• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Barnteater

Stoneface Duckface på Teater De Vill – häftig berättarteknik för tonåringar

19 mars, 2015 by Lotta Altner

stonefaceduckface

Stoneface Duckface
Regissör: Robert Jelinek
Manusförfattare: Emma Broström
Ljussättare: Lina Benneth
Ljuddesign: Fredrik Söderberg
Scenograf: Caroline Romare
– premiär på Teater De Vill den 18 mars 2015

I helvitt börjar vår föreställning. Både scenen och de båda skådespelarna är täckta i vitt, när de möter publiken i denna instängda och kantiga formation. Man får en känsla av att man är i närheten av en whiteboard i ett klassrum eller att man befinner sig på en allmän toalett någonstans. Det är dock en smutsig känsla i denna vita renhet som verkar dölja en hel del. Det känns som om alla bekymmer kan ha ”tipexats” över för att dölja saker man inte får säga eller känna (”Jag sa inte det där ordet man inte får säga”)

Tjejen är duckface, flickan som känner pressen att hon måste le hela tiden, sminka sig och bära bh, trots att hon bara är elva år och faktiskt inte vill. Killen är Stoneface, grabben som gömmer sig bakom solglasögon och som inte vill titta på skräckfilm eller klämma flickor på brösten, men gör i alla fall. Ingen av dem vill gråta så att någon ser eller bli som sina föräldrar. Föreställningen handlar om smärtan att växa upp som tonåring, att en stund vara liten, nästa stor och sedan känna grupptrycket från alla håll att vara någon annat än det man egentligen är. Man måste vara som alla andra, det är ju normen som styr. Båda håller med om att de ”Forever alone” som kommer att gälla. Det är enda sättet att överleva sin uppväxt.

Det häftigaste med föreställningen är berättartekniken. Skådespelarna byter snabbt och effektivt karaktärer med varandra och berättar båda sina historier samtidigt. Ingen kronologisk ordning alls. Det gör verkligen inget att man inte vet vems historia man följer. Det är lite som att söka på Google, man har fler fönster och berättelser igång samtidigt. Dessutom kan man klicka vidare på ett spår, för att sedan klicka sig tillbaka. De är en, men också två, och deras berättelser går ihop.

Den enda gången som karaktärerna verkar känna någon form av inre lugn, frid och harmoni med sig själv är när de dyker in i ett chattrum. Där kan de skapa sin egen värld och dölja de sidor de vill och bejaka andra. Det är också i detta chattrum som de slutligen finner varandra och flyr från den påtvingade vardagsformen,”IRL” (in real life).
Tempot i föreställningen är mycket hög, precis som i en actionfilm med många klipp. Jag känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare. Vi upplever den vardag som nog många unga upplever idag. Ingen ro alls, utan snabbt och med massor av intryck hela tiden. Man måste konstant dokumentera sitt liv och vara med, och det man förlorar i hastigheten är sin egen utvecklig och sig själv.

Jag tro föreställningen är mest lämpad för unga i lägre tonåren och inte för yngre barn. Jag tror att man behöver kunna relatera till sig själv väldigt mycket för att binda ihop scenbilderna och få ut maximalt av handlingen som dundrar snabbt förbi i turbofart.

Skådespelare: Alexander Lindman, Maria Grudemo El Hayek

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Barnteater, Scenkonst, Teater De Vill, Teaterkritik, ungdom

Recension av De sista trollen på Malmö Stadsteater

30 november, 2014 by Redaktionen

Det spökar

De sista trollen
av Dennis Magnusson
Regi: Dennis Sandin
Malmö Stadsteater, Hipp
Premiär den 29 november 2014

Pjäsen inleds med att vår grupp sagoväsen stiger in i en källare, eller snare en form av kloak eller annat underjordiskt utrymme beläget under en stad. De har flyttat från skogen till detta hål av betong för att vara närmare människorna. Handlingen utspelas i detta utrymme.

