• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musikfestival

Gainesville – vuxenfestivalen som behövs: bilder och intryck

18 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

En bra blandning av artister, från det punkrockiga The Nomads till indiepoppiga Loosegoats, ljuva vemodiga Anna Järvinen och rutinerade singer/songwwritern Nick Lowe. Gainesville bjöd på en enormt bra komponerad festival.

Gainseville är en mysig musikfestival på Djurgården i Stockholm som arrangerdes för första gången 17 augusti – mitt under kulturfestivalen i Stockholm vågade arrangören ta upp konkurrensen med ett projekt där besökarna måste betala för biljetten medan kulturfestivalens flesta arrangemang är gratis.

Gainesville har marknadsförts som en vuxenfestival vilket också märktes. Där fanns flera olika sorter vin att avnjuta och ölsorterna var också mer genomtänkta än på festivaler annars. Där fanns ordentligt med sittplatser runt om i området och massor av sköna djupa strandstolar att sjunka ner i och på lagom avstånd kunna avnjuta artisterna med något att dricka i handen. Programmet var också uppd

Det var oerhört skönt att vara på en festival där inte folket trängs – om det var ett artist som jag ville komma nära scenen för att se då var det hur smidigt som helst att ta sig fram dit. Och publiken stod med behagligt avstånd från varandra också, ingen ställde sig framför någon så att sikten skymdes. Det har jag ju upplevt ofta på andra festivaler där många unga helt ogenerat tränger sig fram och ställer sig framför en som stått länge på sin plats för att se bra och plötsligt är allt man ser håret bakifrån på en hoppande och skuttande helt självisk person.

Programmet på scenen hade pauser emellan, vilket var bra för att då kunde alla hinna köpa något att äta eller dricka eller samtala en stund. Nej, samtala gick tyvärr inte så lätt mellan uppträdandena heller eftersom då spelade DJ:s och på ena halvan av området spelades det på så hög volym att det knappt gick att samtala. För övrigt var arrangemanget så perfekt komponerat att jag hoppas att Gainesville har kommit till Stockholm för att stanna.

Artisterna jag såg: Den amerikanska singer/songwritern Sophie Knapp, som har jämförts med Kate Bush. Den jämförelsen håller jag inte riktigt med om, men jag var imponerad av Sophie Knapps framträdande. Hon behöver inte jämföras med någon annan, hon står bra för sig själv.

Anna Järvinens vackra stämma njöt jag av tillsammans med Reine Fiske på gitarr. En bra kombinatine.

Loosegoats var jättekul att få se. Bandet är väl ett ganska traditionellt indieband med stark influens av folkrock med en keyboardist, en trummis, en basist och två gitarrister varav den ene är sångaren.
Vem som är deras stora inspiration var rätt tydligt när sångaren deklarerade:
– Vi måste ta varje tillfälle i livet att spela Tom Pettylåtar
Och så drog de igång sången ”She´s My Girl”.

Publiken gillade, många skakade i takt och några dansade. För den som vill höra dem live igen kan jag tipsa om att de spelar på Nalen i höst.

Med Nomads blev det fullt fart med punkrockiga takter och därefter kom finalen med Nick Lowe på scen. Bara han själv, Nick Lowe, med sin halvakustiska gitarr och sin något soulhesa röst blev det en vacker och intim spelning. Han är så rutinerad att han kan få en festivalspelning att upplevas som intim.

Tyvärr missade jag festivalens tre första spelningar med Tomas Andersson Wij, Karima Franscis och Gustaf Törling.

Foto: Calle Andersson /ESP

Läs även andra bloggares åsikter om Gainesville, musikfestival, Stockholm, The Nomads, Nick Lowe, Loosegoats, Anna Järvinen, Sophie Knapp

Arkiverad under: Krönikor, Musik, Recension Taggad som: Anna Järvinen, Gainesville, Loosegoats, Musikfestival, Nick Lowe, Sophie Knapp, Stockholm, The Nomads

Hesselby Slott Stockholm Folk Festival: Folkmusik har fått ett eget Mecka i Hässelby

12 augusti, 2012 by Redaktionen

Skinnskatteberg förknippar jag med körfestivalen och på samma sätt kommer jag att tänka på Hässelby som folkmusikens nya Mecka. I en något ryktesmässigt skamfilad förort, håller sakta men säkert något nytt att byggas där boende i Hässelbyområdet får sin alldeles egna lilla skatt. Hesselby Slott. Vad som också kändes så skönt var att arrangörerna mixat svenskt, grekiskt, afrikanskt, amerikanskt på ett sätt som lyfte varje liten konsert till att bli unik i sig.


Det är värt att nämna några extra som Maria Stellas med Pireaus från Grekland . men bosatt i Hässelby.
Underbara Cissoko Sousou & Maher som med sitt märkliga instrument Rina en ensträngad fiol som bland annat berättade om resan efter det förflutna Stockholm – Dakar tillsammans som gick med bil.

