• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Varghunden – helt underbar film som går rakt in i hjärtat

26 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Varghunden
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 juli 2018
Regi Alexandre Espigares
Svenska röster: Johan Hedenberg, Björn Bengtsson, Marie Robertson, Claes Ljungmark m fl.

Varghunden är en helt underbar film som går rakt in i hjärtat. Det är en snyggt animerad film som bygger på Jack Londons starka berättelse om hunden Vittand (i en del översättningar har varghunden namnet Vitkäft), en liten vargunge som blir adopterad, omhändertagen och uppfostrad av en hund i vildmarken i 1890-talet i Alaska. I boken är hunden en blandning av varg och hund.

Vittand råkar ut för många äventyr och får uppleva människans usla, grymma sidor såväl som de bättre. Han får leva som draghund i en indianstam och han blir slagen och utnyttjad av en vidrig man som tjänar pengar på att låta hundar slåss.

Jack Londons roman Varghunden (originaltitel: White Fang) gavs ut 1906 av Jack London. Jag minns den sommaren när jag elvaåring slukade allt jag kunde hitta i biblioteket som Jack London skrivit. Jag kan fortfarande känna hur starkt denna berättelse grep mig då. Att åter möta Vittand, nu i en animerad version blev en berörande återförening. Den känns lika viktig nu som då och lika berörande.

Djur, natur och människor och hur den som har makt ofta missbrukar den för att trycka ned andra var viktiga frågor på Jack Londons tid och är fortfarande.

John Griffith ”Jack” London, ursprungligen Chaney, föddes 12 januari 1876 i San Francisco, Kalifornien, och dog som 40-åring, den 22 november 1916. Jack London prövade i sin ungdom på ett flertal yrken, bland annat tidningspojke, hamnarbetare, cowboy och guldgrävare. Under rysk-japanska kriget 1904–1905 var han korrespondent för Hearstpressen. Han vandrade på sin fritid runt i USA och Kanada och vistades också mycket på Hawaii.

Han var en samhällsengagerad författare och han skildrar orättvisor i samhället i sina romaner. Många av hans böcker utspelar sig i vildmarken eller på havet. Hans mest kända roman är Skriet från vildmarken (The Call of the Wild, 1903), som handlar om en hund som mot sin vilja blir tagen från det soliga Santa Clara Valley i Kalifornien och blir draghund i ett hundspann i Klondike.

Hans samhällsengagemang och kamp mot orättvisor uppskattades inte av Nazityskland där tre av hans romaner,
Martin Eden, Tvångströjan och Järnhälen, brändes under bokbålen 1933.

För alla som har en hund, eller ett djur, är filmen väldigt om möjligt ännu mer berörande. Själv har jag en hund, en urhund som därför har mycket av vargens karaktär i sig och jag kan känna igenom min hund i Vittand.

Animationen är gjord på ett sätt som känns lite ålderdomligt, vilket passar perfekt till den här berättelsen som utspelar sig i karg vildmark och i en tid då vi inte hade vare sig mobiltelefoner, Internet eller tv-spel.

Den går upp på svenska biografer dubbad med svenska röster. Det är förstås bra för barnfamiljer med barn som inte kan läsa eller inte kan läsa tillräckligt snabbt för att hinna med svenska texter. Men jag hade föredragit att ursprungsrösterna hördes även om de svenska rösterna fungerar bra. På animerade filmer blir det inte lika störande med dubbning. Fast eftersom filmen har sitt ursprung i Frankrike och Luxemburg misstänker jag att dess originalspråk är franska, vilket inte lika många kan i Sverige som engelska.

Filmdistributören skriver om filmen:
Berättelsen är gripande om överlevnad och vänskap. Filmens fyrbente hjälte och dess mänskliga karaktärer är intressanta och älskvärda. Filmen förvaltar Jack Londons arv med värdighet och historien är lika hänförande idag som den berättades för över hundra år sedan.

Och det är bara att hålla med. Den är helt underbar och berörande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Animerat, Djurrätt, Filmrecension, Hundar, Jack London, Recension, Scen

Filmrecension: Förolämpningen – en film väl värd att se

25 juli, 2018 by Birgitta Komaki

Förolämpningen
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 juli 2018
Regissör Ziad Doueiris

En fascinerande historia om vad några ord för mycket kan leda till. En historia som börjar med en obetydlig incident mellan två män utvecklas till en angelägenhet för hela landet.

När bilmekanikern Toni av misstag stänker vatten på byggförmannen Yasser är det en bagatell. Men när han inte vill tala med honom och slår sönder det ombyggda röret börjar upptrappningen. Tvingad av sin chef skall den motvillige Yasser träffa Toni för att be om ursäkt. Men när Toni uttalar en grov förolämpningen mot Yasser brister det. Yasser slår Toni så två revben knäcks.

