Opassande som vann Stora Bloggpriset i kategorin politik första gången priset arrangerades av Aftonbladet verkar tröttna så smått på det politiska bloggandet.
Emma på Opassande skriver i ett inlägg:
Frågan är om vi verkligen har nåt att komma med när vi “talar om” och är “insatta” i olika frågeställningar, när vi inte riktigt fixar att vårda vår egna nisch — eller vad man nu ska kalla möjligheten att kunna slänga in sina två spänn i samhällsdebatten.
Det där viktiga, värdefulla, var och ens möjlighet att påverka debatten har drunknat (inte för gott hoppas jag) i ett evigt megafånande.
Måste politik vara så? För att vara riktigt jobbig — måste “politik” vara “politik”, ens? Medan jag sitter här och funderar på om jag över huvud taget tillför något — om jag ska förändra något eller så, skulle det vara intressant att höra er andras tankar om vad ni tycker om den politiska bloggosfären.
Upplagt för diskussion, alltså.
Jag kan själv bli grymt trött på det politiska bloggandet, kan uppleva det som väldigt förutsägbart. Att jag vet innan jag läser ett blogginlägg vad som ska föras fram, eftersom jag vet var bloggaren ifråga står politiskt.
En bloggare som jag i alla fall tidigare uppfattat som att han går sin egen väg och inte följer partilinjen utan är sig själv är Soilander på Under den lugna korkeken.
För en kulturmänniska kan det var jobbigt. En film eller en teaterpjäs som är förutsägbar är sällan bra.
Nu kan politiska bloggar ha olika syften. En del är mer till för den egna gruppen. Och det är inget fel i det. Andra är till för att skribenten vill göra karriär inom politiken och då är en välskött och välskriven blogg ett bra verktyg för att marknadsföra sig.
Det finns olika slags politiska bloggare. Det finns till exempel politiker, kända eller okända, som bloggar. Med bloggverktyget har de ett verktyg som de rätt använt kan uppnå kommunikation med väljare och andra. Ett helt suveränt verktyg, om de använder det till att lyssna med och ödmjukt kommunicera. En kommunikativ riksdagspolitiker som jag uppfattar är på rätt väg när det gäller detta är Eva-Lena Jansson som bloggar här.
Men inför valet 2010 tycker jag att många bloggar, på båda sidor, blev mer ointressanta och jag uppfattade till och med hur de slutade länka till varandra över blockgränserna.
Fast det som kan få mig att tröttna allra mer på det politiska bloggandet är egentligen bloggandet, inte det politiska.
Att blogga är tätt knutet till realtidsflödet. Jag kan bli trött på att allt ska ske så snabbt.
Ibland vill jag jobba mer med eftertanke, mer genomarbetat.
Fast det kan ju en bloggare göra, i och för sig. Jag tänker på Marika på Storstad. Hon uppdaterar inte dagligen utan gör längre, mer genomarbetade analyser.
Så jag inte säga att jag tröttnat på politiska bloggare, för det kan vara allt möjligt. Däremot kan jag själv vara inne i en period där jag är är söker mer efter bloggar med funderingar och som inte så många raka, enkla svar.
Blogg kan vara så mycket och så olika.
Läs även andra bloggares åsikter om Opassande, Under den lugna korkeken, Eva-Lena Jansson, politik, Storstad