Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmkritik

Filmrecension: Lars är LOL – väcker många tankar och känslor

by

Lars är LOL
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 mars 2024
Regi Eirik Sæter Stordahl

En film som påverkar mig, dröjer kvar inom mig länge efteråt, både känslomässigt och i tankar. Jag tror ingen kan se den utan att bli berörd.

Amanda ska börja i sjätte klass och det ser hon fram emot. Varje sjätteklassare blir tilldelad en förstaklassare att vara fadder åt. Amanda pratar med sin bästa vän om hur roligt det ska bli att få vara fadder åt en söt liten elev i första klass. Besvikelsen blir stor när Amanda och hennes klasskamrater tilldelas sina fadderbarn. Amanda blir nämligen fadder åt Lars, en ny pojke i hennes klass. Lars har Downs syndrom.

Amanda är en snäll tjej och absolut ingen mobbare. Men hon ville inte bli fadder åt någon i sin egen klass. Hon ville ju vara fadder åt en söt nybörjare i första klass.

Amanda är villrådig. Lars bjuder hem henne och det visar sig att han är kul att leka med. Han och hans föräldrar är fantasifulla och lekfulla. Men samtidigt finns det ett tjejgäng i klassen vars ledare driver med Lars och till och med postar videoklipp i en blogg med honom där han förlöjligas. Bloggen är hemlig och för att kunna se dem måste man ha ett lösenord, så det är ingen som lärare eller andra vuxna känner till.

Amanda får chansen att hänga lite med tjejgänget men snart för det med sig att hon kommer i en jobbig situation: antingen bli retad av tjejgänget eller att hjälpa till att svika Lars.

Filmen väcker många tankar och känslor. Jag är verkligen kritisk till Amandas lärare som tvingar Amanda att ta på sig uppdraget. Amanda är rätt tydlig att hon inte vill. Dessutom har läraren inte tid att lyssna på Amanda när hon vänder sig till henne för att få hjälp. Läraren tycks ha en uppfattning av sig själv som väldigt klok och bra. Men nja, jag är kritisk till henne. Det fick många sådana människor här i världen som anser sig vara rättrådiga och goda men skrapar man på ytan är det inte direkt perfekta. En av filmens många styrkor är just att människor, varken de vuxna eller barnen, utmålas som enbart goda eller enbart onda. God eller ond är en konstig indelning av människor. Varenda individ har mycket olika egenskaper inom sig och kan göra bättre och sämre handlingar beroende på omgivning och situation. Det fångas väldigt bra i denna film utan att det skrivs oss på näsan.

Jag är väldigt imponerad av alla dessa underbara duktiga barnskådespelare som är med i filmen. De är så äkta i sina roller. Detta är en varm film, en film om både dumheter och solidaritet och värme, om fördomar och om fördomsfrihet. En vacker film som ger hopp.

Filmen är baserad på boken med samma namn som är utgiven av Lilla Piratförlaget i Sverige. Den utsågs till bästa barnboksdebut 2016, och var den mest sålda barnboken i Norge samma år.

Lars är LOL – trailer from Folkets Bio on Vimeo.

Filmrecension: Ur mörkret – en ovanligt intelligent skräckfilm

by

Ur mörkret
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 mars 2024
Regi Philip da Silva
I rollerna Oscar Skagerberg, Rakel Benér Gajdusek, Peter Mörlin, Archana Khanna, Amanda Kipeläinen Arvidsson, Thomas Hedengran, Lennart B Sandelin, Lars Adsten

En ovanligt intelligent skräckfilm. En av de mest intelligenta i kategorin skräck på länge. Oftast är skräckfilmer väldigt orealistiska och går inte att relatera till i verkligheten. Det är förmodligen huvudsyftet också men många skräckfilmer: att kittla skräcknerven på ett underhållande men att vara så omöjlig att tro på att det aldrig känns farligt på riktigt, att det kan vara spännande och skräckfyllt att se på men samtidigt helt bortblåst när eftertexterna rullar.

Handlingen utspelas i ett naturreservat under vintertid, mest nattetid. Redan det är en miljö som kan vara skrämmande. På natten mister saker sina konturer och kan se läskiga ut. Angelica jobbar som parkförvaltare. En kväll hittas en övergiven bil långt inne i naturreservatet. Det finns skäl att misstänka att en kvinna försvunnit. Kvinnans son försvann två år tidigare inne i reservatet och hittades aldrig, varken levande eller hans kropp. Angelica bestämmer att starta en sökgrupp då hon känner att det är bråttom. Vinterkylan är farlig för någon som går vilse.