Den alltid så vitale och skickliga riksspelmannen Björn Ståbi som med Lisa Rydberg blev en publikgunstling när Ale Möllers festivalband introducerade artistgalleriet.

Hazelius-Hedin vars skiva jag skrev om för något år sedan men som blev något helt annat på scenen. Esbjörn Hazelius var också en av dem som gjort festivalen möjlig.

YTF – Yrkestrubadurernas Förening som basade i Vinkällaren med Pierre Ström som presentatör. Och givet Rol Junell&Hawain Novelty Orchestra som tog oss till en varmare breddgrad dock utan palmer, men väl lätt gungande ekar.

Till sist oförglömliga Py Beckman. Som numer, berättade hon, spelar i kyrkorna. Det var där det startade och efter år inom popbranschen med bland annat Dan Hylander, sin egen grupp NQB och en otrolig karriär har cirkeln slutits. Härligt var det att se henne på scenen i Hässelby.

Detta var bara ett axplock ur ett späckat program och dem som inte omnämns är inte glömda. Stort tack till alla musiker som gjorde helgen så lyckad och till arrangörerna som lyckades. 11.000 besökare på två dagar är inte illa och att fredagen var gratis fick kanske människor också i Stockholm att inse att folkmusik är inte Skansens Spelmanslag utan så mycket, mycket mer.

Text: Anne Skåner

Mer från Hesselby Slott Stockholm Folk Festival:
Rapport från första dagen

Läs även andra bloggares åsikter om Hesselby Slott Stockholm Folk Festival, folkmusik, världsmusik, musikfestival, Hässelby

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Folkmusik, Hässelby, Hesselby Slott Stockholm Folk Festival, Musikfestival

Hesselby Slott Stockholm Folk Festival – rapport från första dagen

11 augusti, 2012 by Redaktionen

När bondekulturen intog Hässelby

Irländska toner blandat med polskor från Dalarna, kvider över nejden. Den gröna slottsparken gungar i takt med fioler och dragspel, flöjter och åtskilliga andra strängainstrument. I andanom ser jag släkten Bonde från 1600-talet fast nu under 1700-talets slutt roa sig med Bellman ocn kanske andra suparbröder.

Nåväl historia eller ej de irländska tonerna ingår, ingick i första dagens Folkfestival på Hesselby Slott. Där möttes under några timmar nmusik från olika delar av musikvärlden. Den syriska kören Ornina där merparten kommer från Västerort fick oss att gung lossa ordentligt. De underbart söta kinesiska barnen som sjöng med så spröda toner att att kristallen knottrade sig i slottsgemaken. YIPS Children Choir från Xinjang turnerar trots sin unga ålder världen över och sprider en alldeles egen tolkning av bland annat den västerländska klassiska musiken.

Jag skriver bondekultur i rubriken och faktum är att folkmusiken var åtminstone i stora delar av Europa böndernas och underklassens musik.

Stickoper och Sofie Livebrant har det gemensamt att jag tycker om deras musik och låtar. I övrigt är Stickoper mannen som ger vardagen toner och Sofie Livebrant sångerskan vars röst inte när lik någon annans.

I Vinkällaren serverades inte bara vin utan också trubadurmusik med bla Pierre Ström och Billey Shamrock. Nu vet jag att ni undrar: såg hon inte Dan Hylander och Mikael Rickfors och festivalchefen själv? Nej ledsen att göra er besvikna jag var inte där just då, men jag hoppas ni var där. Hela fredagens program var gratis och det var totalt sett ett oerhört program.

Men jag återvände en stund på sena kvällen och möttes av toner från Balkan och Latinamerika med gruppen Faela. Faela fick parken att hoppa och dansa och jag vågar lova att trots det var mörkt gungade nog ett och annat träd med i trakten.

Text: Anne Skåner

Här kan du se programmet från festivalen på Hesselby Slott.

Läs även andra bloggares åsikter om Hesselby Slott Stockholm Folk Festival, folkmusik, musikfestival, musik, väfldsmusik

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Folkmusik, Hesselby Slott Stockholm Folk Festival, Musik, Musikfestival

Stockholm får en visfestival i Lasse i Parken i augusti

24 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Stockholm får en egen visfestival som arrangeras i Lasse i Parken 8-12 augusti. Den har fått namnet Stockholms Visdagar och arrangörerna berättar att tanken är detta ska bli ett årligt återkommande arrangemang.

Programmet innehåller bland annat Staffan Hellstrand/Uno Svenningsson/David Urwitz i en gemensam spelning, Idde Schultz & Sulo Karlsson, Theresa Andersson, Edith Backlund, Toni Holgersson, Erica Falk, Lars Demian, Stina Berge, Östen med Resten och Sofia Rapp Johansson.

