• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Relgion

Filmrecension: Leaving Jesus – en film som är viktig för många som lämnat eller vill lämna en fundamentalistisk grupp

25 april, 2024 by Rosemari Södergren

Leaving Jesus
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 april 2024
Regi Ellen Fiske

En dokumentär som sätter igång många tankar och känslor. Vi får följa en grupp före detta kristna fundamentalister som träffas på en retreat i USA för kristna som lämnat sin tro.

Ellen Fiske, regissören, har fått komma retreatdeltagarna mycket nära och har fått närvara med filmkameran vid terapisessioner, övningar och också fått följa med flera av dem till deras privatliv. Det är imponerande att dokumentären fått möta dessa människor i så känsliga situationer.

Alla som är på retreaten är födda in i sina kyrkor och samfund. De har aldrig haft något val och vi får därför ingen förståelse för vad som lockar människor till dessa samfund och grupper. Jag skulle gärna se en liknande film med människor som gått med i en grupp som är fundamentalistisk och som hindrar dem från att leva som de vill och att de sedan vaknar upp och lämnar. Att lämna något man själv valt måste vara omskakande och svårt. Jag har läst några sådana böcker, speciellt av före detta scientologer.

Att som vuxen lämna något man fötts in i måste vara enormt svårt. I många fall måste de lämna familj och släkt samtidigt. Många fundamentalistiska grupper tillåter inte sina medlemmar att umgås med avhoppare. Så är det i Jehovas Vittnen, till exempel.

En del av kyrkor som deltagarna i retreaten kommer från brukar inte definieras som fundamentalistiska, till exempel Katolska kyrkan eller Pingstkyrkan. Vad som blir djupgående fundamentalism beror inte alltid på religioner eller filosofin utan minst lika mycket på den enskilde individen och gruppen. Också politik kan bli fundamentalistisk. Också så kallade new age-grupper som fokuserar på nyandlighet kan utvecklas till fundamentalism, tänk bara på vad som hände med Heavens Gate som var en slags ufo-troende nyandlig grupp. P3 Dokumentär har berättar om den:
De döda visar sig tillhöra en religiös sekt, som tror att de ska hämtas upp till himlen av ett rymdskepp som följer kometen Hale-Bopp. En komet som precis vid den här tiden, kan ses som tydligast från jorden. Många av medlemmarna i sekten har lämnat sina familjer tjugo år tidigare.

Retreatledaren jämför att tro på Gud med att vara fundamentalist. Det är trots allt inte samma sak. Vad Gud är kan definieras på så många olika sätt. Alla som tror att det finns något utöver det som går att mäta med dagens vetenskapliga utrustning är inte fundamentalister.

De existentiella frågorna om liv och död, om meningen med livet, tvingas nog de flesta att möta någon gång i livet. Jag blir glad av att det finns regissörer som Ellen Fiske som tar upp det detta och går på djupet med ämnet. Det är skickligt att få dessa människors förtroende, att få komma dem så nära och få dem att berätta. Och med tanke på hur farliga fundamentalistiska grupper kan bli är det viktigt att kunskap om detta når ut. Jag tror att denna film kommer att bli viktig för många som brottas med att lämna ett samfund eller grupp de fötts in eller gått med i och nu har lämnat eller vill lämna.

Här kan du läsa Kulturbloggens intervju med regissören Ellen Fiske.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Ellen Fiske, Filmkritik, Filmrecension, Fundementalism, Leaving Jesus, Relgion

Filmrecension: The Great Silence – stark och berörande och trovärdig

1 maj, 2023 by Rosemari Södergren

The Great Silence
Betyg 4
Premiär för digitalköp den 3 april 2023 och digital hyra den 17 april
Regi Katrine Brocks

I lugn takt närmar vi oss svåra frågor om skuld och förlåtelse, om lögn och sanning. En film som tar upp frågor om religionens eller andlighetens innersta väsen eller mening. Om att hänge sig åt en religion eller ideologi inte är värd någonting om engagemanget inte medför omsorg och medkänsla för människor som behöver oss.

