Har någon av er läst Gone baby, gone av Dennis Lehane? Möjligtvis sett filmatiseringen av och med Casey Affleck? Om inte så spring till biblioteket eller närmsta dvd uthyrningsställe eftersom du måste veta storyn innan du läser om denna bok. För det är en sort uppföljare. Fastän den utspelar sig 12 år senare.
Nå, har du läst eller sett den nu? Det är nämligen godkänt om du sett den eftersom filmen följer originalhandlingen bra trots att de har förminskat Angies roll avsevärt, vilket jag inte gillar alls. Däremot så tycker jag Casey Affleck var bra som Patrick. Men, nu vet ni i alla fall storyn om Amanda McCreadys försvinnande och det etiska och moraliska dilemmat Patrick och Angie ställs inför. Jag tänker inte diskutera om valet Patrick gjorde var rätt, det är upp till var och en att avgöra. Och ja, jag talar lite kryptiskt för jag vill inte förstöra det helt för den som möjligtvis fuskar och inte läst Gone baby, gone innan de läser den här recensionen. Dessutom tycker jag att det är trist att läsa recensioner som dissekerar romaner så pass grundligt att det inte finns en anledning att läsa dem efteråt.
En mörk välsignelse utspelar sig 12 år efter de omvälvande händelserna som tog plats i Gone Baby, gone. Dennis Lehane återupptar här kontakten med sitt detektivpar Patrick Kenzie och Angie Gennaro. Den som läst om dem förut vet att det är en rapp dialog och vansinnigt spännande tempo böckerna igenom. Det börjar liksom direkt och sen är det full gas fram till slutet. Jag läste ut mitt exemplar (366 sidor) på tre dagar eftersom det var svårt att lägga den ifrån sig. Handlingen utspelar sig i Boston, i de tuffare kvarteren som verkar vara en hemvist för världens kriminella slödder. Den är skriven i ”jagform” vilket ibland kan vara störigt för själva läsupplevelsen men på något sätt så fungerar det. Istället för att det blir lite av en egotripp så hör, åtminstone jag, Patricks egna berättande röst med den där lite släpande Boston dialekten. Ni vet, de drar ut på vokaler, speciellt A.
Nu har alltså 12 år gått sedan Amanda McCready försvann och återfanns men nu har hon försvunnit igen. Då var hon en ensam och vanskött 4 åring, nu är hon en mycket intelligent 16 åring. Men det är egentligen inte den största skillnaden. I Gone Baby, gone tog Patricks och Angies förhållande slut på grund av det val som de ställdes inför. Ni som läst de övriga böckerna vet att de finner tillbaks till varandra. Nu är de i alla fall gifta och har en egen 4 årig dotter. Bubba är fortfarande kvar, tack och lov. Det var en av mina största fasor, att han skulle ha skrivits ut ur handlingen eftersom han är en av mina absoluta favoritgalningar från böckernas värld.
Boken är bra från början till slutet. Den håller samma spänning, precis som de som kom ut i slutet av 1990-talet och början på 2000-talet. Det kändes som ett trevligt återbesök hos gamla vänner. I de övriga böckerna om Gennaro och Kenzie så har läsaren ofta ställts emot de mest vedervärdiga och hemska brott. Man vänder blad med svidande hjärta helt enkelt. Även om det finns mycket våldsamma inslag i boken så finns inte det totala mörkret där. Det är som om det finns ett ljus, möjligen är det ett resultat av huvudkaraktärernas nya roll som föräldrar. Och på något sätt är det skönt för läsaren, speciellt eftersom jag får känslan av att detta blir det sista vi får se av Patrick och Angie. Det känns alltid lite vemodigt att ta farväl av karaktärer man tycker om (litterära eller ej) men här lämnas åtminstone jag med en bild av en familj som kommer att få ett lyckligt liv tillsammans.
En mörk välsignelse
Originaltitel: Moonlight Mile
Författare: Dennis Lehane
Översättare: Ulf Gyllenhak
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100125660
ISBN13: 9789100125660
Relaterat: Recension i DN
Läs även andra bloggares åsikter om Dennis Lehane, deckare, recension, böcker