Opassande som vann Stora Bloggpriset i kategorin politik första gången priset arrangerades av Aftonbladet verkar tröttna så smått på det politiska bloggandet.
Emma på Opassande skriver i ett inlägg:
Frågan är om vi verkligen har nåt att komma med när vi “talar om” och är “insatta” i olika frågeställningar, när vi inte riktigt fixar att vårda vår egna nisch — eller vad man nu ska kalla möjligheten att kunna slänga in sina två spänn i samhällsdebatten.
Det där viktiga, värdefulla, var och ens möjlighet att påverka debatten har drunknat (inte för gott hoppas jag) i ett evigt megafånande.
Måste politik vara så? För att vara riktigt jobbig — måste “politik” vara “politik”, ens? Medan jag sitter här och funderar på om jag över huvud taget tillför något — om jag ska förändra något eller så, skulle det vara intressant att höra er andras tankar om vad ni tycker om den politiska bloggosfären.
Upplagt för diskussion, alltså.
Jag kan själv bli grymt trött på det politiska bloggandet, kan uppleva det som väldigt förutsägbart. Att jag vet innan jag läser ett blogginlägg vad som ska föras fram, eftersom jag vet var bloggaren ifråga står politiskt.
En bloggare som jag i alla fall tidigare uppfattat som att han går sin egen väg och inte följer partilinjen utan är sig själv är Soilander på Under den lugna korkeken.
För en kulturmänniska kan det var jobbigt. En film eller en teaterpjäs som är förutsägbar är sällan bra.
Nu kan politiska bloggar ha olika syften. En del är mer till för den egna gruppen. Och det är inget fel i det. Andra är till för att skribenten vill göra karriär inom politiken och då är en välskött och välskriven blogg ett bra verktyg för att marknadsföra sig.
Det finns olika slags politiska bloggare. Det finns till exempel politiker, kända eller okända, som bloggar. Med bloggverktyget har de ett verktyg som de rätt använt kan uppnå kommunikation med väljare och andra. Ett helt suveränt verktyg, om de använder det till att lyssna med och ödmjukt kommunicera. En kommunikativ riksdagspolitiker som jag uppfattar är på rätt väg när det gäller detta är Eva-Lena Jansson som bloggar här.
Men inför valet 2010 tycker jag att många bloggar, på båda sidor, blev mer ointressanta och jag uppfattade till och med hur de slutade länka till varandra över blockgränserna.
Fast det som kan få mig att tröttna allra mer på det politiska bloggandet är egentligen bloggandet, inte det politiska.
Att blogga är tätt knutet till realtidsflödet. Jag kan bli trött på att allt ska ske så snabbt.
Ibland vill jag jobba mer med eftertanke, mer genomarbetat.
Fast det kan ju en bloggare göra, i och för sig. Jag tänker på Marika på Storstad. Hon uppdaterar inte dagligen utan gör längre, mer genomarbetade analyser.
Så jag inte säga att jag tröttnat på politiska bloggare, för det kan vara allt möjligt. Däremot kan jag själv vara inne i en period där jag är är söker mer efter bloggar med funderingar och som inte så många raka, enkla svar.
Blogg kan vara så mycket och så olika.
Läs även andra bloggares åsikter om Opassande, Under den lugna korkeken, Eva-Lena Jansson, politik, Storstad
Jag tycker att det är en bra frågeställning. Jag tröttande. Tröttande på likaställnngen, att alla skulle skriva lika. När jag bloggade om något annat som tex åldersgräns på bio, som faktisk fick stort genom slag i media och gjorde så att de sänkte åldern på den film jag skrev om, samt att jag fick skriva en debattartikel (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/kulturochnoje/article6158313.ab) i Aftonbladet. Jag bloggade även om buteljerat vatten eftersom jag hade blivit nekad att få ett glas vatten på macdonalds men var tvungen att köpa buteljerat vatten istället. Det slutade med en artikelserie aftonbaldet och att Mac Donalds inte längre säljer buteljerat vatten. Och kontentan av det var att jag lyckades påverka. Det togs inte upp, länkandes inte till eller diskuterades inte alls av mina politiskt bloggande kamrater. Och det politiska bloggare borde lära sig att även det lilla är politik. Att familj är det, att åldersgräns på bio kan vara viktigt för en viss grupp. Jag tycker inte om att att man talar om för mig vad jag ska skriva om. Eller vad jag ska tycka. Jag vill påverka men jag tror inte att man gör det med frågor som inte når vardagen. Jag tror på politisk bloggande, men närmare vardagen. Därför kommer jag att börja blogga politiskt igen på en ny sida. På mitt eget sätt och om vardagen. Jag vill påverka men inte vara styrd.
