Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Politik

Är HTML 5 ett hot mot integriteten?

by


Har du lagt märke till att när du kommer till en sida på Internet passar annonserna dig och dina intressen klockrent? Och när dina tonåringar surfar kommer det fram andra annonser, anpassade till dem?
Jo det är ganska träffsäkra program som följer allt du gör på webben.
Marknaden har koll på dina surfvanor.

När jag var i USA för något år sedan och jag satt mig framför en dator jag aldrig varit på loggade jag in på min mail och sedan surfade jag till en sajt jag aldrig varit på. Ändå stod mitt namn där på en lista över vilka som besökte sajten just då. Webbläsaren hade fångat upp att det var just jag via min inloggning på min mail.

Då insåg jag hur noga och exakt allt vi gör på Internet lagras och jag insåg hur det hanteras. Och mer lär det blir med alla smartphones.

Kalle Holmberg på DN skriver om att den här övervakningen kommer att bli ännu mer noggrann och ännu mer träffsäker:

Under de närmaste åren väntas en rad kraftfulla instrument kunna tas i bruk av webbutvecklare, som gör det möjligt för marknadsförare, annonsörer och andra som av kommersiella skäl är ute efter att i detalj läsa av hur du använder internet, skriver New York Times i en artikel i sin nätupplaga. Så gott som alla nätanvändare kommer att få känna på hur den personliga integriteten kringränns när verktygen som följer med det nya kodspråket för internetsidor, HTML 5, börjar tillämpas.

Det är intressant att se hur bra många på redaktioner på traditionella medier blivit på att bevaka dessa frågor. För några år sedan hade jag fått den här nyheten via en blogg. Traditionella mediers journalister har blivit duktiga på att ha koll på utvecklingen och på hur integriteten hotas.

Visst finns det fördelar med att annonser kan anpassas till rätt målgrupp, men nackdelarna med den ökade övervakningen är ändå fler.

Den här övervakningen kommer givetvis också att användas för att jaga fildelare. Jag såg att en finländsk domstol nu dömt en fildelare att böta 3,5 miljoner kronor.
Ur DN:

En man i Uleåborg i Finland har dömts till 375.000 euro (nästan 3,5 miljoner kronor) i skadestånd för musik, filmer och spel som han spridit på internet. Tingsrätten i Uleåborg dömde också mannen till tre månaders villkorligt fängelse för upphovsrättsbrott.

Mer om fildelningsdomen hos Rick Falkvinge och hos Henry Rouhivuori och Tänkvärt! Eller?.

Relaterat:
Svenska Dagbladet 1

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Någon mer som tröttnat på politiska bloggare?

by


Opassande som vann Stora Bloggpriset i kategorin politik första gången priset arrangerades av Aftonbladet verkar tröttna så smått på det politiska bloggandet.
Emma på Opassande skriver i ett inlägg:

Frågan är om vi verkligen har nåt att komma med när vi “talar om” och är “insatta” i olika frågeställningar, när vi inte riktigt fixar att vårda vår egna nisch — eller vad man nu ska kalla möjligheten att kunna slänga in sina två spänn i samhällsdebatten.

Det där viktiga, värdefulla, var och ens möjlighet att påverka debatten har drunknat (inte för gott hoppas jag) i ett evigt megafånande.

Måste politik vara så? För att vara riktigt jobbig — måste “politik” vara “politik”, ens? Medan jag sitter här och funderar på om jag över huvud taget tillför något — om jag ska förändra något eller så, skulle det vara intressant att höra er andras tankar om vad ni tycker om den politiska bloggosfären.

Upplagt för diskussion, alltså.

Jag kan själv bli grymt trött på det politiska bloggandet, kan uppleva det som väldigt förutsägbart. Att jag vet innan jag läser ett blogginlägg vad som ska föras fram, eftersom jag vet var bloggaren ifråga står politiskt.
En bloggare som jag i alla fall tidigare uppfattat som att han går sin egen väg och inte följer partilinjen utan är sig själv är Soilander på Under den lugna korkeken.

För en kulturmänniska kan det var jobbigt. En film eller en teaterpjäs som är förutsägbar är sällan bra.
Nu kan politiska bloggar ha olika syften. En del är mer till för den egna gruppen. Och det är inget fel i det. Andra är till för att skribenten vill göra karriär inom politiken och då är en välskött och välskriven blogg ett bra verktyg för att marknadsföra sig.

Det finns olika slags politiska bloggare. Det finns till exempel politiker, kända eller okända, som bloggar. Med bloggverktyget har de ett verktyg som de rätt använt kan uppnå kommunikation med väljare och andra. Ett helt suveränt verktyg, om de använder det till att lyssna med och ödmjukt kommunicera. En kommunikativ riksdagspolitiker som jag uppfattar är på rätt väg när det gäller detta är Eva-Lena Jansson som bloggar här.