Angelica övertalar sin före detta pojkvän Viktor att följa med och söka. Viktor är hundförare och har en duktig sökhund. Eftersom naturreservatets chef inte godkänt sökgruppen blir den inte så stor. Utöver Angelica och Viktor och hunden är det bara två deltagare till, Johan och Aisha. Desto djupare in i skogen spåret leder desto mer skrämmande blir allt och mycket verkar kretsa kring en nedlagd gruva där myter berättar att en skrämmande väsen, ett gruvrå härskar.

Förutom mörker, kyla och skog som kan vara skrämmande nog har Angelica och Viktor demoner inom sig, det vill säga att de har skuldkänslor från skolpojkens försvinnande två år tidigare när de misslyckades med att hitta honom. Vad är det som spökar och vad är det som händer? Är det deras undermedvetna? Är det gruvrået?

Ur mörkret är spännande och dessutom på ett trovärdigt, realistiskt sätt. Välspelad och bra inspelade med mörker och ljus som samspelar för att sätta igång känslor av spänning.

En av Sveriges minst seriösa tv-kanaler är väl den kommersiella TV4 som skrämmer människor med det högst ovederhäftiga skräckhistorier om hemsökta hus i serien Det okända. Det finns forskning som visat att inget av de medium som nu känner storkovan på att jaga spöken gjorde det innan de var med i tv. Innan tv-programmet hjälpte de sörjande att uppleva att de hade kontakt med anhöriga som gått ur tiden men de jagade inga farliga eller elaka spöken. Girighet och önskan att bli berömd kan driva människor till allt möjligt. Jag träffade en av de medium som rankas som världens främsta. Hen bor i Storbritannien och var inbjuden att delta i brittiska BBC:s motsvarighet till spökjakt i Det okända. Detta medium berättar att hen gick runt i dessa så kallade hemsökta hus i Storbritannien och upprepade: Jag känner inget. Här finns ingen ond ande, här finns inget spöka som fastnat.– Det är nämligen de levande människorna som är farliga, inte de andar som varit människor. Det är människor som är farliga och människor kan ha energier som sätta igång fenomen och som kan skrämma både sig själva och omgivningen.’

Detta har kanske med Ur mörkret att göra eller så har det inte det. Men oavsett är Ur mörkret en av de absolut smartaste skräckfilmer på länge och dess enorma styrka sitter i att den utspelas i en miljö som i sig kan vara läskig.

Filmrecension: Ondska finns inte – men handlingars konsekvenser kan göra ont

by

Ondska finns inte
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 mars 2024
Regi Ryusuke Hamaguchi
Musik Eiko Hamaguchi

Ondska finns inte. Eller finns den? Ett är säkert i alla fall, människors girighet och människors själviskhet finns och när den slår till och rubbar balansen mellan människor och djur och natur då sker tragedier och hemska händelser. Det vet vi som lever under klimatförändringarnas hot. Människans lust att jaga för nöjes skull är om inte ondska i alla fall högst otrevlig. Människans habegär, människors lystnad och omättlighet på materiell framgång kan sätta igång handlingar som gör ont i de människor eller djur som drabbas.

Vad är ondska? Denna film sätter igång en hel del funderingar kring den existentiella frågan om ondska. Ondska finns inte vann juryns stora pris i Venedig filmfestival. Ryusuke Hamaguchi, regissören, vann en Oscar 2022 för filmen Drive My Car. Den filmen var underbar, på sitt sätt, men jag tycker att denna gör ett starkare intryck och dess tema berör många fler.

Handlingen kretsar kring Takumi som bor med sin lilla dotter Hana i byn Mizubiki som ligger en bit utan Tokyo. Takumi är lite av byns alltiallo. Han lever nära naturen och fixar många olika saker för byborna. Han hugger ved, han hittar örter som passar till restaurangens mat, han hämtar rent och klart källvatten för matlagning. Han har en närhet till naturen och kunskap om skogen som han lär ut till sin lilla dotter.

Byborna lever ett ganska lugnt liv, modernt men utan storstadens stress. Det är fantastiskt filmat och scenen där han hugger ved, filmat och klippt för att förmedla ett sådant lugn att det känns som om jag är med där och sitter på en stubbe och bara njuter av alla dofter från gräs och träd och ljudet från fågelkvitter och vindens brus i trädens grenar.

En dag får byborna reda på att ett företag har planerat att bygga en glamping-anläggning mitt i skogen, nära Takumis hus. Glamping är ett ord för glamorös camping. Stressade storstadsbor behöver komma ut i naturen men vill samtidigt bo bekvämt och ha det lyxigt. Byborna blir inbjudna till ett möte där företaget ska informera om dessa planer.