Intressant frågeställning. Det är väl så att just under valrörelsen så användes bloggarna för att kampanja för det egna partiet. På MinaModerataKarameller som jag iofs tycker att du borde tagit upp här, så länkas det alltid över partigränserna och de länkningarna går åt båda hållen. Kulturbloggen har väl på många sätt själv stått för riktigt svart/vita politiska kommentarer, eller hur?
Jag tror att man tar i om man tror att man kan avgöra beslut genom att blogga, men man deltar i samtalet och det påverkar absolut. Bloggen är ett utmärkt verktyg för att delta i det politiska samtalet och göra sin röst hörd. Politik är dock alltid kompromisser. Man ska ha det i åtanke.
För egen del tänker jag blogga på och blanda politik och andra frågor som intresserar och poppar upp.
Till Mary: Jag anser inte att jag varit svart-vit, för jag har bara tagit upp de politiska frågor där jag tycker högerregeringen tagit riktigt dåliga beslut, som just det som har med Försäkringskassan att göra.
När det gäller politik har vi på Kulturbloggen bara bloggat om just Försäkringskassan och integritetsfrågor och kultur- och mediepolitik.
Vi har till och med mitt under brinnande valrörelse uttalat vårt stöd för en idé från Göran Hägglund.
Jag tror att ganska många bloggar som annars är mer fritänkande dämpade detta under valrörelsen, så också dina Moderata Karameller:)
Fast det är bara en känsla jag har, det kanske är fel. Det kan bara du själv svara på.
Mycket intressant inlägg. Glädjande. Har upplevt situationen på ett liknande sätt som du, men jag måste hålla med Mary om de svartvita texter om politik som du framförde under valrörelsen – jag slutade följa dig ett tag eftersom inläggen var så hätska. Texterna saknade de nyanser och bredd som jag förknippar med dig. Har hittat tillbaka igen nu och blev extra glad när jag läste dagens blogginlägg.
Påminner mig om en krönikör för en kvällstidning för några år sedan som ondgjorde sig över olika politikers inställning där jag meilade denna krönikör och frågade varför politiker oavsett parti inte någon enda gång kunde sammarbeta för att göra folks liv bättre istället för att ägna så mycket tid till att baktala varandra.Fick som svar att det gick ju inte när de tillhörde olika partier !?.Ja det var ju precis det som var problemet.Hade man strävat framåt och plockat det bästa för alla istället för att ständigt pissa både till höger och vänster kanske man redan varit en bra bit på rätt väg.Tyvärr är så inte fallet där politiken och politikerna kommer först idag och sist så kommer övriga människor och hur dessa mår.Mer än lovligt egendomligt.Politiker är inte oförutsägbara när de sällan eller aldrig viker av från sin väg oavsett hur fel de än må ha men det är däremot det övriga samhället som ofta under denna tid har förändrats flera gånger men som sagt inte politiken. :/
Påminner mig om en krönikör för en kvällstidning för några år sedan som ondgjorde sig över olika politikers inställning där jag meilade denna krönikör och frågade varför politiker oavsett parti inte någon enda gång kunde sammarbeta för att göra folks liv bättre istället för att ägna så mycket tid till att baktala varandra.Fick som svar att det gick ju inte när de tillhörde olika partier !?.Ja det var ju precis det som var problemet.Hade man strävat framåt och plockat det bästa för alla istället för att ständigt pissa både till höger och vänster kanske man redan varit en bra bit på rätt väg.Tyvärr är så inte fallet där politiken och politikerna kommer först idag och sist så kommer övriga människor och hur dessa mår.Mer än lovligt egendomligt.Politiker är inte oförutsägbara när de sällan eller aldrig viker av från sin väg oavsett hur fel de än må ha men det är däremot det övriga samhället som ofta under denna tid har förändrats flera gånger men som sagt inte politiken.Den dagen de försöker tänka utanför tavlans ramar lär mycket förändras.
Många så kallade politiska bloggare är inte annat än hejaklacksledare för de partier de bekänner sig till.
Ganska obehagligt kan det vara att läsa en del av Moderaternas anhängare och deras devota hyllningar av Fredrik Reinfeldt och den politik han för.
Mary Jensen, för att ta ett exempel från kommentarsfältet här ovan, anser sig tydligen vara frisinnad, men länkar gärna till en kollega som älskar att avhumanifiera politiker från det rödgröna blocket. Hos denne, Tokmoderaten, brölar, vrålar, skriker, ylar och gnyr alltid företrädare för S, V eller MP. De är på något sätt djuriska och inte riktigt rumsrena, medan Sankt Fredrik och hans gelikar är förfinade och verserade.
Det enda goda med sådana bloggar är ju att de är rätt avslöjande. Man undrar lite hur snacket mellan skål och vägg går bland Moderaterna.
Reagerar på Jan Hollis inlägg ovan. Inte kan det väl vara så att det även finns en räcka hejarklackar och onyanserade politiska bloggare på vänsterkanten, eller?