är Nordens största forum för mänskliga rättigheter. Konferensen arrangeras årligen och är ett icke vinstdrivande samarbetsprojekt mellan DemokratiAkademin, Diakonia, Fonden för mänskliga rättigheter, Föreningen Ordfront, Göteborgs universitet, Raoul Wallenberg Institutet, Sensus studieförbund, Svenska Kyrkan, Svenska Röda Korset och Teologiska högskolan Stockholm. I år äger konferensen för första gången rum i Göteborg och programmet genomförs med över 150 seminarier och debatter.