Det blir uppenbart att de som planerat denna glamping-anläggning inte alls tar någon hänsyn till miljön. En stor tank för avfall ska placeras så avfallet kommer att förorena vattnet för byborna. Företaget har inte tänkt att ha någon som arbetar på anläggningen på natten vilket kan föra med sig att dessa lyxcampare kan dra ut i skogen och jaga hjort och kanske missa och träffa annat. Och hjortar är inte farliga normalt men om de blir skadeskjutna kan de anfalla.

Scenen där byborna ska bli informerade är något av det starkaste jag sett i en film på länge. Det är humor men ändå skrämmande exakt skildrat hur ekonomiska intressen helt kör över den lilla människan. Det är en scen där olika bybor får möjlighet att ställa frågor och det blir allt tydligare att byborna har oändligt mycket mer kunskap om hur människa och natur fungerar än företagets chefer. Och som Takumi konstaterar: ”Vatten rinner nedåt” och det gör skitigt vatten också, förstås. Avfallsbehållaren kommer att skapa stor skada.

Efter mötet gör filmen en oväntat vändning. Det visar sig att de två som skickats ut av företaget för att informera byborna inte alls trivs med sina jobb. Den ena av dem, Takahashi, skulle till och med vilja flytta till byn och lära känna hur allt fungerar.

Filmens titel är lite gåtfull. En del vill utbrista att ondska visst finns och syftar förmodligen i det här fallet på de allra högsta cheferna som förstås inte alls tänker ta hänsyn till byborna utan ser mötet som en punkt de kan klicka i som avklarad och redovisa för myndigheter för att få tillståndet att sätta igång.

Frågan är: Vad är ondska? Är det ondska att ljuga? Är djur onda? Är naturen ond när den drabbar människor med katastrofer?

Denna film är vacker men också tragisk och mörk och svår att ta till sig, den är gåtfull och samtidigt magisk. Och den ger mycket att fundera kring efteråt.

Filmrecension: Som vi har älskat – en film om kärlekens många ansikten

by

Som vi har älskat
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 mars 2024
Regi Gustav Ågerstrand

En dokumentär som känns äkta och som förmedlar musikens kraft och samtidigt låter oss möta människan som heter Sara Parkman. En modig film som visar något mänskligt som många kan känna igen sig i: längtan och sökandet efter kärlek.

Sara Parkman kan utan tvekan utnämnas till en av de mest spännande svenska musikerna. Genom sitt unika uttryck har hon revolutionerat svensk folkmusik och skivan Vesper gjorde hennes känd och hyllad. Att se henne spela på scen är att se kärlek till musik vibrera och stråla ut till alla närvarande. Men bakom denna stora kärlek till musik finns också en annan längtan hos Sara Parkman. Hon är på väg att fylla trettio år och har nyligen separerat från en relation. Hon längtar efter att hitta någon att bygga en sann och djup kärleksrelation med och som hon kan få barn med. Hon längtar efter barn.

Vad är kärlek egentligen? Som jag ser filmen visar den på flera olika former kärleken kan ta. Musik är mäktig och att stora musiker som Sara Parkman har ett särskilt extra djupt förhållande till musik, det är uppenbart. När hon spelar utstrålar hon stark kärlek. Musik är en viktig del i livet för många och kan ge både tröst, hopp och ny energi.

Sara Parkman har en fin vänskap med sina medmusiker och speciellt med Hampus som nyligen blivit pappa. Hampus och Sara skapar och skriver mycket musik tillsammans och trots att han blivit pappa och vill vara med sin baby verkar de ändå lyckas få tid att skapa tillsammans. Vänskap är också en form av kärlek.

En annan form av kärlek är den nära relation vi kan ha till släktingar. Vi får se Sara Parkman tillsammans med sin farfar och med sin pappa. Dessa relationer utstrålar också ett starkt band.

Jag tycker filmen på ett finstämt sätt visar på kärlekens många ansikten utan att peka med hela handen.

Filmen börjar med Sara Parkman spela musik och slutat med musik. Musiken är den stora kärleken som är mäktig och bär genom livet. En stark film. En mäktig film. En varm film. En film med mycket kärlek av olika slag. Och underbar musik som gör mig lycklig.

