Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kazuo Ishiguro

Kazuo Ishiguro ger ut sin första roman på tio år

by

ishiguro

Kazuo Ishiguro släpper sin första roman på tio år. Alfred A. Knopf kommer ge ut boken — som har titeln The Buried Giant — under våren 2015. Det blir den Nagasaki-födde, brittiska författarens första roman sedan 2005 års Never Let Me Go, som även filmatiserats. Ishiguro har tidigare skrivit böcker som Återstoden av dagen och Konstnär i den flytande världen. 2009 släppte han novellsamlingen Nocturnes. Vi har ännu inte fått några specifika detaljer kring vad The Buried Giant kommer handla om, mer än det bokfärlaget skriver på sin hemsida: “förlorade minnen, kärlek, hämnd och krig”. En talesperson för bokfärlaget har beskrivit boken som ett steg bort ifrån hans tidigare verk

Never Let Me Go – man sitter som fastklistrad och mållös i biostolen

by

Never Let Me Go
Betyg: 4

Det finns inte många filmer som lämnar ett sådant starkt avtryck på en att man sitter fastklistrad och mållös i biostolen medan eftertexten rullar. Never Let Me Go, baserad på Kazuo Ishiguros roman, var en sådan film.

Filmen utspelar sig i en värld väldigt lik våran idag men det finns en betydande skillnad. Det har skett ett medicinskt genombrott som resulterar i att människor får längre liv.

Huvudrollerna är de tre ungdomarna Kathy (spelas av Carey Mulligan), Ruth (Keira Knightley) och Tommy (Andrew Garfield). I början av filmen får man följa deras liv som barn i den brittiska internatskolan Hailsham, en till synes normal internatskola, men det finns någonting underligt med barnen. Man får inte veta vad det är förrän barnens nya lärare, Miss Lucy, gör klart för dem vad barnens mening med livet är och det är något alldeles groteskt.

Nu blir temat för filmen uppenbar. Det handlar om kärlek, liv och död. Vad blir viktigt för en om man vet att ens liv är kortare än alla andras? Och om man inte får saken man vill ha, fortsätter man kämpa?

Själva storyn påminner lite om Mary Shelly’s Frankenstein. Tittaren upplyses om vad som kan hända om vetenskapen går i överstyr. Det är skrämmande, berörande och sorgligt.

Under filmens gång blev jag en aning förtvivlad över att ingen gjorde uppror mot ungdomarnas öde, men det är inte så det funkar i verkligheten. Jag kände också att många frågor lämnades obesvarade vid filmens slut, vilket gav det hela en mer realistisk känsla. I det verkliga livet får man inte svar på alla frågor, i det verkliga livet kan man inte heller alltid ändra en viktig medicinsk riktlinje med några små uppror när de flesta tycker att det som sker är helt rätt.

I övrigt var Never Let Me Go en vacker film som rörde många i publiken. Skådespelarna var suveräna och filmen var fint filmad. Den är definitivt värd att se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nocturnes: Five Stories of Music and Nightfall av Kazuo Ishiguro

by

ishiguro

Ishiguro slog igenom med Återstoden av dagen (The Remains of the Day) från 1989 som även filmatiserats. Han föddes i Nagasaki i Japan men flyttade till England som barn. Att han alltid haft ett musikintresse är sedan länge känt. Innan han etablerade sig som författare reste han runt i USA och skickade demos till olika skivbolag. Det kommer därför inte som en överraskning att hans senaste novellsamling, Nocturnes: Five Stories of Music and Nightfall, har musik som kärnpunkt.

Den första novellen har titeln Crooner och handlar just om en gammal crooner som förbereder en privat show under sin semester i Venedig. Min favorit är dock Nocturne där det enda som hindrar en mycket begåvad saxofonist från att nå stjärnorna är dennes otillfredsställande utseende. Efter att ha blivit övertygad av både sin manager och sin fru går han med på att skönhetsoperera sig hos Hollywoods bästa plastikkirurg. Där lär han känna en av de hetaste kändisarna för tillfället och det kan bara sluta på ett sätt…

Alla historierna handlar om en person som på något sätt är bunden till musiken. Om det är en gammal eller ung, framgångsrik eller inte framgångsrik eller professionell eller inte professionell musiker spelar ingen roll – det blir lika intressant, personligt och ärligt.

Här är trailern regisserad av George Wu: