Regeringsföreträdaren och kristdemokratiska ledaren Göran Hägglund låtsas en artikel var vanligt folks riddare. Men kikar man mellan raderna är det hur tydligt som helst att herr Hägglund sitter på höga hästar och ser på sitt elitistiska sätt ned på människor som lever under helt andra förhållanden om han själv.
Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand.
Han sitter alltså där på sin häst, och kan klumpa ihop alla som han definierar som vanligt folk och bestämma att de inte bryr sig situation. För vad är politik om inte just de förhållanden en människa lever under? Hägglund sitter där med makt och ser ner på dem och avgör att de inte bryr sig om politik.
Har han dessutom abdikerat från sin roll? Sitter han inte med i regeringen och ändå säger han att det är kulturradikala som är samhällets elit? Är det inte rent av rätt vidrigt hur han uppenbarligen inte tar sitt uppdrag att sitta i Sveriges regering på allvar? Börjar vi ana att det är en spricka i regeringen, han det är svajigt där uppe? Är de fyra redo att offra heder helt och rent av regera med stöd av Sverigedemokraterna?
Visst. Många vill mest skratta åt såväl Hägglunds som Anna Ankas utspel i veckan där de ställer sig i frontlinjen för en kamp för ett samhälle där kvinnan vet sin plats vid spisen, och i sängen. Men det är ju tyvärr inte skämt. De verkar båda seriöst vilja ha ett samhälle där människor som inte är som vanligt folk har något värde. Vanlligt folk betyder då för dem: män som tjänar mycket och kvinnor som är tjusiga. Vi övriga räknas inte.
Claes Borgström skriver mycket bra om Hägglunds förvirrande artikel:
Det är en gåta att den svenska regeringen, för Hägglund företräder väl hela regeringen, har undgått att uppfatta att dessa förhållanden är ett resultat av en struktur som med rätta kan beskrivas som förtryckande.
….
Hägglund hänvisar till vad som diskuteras vid köksborden, underförstått vad ”vanliga människor” diskuterar. Det handlar om barn och skola, åldrande föräldrar, hur det går på jobbet, hur man ska pussla ihop nästa helg och liknande vardagliga frågor. Men, Göran Hägglund, så gott som alla människor talar om dessa frågor vid köksbordet, även partiledare får man förmoda. Men med sin elitistiska utgångspunkt så tror Hägglund att folk i allmänhet därutöver inte har något intresse för kultur och politik. Han förstår inte att det handlar om tid och utrymme och om pengar.
Läs även andra bloggares åsikter om kvinnor, samhälle, kristdemokraterna, jämställdhet, Anna Anka, Göran Hägglund
Är inte någon anhängare av Hägglund eller hans parti. Och det är helt sant att KD har väldigt svårt för att acceptera de som väljer en annan slags liv än deras heteronormativa kärnfamilj. Men när det gäller förakt så tycker jag att Kulturbloggen står för en stor dos av det slags vänsterelitiska förakt Hägglund kritiserar. Alla åsikter till höger om den mest vänstra sidan av S förkastas och hånas. Högerspöket är stort och skrämmande och varenda litet förslag som kommer från alliansen måste per definition vara av ondo och det enda Alliansen är ute efter är att förstöra vårt fantastiska (S)verige.
Till Ajaxa. Nej jag tror inte du läst Kulturbloggen särskilt noga och särskilt ofta när du säger att vi hyser förakt för allt som kommer från högern.
Vi har flera gånger berömt när utspel kommit som varit OK från högern, vi har också flera gånger uttryckt att vi inte tror att höga skatter per definition garanterar mer rättvisa osv.
Så nej: om det är något du har fel i är att beskylla oss för att hysa förakt för andra.
Den kritiken är helt gripen i luften.
Att flera av oss på Kulturbloggen är väldigt skeptiska till just Hägglund beror på att hans utspel varit så huvudlösa.
Men att påstå att vi alltid är emot högerutspelen, nej det är helt fel.
Men visst är vi kritiska till en del, absolut, men långt ifrån allt.
Instämmer fullständigt med inlägget. Är det någon som sitter på höga hästar och villl lägga sig i hur folk ska leva sina liv är det Kristdemokraterna och Hägglund. Och ett parti som knappt hat fyra procent av väljarna kan knappast sägas representera ”Den vanliga människan”. Nej Hägglund tillhör nog snarare overklighetens folk. Läs mer om ”Kristdemokraterna, kulturen och den vanlige människan” på http://5muppiluften.blogspot.com/2009/09/kristdemokraterna-kulturen-och-den.html
Ja vad skall man säga, -”Verklighetens folk… som lever ett vanligt hederligt arbetande liv, för vilken politik kommer i andra hand.” Meningen är på sätt och vis rätt kul. Det måste betyda att Hägglund anser sitt eget liv som politiker skiljt från hederligt arbetande liv, och är det inte skiljt från vanligt hederligt arbetande liv så kommer politik i andra hand för honom. En minister och partiledare som inte har ett hederligt arbetande liv alternativt låter politik komma i andra hand. Menar han att han själv tillhör overklighetens folk? Hmmmm!
http//:metrobloggen.se/Satyagraha
Jag läser Kulturbloggen ganska ofta men har kanske missat de politiska inlägg som son inte handlat om att ”högerpolitiken” är av ondo.
Förakt är kanske ett för starkt ord, men jag menar att många vänstersinnade är ganska beskäftiga och anser sig att skådat ljuset och funnit sanningen och de som inte håller med har helt enkelt fel (underförstått förstår inte bättre, och förstår inte sitt eget bästa). Kulturbloggen glider ibland in i detta tänkesätt.