Bakgrundsfakta on Sara Parkman:
Sara Parkman är född 1989 i Västernorrland. Prästbarn i tredje generationen, folkmusiker, tonsättare och artist. Hon arbetar återkommande med att lyfta det undangömda men vitala i en samtida kontext och fick 2017 sitt genombrott då hon med Riksteatern gjorde uppsättningen Fäboland. 2019 släpptes albumet Vesper- en aftonbön för vår tid med vilket Sara vill skapa ett samtal om vikten av helighet, oavsett om det handlar om kyrkor, rejv eller terapirum. Med Vesper nominerades Sara till en grammis och mottog DNs stora kulturpris. Som vi har älskat tar avstamp i succén med Vesper och följer sedan Saras väg mot stjärnorna genom den kreativa processen i skapandet av nästa platta – Eros Agape Philia.

Om filmens regissör:
Gustav Ågerstrand, född i Växjö 1985, är regissör och filmfotograf. Han har en master i filmfoto vid Stockholms Konstnärliga Högskola 2021-2023, har studerat dokumentärfilm på Biskops Arnö 2011-2012 och har en kandidatexamen från Stockholms Dramatiska Högskola 2012-2015 i regi. Gustav har regisserat filmer som Tjuvgods (2013, hedersomnämnande Tempo Dokumentärfestival), Inuti ett träd (2015), dokumentärserien Det goda landet som nominerades till Kristallen för bästa dokumentär 2018 och dokumentärfilmen Leva tills jag dör (2022). Han har också arbetat som fotograf och inslagsproducent med Gift vid första ögonkastet.

Som vi har älskat – trailer from Folkets Bio on Vimeo.

Filmrecension: Femme – spännande men oerhört mörk

by

Femme
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 mars 2024
Regi Sam H. Freemann och Ng Choon Ping

Om en utstuderad hämnd och frågan är om hämnden ger tillfredsställelse. Kanske, kanske inte. Det får filmens betraktare själva avgöra. Filmdistributören beskriver filmen med orden: Sex, hat, våld i queer thriller om vägen mot en efterlängtad hämnd. Det sammanfattar filmen bra. Det är hat, det är våld, det är queer och en långsam, grym hämnd. Frågan är bara vem som blir lycklig av en sådan hämnd.

Jules är dragqueen och under sitt scennamn Aphrodite Banks har han blivit ett stort namn i London och är en av dess hyllade dragqueen-artister. Han/hon/hen är tuff och orädd. Efter en sen kvällsföreställning möter han ett gäng högerextrema homofobiska män i en nattöppen butik. Jules som fortfarande är sminkad som Aphrodite Banks blir retad av männen och hen svarar kaxigt. Det skulle hen inte ha gjort. Hen blir brutalt misshandlad. Denna misshandel påverkar hen på djupet. Jules sitter mest hemma i lägenheten hen delar med två vänner. Jules vill inte gå ut, vill inte uppträda mer och sitter mest och spelar tv-spel med slagsmål och kungfu/karate. Vännerna känner inte igen sin kaxiga vän.

Flera månader senare smyger Jules sig ut till slut och tar sig till en gaybastu. Där bland alla homosexuella män känner han igen sin angripare. Utan smink och endast insvept i en handduk kan Jules nu närma sig förövaren, ta reda på vem han egentligen är och utkräva sin hämnd.

Här kan vi verkligen tala om utstuderad hämnd. Som tittare är det svårt att riktigt förstå. Vad känner Jules egentligen? Hur kan Jules gå så långt som hen gör? Det blir en thriller, en rysare, skrämmande och mörk.

Begreppet queer är på sätt och vis en stämpel som hjälper till att göra åtskillnad mellan människor. Varför är en människa för att den klär sig på ett särskilt sätt? Begreppet queer förutsätter att en man eller pojke som sminkar sig och går i högklackat måste placeras i ett särskilt fack. Denna film stryker under fördomar kring queer och homosexualitet. Begreppet förutsätter att queer inte är normalt. Varför det? Varför får människor inte klä sig som de vill? Är kvinnor som går i kostym nödvändigtvis också queer? jag är inte bekväm med att människor måste kategoriseras och inte accepteras precis som de är. Denna film snarare förstärker skillnaden mellan de som vill kalla sig queer och andra. Förutsättningen för filmens handling är att queer är särskilda människor. Å andra sidan finns det fortfarande människor som blir upprörda över att män kan klä sig i höga klackar och uppträda som dragqueens.

Hur som helst, det är en mörk thriller och jag får ont i magen av hela skildringen av hur Jules utför sin hämnd. Jag ger den ändå godkända betyd 3 då den är välgjord och verkligen spännande och den hänger sig kvar i huvudet länge efteråt.