Spöket skickas med jämna mellanrum upp för att hämta mat och Trollmor gör regelbundna raider i stadens vimmel och återkommer en dag med ett människobarn. Gruppens ledare Gråsten bestämmer, utan att ens reflektera över att barnet redan har föräldrar, att Trollmor får behålla barnet. Det är ett beslut som får konsekvenser.

De sista trollen är en saga och som i alla sagor är karaktärerna skarpa och väl definierade med välkända attribut. Våra sagoväsen är en blandad grupp som leds av trollet Gråsten, som med ett yttre likt en mossbeväxt sten ser ut som ett klassiskt troll. Trollmor är mindre trollmässig och påminner om en övervintrad hippie. Hon har en praktisk axelväska där hon lägger svansen. Spöket är klädd i vitt och bär ljus, räven bär päls och tomten är till min förtjusning klädd i brun tweed och lever på gröt. Tomten passion är att vakta sin tomt. Barnet är – ett barn. Ur en kloak dyker ibland en varelse upp som mest påminner om Monstret från svarta lagunen.

Dramatikern Dennis Magnusson och regissören Dennis Sandin är ett tandempar inom svensk teater. Duon har skapat teaterföreställningar för både barn, unga och vuxna. På Malmö Stadsteater har de tidigare satt upp Att döda ett tivoli, Zlatans leende och Jenny from Hörby. Dennis Magnusson belönades 2013 med Henning Mankell-stipendiet.

De lyckas sådär med De sista trollen. Själva historien är tunn. Vi får aldrig veta riktigt varför gruppen väsen valde att lämna sitt hem i skogen och bosätta sig i en miljö som ger mig vibbar av Blade Runner. Förklaringen att de behöver människan närhet är allt vi får, men inte varför denna närhet är värd priset av en flytt. Vi får ingen riktig bakgrund till de olika karaktärerna förutom en stilla hint om att Trollmor förlorat ett barn. Framförallt är uppläsningen tunnare är öl från USA.

Eftersom Hipp återtagit sin traditionella form med läktare på fyra sidor sitter alla nära scenen. Första raden sitter de facto på scenen, vilket medför att de understundom försvinner i scendimman. Jag roade mig med att studera reaktionerna från två flickor på första raden. Den yngre gömde sig bakom programmet när dimman dolde henne och trollen gjorde entré.

Dialogen innehåller inslag som förmodligen är långt över en sjuårings huvud. När Trollmor sätter sig på gatan slänger människor pengar på henne. För mig är tiggarreferensen klar, men hur det för en andraklassare?

Teatern gör dock sitt bästa för att ge barnen en totalupplevelse. Personalen är utklädda till troll och efter föreställningen får alla som vill en chans att utforska scenen och hamna på bild tillsammans med en av pjäsens karaktärer.

Det är en föreställning där fart och fläkt blandas med en dialog som kastar barnen mellan gäsp och skratt men på det hela taget verkar de trivas.

I rollerna: Li Brådhe, Mattias Linderoth, Cecilia Lindqvist,Victor Morell, Håkan Paaske, Lars-Göran Ragnarsson,Sandra Stojiljkovic, Jonas Svensson

Foto: Johan Sjövall

Längd: 1 timme 20 minuter (ingen paus)

Text: Peter Johansson

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Barnteater

Dramaten ger Hans och Greta i rolig och läskig tolkning av Martina Montelius

28 september, 2014 by Redaktionen

hansochgreta_dramaten

Fredag den 17 oktober är det urpremiär för Hans och Greta på Unga Dramaten. Dramatikern Martina Montelius version av Bröderna Grimms klassiska saga är en berättelse om att växa upp utan pengar till glass på utflykten, om syskonskap och om hur beroende föräldrar är av sina barn.

Ett pressmeddelande berättar:
– Martina Montelius har skrivit en version av sagan som gör att det går att identifiera sig med såväl barnen som blir lämnade för att dö i skogen, som med den sönderstressade och panikslagna mamman och pappan som sätter ut dem där. Pjäsen har ett poetiskt språk och är både nattsvart och skitrolig, säger regissören Sally Palmquist Procopé.

