Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Gracie

Gracie av Veronika Malmgren, en kortroman från en debuterande författarinna

by

Klara skall snart åka hem till Sverige efter ett år i den lilla staden Manning i Kansas. Runt staden breder ändlösa fält med vete, majs och solrosor ut sig och små sömniga samhällen ligger utspridda längs motorvägen som försvinner i fjärran.
Klaras vän Penelope har en sandfärgad Delta 88 cabriolet. Bilen heter Gracie och är flickornas enda sätt att ta sig någonstans. Under varma, tryckande kvällar fäller de ner taket och kör ut på fälten.

Det första som slår mig när jag börjar läsa är hur snarlikt språket är gamla noveller ur Mitt Livs Novell, Starlet och böckerna Kram, Puss, Love,love,love och Älskar, älskar inte av Hans-Eric Hellberg. Upplägget är även det väldigt snarlikt. Ett lite smådrömskt, luftigt och naivt språk som skildrar hur vänskapen är mellan två tonåriga flickor.

Därefter skiljer sig handlingen en del från Hellbergs ökända serie. Visst rör det sig om en djup vänskapsrelation mellan flickorna Penelope och Klara men något uttalat sexuellt finns inte med. Helt klart finns det undertoner i form av pubertal nyfikenhet och avundsjuka men vare sig flickorna eller de pojkar de umgås med ter sig särskilt världsvana. Det hela är lika drömskt småstadsmässigt som många svenska noveller från sent sjuttio- och tidigt åttiotal eller slöa lantortsfilmer från staterna.

Gillar man den sortens berättelser, som om man är kvinna kan te sig lite lagom nostalgiskt, är det en trevlig liten bok att läsa och koppla av med. Språket flyter på bra även om handlingen inte riktigt leder någonstans. Då Veronika medgav att hon själv hade varit utbytesstudent i en liten håla i Kansas och att hon hade hämtat inspiration från den upplevelsen blir det svårt att inte se henne framför sig som Klara även om hon också bestämt sa att det inte är en självbiografisk berättelse.
Har man själv växt upp i en landsort där allt är sig likt större delen av tiden och smärre händelser blir stora samtalsämnet känns det inte lika intressant att läsa boken, om man nu inte känner för en litterär söndagsfilm – lite lagom slö, drömsk och somrigt kvalmig.

Jessika Ahlström

Gracie
Veronika Malmgren
ISBN: 978-91-7337-298-5

Relaterat: Rapport från bloggträff med Veronika Malmgren

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Bloggträff med debuterande författaren Veronika Malmgren hos Brombergs

by

En vacker bok i lagom att-sticka-i-större-ficka-format, med svart bakgrund och ordet Gracie i silvriga glansiga bokstäver. Det är boken ”Gracie” av debuterande författaren Veronika Malmgren som ges ut i veckan.
Bokförlaget hade bjudit in några bokbloggare som fick träffa författardebutanten och prata om boken och om skrivande.

Boken handlar om Klara, en svensk gymnasietjej som är utbytesstudent ett år i en liten stad i Kansas. Hon blir nära vän med rödhåriga lite tuffa och emellanåt rätt burdusa Penelope som har en underbar amerikansk bil. Bilen heter Gracie, därav titeln på boken. Boken ger dem en frihet i den lilla staden, med Gracie kan de ta sig runt och de kan också njuta av fartvindarna.

Boken är skriven på ett luftigt språk, ibland utan fullständiga meningar utan orden skapar bilder istället som förmedlar ännu mer. Också rytmen i språket är medvetet använt. Recensionsdag för boken är på onsdag, men en första recension har kommit hos tidningen VI, som är positiv.

Veronika har själv varit utbytesstudent i en mindre stad i Kansas. Hon berättade att vad hon försökt förmedla är stämningarna, känslan av att vara där, medan händelserna och personerna är uppdiktade även om de påverkats av det hon upplevde där. Hon berättade också att hon jobbar mycket med texten.

-Jag skriver om och skriver om. Det kan ta en hel dag att göra en halv A4, berättade hon.

Jag förstår det, för när något ser lätt ut, när något ser ut att vara utan spänningar och ser naturligt och som om det flyter på utan svårigheter, då är det ofta mycket genomarbetat.

Dorotea Bromberg från bokförlaget ledde intervjun och frågade varför hon skrev just den boken.
– En svår fråga, svarade Veronika Malmgren och berättade att hon inte hade en färdig plan för boken när hon började.

– Jag skrev några delar utan att veta hur de skulle fogas samman i början, berättade hon.

Det hon ville fånga var upplevelsen och känslan av att vara svensk utbytesstudent i en liten stad långt ute på Kansas landsbygd.

Veronika Malmgren studera psykologilinjen på Linköpings universitet, är född 1982 och har alltså varit utbytesstudent i USA. Hon har också gått några skrivarlinjer, bland annat den på Nordiska Folkhögskolan som hon gått två gånger.

– Det var rena drömmen, allt vi gjorde var att skriva och läsa varandras texter och ge och få kritik och omdömen.

Att hon var van att få sina texter bedömda av andra var en fördel när hon blev antagen av bokförlaget.

Dorotea Bromberg berättade också om hur entusiastiska och glada de blivit på bokförlaget när Veronika Malmgrens manus kommit. Brombergs får cirka tio nya manus dagligen. Under tio åt kanske 20 eller 25 av dessa blir utgivna. Det ska till mycket för att bli antagen, att ha något som sticker ut och som gör att ett bokförlag vill satsa på en debutant.

Karin Berg från En bokcirkel för alla, var en av de bloggare som var på plats.
Jessica Björkäng från Bokhora var också där.
Maria Bäckström från Autobahn, en blogg om Tyskland på svenska.
Alexander Sanchez och Jessica Ahlström, som båda bloggar på Kulturbloggen om böcker.

Här kan ni se Veronika Malmgren berätta lite om sig själv och läsa lite ur boken:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,