• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Deckare

I huvudet på en seriemördare – obligatorisk läsning för deckarförfattare

23 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Hur blir man seriemördare? Vad är det som gör att en människa kan begå bestialiska mord om och om igen? Det finns inget enkelt svar på dessa frågor. Sven Å Christianson, professor i psykologi vid Stockholms universitet, har under de senaste två decennierna medverkat som sakkunnig i en mängd uppmärksammade mord- och våldtäktsfall i Sverige. Författaren är rättspsykolog och har under många timmar intervjuat några av Sveriges mest kända seriemördareoch forskat i material från andra länder kring seriemördare och sexförbrytare.

Sven Å Christianson menar att en sak är gemensam för alla som blir seriemördare: de har vuxit upp i en omgivning där de känt sig åsidosatta. Att ingen av deras föräldrar sett dem eller brytt sig om dem. Detta har i sin tur lett till att de inte kunnat utveckla normala kontakter med andra människor. Alla dessa seriemördare berättar om hur de i sin har perverterade sexuella fantasier som till och med kan börja ta sig olika uttryck redan i fem–tioårsåldern.
Tidiga tecken kan ofta vara djurplågeri och fascination för eld.

Överraskande är att alla de intervjuade sexförbrytarna säger att pornografi kan trigga dem till att utföra sexbrott. Våldsporr kan få dem att känna att de inte är ensamma om sin böjelse och de kan uppleva att det trots allt är rätt OK att begå sexbrott. I diskussion kring våldsporr har framförts argumentet att tillgång till pornografi skulle kunna vara ett substitut för att begå våldsbrotten. Den slutsatsen drar dock ingen av de intervjuade våldsmännen.

Recensenten i SVD skriver:

Christianson kliver så djupt in i seriemördarnas tankevärld genom att på hundratals sidor illustrera deras perversioner och moraliska och psykologiska förfall, att han snarare skapar distans än förståelse. Själv lägger jag därför ifrån mig ”I huvudet på en seriemördare” med en känsla av vämjelse.

Frågan är dock vad syftet med boken är. Jag tror det är oerhört svårt att fånga upp sådant här tidigt. Det finns ju många barn som växer upp med föräldrar som överger dem, utan att barnen utvecklas till våldspersoner. Det finns barn som kan vissa upp sadistiska tendenser när de är barn men sedan kan hamna rätt ändå i livet.

Det som var bokens behållning för mig var framför allt de långa inblicken i seriemördarnas tankevärld. Jag har skrivit en deckare som jag ska skriva om, och så har jag skrivit en tredjedel på uppföljaren. Att verklighetens mördares sätt att agera, tänka och känna stämmer med deckarens mördare – det gör litteraturen trovärdig.

I huvudet på en seriemördare
Författare: Sven Å Christianson
ISBN: 978-91-1-302556-8
Förlag: Norstedts

Relaterat:
Sydsvenskan och pressmeddelande i Newsdesk.

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, faktaböcker, seriemördare

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Deckare, faktaböcker, seriemördare

En mörk välsignelse av Dennis Lehane

6 februari, 2011 by Redaktionen


Har någon av er läst Gone baby, gone av Dennis Lehane? Möjligtvis sett filmatiseringen av och med Casey Affleck? Om inte så spring till biblioteket eller närmsta dvd uthyrningsställe eftersom du måste veta storyn innan du läser om denna bok. För det är en sort uppföljare. Fastän den utspelar sig 12 år senare.

Nå, har du läst eller sett den nu? Det är nämligen godkänt om du sett den eftersom filmen följer originalhandlingen bra trots att de har förminskat Angies roll avsevärt, vilket jag inte gillar alls. Däremot så tycker jag Casey Affleck var bra som Patrick. Men, nu vet ni i alla fall storyn om Amanda McCreadys försvinnande och det etiska och moraliska dilemmat Patrick och Angie ställs inför. Jag tänker inte diskutera om valet Patrick gjorde var rätt, det är upp till var och en att avgöra. Och ja, jag talar lite kryptiskt för jag vill inte förstöra det helt för den som möjligtvis fuskar och inte läst Gone baby, gone innan de läser den här recensionen. Dessutom tycker jag att det är trist att läsa recensioner som dissekerar romaner så pass grundligt att det inte finns en anledning att läsa dem efteråt.

En mörk välsignelse utspelar sig 12 år efter de omvälvande händelserna som tog plats i Gone Baby, gone. Dennis Lehane återupptar här kontakten med sitt detektivpar Patrick Kenzie och Angie Gennaro. Den som läst om dem förut vet att det är en rapp dialog och vansinnigt spännande tempo böckerna igenom. Det börjar liksom direkt och sen är det full gas fram till slutet. Jag läste ut mitt exemplar (366 sidor) på tre dagar eftersom det var svårt att lägga den ifrån sig. Handlingen utspelar sig i Boston, i de tuffare kvarteren som verkar vara en hemvist för världens kriminella slödder. Den är skriven i ”jagform” vilket ibland kan vara störigt för själva läsupplevelsen men på något sätt så fungerar det. Istället för att det blir lite av en egotripp så hör, åtminstone jag, Patricks egna berättande röst med den där lite släpande Boston dialekten. Ni vet, de drar ut på vokaler, speciellt A.

