Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Between 2 Fires, recension

by


Between 2 Fires
Betyg: 4
Premiär: 29 april 2011

Den djupt rörande och tragiska filmen, Between 2 Fires, handlar om den unga modern Marta (Magda Poplawska) och hennes desperata flykt från Vitryssland med sin dotter, Anna (Kamila Nowysz).

Martas liv i den fattiga lilla staden har länge varit en plåga. Pappan till hennes barn är död, hennes föräldrar är döda och för att hennes dotter kan få något tak över huvudet, tvingas de bo hos en man som behandlar dem illa. När Witjek säljer Anna till barnprostitution, bestämmer sig Marta att riskera allt och fly till Sverige. Men saker och ting tycks inte bli mycket bättre då de hamnar på en flyktingförläggning i norra Sverige där de fortsätter att konstant leva i rädsla. Martas enda kontakt i Sverige är opålitlig och svarar inte i telefon, och det finns en obehaglig man i flyktingförläggningen som verkar hålla utkik efter dem. Vad vill han dem? Den skumma rumskamraten säger att det inte går att lita på någon. Dessutom finns den skrämmande tanken att skickas tillbaks till Vitryssland konstant i baktankarna hos Marta.

Till slut tvingas Marta på allvar överväga en högst motbjudande tanke, som mer och mer verkar vara det enda alternativet hon har för att få stanna kvar i Sverige.

Under filmen sitter man spänt uppmärksam på vad som händer i Martas liv. Man delar hennes hopp, kärlek och rädslor när hon försöker göra allt hon kan i kampen om sin dotters säkerhet. Gång på gång får hon offra sig själv.

Filmen är skrämmande realistisk.

Regissören Agnieszka Lukasiak upplyser tittaren om hur asylsökande har det och tanken att det här är människors verklighet är hjärtkrossande.

Mer om filmen i Sydsvenskan och i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

I Am Number Four – flopp som kunde blivit så bra

by


I Am Number Four
Betyg 1

I Am Number Four skulle kunna vara en riktigt bra science fiction-berättelse på filmen. Huvudpersonen i filmen, en ung man med det tagna namnet John Smith är från planeten Lorien. Han och åtta andra barn var de enda som överlevde, förutom att de också fick med sig var sin vakt, när onskefulla varelserna mogadorianerna tog över och förstörde deras planet. John Smith och övriga överlevande flydde till jorden där de lever ständigt på flykt.
De ondskefulla jagar dem, letat efter dem för att förgöra dem. Samtidigt måste lorianerna ständigt flytta för att inte jordmänniskorna ska upptäcka att de är aliens.

När John Smith och hans vakt Henri hamnar i hålan Paradise i Ohio möter John Smith dock kärleken – och trots att de onskefulla har dödat flera av hans planetsyskon och han är i fara vägrar han fly den här gången.

Filmen skulle kunna vara så bra med frågor om utanförskap och att vara annorlunda, om att gå sin egen väg och den kunde också ställa frågan om unga måste ärva de vuxnas krig. Det skulle kunna vara en spännande berättelse eller ett drama eller en romantisk berättelse. Nu blir det bara löjligt.

Det första som gör filmen fel är Alex Pettyfer, som spelar John Smith. Han ska spela en ung kille men ser ut som en fullvuxen man och ser mer ut som en muskelbyggare dessutom.

Alla scenerna med de ondskefulla mogadorianerna är bara skrattretande. Hur trovärdigt är det att om varelser från en annan planet vill ta över och förstår absolut måste se ut hur vidriga som helst. De såg ut som en drift med sig själva.

Allt är dessutom så förutsägbart att inget i filmen överraskar. Sanningen är att jag vid minst fyra tillfällen valde att kolla mailen på min iphone istället. Då har en film inte riktigt lyckats.

På förhandsvisningen var några ungdomar. Några av dessa applåderade efter filmen, så jag förmodar att en del ungdomar är svältfödda på bra filmer. Ungdomar är värda mer än så här och den här grundberättelsen också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Filmrecension: Elias och jakten på havets guld

by


Elias och jakten på havets guld
Betyg: 3

Båten Elias och hans kompisar är fiskare men nu riskerar den lilla fiskehamnen Lugnvik att läggas ner. Det brukar vara svårt nog med vinterfisket men i år visar det sig bli svårare än vad de förväntat sig. Det har nämligen kommit en ny, modern hamn med robotbåtar som fångar all den fisk som Elias och hans kompisar desperat behöver för att Lugnvik ska överleva.

Den nya hamnen styrs av Polardrottningen som är enbart ute efter att bli rik. Hon har hört talat om en stor skatt på havsbotten som hon vill åt. Hon skickar miniubåten Doppi iväg på uppdrag att hitta skatten. Doppi och Elias stöter på varandra och tillsammans letar de efter skatten, men vem jobbar Doppi egentligen åt? Och vilka otyg kan Polardrottningen hitta på när Lugnviks ovetande fiskebåtar får klara sig själva medan Elias är ute på skattjakt?

Elias och jakten på havets guld är en trevlig småbarnsfilm med en positiv stämning i hela filmen. Den har mysiga karaktärer, en ond skurk som bara väntar på att bli besegrad och en förutsägbar story. Två låtar förekommer också där Nanne Grönvall, som gör rösten till Polardrottningen, sjunger i en av dem.