Men inför valet 2010 tycker jag att många bloggar, på båda sidor, blev mer ointressanta och jag uppfattade till och med hur de slutade länka till varandra över blockgränserna.

Fast det som kan få mig att tröttna allra mer på det politiska bloggandet är egentligen bloggandet, inte det politiska.
Att blogga är tätt knutet till realtidsflödet. Jag kan bli trött på att allt ska ske så snabbt.
Ibland vill jag jobba mer med eftertanke, mer genomarbetat.

Fast det kan ju en bloggare göra, i och för sig. Jag tänker på Marika på Storstad. Hon uppdaterar inte dagligen utan gör längre, mer genomarbetade analyser.

Så jag inte säga att jag tröttnat på politiska bloggare, för det kan vara allt möjligt. Däremot kan jag själv vara inne i en period där jag är är söker mer efter bloggar med funderingar och som inte så många raka, enkla svar.

Blogg kan vara så mycket och så olika.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Åtta frågor från Kulturbloggen till Alexander Bard som bildar Liberaldemokraterna

by


Alexander Bard är känd på många sätt. Inledningen på beskrivningen av honom i Wikipedia är en slags sammanfattning:
Alexander Bengt Magnus Bard, född 17 mars 1961 i Motala, är en svensk debattör, travhästuppfödare, författare, filosof, låtskrivare, musiker och producent mest känd som medlem i Army of Lovers och BWO.
Nu är han på väg att lägga till poiitiker, han ligger i startgroparna för att bilda en politiskt parti i Sverige: Liberaldemokraterna.
Kulturbloggen ställde åtta frågor till honom kring detta.

Du är ju musiker och artist. Nu vill du bygga grunden för att starta ett nytt parti. Kommer du att lämna musiken då
Nej, absolut inte. Jag gör Gravitonas (www.gravitonas.net) med fullt engagemang och dessutom tycker jag att det är helt fel med proffspolitiker. Alla politiker borde även syssla med någonting helt annat. Liberaldemokarterna (L) kommer att bestå av människor och inte av politiker.

En del musik är ju politisk, tycker du att den musik du skapat är politisk? I så fall, på vilket sätt?
Absolut! Army Of Lovers gjorde nog mer för HBT-kampen i världen än någon annan artist har gjort. Popmusik kan i högsta grad vara politisk och om den är bra så är den politisk.

Vad är politik?
Politiken är den arena där allting annat i samhället möts. Det är där vi fattar beslut om vad som är viktigt för oss tillsammans men även där vi skapar möjligheterna för människors framtida frihet och kreativitet genom en rättvis fördelning av samhällets resurser.

Liberaldemokraterna, var ska ni stå på den politiska skalan?
Vi hatar skalor. Vi står för att vi är pragmatiska liberaler (socialliberaler) med en radikalt liberal rätts- och socialpolitik (livsstilsliberaler). Liberaldemokraterna har bildats för att de fyra allianspartierna förvandlats till fyra moralkonservativa partier som vi inte kan stödja och för att Socialdemokraterna blivit ett konservativt intresseparti istället för att vara ett frihetligt parti för hela folket. Liberaldemokraterna (L) vill ha en evidensbaserad politik och inte en politik grundad på löst tyckande och moralism mot det avvikande som är fallet idag från både Alliansen och S.

Vad tycker du om den svenska blockpolitiken? Har den någon framtid på längre sikt?
Blockpolitiken är destruktiv men att det måste finnas koalitioner för att kunna bilda stabila regeringar är inget som vi i Liberaldemokraterna motsätter oss. Den dagen vi är med och regerar måste vi antagligen också göra det som medlemmar i någon koalition. Så död åt blocken men fram för smarta koalitioner.

Vilka är de viktigaste politiska frågorna nu?
Frihetsfrågorna! Staten äter sig in och tar över våra liv och kontrollerar snart varenda liten vrå av våra liv. Detta måste få ett slut. En god politiker skrotar lagar istället för att ständigt hitta på nya djävulskaper för folk. Liberaldemokraterna kräver att FRA rivs upp, att polis och militär inte får sammanblandas på något sätt, att sexköpslagen skrotas, att privat bruk av narkotika avkriminaliseras (cannabisrökning ska inte vara kriminellt). Dessutom är vi för en radikalt ny inkluderande invandringspolitik och både plattskatt och medborgarlön på det ekonomiska området. Skattesystemet måste reformeras ordentligt och göras överskådligt, begripligt och rättvist för vanliga medborgare. Monopol måste skrotas, vi behöver konkurrens på alla områden i samhället.

Hur nära är det att liberaldemokraterna bildas som ett parti? När började ni den här processen?
Målet är att ha patrtibildningen avklarad i god tid före Almedalen 2011.