Nu har alltså 12 år gått sedan Amanda McCready försvann och återfanns men nu har hon försvunnit igen. Då var hon en ensam och vanskött 4 åring, nu är hon en mycket intelligent 16 åring. Men det är egentligen inte den största skillnaden. I Gone Baby, gone tog Patricks och Angies förhållande slut på grund av det val som de ställdes inför. Ni som läst de övriga böckerna vet att de finner tillbaks till varandra. Nu är de i alla fall gifta och har en egen 4 årig dotter. Bubba är fortfarande kvar, tack och lov. Det var en av mina största fasor, att han skulle ha skrivits ut ur handlingen eftersom han är en av mina absoluta favoritgalningar från böckernas värld.

Boken är bra från början till slutet. Den håller samma spänning, precis som de som kom ut i slutet av 1990-talet och början på 2000-talet. Det kändes som ett trevligt återbesök hos gamla vänner. I de övriga böckerna om Gennaro och Kenzie så har läsaren ofta ställts emot de mest vedervärdiga och hemska brott. Man vänder blad med svidande hjärta helt enkelt. Även om det finns mycket våldsamma inslag i boken så finns inte det totala mörkret där. Det är som om det finns ett ljus, möjligen är det ett resultat av huvudkaraktärernas nya roll som föräldrar. Och på något sätt är det skönt för läsaren, speciellt eftersom jag får känslan av att detta blir det sista vi får se av Patrick och Angie. Det känns alltid lite vemodigt att ta farväl av karaktärer man tycker om (litterära eller ej) men här lämnas åtminstone jag med en bild av en familj som kommer att få ett lyckligt liv tillsammans.

En mörk välsignelse
Originaltitel: Moonlight Mile
Författare: Dennis Lehane
Översättare: Ulf Gyllenhak
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100125660
ISBN13: 9789100125660

Relaterat: Recension i DN

Läs även andra bloggares åsikter om Dennis Lehane, deckare, recension, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Deckare, Dennis Lehane, Recension

Imponerad av nya tv-serien med Sherlock Holmes i SVT

31 januari, 2011 by Redaktionen


Sherlock Holmes som figur har varit med mig sedan ungdomstiden så moderniserade varianter närmar jag mig med tungt bagage och kritiskt öga. Guy Ritchies filmatisering av Holmes i Robert Downey Jr:s gestaltning fick till exempel inte godkänt av mig. Holmes verkade mest tyngd av sitt skarpa intellekt i den filmen, just den egenskapen som ju är hela Sherlock Holmes. Desto mer imponerad är jag över Benedict Cumberbatch gestaltning av honom i miniserien ”Sherlock” som började sändas i går i SVT. Där får Sherlock Holmes vara just så där ung och obegripligt intelligent som jag minns honom ifrån böckerna, en härligt udda figur.

Att han i skaparna Steven Moffat och Mark Gatiss tappning tagit plats i nutiden är också ett bra grepp då Holmes avläsande blick på dagens prylar har ett värde i sig och också får publiken att känna sig lite smarta. För att en repig IPhon tyder på en slarver till ägare vet de flesta, men att skavmärken till laddningskontakten indikerar alkoholism kanske inte är lika självklart. Det är också riktigt roligt att se Holmes luta sig tillbaka med tre stora nikotinplåster som hjärnstimulans, för naturligtvis kan en nutida Sherlock Holmes inte dra i sig några pipstopp.

Martin Freeman som en krigsskadad Watson är också bra och han balanserar upp Sherlock Holms entusiasm för mord och annat makabert. De två kärleksgnabbas dessutom så där fint som bara gamla kärlekspar kan och de skapar den där undertonen där man frågar sig om de kanske också kan bli ett par. Det tror jag däremot vi aldrig kommer att få reda på men att Sherlock Holmes gillar Watson råder det inget tvivel om.

Ja, det finns många underfundiga och ironiska kommentarer till originalberättelsen om Holmes. Att bara döpa första avsnittet till ”En studie i Rosa” är ju en sådan och den hyllar ju också det färgstarka originalet. I kväll går första avsnittet i repris och de två nästkommande bokar jag in mina kommande söndagar för.

Fakta
Originaltitel: Sherlock
Produktionsland: Storbritannien
Produktionsbolag: Hartswood Film, Masterpiece, BBC
Produktionsår: 2010
Manus: Steven Moffat, Mark Gatiss, Stephen Thompson – baserade på Sir Arthur Conan Doyles böcker
Producent: Sue Vertue

I rollerna:
Sherlock Holmes – Benedict Cumberbatch
Dr John Watson – Martin Freeman
Mrs Hudson – Una Stubbs
Molly Hooper – Loo Brealey
Kommissarie Lestrade – Rupert Graves

Relaterat: Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Dalarnas Tidningar, SherlockHolmes.se och Sveriges Television.