Filmen duger utmärkt till en småbarnsfamilj. Däremot är den inte riktigt den slags barnfilm som roar hela familjen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Never Let Me Go – man sitter som fastklistrad och mållös i biostolen

by

Never Let Me Go
Betyg: 4

Det finns inte många filmer som lämnar ett sådant starkt avtryck på en att man sitter fastklistrad och mållös i biostolen medan eftertexten rullar. Never Let Me Go, baserad på Kazuo Ishiguros roman, var en sådan film.

Filmen utspelar sig i en värld väldigt lik våran idag men det finns en betydande skillnad. Det har skett ett medicinskt genombrott som resulterar i att människor får längre liv.

Huvudrollerna är de tre ungdomarna Kathy (spelas av Carey Mulligan), Ruth (Keira Knightley) och Tommy (Andrew Garfield). I början av filmen får man följa deras liv som barn i den brittiska internatskolan Hailsham, en till synes normal internatskola, men det finns någonting underligt med barnen. Man får inte veta vad det är förrän barnens nya lärare, Miss Lucy, gör klart för dem vad barnens mening med livet är och det är något alldeles groteskt.

Nu blir temat för filmen uppenbar. Det handlar om kärlek, liv och död. Vad blir viktigt för en om man vet att ens liv är kortare än alla andras? Och om man inte får saken man vill ha, fortsätter man kämpa?

Själva storyn påminner lite om Mary Shelly’s Frankenstein. Tittaren upplyses om vad som kan hända om vetenskapen går i överstyr. Det är skrämmande, berörande och sorgligt.

Under filmens gång blev jag en aning förtvivlad över att ingen gjorde uppror mot ungdomarnas öde, men det är inte så det funkar i verkligheten. Jag kände också att många frågor lämnades obesvarade vid filmens slut, vilket gav det hela en mer realistisk känsla. I det verkliga livet får man inte svar på alla frågor, i det verkliga livet kan man inte heller alltid ändra en viktig medicinsk riktlinje med några små uppror när de flesta tycker att det som sker är helt rätt.

I övrigt var Never Let Me Go en vacker film som rörde många i publiken. Skådespelarna var suveräna och filmen var fint filmad. Den är definitivt värd att se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

The Fighter, recensionen

by

The Fighter
Betyg 4

The Fighter bygger på en sann historia om de två halvbröderna Micky Ward och Dicky Eklund. Men det är egentligen inte en boxningsfilm i traditionell bemärkelse. De två halvbröderna är boxare och boxning har en del i handlingen men filmen handlar framför allt om relationerna mellan människor i en trasig familj och om att som lillebror våga ta för sig och kräva sin rätt.

Dicky, storebror, spelas av Christian Bale, har haft en karriär som boxare, men håller på att köra sig själv i botten som narkotikamissbrukare av crack. Trots att han håller på med crack vill han vara tränare åt sin lillebror Micky.

De bor i en småstad i USA och förutom de två bröderna består familjen av sju systrar, mer eller mindre asociala som sitter hemma framför tv:n och låter deras mamma styra och ställa allt. Mamman är manager åt lillebror Micky och det ställer till det för honom. Han coachas inte med varsam kunnighet direkt.

Lillebror Micky, spelad av Mark Wahlberg, är en rätt hunsad lillebror. Men så träffar han en tjej och flickvännen ger honom råg i ryggen att börja gå sin egen väg, ta sina egna beslut – och då tar det hus i helvete. Mamma och de sju systrarna protesterar vilt.

Filmen hade en hel hög av Oscarnomineringar och fick två Oscar-statyetter för skådespelarinsatser: Christian Bale fick en Oscar för bästa manliga biroll och Melissa Leo fick priset för bästa kvinnliga biroll, hon spelar mamman.

Två välförtjänta priser: Christian Bale går alltid in till hundra procent för sina roller. Han rör sig som en nedgången knarkare och bantade för att agera som den magre crackmissbrukaren Dicky. Melissa Leo gör den vidriga mamman så trovärdigt att jag blir arg på henne.

Regissören David O. Russell har bland annat gjort filmen Three Kings tidigare. Han har studerat politik på Amherst College och tog examen där 1981. Hans politiska ådra märks i hur filmen skildrar människorna. Filmen är mycket mer än skildring av fattig underklass i Lowell, Massachusetts under 1980-talets USA än en film om en mans väg till en boxningstitel. Det är ganska skrämmande att filmens handling utspelar sig under 1980-talet. Det känns mycket mer om 1950-tal, vilket visar hur långt bort den välfärd vi ofta tar för given är för underklassen i USA.

Det var svårt att betygsätta filmen. Vi var tre som såg filmen samtidigt. En ville ge betyg 5, en betyg 3 och en ville ge betyg 4. Filmens styrka är skildringen av människorna och att det är flera överraskande vändningar i filmen. Det som kan vara negativt är att en del trots allt är ganska givet hur det ska gå. Jag kan ha lite svårt för Christian Bales sätt att spela, som kan bli för mycket. Men det är en välgjord film och engagerande på flera sätt, så betyget blev 4 av 5.

Fredrik Fyhr har också recenserat filmen.

Fler recension av The Fighter hittar du hos Kritiker.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,