Läs även andra bloggares åsikter om Lasse i Parken, Staffan Hellstrand, visor, musikfestival, musik

Arkiverad under: Musik Taggad som: Lasse i Parken, Musik, Musikfestival, Staffan Hellstrand, visor

Musikfestival i Polen – ett prisvärt alternativ för musikälskaren

10 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Precis hemkommen från en fantastisk musikfestival i dagarna fyra i Polen, på ett stort före detta militärfält i Gdynia, precis granne med staden Gdansk i norra Polen sitter jag och summerar mina intryck och tankar.

Festivalen Opener Festival som också fått ett annat namn efter sin huvudsponsor, kallas för Heineken Opener, är en stor festival som har stora band och artister bokade och som vill ta upp konkurrensen med Roskilde. I år var den tävlingen så uppenbar att festivalerna pågick samtidigt. När det gäller antalet festivalbesökare vann Roskilde rätt tydligt med sina 120.000 festivalbesökare. Men Opener Festival skulle lugnt kunna locka lika många. Där finns gott om utrymme på det gigantiska gräsområdet.

Jag pratade med några engelsmän som var där. De berättade att avgiften för festivalen plus flygresan blev billigare för dem än att köpa enbart festivalbiljett till exempelvis den stora brittiska festivalen Glastonbury.

Priset för en fyradagarsbiljett med tältplats kostar lite drygt 800 svenska kronor. En endagarsbiljett kostar cirka 300 kronor. Där finns både tvådagars- och tredagarsbiljetter också, med och utan camping.

En mycket bra service är också att för 45 svenska kronor kan du köpa ett åkband som gäller för de lokala tåget. Bra att ha ifall du väljer att på på hostel eller hotell, exempelvis. Då visar du bara upp bandet och åker gratis under festivalen.

Festivalbussarna som kör besökare till festivalområdet avgår från Gdynia tågtstation hela tiden. De fyller på bussarna och kör i ett.

Öl och mat är väldigt billigt. En öl i festivalområdet kostar 20 svenska kronor och mat får du från 30 kronor.

Självklart finns det filmvisningar och till och med teatervisningar i festivalområdet och där finns en del annat att göra, som att dansa på disco.

Engelsmännen bodde i tält under festivalen och passade på att turista några dagar efteråt i Gdansk där de hittat ett hostel för 50 kronor per natt.

Så jag undrar lite varför festivalen inte är så känd? I minglet pratade jag med en del festivalbesökare från Polen som menade att arrangörerna inte verkar särskilt engagerade i att göra den känd. De arbetar inte särskilt aktivt gentemot medier och de är dåliga på att använda sociala medier. Om de har något Twitterkonto så har det inte märkts. Deras Facebooksida har inte mer än cirka 500 likes och de tycks inte använda den aktivt. Vi som mailat de pressansvariga flera gånger har aldrig ens fått ett svar. Det är helt enkelt en nonchalant inställning, på något sätt.

Festivalen borde ju ha enorm potential med sitt läge, mitt i Europa, kan den locka festivalbesökare från både västra som östra Europa och Skandinavien. Priserna är så bra i Polen att det är överkomliga priser och plats finns det ju i området.

Den är bra arrangerad på många sätt med flera scener varav tältscenen är en stor scen med tak och plats för mer än tiotusen åskådare.

Maten är bra och inte dyr och vi behövde aldrig köa länge för vare sig mat eller för att gå på toaletter.
Däremot var toaletterna som under de flesta festivaler rätt grisiga fram emot kvällen och toapapper måste man se till att bära med sig själv.

Festivalen var lugn och jag såg inte särskilt många som var starkt påverkade av droger eller alkohol och inga slagsmål.

Det finns många sätt att ta sig till Gdynia/Gdansk. Det går billiga flyg med till exempel lågprisbolaget Wizzair och det går båtar från Karlkrona och från Stockholm med olika prislägen.

Här kan du läsa några av konsertrecensionerna vi på Kulturbloggen gjorde från Opener festival:
Opener Festival: The XX – en värdig final – här är filmklipp
Opener Festival: Mumford & Sons – video och recension
Opener Festival: Public Enemy – årets tyngsta hiphopspelning
Opener Festival: Franz Ferdinand – fullt ös – bilder, recension, filmklipp
Opener Festival: Cardigans spelar Gran Turismo – Moto Boy höjer soundet
Opener Festival: Bloc Party
New Order – bilder, recension och filmklipp
Opener Festival: Justice
Opener Festival: Wiz Khalifa – recension och filmklipp
Opener Festival: Intryck från Björk 

Läs även andra bloggares åsikter om musik, musikfestival, Opener Festival, Polen

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Musik Taggad som: Musik, Musikfestival, Opener festival, Polen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 43
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Filmrecension: JA! – svårt att se den som seriös

https://kulturbloggen.com/wp-content/uplo … Läs mer om Filmrecension: JA! – svårt att se den som seriös

Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Clas Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

19/4 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Clas Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

17/4 2026 Musikens Hus i Majorna … Läs mer om Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Michael Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in