Hans och Gretas föräldrar har inga pengar. De har inte längre råd med några barn. Så nu har de bestämt att de ska lämna Hans och Greta att dö i skogen. Men Hans och Greta lägger sig inte bara ner och dör hursomhelst. De tänker fortsätta leva! En hjälpsam duva tipsar om en tant som bor långt in i skogen, alltid bjuder på mat, har ett hus byggt av godis och älskar barn. De går dit, men tanten visar sig vara elakare och hungrigare på barn än vad duvan berättat.

Regissören Sally Palmquist Procopé har på Unga Dramaten tidigare satt upp Lilla stormen. Hon har varit verksam på UngaTur/Turteatern, är knuten till Orionteatern och har även arbetat för Malmö Opera och Kungliga Operan.

Martina Montelius är dramatiker, regissör och konstnärlig ledare för Teater Brunnsgatan Fyra. Hon blev känd för den breda publiken genom sin medverkan i På spåret i SVT 2013 och var en av årets sommarvärdar i P1. På Unga Dramaten var hon senast aktuell med Mira går genom rummen 2011, som hon både skrev och regisserade.

Greta Maia Hansson Bergqvist
Hans Rasmus Luthander
Pappan Eric Stern
Mamman/Häxan Sanna Sundqvist

Regi Sally Palmquist Procopé
Scenografi Mats Sahlström
Kostym Jonna Bergelin
Peruk och mask Veronica Liljeblad
Musik och ljud Stefan Johansson
Ljus Raimo Nyman

Urpremiär 17 oktober 2014, Elverket.
Speltid cirka 1 timme och 30 minuter utan paus.
Från 7 år

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Barnteater, Dramaten, Hans och Greta, Martina Montelius, Scenkonst, Teater

Den vita stenen på Pantomimteatern – nydanande blandning av film och teater

28 september, 2014 by Redaktionen

den vita stenen

Den Vita Stenen
Pantominteatern, Stockholm
Premiär den 27 september 2014

TV-serien Den vita stenen, baserad på en bok av Gunnel Linde, är ett tryggt barndomsminne. Clownen Mannes pantominger är ett annat. I Pantominteaterns uppsättning av Den vita stenen kombineras dessa två på ett oväntat sätt.

Men det här är långt från Clownen Manne. Genom eleganta lösningar där skådespelarna samspelar med handlingen på två biodukar bakom dem tar föreställningen pantominen långt in på 2000-talet. När Hampus kastar ett äpple på scenen fortsätteräpplet in i filmen och fastar högst upp i ett kyrktorn. Tajmingen är perfekt.

Resultat blir en nydanande blandning av film och teater där publiken får det bästa från två världar. Efteråt konstaterar en trött och lättad skådespelare att allt – till skillnad från på genrepet – fungerade på premiären. Lösningarna imponerar men riskerar ibland att ge en upphackad känsla.
Skådespelarnas starka prestation är en nyttig påminnelse om hur mycket vi avslöjar för varandra redan innan vi har öppnat munnen. När vi går från teatern viskar min 5-åriga dotter till mig: ”Mamma, jag vet att skådespelarna egentligen är barn”. Det är ett bra betyg till vuxna skådespelare.

Den vita stenen spelar på Teater Påfågeln tisdag till lördag den 27 september till den 11 oktober. På scenen ser vi Ulrica Mannerfelt, Julia Gumpert och Richard Hasslinger. Föreställningen har nyskriven musik.

Text: Charlotta Wennerström

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Barnteater

Emil i Lönneberga livar upp stockholmarna i vintermörkret

21 december, 2013 by Redaktionen

Emil

Emil i Lönneberga
Intiman
Premiär den 20 december 2013

Intimans scen har förvandlats till gården Lönneberga i Katthult – röda hus med vita knutar, snickarboa med Emils träfigurer, höstack, flaggstång – allt är på plats. Föreställningen följer Astrid Lindgrens originaltext som i år fyller 50 år och vi vuxna känner väl igen Emils gamla hyss. Han fastnar återigen med huvudet i soppskålen, hissar upp Ida i flaggstången och hjälper Lina att bli av med sin onda tand.

Men handlingen är fortfarande lika underhållande för både små och stora. Alla barnen i publiken följer spänt handlingen och skrattar förtjust åt fysisk humor som dörrar och fönster som öppnas av sig själva eller när Alfred springer in i dörren.

Simon Pettersson och Amanda Andersson gör utmärkta insatser som Emil och Ida på premiären. Såväl barn och vuxna passar bra i sina roller och alla de kända sångerna är med och skapar den rätta stämningen i föreställningen.

Anders Lindahl gör en ganska snäll Anton och det verkar inte som om något av de små barnen blir rädda av hans ”förgrömmade unge”-vrål (som bland annat mina barn blev av Emil-filmerna).

Det är en upplivande föreställning så här i vintermörket som jag kan rekommendera för barnfamiljer som vill hitta på något kul under jullovet. Det är nästan så man längtar tillbaka till den tid då en mysse och en bysse i trä kunde vara ett barns käraste ägodelar och där smartphones,surfplattor och internet var helt okända fenomen.

Ensemble
Emil – Malte Johansson/Simon Pettersson
Ida – Amanda Andersson/Meleah Myhrberg
Anton – Sonny Enell (turné) / Anders Lindahl (Sthlm)
Alma – Jessica Stendahl
Alfred – Gustav Karlberg
Lina – Anna Hallgren
Krösa-Maja/Ensemble – Anngelina Rautalin
Fru Petrell/Prostinna/Ensemble – Hélène Lindahl
Prost/Doktor/Ensemble – Anders Lindahl (turné) / Martin Hallgren (Sthlm)
Barnensemble – Ada Hallgren, Alvin Andersson, Emelie Junegren, Malte Hallgren, Oscar Wallgren, Benjamin Alinder, Nicolina Alinder, Stina Nighy, Andrea Falk och Kajsa Amnehagen.

Kreativt team
Regi – Kålle Gunnarsson
Producent – Janne Andersson
Manus: Astrid Lindgren
Koreografi: Johnny Johansson
Kostym: Ewa Grimbeck och Caroline Eriksson
Sånginstud: Sara Axelsson.
Rekvisitör: Linda Karlsson och Agnetha Andersson

Urpremiär i Falkenberg sommaren 2013

Foto: Göran Wallgren

Relaterat: Recension i Teatermagasinet.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Astrid Lindgren, Barnteater, familjeföreställning

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 9
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Rapport från ett redaktionsbesök hos Berlin Psychoanalytic: Psykoanalys – som rättighet och inte marknadsvara – gör Tyskland unikt.

Kvarteret var väldigt lugnt och låg en … Läs mer om Rapport från ett redaktionsbesök hos Berlin Psychoanalytic: Psykoanalys – som rättighet och inte marknadsvara – gör Tyskland unikt.

Filmrecension: Fårdetektiverna – smart, spännande detektivhistoria med får som hjältar

Fårdetektiverna Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Fårdetektiverna – smart, spännande detektivhistoria med får som hjältar

Hyllning baserad på biografi speglar känsligt unik viskonstnär

30/4-2/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyllning baserad på biografi speglar känsligt unik viskonstnär

Teaterkritik: Helan och Halvdan ställer upp – en fantastisk hyllning till kulturens alla gräsrötter

Helan och Halvdan ställer upp Manus och … Läs mer om Teaterkritik: Helan och Halvdan ställer upp – en fantastisk hyllning till kulturens alla gräsrötter

Filmrecension: Saltstigen – magisk vandring genom livets svåra frågor

Saltstigen Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Saltstigen – magisk vandring genom livets svåra frågor

Georg ”Jojje” Wadenius (1945-2026) – En av landets främsta musikprofiler har avlidit

När jag skulle gå på pendeln för att ta … Läs mer om Georg ”Jojje” Wadenius (1945-2026) – En av landets främsta musikprofiler har avlidit

Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Vi genomför intervjun utomhus i solen … Läs mer om Grammisbelönade pianisten August Björn intervjuas efter lyckad releasekonsert

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in