Vad gör du inom musiken nu? Band på gång? Skiva?
www.gravitonas.net

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kristdemokraterna – fågel eller fisk?

by

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund vill helst inte ha med Miljöpartiet i deras högerblock. Men han har inget emot att högerblocket får stöd av Sverigedemokraterna.
Från Aftonbladet:

Aftonbladet träffade som enda tidning Göran Hägglund efter Kristdemokraternas partistyrelsemöte i går i riksdagen. Han berättar att han är emot att Miljöpartiet tar plats i regeringen:
– Min bedömning är att vi då skulle få ägna oss åt frågor som vi redan har löst, alltså Förbifart Stockholm, energipolitiken, jobblinjen och många andra frågor.

Samtidigt säger han alltså att han mycket väl kan tänka sig att regera med stöd av SD. Jag förstår dilemmat.
Ett annat förslag som riksdagen troligen tar under hösten är betyg från sexan. Är det okej om ni får igenom det med stöd av SD?
– Absolut. Tänk dig hur det skulle vara annars, att vi bara lade förslag som vi visste att vi inte fick stöd för. Det skulle vara samma som att man ber om att få stryk.

Med Kristdemokraternas inställning får Sverigedemokraterna inflytande, rent av ganska mycket. Det finns andra vägar att gå, för politiker som inte drivs av makthunger. Det går att ödmjukt söka andra sätt att få majoritet än att från gång till gång lita på SD. Det går att bryta blocken och se vilka partier som skulle kunna bilda regering tillsammans över blockgränser.

När det gäller det omänskliga med att svårt sjuka slängs ut från Försäkringskassan har ju Göran Hägglund vaknat upp och inser att det inte går att vänta ett år på den utredning som ska göras.
Ur Aftonbladet:

Regeringen strider nu internt om de tuffa sjukförsäkringsreglerna.
En svårt pressad Cristina Husmark Pehrsson (M) lovade i valrörelsen en snabb utredning för att hjälpa de orimligt hårt drabbade.
Efter valsegern uppger ministern nu att den dröjer till nästa sommar.
– Det duger inte, svarar socialminister Göran Hägglund (KD).

Det har Hägglund rätt i. Det duger inte. Visserligen undrar jag varför han inte var öppen med detta under valrörelsen. Han måste ha insett redan då hur omänskligt och ovärdigt systemet med att kasta ut svårt sjuka från sjukpenningssystemet.
Men bättre sent än aldrig. Nu har han chansen att göra något rätt och bryta blockpolitiken i en viktig fråga. En viktig moralisk fråga där det borde vara självklart för en kristen att ta ställning för mänskligare system.

Roger Jönsson och Peter Johansson har också bloggat om detta.

Relaterat: Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet 2.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vi måste ta diskussionen med de som röstar på Sverigedemokraterna

by


Sen i söndags kväll har jag funderat på vad som är bästa saken att göra om man inte sympatiserar med Sverigedemokraterna och önskar dem färre väljare. Vad jag ständigt återkommer till är att man måste nå utanför ens egna sociala krets, eftersom den oftast tycker likadant som en själv.

Man kan skriva på Facebook och publicera texter, bilder etc. som visat hur ogenomtänkta SD:s resonemang är, ställa sig på Sergels Torg och visa sin ståndpunkt, men vad man också måste göra är att se till att ens åsikter når fram till de som faktiskt röstar på SD. Det är dem man måste prata med. Ta diskussionen på bloggar, på fikabordet, i konsumkön och överallt där man träffar på det. Under valvakan pratade jag med två unga killar som precis som jag kände sig ledsna och uppgivna, men samtidigt fanns där en jävlar anamma och kom överens om att vi har i alla fall en röst – det är det vi har – och den är vårt vapen, låt oss använda den. Sen såg jag dem på Sergels Torg dagen efter. Det var lite fint och någonstans kände jag att det här kanske också är början på slutet för SD. Om ingen duckar för att ta fighten. Inte någon gång. Så fort man hör, läser eller ser något, ta sig i kragen och bara visa att man inte håller med och berätta varför. Sen kanske man inte kan vinna någon diskussion eller omvända folk hur som helst, men man kan alltid alltid visa vart man själv står. Om man vågar.

På vägen hem från Sergels Torg pratade jag med min vän om att man får se till den man är, vad man jobbar med, vad man kan göra – om man har mandat att påverka det offentliga samtalet. Jag har funderat på olika idéer på fotoutställningar jag skulle kunna sätta ihop, men det är bara en möjlighet, bland många andra.

Oscar Poulsen
Fotograf som bloggar här.
www.vidvinkelfoto.com

Relaterat om Sverigedemokraterna:
Dagens Nyheter: Detta vill SD
DN: SD:s kulturpolitik: Hembygdsföreningar, folkdanslag, spelmanslag.
Aftonbladet
SVD: Expo: SD-folk med nazistband invalda

Läs även andra bloggares åsikter om , ,