Läs även andra bloggares åsikter om Sherlock Holmes, tv, tv-serie, deckare, recension

Arkiverad under: Recension Taggad som: Deckare, Recension, Sherlock Holmes, tv, TV-serie

Patti Smith skriver på deckare och kanske med handling från Göteborg

29 januari, 2011 by Redaktionen


Tyckte du om Patti Smiths biografi ”Just kids”? Punkdrottningen själv upptäckte tydligen att hon trivs med att skriva böcker, för nu skriver hon på en deckare. Göteborgsposten berättar dessutom att en del av romanen kan komma att utspela sig i Göteborg.

Den brittiska musiktidningen NME berättar att handlingen i deckaren Patti Smith skriver på börjar kring kyrkan St Giles In The Fields i West end, London, de senaste två åren

Relaterat: Dagens Nyheter och Sveriges Radio.

Läs även andra bloggares åsikter om Patti Smith, deckare, punkdrottning

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Deckare, Patti Smith, punkdrottning

Recension: Huvudjägarna av Jo Nesbø

26 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Den norske deckarförfattaren Jo Nesbø är en riktigt cool kille. Eller hur man nu ska uttrycka det. Han är en skön typ. Jag läste en intervju med honom i DN:

På dagarna skriver han succédeckare, på ­kvällarna hänger han på sig gitarren och spelar på klubbar. Möt norske Jo Nesbø som nu börjat ge bort sina miljoner.

Sina pengar skänker han bland annat åt att få bort analfabetismen i världen.

Jag träffade honom en gång på en releasefest för en annan av hans böcker. Han var lätt att prata med och gjorde ingen stor sak av sig själv, verkade avslappnad och naturlig.

Så, ja jag vill verkligen gilla det han gör. Men böckerna om Harry Hole är för mig alltför hårdkokta, allt för råa med alltför mycket blodigt våld beskrivet alltför detaljerat. Jag blev därför glad när hans nya bok inte är fullt så våldsam.

Med sina deckare om den rätt nedgångne polismannen Harry Hole har han erövrat världens deckarläsare. Böckerna om Harry Hole finns översatta och utgivna i ett 40-tal länder.

”Huvudjägarna” som nu kommer ut på svenska är en slags thriller, men fristående från Harry Hole-serien och handlar istället om Roger Brown som är en ”headhunter”, alltså en person som har till jobb att hjälpa storföretag att hitta chefer. I Sverige kallar vi det väl för rekryterare, chefsrekryterare.

Det är en bok som när jag läst några kapitel inte kunde slita mig ifrån. Den var så spännande och jag ville veta, måste veta, hur den slutade. Den har överraskande vändningar många gånger om.

Jo Nesbø är inte någon poet, men hans kortfattade ganska hårdkokta språk är oerhört medvetet. Inte en beskrivning är där i onödan. I SVT:s recension hörde jag att Magnus Utvik tyckte att språket och upplägget var för medvetet, att det var skrivet för att sälja och för att bli film.

Det är ett effektivt språk och det blir en rafflande berättelse. Det förvånar mig inte ett dugg att boken fångade filmproducenternas intresse. Den kommer på biograferna i höst.

För min del tycker jag bättre om ”Huvudjägarna” än om de deckare Jo Nesbø skrivit i serien om Harry Hole. Det betyder dock inte så mycket, jag har inte fastnat för Harry Hole-serien, bland annat för att den är väldigt rå och våldsam. Huvudjägarna är inte lika våldsam utan mer överraskande.

Bokens handling beskrivs så här på bokbutikerna på webben:

Roger Brown är om han får säga det själv Norges bästa och mest underbetalda headhunter, han har en alldeles för vacker hustru, en alldeles för dyr villa och måste därför stjäla alldeles för mycket konst för att kunna upprätthålla sin livsstil.
Clas Greve är den perfekta kandidaten till alla slags toppjobb, en man med både kvinnotycke och en Rubensmålning i hundramiljonersklassen. Om Roger Brown får tag på den målningen är hans ekonomiska problem lösta och hans hustru Diana kommer vara honom evigt trogen.
Diana vill ha sitt konstgalleri. Och ett barn.
Alla vill ha något. Ingen får det gratis. Inte utan att gå över lik. Någons huvud kommer rulla i den jakt som börjar.

Huvudjägarna
Författare: Jo Nesbø
ISBN: 9789164203465

Läs även andra bloggares åsikter om Jo Nesbø, deckare, Huvudjägarna, Norge, thriller

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Deckare, Huvudjägarna, Jo Nesbø, Norge, Thriller

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 30
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in