Alma (spelas av Kristine Kujath Thorp från Ninjababy) är en ung kvinna som är novis på ett kloster för nunnor i Danmark. Hon ska snart avlägga sina löften för att bli nunna efter prövotiden. Då dyker hennes äldre bror Erik upp (spelas av Elliott Crosset Hove). Erik har nyligen kommit ut från rehab då han har svåra alkoholproblem. Han vill ha sin del av arvet från deras far. Alma ärvde allt och har skänkt hela summan till klostret.

Egentligen handlar Eriks kontaktförsök med Alma om något annat än arvet. Det finns en händelse i det förflutna, något tragiskt som inträffat för många år sedan och som båda bär med sig inom sig och som påverkar deras liv.

Kristine Kujath Thorp spelar så bra. I första delen av filmen utstrålar hon den självgodhet som inte så sällan återfinns hos människor som hängivet följer någon religion eller ideologi. Men bakom den fernissade ytan ser vi spår av den ångest som bubblar och vill komma fram. De kval och den sanning hon gör allt för att dölja, både för sig själv och omgivningen.

Det är många duktiga skådespelare i rollerna och inget eller ingen är bara svart eller vitt, ingen är ängel eller djävul – alla är mänskliga på gott och ont. Det är välgjort och trovärdigt. Debutanten Katrine Brocks som har regisserat detta drama vill jag se mer filmer av.

Det är en stark och berörande film men den är inte något för den som vill att berättelsen ska springa fram i galopp. Den tar sin tid och låter oss förstå på flera nivåer. För att ta till sig filmen behöver man inte vara intresserad av religion. Sättet att hantera situationer och livet återfinns i många andra sammanhang. Samtidigt är det en engagerande film för den som är intresserad av religion eller andligt sökande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Nunnekloster, Relgion

Filmrecension: Den blå kaftanen – bedårande, mästerlig, unik

3 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Den blå kaftanen
Betyg 5
Svensk biopremiär 17 mars 2023
Regi Maryam Touzani

En vacker hyllning till kärlekens många ansikten. En helt bedårande, unik, mästerlig film som talar till alla sinnen: smaken, lukten hörseln, synen, känseln och med tre fantastiska skådespelare som kan säga oändligt mycket med små detaljer som glitter i ögonen eller en liten rörelse i ansiktet. Det här är helt enkelt ett mästerverk som tar med oss i en djupdykning i vad kärlek är. Den blå kaftanen shortlistades till Oscars för bästa internationella film och vore värd att komma med i slutnomineringen.

Filmen utspelas i Marocko och kretsar kring Halim och Mina som varit gifta i många år och tillsammans driver de stadens bästa kaftanbutik. När Mina blir allvarligt sjuk tas en ung lärling in på butiken. Lärlingen, Youssef, är en allvarlig ung man som är seriöst intresserad av att lära sig detta utdöende hantverk. Det är många underbara bilder från skapandet av kaftanen: hur trådarna skapas, hur materialet/tyget ska följa rörelser mjukt, hur broderierna sys. Det är oerhört fängslande att se dessa bilder. Vi ser också hur kunderna både vill ha denna kvalitet men samtidigt vill ha allt färdigsytt snabbt. Någon kund påstår att maskinsytt har samma kvalitet och en del kunder vill att de ska sy in kaftanen så den sitter figurnära, vilket gör att tyget inte kan glänsa på samma sätt som det är meningen att det ska. Det händer att kvinnor som beställt att kaftanen ska sys in hinner gå upp i vikt tills de hämtar ut den – och då måste allt läggas ut igen. Det är talande scener om människor som står mellan två det gamla och det nya, moderna.

Halim syr på en blå kaftan som ska bli hans mästerverk. Mina jobbar med att hålla affärerna och ekonomin flytande så att Halim kan fokusera på att skapa den mest fantastiska blå kaftan som någon sett.