Sedan eskalerar osämjan till Tonis fru , till advokater, rättegång och olika gruppers engagemang. Det som kunde ha varit en bagatell I ett annat land växer i hela samhället. För det här är Libanon och Toni är kristen libanes och Yasser är muslimsk palestinsk flykting. Och mycket motsättningar finns under ytan i samhället och de kommer upp på grund av konflikten. I intensiva pläderingar i rätten kommer mer och mer fram om deras liv framför domaren som lyssnar och dämpar. Historien om personerna vävs in i det politiska och religiösa motsättningar som finns. Filmen tar inte ställning för någon politisk sida och inte heller ifråga om religion.

Skickligt målar filmen upp den politiska och religiösa pamfletten. Att den kristna enklaven i ett muslimskt land som Libanon är utsatt och har minnen av förföljelse. Att de flesta stödjer palestiniernas sak är tydligt men samtidigt finns en avundsjuka och ovilja mot det stora antalet palestinska flyktingar som lever i Libanon. Flyktingar som får stöd av FN och olika humanitära organisationer. Regissören och manusförfattaren Ziad Doueiri har skapat manus tillsammans med sin exfru Joulle Touma. Filmen har Oscarnominerats till Bästa icke engelskspråkiga film.

Med mycket bra dialog och ett manus som håller hela vägen blir det en fantastisk film. Skönt att personerna Toni och Yasser hela tiden är de viktigaste i filmen. Deras ilska , känslor och ovilja att ge sig samtidigt som de vaktar på sin moraliska gräns. Till exempel när bilmekanikern Toni bara måste hjälpa Yasser att starta sin bil. Eller när ingen vill säga orden i förolämpningen igen.

Man förstår att här är två hederliga rejäla män som kunde ha varit vänner om omständigheterna sett annorlunda ut och de inte hade varit så förbaskat styvnackade. Rättegångsscenerna som är en stor del av filmen är både intressanta och roande. Med en far och dotter på varsin sida i målet blir utmaningen stor och domstolen nästan som en teater. En scen där mer och mer från Toni och Yassers liv lyfts fram och där rätten och allmänheten är publik och deltagare.

Skådespelarnas prestationer är värda en eloge speciellt Kamel el Basha som Yasser och Adel Karam som Toni.

En film värd att se i sommarvärmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Libanon, Recension, Scen

Filmrecension: Tag – suck bedrövligt

23 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Tag
Betyg 1
Svensk biopremiär 25 juli 2018

Suck. Något av det bedrövligaste jag sett på film på länge. Fem vuxna män bestämde sig när de gick i lågstadiet att de aldrig skulle sluta leka. För den som slutar leka blir gammal. Därför har de vikt maj månad varje år till att leka kull. Eller som vi kallade det när jag var liten: tafatt.

De bor inte längre i samma stad och de har arbeten, åtminstone de flesta av dem. En av dem, Ben, är VD för ett framgångsrikt företag och en annan av dem, Hogan, är en duktig kirurg medan Chilli är en riktig loser som är arbetslös, skild och tillbringar tiden med att tända på. Men i maj månad varje år ställs allt på ända och de börjar leka kull. Filmen börjar med att Hogan lyckas ta jobb som vaktmästare på Bens företag för att kunna ta sig in dit och kulla honom.

Jakten blir intensivare och värre än någonsin, för Hogan har en tråkig nyhet med sig. En av de fem i gänget, Jerry, har meddelat att den här säsongen blir hans sista, sedan lägger han av. Det är inte bara tråkigt för de övriga fyra att Jerry lägger av. Det kanske värsta är att Jerry aldrig blivit kullad. Han har redan sedan de var små varit så snabb och så finurlig att ingen någonsin lyckats kulla honom.

En jakt som jag förmodar ska vara komisk börjar. De fyra som inte vill bli övergivna av Jerry smider planer för att lyckas den här gången. Läget kompliceras av att Jerry bor kvar i deras barndoms stad och ska gifta sig. Men … Oj vad det blir fånigt. Jerry är akrobatisk och har gillrat fällor på alla möjliga sätt, han har byggt upp en kopia av Hogans pojkrum för att sända filmklipp på sig själv för att lura dem att jaga honom där. Hur orkar vuxna män spilla tiden på trams på denna nivån och lägga ut så mycket energi och pengar på något så meningslöst? Jag tycker det är att misstolka barnens lek.

Dessutom är denna grupp av fem men inte alls generösa. Ingen kvinna får vara med och mannen som jobbar i deras barndomsstads krog vill så gärna få vara med i leken, men nix. Leken är bara öppen för de fem i gänget. Det är en helt exklusiv lek. Visst finns det mobbare bland barn och gäng som inte släpper in andra, men varför bära med sig just de sämsta delarna ur barndomen?

Kanske ska vi se deras lek som en metafor för vuxna mäns andra lekar, som att spela golf eller fotboll eller resa på äventyrsresor eller klättra i berg. Kanske är det en metafor för vissa mäns förmåga att tävla i alla sammanhang?

I rollen som Jerry ser vi Jeremy Renner, en av mina favoritskådespelare som jag fram tills nu bara sett i helt andra kvalitetsroller, som jägaren i Wind River och fysikerna Ian Donnelly i Arrival. Det var riktigt trist att se honom i en sådan här usel film.

