
Regeringsföreträdaren och kristdemokratiska ledaren Göran Hägglund låtsas en artikel var vanligt folks riddare. Men kikar man mellan raderna är det hur tydligt som helst att herr Hägglund sitter på höga hästar och ser på sitt elitistiska sätt ned på människor som lever under helt andra förhållanden om han själv.
Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand.
Han sitter alltså där på sin häst, och kan klumpa ihop alla som han definierar som vanligt folk och bestämma att de inte bryr sig situation. För vad är politik om inte just de förhållanden en människa lever under? Hägglund sitter där med makt och ser ner på dem och avgör att de inte bryr sig om politik.
Har han dessutom abdikerat från sin roll? Sitter han inte med i regeringen och ändå säger han att det är kulturradikala som är samhällets elit? Är det inte rent av rätt vidrigt hur han uppenbarligen inte tar sitt uppdrag att sitta i Sveriges regering på allvar? Börjar vi ana att det är en spricka i regeringen, han det är svajigt där uppe? Är de fyra redo att offra heder helt och rent av regera med stöd av Sverigedemokraterna?
Visst. Många vill mest skratta åt såväl Hägglunds som Anna Ankas utspel i veckan där de ställer sig i frontlinjen för en kamp för ett samhälle där kvinnan vet sin plats vid spisen, och i sängen. Men det är ju tyvärr inte skämt. De verkar båda seriöst vilja ha ett samhälle där människor som inte är som vanligt folk har något värde. Vanlligt folk betyder då för dem: män som tjänar mycket och kvinnor som är tjusiga. Vi övriga räknas inte.
Claes Borgström skriver mycket bra om Hägglunds förvirrande artikel:
Det är en gåta att den svenska regeringen, för Hägglund företräder väl hela regeringen, har undgått att uppfatta att dessa förhållanden är ett resultat av en struktur som med rätta kan beskrivas som förtryckande.
….
Hägglund hänvisar till vad som diskuteras vid köksborden, underförstått vad ”vanliga människor” diskuterar. Det handlar om barn och skola, åldrande föräldrar, hur det går på jobbet, hur man ska pussla ihop nästa helg och liknande vardagliga frågor. Men, Göran Hägglund, så gott som alla människor talar om dessa frågor vid köksbordet, även partiledare får man förmoda. Men med sin elitistiska utgångspunkt så tror Hägglund att folk i allmänhet därutöver inte har något intresse för kultur och politik. Han förstår inte att det handlar om tid och utrymme och om pengar.
Läs även andra bloggares åsikter om kvinnor, samhälle, kristdemokraterna, jämställdhet, Anna Anka, Göran Hägglund


