Palestina 36
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 oktober 2026
Manus och regi Annemarie Jacir
Denna film träffar rakt in i hjärtat och känns djupt in i magen och skildrar hur omöjligt det är att bygga fred med våld. Händelserna utspelar under 1936 då och Palestina lyder under brittiskt kolonialstyre.
Redan före andra världskriget och Nazi-Tysklands fruktansvärda försök att utrota det judiska folket var judar runt om i världen förföljda. Storbritannien hade ansvar för att låta judar bosätta sig i delar av Palestina. Den paldestinska befolkning som bodde där då mötte judarna och britterna med strejker, våld och attacker som i sin tur fick britterna att sätta hårt mot hårt. Både sidor styrdes av rädsla och hat.
Vi får framför allt följa några olika palestinier. Lite ytligare får vi följa några britter, men däremot lyser skildringen av judiska personer med sin frånvaro. Det känner jag egentligen är ett minus för filmen men filmens många övriga kvalitéer väger tungt nog för ett högt betyg.
Em av palestinierna vi får följa är bondesonen Yusuf som drömmer om en friare framtid, men slits mellan sin hemby och stadslivet i Jerusalem. I staden har han kontakter med journalister bland annat med hemma i byn kräver hans konservativa far att han ska vara hemma och ta hand om faddern och lillebrodern.
Många palestinska bönder protesterar och gör uppror mot att mark tas från dem och ges till judar. I ett scen får vi se hur några brittiska administratörer vill förmå palestinierna att visa de kontrakt de har från markägarna men då sådant aldrig skötts särskilt noga vägrar de palestinska bönderna och därmed har de ingen rätt att kräva marken. Dessutom har många inte betalat sitt arrende. Men det spelar ingen roll, upproret växer bland palestinierna. Och ju mer våld de palestinska rebellerna tar till desto hårdare blir de bemötta av de brittiska soldaterna. Det är fruktansvärt att se hur våld föder mer våld och hur det accelererar. Denna dramatiska berättelse visar oförsonlighet från alla sidor.
Palestinierna i sin tur är egentligen också splittrade inom sig. Det fanns en rik överklass bland dem som också är emot det brittiska styret men som ändå kan umgås med britterna och som inte blir utsatta för det härskande brittiska soldaternas våld.
En stark nationalism skildras hos palestinierna. En mormor uppmanar sitt barnbarn att
Det är nationalism som knappt får uttryckas i svenska förhållanden. Det gör att denna film kan ses med många ögon och tolkas på många sätt. Det är en stor styrka i filmen då väldigt många skildringar idag om Palestina-frågan ofta tar ensidig ställning till en sida. Konflikten är djupare än så och kan också följas flera tusen år tillbaka, även om den aspekten inte tas upp i denna film.
I pressmeddelandet för filmen står:
Det palestinska folkets uppror mot britternas kolonialstyre är ett avgörande men ofta bortglömt kapitel i Palestinas historia. Filmen hyllades med stående ovationer vid premiären på filmfestivalen i Toronto.
Denna mycket skickligt berättade film ger en grund att något förstå dagens komplicerade situation. Välgjort och öppnar för många sätt att se historien. Och en tydlig berättelse om att våld alltid föder mer våld.