I rollerna: Ed Helms, Jake Johnson, Annabelle Wallis, Hannibal Buress, Isla Fisher, Rashida Jones, Leslie Bibb, Jon Hamm, Jeremy Renner

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Första trailern för Overlord

19 juli, 2018 by Redaktionen

Mathilde Ollivier as Chloe in the film, OVERLORD by Paramount Pictures

Första trailern för Overlord har kommit:

Om filmen
Dagen före landstigningen i Normandie släpps en grupp amerikanska fallskärmsjägare ned bakom fiendelinjen för att att utföra ett uppdrag som är avgörande för invasionens framgång. Men när de närmar sig sitt mål, en naziockuperad by, börjar de ana att det är mer än en vanlig militäroperation på gång i det lilla samhället. I rollerna: Wyatt Russell, Bokeem Woodbine, Iain De Caestecker, Pilou Asbæk m fl. Regi: Julius Avery.

Operation Overlord var kodnamnet för slaget om Normandie, de allierades operation som inledde invasionen av det tyskockuperade Västeuropa under andra världskriget. Operationen inleddes den 6 juni 1944 med landstigningen i Normandie, känd som Dagen D.

Svensk biopremiär 26 oktober 2018..

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Scen, trailer

Filmrecension: Mamma Mia! – Here We Go Again: Den snyggaste filmen på bio på länge, en film som sprider lyckokänslor

18 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Mamma Mia! – Here We Go Again
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 juli 2018

Here we Go Again. Ja det gör Mamma Mia! verkligen. Mamma Mia! är tillbaka och på många sätt är det samma sak som den första filmen för tio år sedan. Det är samma ensemble, i stort sett fast med en lyckad förstärkning i Lily James, Andy Garcia och Cher. Det är samma sånger plus några andra ABBA-sånger. Det är nästan samma historia. Det gör inget. Det är helt OK. Det är bra, det är snyggt och det är riktigt roligt emellanåt. Mamma Mia! – Here We Go Again som både är en efterföljare till den första Mamma Mia!-filmen och en prequel kommer helt klart att bli sommarens stora filmhändelse.

Mamma Mia! – Here We Go Again är en hygglig musikalfilm som är ett måste för alla som älskar musikaler och för alla Abba-fans men helt klart underhållande för många fler. Filmens handling tillhör inte filmhistoriens mästerverk men det är en film som sprider glädje, en film jag går ut från salongen med lätta steg. Förra James Bond-stjärnan Pierce Brosnan är med, liksom i den första Mamma Mia!-filmen och han sade på en presskonferens inför filmpremiären att både filmerna varit lustfyllda att göra, att ensemblen trivts så bra med varandra. (Här kan du läsa Kulturbloggens rapport från presskonferensen och se ett filmklipp från den.)

Den första Mamma Mia!-filmen, som kom 2008, blev snabbt en sådan succé, både av kritiker och genom en stor publik, att det var rätt klart tidigt att det skulle bli en efterföljare. Efterföljaren är absolut godkänt även om många nog inte tycker den är lika bra som den första, men det gör inget. Det räcker ändå.

Handlingen utspelar sig både före den första filmen och fem år efteråt. Lily James spelar Donna, Meryl Streeps karaktär i den första filmen. Vi får se henne som ung, nybakad från college ger hon sig iväg ut i världen och hamnar på den grekiska ön där hon föder sin föder sin dotter Sophie, spelas av Amanda Seyfried. Parallellt utspelar sig en handling fem år efter förra filmens handling. Donna har avlidit ett år tidigare. Dottern Sophie har skapat ett hotell precis på den plats i det ruckel där Donna födde henne och där Donna bodde och en gång hade sagt att där en dag skulle stå ett hotell.

Sophie är stressad, hotellet ska snart ha sin stora invigningsfest och av hennes tre pappor har bara Sam (Pierce Brosnan) kunnat komma och ett oväder ser ut att kunna förstöra invigningsfesten, dessutom har hon trassel med sin älskade make Sky, som är i New York.

Handlingen kring hotellet är rätt ytlig och påklistrad och rätt svår att ta på allvar. Händelserna kring Donna som ung är mer intressanta. Filmens behållning är dock inte dramat utan musiken, danserna, sången, kläderna – de nya och roliga versionerna av Abbas klassiska sånger som Waterloo och Super Trouper. Det är musikalen som gör filmen – och en mängd fina och underhållande detaljer, som att få se de tre papporna: Colin Firth, Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan i vida glitterbyxor. Chers framträdande tillsammans med Andy Garcia är en av filmens stora höjdpunkter. Och att få se både Björn Ulvaeus och Benny Andersson i små biroller är kul. Det är en musikalfilm som jag blev glad över. Den snyggaste filmen på bio på länge, en film som sprider lyckokänslor.

I rollerna bland andra Meryl Streep, Amanda Seyfried, Lily James, Christine Baranski, Julie Walters, Pierce Brosnan, Colin Firth, Stellan Skarsgård, Dominic Cooper, Andy Garcia och Cher.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Abba, Filmrecension, Musikal, Pierce Brosnan, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 38
  • Sida 39
  • Sida 40
  • Sida 41
  • Sida 42
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in