Denna film är underbar och tar sig fram i lugn takt, vi hinner njuta av många talande bilder. Det är mycket som berättas under ytan. Det är en film om kärlek, om lojalitet, om trofasthet, om kreativitet, hantverk, om liv och död och om motstånd mot islamistiska religiösa regler.

Sex och passion är en del i kärlek men kärlek är mycket, mycket större än erotik. Denna film om ömhet, närhet, ärlighet och att se djupare än ytan är bland det vackraste jag sett på bio på många år. Sensualism kan vara mycket mer talande än rå erotik. Det är en långsam film med mycket djup, många nivåer och så förförande storslagen i all sin enkelhet. Men trots att berättelsen sker i lugn takt finns det inte en enda enformig sekund.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Den blå kaftanen, Filmkritik, Filmrecension, Hantverk, Hantverk.Religiojn, Islamism, Relgion

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Högkvalitativ vittomspännande julkonsert- Göteborg Wind Orchestra med solisterna Negar Zarassi & Alexander Lövmark i Lerum

14/12 2025 Dergårdsteatern i … Läs mer om Högkvalitativ vittomspännande julkonsert- Göteborg Wind Orchestra med solisterna Negar Zarassi & Alexander Lövmark i Lerum

Filmrecension: Avatar: Fire And Ash – filmiskt spektakel

Avatar: Fire And Ash Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Avatar: Fire And Ash – filmiskt spektakel

Roande och lärorik summering av svensk musikhistoria kompletteras med magnifikt musicerande – My Music Story av Janne Schaffer

12/12 2025 Kungsbacka Teater Det … Läs mer om Roande och lärorik summering av svensk musikhistoria kompletteras med magnifikt musicerande – My Music Story av Janne Schaffer

Intelligent relationsbaserad humor roar och svingar brett – Farsor av Abnorm Scenkonst på Göteborgs Stadsteater

Av och med: Elin Bornell, Ida Hackzell … Läs mer om Intelligent relationsbaserad humor roar och svingar brett – Farsor av Abnorm Scenkonst på Göteborgs Stadsteater

Teaterkritik: Malmö Dockteaters poetiskt skildrade Anette blir kännbart dagsaktuell

Anette, du är huvudpersonen i din egen … Läs mer om Teaterkritik: Malmö Dockteaters poetiskt skildrade Anette blir kännbart dagsaktuell

Teaterkritik: Landet utom sig – Glansfullt och humoristiskt med stänk av allvar och vemod

Landet utom sig Av/regi och koreografi … Läs mer om Teaterkritik: Landet utom sig – Glansfullt och humoristiskt med stänk av allvar och vemod

Teaterkritik: Fastighetsskötaren

Foto Sören Vilks Fastighetsskötaren Av … Läs mer om Teaterkritik: Fastighetsskötaren

Ringlande stundtals utfreakad rapsodi ett ojämnt äventyr – Mycelium på Teater Trixter

Manus & regi: Pinn-Perra & Uffe … Läs mer om Ringlande stundtals utfreakad rapsodi ett ojämnt äventyr – Mycelium på Teater Trixter

Stämningsfullt och svängigt när adventstid firas i jazzens tecken – Scandinavian Christmas Bass med Hans Backenroth

Hans Backenroth Scandinavian … Läs mer om Stämningsfullt och svängigt när adventstid firas i jazzens tecken – Scandinavian Christmas Bass med Hans Backenroth

Teaterkritik: Pelicot-rättgången – teatern som vägrar låta världen titta bort

Foto Marja … Läs mer om Teaterkritik: Pelicot-rättgången – teatern som vägrar låta världen titta bort

Filmrecension: Measures for a Funderal – visuellt storslagen historia om de existentiella frågorna som kryper under huden

Measures for a Funderal Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Measures for a Funderal – visuellt storslagen historia om de existentiella frågorna som kryper under huden

Ada Berger sätter upp Bön för idioter, om skavet i oss själva och världen

Bön för idioter med Eric Stern, Louise … Läs mer om Ada Berger sätter upp Bön för idioter, om skavet i oss själva och världen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in